”Man glömmer vem reglerna är till för”
Nr 3 2003 Årgång 69
Systemet är bra anser JO och överåklagare
De som vill lätta upp tjänstefelsbestämmelserna verkar ha glömt bort att reglerna är till för att skydda den enskilde. Och att tjänstefelsansvarets viktigaste funktion är att skapa förtroende hos allmänheten för rättstillämpningen.
Så tycker chefs-JO Claes Eklundh och överåklagare Gunnel Lindberg som båda anser att dagens regler fungerar bra.
Gunnel Lindberg är den som på Riksåklagarens uppdrag kartlade tillämpningen av tjänstefelsansvar. Hon anser att debatten om att luckra upp reglerna är helt skev.
– Det här är inte i första hand en arbetsmiljöfråga för domare och åklagare, utan det handlar om att offentlig verksamhet ska skötas på det sätt som lagstiftaren förutsatt. Man bortser från att reglerna om tjänstefel är till för att skydda den enskilde som till exempel riskerar att sitta felaktigt frihetsberövad för länge. Reglerna är också till just för att hålla tummen i ögat på tjänstemännen så att de fattar alla beslut med tillräcklig noggrannhet. Dessutom är ansvaret utformat så att man måste begå allvarliga fel som får betydande följder för att över huvud taget ställas inför rätta, säger Gunnel Lindberg.
Claes Eklundh håller med. Han anser att tillämpning och praxis i stort följt lagstiftarens intentioner.
– TJÄNSTEFELSREGELN talar om på vilka punkter som slarv inte accepteras och lägger fast en noggrannhetsstandard. Regeln är väl anpassad till de krav som allmänheten kan ställa på domares och åklagares myndighetsutövning. Det framstår nog för de flesta som självklart att myndighetspersoner som begår fel, som får tråkiga följder för enskilda, ska kunna utkrävas ansvar för detta.
Både Gunnel Lindberg och Claes Eklundh håller med om att domare och åklagare löper större risk än andra att bli föremål för tjänstefelsåtal. Men det är bara som det ska vara:
– Dessa yrkesgrupper utgör ryggraden i rättsstaten där behovet av ett ogrumlat förtroende från allmänheten är särskilt stort, säger Claes Eklundh.
Gunnel Lindberg bekräftar:
– Visst, domare och åklagare är mer utsatta, men det beror just på att vi har de maktbefogenheter som vi har. Man måste vara medveten om att det följer ett stort ansvar med den här typen av yrke. Men det är ett fritt val vad man arbetar med.
Gunnel Lindberg är medveten om att det kan finnas ett samband mellan det ökade arbetstempot i rättsväsendet och antalet tjänstefel. Men att det ändå är viktigt att hålla isär begreppen.
– SJÄLVKLART SKA BÅDE domare och andra ha sådana resurser så att de kan göra ett anständigt jobb. Om man inte kan det är det ju den frågan som ska angripas – inte tjänstefelslagstiftningen.
Såväl Gunnel Lindberg som Claes Eklundh ifrågasätter önskemålen om att tjänstefelen i större utsträckning ska avgöras i ansvarsnämnd i stället för genom domstolsprövning.
– Jag har svårt att förstå det resonemanget och ser det som att domarna underkänner sig själva, säger Gunnel Lindberg. Domstolsprövning är ju det mest rättssäkra vi har i vårt samhälle. Det är konstigt om de inte litar på att de i domstol får den bästa tänkbara behandling och bedömning.
Även Claes Eklundh anser att rättssäkerheten skulle kunna äventyras om fler fel i tjänsten från början utreds med sikte på en disciplinpåföljd i stället för genom förundersökning. Och att man sedan konstaterar att det ändå finns en brottsmisstanke och att man därför på det stadiet måste inleda förundersökning.
– Då har ju den misstänkte berövats det skydd som ligger i de särskilda reglerna om förundersökning. I en vanlig utredning hos JO är den som är under utredning skyldig att samarbeta och att lämna också sådana uppgifter som kan vara graverande för honom.
–Man riskerar därför att komma i konflikt med bestämmelserna om rättvis rättegång i artikel 6 i Europakonventionen. Den innebär bland annat att man inte till grund för en fällande dom i brottmål får lägga uppgifter som den tilltalade på ett tidigare utredningsstadium varit tvungen att lämna.
Claes Eklundh ogillar tanken att åklagarna skulle föra över fler misstänkta fel i tjänsten till disciplinutredning.
– JAG ANSER ATT man åsidosätter lagstiftarens intentioner med tjänstefelsansvaret om man systematiskt försöker styra över till disciplinansvar. Det är inte åklagarens sak att försöka ändra rättspraxis genom en förändrad utrednings- och åtalspraxis. Det krävs ny lagstiftning om man vill ersätta straffansvaret med disciplinansvar. Man måste också tänka på att RÅ, som är den som har flest domarmål, inte är behörig att väcka frågor om disciplinansvar för domare.
Dessutom är Eklundh och Lindberg överens om att disciplinförfarande kraftigt försämrar den enskildes ställning. Denne har ingen insyn i förfarandet och inte heller någon rätt att agera, som man kan göra i en rättegång.
