Hallå där, Lena Häll Eriksson, ny generaldirektör för Kriminalvårdsstyrelsen från 1 juni i år
Nr 3 2003 Årgång 69
”Ska du släppa loss fångarne nu?”
Vilka förväntningar har du på ditt nya arbete?
– Det ska bli spännande att lära mig ett nytt område efter 15 år på Migrationsverket och komma till en helt annan typ av organisation än min nuvarande. Migrationsverket är en rörlig organisation eftersom vi följer världshändelsernas utveckling. Det ska bli intressant att se vad jag kan åstadkomma i en mer statisk organisation som Kriminalvårdsstyrelsen.
Hur ser din prioriteringslista ut för ditt nya arbete?
– Den första månaden ska jag lyssna och lära. Sedan blir det semester och därefter blir det dags att skriva ned prioriteringslistan.
Vilken är den svåraste frågan för svensk kriminalvård att lösa just nu?
– I ett utifrånperspektiv talas det mycket om överbeläggningarna och platsbristen på anstalterna. Den typen av frågor kan vara viktig att ta itu med för att man sedan ska kunna arbeta med kvalitetsfrågor.
Hur vill du lösa platsbristen på svenska anstalter?
– Det kan jag inte svara på ännu, men det finns säkert flera tankar och idéer kring det.
Är det dags för ”släpp fångarne loss, det är vår”?
– Jag funderade på om det skulle bli min nya devis eftersom jag tillträder under våren. Men jag tror inte det skulle bli så populärt i samhället. Den nya devisen får nog bli något annat. Jag tror att Sverige har en bra kriminalvård sett ur ett internationellt perspektiv. Sedan är det så att det som är bra kan alltid göras ännu bättre.
Vad tänkte du när du tillfrågades om uppdraget?
– Oj! Visserligen var det inte okänt för mig att Bertel Österdahl skulle gå i pension, men det fanns inte i min föreställningsvärld att jag skulle kunna få frågan att efterträda honom. Efter mina år på Migrationsverket är jag så fast förknippad med den myndigheten. Däremot hade jag tänkt, att om jag skulle byta jobb så var kriminalvården ett sådant område som skulle ligga mig nära eftersom jag gillar att arbeta med verksamheter som har med människor att göra. Dessutom ligger Kriminalvårdsstyrelsen i Norrköping och det är ett extra plus.
Vilka av dina personliga egenskaper och erfarenheter har du särskild nytta av i ditt nya arbete?
– Min styrka är att jag är en person som har bedrivit förändringsarbete och att jag är en samarbetsmänniska. Att vi har en bra samverkan med de fackliga organisationerna på Migrationsverket tror jag är känt i statsförvaltningen och kan vara ett plus. Jag har lång erfarenhet från statsförvaltningen. Jag har gjort en del saker som lyckats och en del som misslyckats.
Vad har lyckats?
– När jag kom till Migrationsverket som generaldirektör var personalen ganska missmodig. Jag skulle nog säga att jag fått upp personalens humör. Det är ett bra engagemang i dag och vi har fått igång våra processer och jobbet flyter på bra för närvarande.
Vad kommer du att sakna mest från Migrationsverket?
– Att man på denna myndighet är mitt i världshändelsernas centrum. Det som händer i Irak i dessa dagar har direkt påverkan på vår verksamhet. Hela världen ligger på ditt skrivbord. Det kommer jag nog att sakna. Och förstås alla fantastiska människor; fast jag träffar säkert många nya inom kriminalvården.
TOM KNUTSON
– Det ska bli spännande att lära mig ett nytt område efter 15 år på Migrationsverket och komma till en helt annan typ av organisation än min nuvarande. Migrationsverket är en rörlig organisation eftersom vi följer världshändelsernas utveckling. Det ska bli intressant att se vad jag kan åstadkomma i en mer statisk organisation som Kriminalvårdsstyrelsen.
Hur ser din prioriteringslista ut för ditt nya arbete?
– Den första månaden ska jag lyssna och lära. Sedan blir det semester och därefter blir det dags att skriva ned prioriteringslistan.
Vilken är den svåraste frågan för svensk kriminalvård att lösa just nu?
– I ett utifrånperspektiv talas det mycket om överbeläggningarna och platsbristen på anstalterna. Den typen av frågor kan vara viktig att ta itu med för att man sedan ska kunna arbeta med kvalitetsfrågor.
Hur vill du lösa platsbristen på svenska anstalter?
– Det kan jag inte svara på ännu, men det finns säkert flera tankar och idéer kring det.
Är det dags för ”släpp fångarne loss, det är vår”?
– Jag funderade på om det skulle bli min nya devis eftersom jag tillträder under våren. Men jag tror inte det skulle bli så populärt i samhället. Den nya devisen får nog bli något annat. Jag tror att Sverige har en bra kriminalvård sett ur ett internationellt perspektiv. Sedan är det så att det som är bra kan alltid göras ännu bättre.
Vad tänkte du när du tillfrågades om uppdraget?
– Oj! Visserligen var det inte okänt för mig att Bertel Österdahl skulle gå i pension, men det fanns inte i min föreställningsvärld att jag skulle kunna få frågan att efterträda honom. Efter mina år på Migrationsverket är jag så fast förknippad med den myndigheten. Däremot hade jag tänkt, att om jag skulle byta jobb så var kriminalvården ett sådant område som skulle ligga mig nära eftersom jag gillar att arbeta med verksamheter som har med människor att göra. Dessutom ligger Kriminalvårdsstyrelsen i Norrköping och det är ett extra plus.
Vilka av dina personliga egenskaper och erfarenheter har du särskild nytta av i ditt nya arbete?
– Min styrka är att jag är en person som har bedrivit förändringsarbete och att jag är en samarbetsmänniska. Att vi har en bra samverkan med de fackliga organisationerna på Migrationsverket tror jag är känt i statsförvaltningen och kan vara ett plus. Jag har lång erfarenhet från statsförvaltningen. Jag har gjort en del saker som lyckats och en del som misslyckats.
Vad har lyckats?
– När jag kom till Migrationsverket som generaldirektör var personalen ganska missmodig. Jag skulle nog säga att jag fått upp personalens humör. Det är ett bra engagemang i dag och vi har fått igång våra processer och jobbet flyter på bra för närvarande.
Vad kommer du att sakna mest från Migrationsverket?
– Att man på denna myndighet är mitt i världshändelsernas centrum. Det som händer i Irak i dessa dagar har direkt påverkan på vår verksamhet. Hela världen ligger på ditt skrivbord. Det kommer jag nog att sakna. Och förstås alla fantastiska människor; fast jag träffar säkert många nya inom kriminalvården.
TOM KNUTSON