– Jag tror nog att de som utsatts för ett fel av en myndighet skulle uppleva en ökad användning av disciplinförfarande som en försvagning av deras rättsliga ställning, säger Claes Eklundh.
HANS HELLBERG
Så tycker chefs-JO Claes Eklundh och överåklagare Gunnel Lindberg som båda anser att dagens regler fungerar bra.
Gunnel Lindberg är den som på Riksåklagarens uppdrag kartlade tillämpningen av tjänstefelsansvar. Hon anser att debatten om att luckra upp reglerna är helt skev.
– Det här är inte i första hand en arbetsmiljöfråga för domare och åklagare, utan det handlar om att offentlig verksamhet ska skötas på det sätt som lagstiftaren förutsatt. Man bortser från att reglerna om tjänstefel är till för att skydda den enskilde som till exempel riskerar att sitta felaktigt frihetsberövad för länge. Reglerna är också till just för att hålla tummen i ögat på tjänstemännen så att de fattar alla beslut med tillräcklig noggrannhet. Dessutom är ansvaret utformat så att man måste begå allvarliga fel som får betydande följder för att över huvud taget ställas inför rätta, säger Gunnel Lindberg.
Claes Eklundh håller med. Han anser att tillämpning och praxis i stort följt lagstiftarens intentioner.
– TJÄNSTEFELSREGELN talar om på vilka punkter som slarv inte accepteras och lägger fast en noggrannhetsstandard. Regeln är väl anpassad till de krav som allmänheten kan ställa på domares och åklagares myndighetsutövning. Det framstår nog för de flesta som självklart att myndighetspersoner som begår fel, som får tråkiga följder för enskilda, ska kunna utkrävas ansvar för detta.
Både Gunnel Lindberg och Claes Eklundh håller med om att domare och åklagare löper större risk än andra att bli föremål för tjänstefelsåtal. Men det är bara som det ska vara:
– Dessa yrkesgrupper utgör ryggraden i rättsstaten där behovet av ett ogrumlat förtroende från allmänheten är särskilt stort, säger Claes Eklundh.
Gunnel Lindberg bekräftar:
– Visst, domare och åklagare är mer utsatta, men det beror just på att vi har de maktbefogenheter som vi har. Man måste vara medveten om att det följer ett stort ansvar med den här typen av yrke. Men det är ett fritt val vad man arbetar med.
Gunnel Lindberg är medveten om att det kan finnas ett samband mellan det ökade arbetstempot i rättsväsendet och antalet tjänstefel. Men att det ändå är viktigt att hålla isär begreppen.
– SJÄLVKLART SKA BÅDE domare och andra ha sådana resurser så att de kan göra ett anständigt jobb. Om man inte kan det är det ju den frågan som ska angripas – inte tjänstefelslagstiftningen.
Såväl Gunnel Lindberg som Claes Eklundh ifrågasätter önskemålen om att tjänstefelen i större utsträckning ska avgöras i ansvarsnämnd i stället för genom domstolsprövning.
– Jag har svårt att förstå det resonemanget och ser det som att domarna underkänner sig själva, säger Gunnel Lindberg. Domstolsprövning är ju det mest rättssäkra vi har i vårt samhälle. Det är konstigt om de inte litar på att de i domstol får den bästa tänkbara behandling och bedömning.
Även Claes Eklundh anser att rättssäkerheten skulle kunna äventyras om fler fel i tjänsten från början utreds med sikte på en disciplinpåföljd i stället för genom förundersökning. Och att man sedan konstaterar att det ändå finns en brottsmisstanke och att man därför på det stadiet måste inleda förundersökning.
– Då har ju den misstänkte berövats det skydd som ligger i de särskilda reglerna om förundersökning. I en vanlig utredning hos JO är den som är under utredning skyldig att samarbeta och att lämna också sådana uppgifter som kan vara graverande för honom.
–Man riskerar därför att komma i konflikt med bestämmelserna om rättvis rättegång i artikel 6 i Europakonventionen. Den innebär bland annat att man inte till grund för en fällande dom i brottmål får lägga uppgifter som den tilltalade på ett tidigare utredningsstadium varit tvungen att lämna.
Claes Eklundh ogillar tanken att åklagarna skulle föra över fler misstänkta fel i tjänsten till disciplinutredning.
– JAG ANSER ATT man åsidosätter lagstiftarens intentioner med tjänstefelsansvaret om man systematiskt försöker styra över till disciplinansvar. Det är inte åklagarens sak att försöka ändra rättspraxis genom en förändrad utrednings- och åtalspraxis. Det krävs ny lagstiftning om man vill ersätta straffansvaret med disciplinansvar. Man måste också tänka på att RÅ, som är den som har flest domarmål, inte är behörig att väcka frågor om disciplinansvar för domare.
Dessutom är Eklundh och Lindberg överens om att disciplinförfarande kraftigt försämrar den enskildes ställning. Denne har ingen insyn i förfarandet och inte heller någon rätt att agera, som man kan göra i en rättegång.
– Jag tror nog att de som utsatts för ett fel av en myndighet skulle uppleva en ökad användning av disciplinförfarande som en försvagning av deras rättsliga ställning, säger Claes Eklundh.
HANS HELLBERG