Inte ett skrivbiträde!

En advokat ska inte vara sin klients skrivbiträde utan väsentligen bistå klienten på annat sätt.

I Advokatsamfundets vägledande regler 1 om advokatens roll och främsta skyldigheter står bland annat att advokatens främsta plikt är att visa trohet och lojalitet mot klienten. Advokaten ska som en oberoende rådgivare företräda honom och tillvarata hans intressen inom ramen för gällande rätt och god advokatsed. En advokat ska uppträda sakligt och korrekt. I kommentaren härtill anges, att advokaten ska kunna ge de råd och det biträde som objektivt sett är bäst för klienten och inte andra råd eller annat biträde som klienten må vilja ha. Detta innebär naturligtvis, att advokatens roll inte är begränsad till att vara ett skrivbiträde.

När uppdraget gäller upprättande av ett testamente med visst innehåll, kan klientens önskemål till exempel grundas på felaktiga förutsättningar vad avser faktiska omständigheter eller gällande rätt. Det ankommer då på advokaten, att uppmärksamma klienten på detta och aktualisera behovet av annan eller ytterligare text i dokumentet. Det kan också vara så, att testamentet bör kompletteras med annan rättslig åtgärd, såsom gåva med föreskrift om enskild egendom eller förmånstagarförordnande med motsvarande förordnande (försäkringsavtalslagen 14 kap. 3 §). Därvid ska observeras att sådan föreskrift inte är giltig när fråga är om transaktioner mellan makar. För att åstadkomma den önskade effekten med egendomsklassificeringen måste de upprätta äktenskapsförord (äktenskapsbalken [ÄktB] 7 kap. 1 § 5; Teleman & Tottie, Äktenskapsbalken. En kommentar, 5 uppl. 2023, s. 159 och 161).

När bodelning ska göras med anledning av makes död har den efterlevande en ensidig rätt att begära att delningen görs så, att vardera sidan som sin andel behåller sitt gifto­rättsgods eller lika mindre andel därav (ÄktB 12 kap. 2 §). Parterna behöver vid sådan skevdelning veta vem av dem som äger vad. Eftersom båda makarna då inte är vid liv, kan det vara svårt att åstadkomma erforderlig utredning om ägandeförhållandena. Därför bör det ligga nära till hands för advokaten att vid en rådgivning när båda makarna lever rekommendera dem att se till att en utredning blir av. I sammanhang av detta slag blir problematiken extra tydlig när det kan antas föreligga dolda samäganderätter. Parterna 
kan då vara betjänta av en bodelning under bestående äktenskap (ÄktB 
9 kap. 1 § 2 st.).

I de ovan nämnda fallen bör advokaten informera klienten om möjligheten att vidta åtgärder som går utöver klientens initiala önskemål. Här är inte fråga om otillbörlig ackvisition av uppdrag. Tidigare gällde ett generellt förbud att skaffa sig uppdrag genom att vända sig direkt till annan och erbjuda sina tjänster. Numera finns det fortfarande ett förbud, vilket dock är begränsat till att avse utnyttjande av annans trångmål eller utsatta situation (vägledande regler 7.8.1). En advokat får inte heller medverka till eller godta att annan bedriver ackvisitionsverksamhet för advokatens räkning på ett sätt som inte är tillåtet för advokaten själv (vägledande regler 7.8.3).

Före 1987 års ändringar av ärvdabalken gällde bland annat att gemensam bröstarvinge till makar hade rätt att utfå sitt arv efter den först avlidne redan vid dennes bortgång. Detta motiverade många makar att upprätta ett testamente, enligt vilket deras gemensamma barn då bara skulle utfå sin laglott. Den efterlevande maken/föräldern erhöll resten av den avlidnes kvarlåtenskap. Lagändringarna ger den efterlevande maken företräde före de gemensamma bröstarvingarna till all den avlidne makens kvarlåtenskap (när denne inte efterlämnar något så kallat särkullbarn). 

Efter lagändringarna upprättas mot denna bakgrund färre testamenten än tidigare. Dock är förhållandena åtskilliga gånger sådana att för många makar fortfarande finns goda skäl att upprätta ett testamente! Här lämnar jag några exempel som kan förtjäna att nämnas, förklaras och ibland att rekommenderas för övervägande av klienten:

• utseende av testamentsexekutor
• göra efterarvinge eller legatarie till dödsbodelägare och därmed få rätt att delta i dödsboförvaltningen, rätt att företräda dödsboet, rätt att ansöka om boutredningsman (ärvdabalken [ÄB] 19 kap. 1 §) och rätt att ansöka om skiftesman (ÄB 23 kap. 5 §).
• beakta händelse villkorsvis (till exempel vem av två makar eller sambor som avlider först eller om någon arvinge dör före testator)
• beakta efterlevande makes be­gäran om skevdelning enligt ÄktB
  12 kap. 2 § (villkorat testamente; testamente kan utformas med hänvisning till resultatet av den bodelning som föregår arvskiftet)
• förordna om särskild förvaltning
• gynna någon fysisk person – arvinge eller annan, till exempel en sambo – eller juridisk person
• missgynna någon (till exempel en misskötsam arvinge; här måste syftet stå i rimlig proportion till vad som läggs personen som utesluts från arv till last; fråga är om inte villkor i bestraffningssyfte som rör egendom av betydelse generellt sett bör anses overksamt på grund av bristande proportionalitet; föreskrifter och villkor måste hålla sig inom de ramar som uppställs av lag och goda seder (se härtill närmare Källström, Om testamentsförordnande, 2015, s. 34 f. och 57); en särskild variant avser undvikande av så kallat bakarv: makar har ett gemensamt barn, de skiljer sig, varpå mannen avlider och ärvs av det gemensamma barnet, detta dör i unga år med en förmögenhet som härstammar från fadern, kvarlåtenskapen efter barnet ärvs av modern, det vill säga faderns frånskilda hustru
• styra lottläggningen (se ÄB 23 kap. 3 §; Teleman, JT 2000–01 s. 137 ff.
• föreskriva att samäganderättslagens regler om försäljning inte ska gälla
• utesluta rådighetsinskränkningar (ÄktB 7 kap. 5–9 §§ och sambolagen 23–25 §§)
• förbjuda övertaganderätt vid bodelning (ÄktB 11 kap. 8 § och sambolagen 22 §)
• förordna om ersättning för visst legat som inte längre finns i behåll
• klarlägga ansvar för skuld, skatt och kostnad som belastar egendom i kvarlåtenskapen
• föreskriva att dödsboet ska förvärva viss egendom för arvinge eller testamentstagare
• klarlägga om angivet legat ska avräknas mot arvinges arv eller tillkomma denne därutöver (jfr ÄB 7 kap. 2 §)
• klassificera arv som enskild egendom (direkt arv eller fång på grund av arvsavstående)
• bestämma mottagarens rätt till arvet (till exempel nyttjanderätt i stället för äganderätt)
• förordna om viss användning av arv eller del därav (en ändamålsbestämmelse kan vara positiv, föreskriva viss användning, eller negativ, förbjuda viss användning; se härtill ÄB 7 kap. 5 §)
• freda arv från den avlidnes borgenärer
• förordna om hembudsskyldighet för arvinge eller testaments­tagare om denne ämnar avyttra ärvd egendom
• beakta benefik rättshandling som företagits i livet (klarlägga till exempel om försäkringsbelopp på grund av förmånstagarförordnande ska utgöra förskott på arv (ÄB 6 kap. 1 §; Lind & Walin, Ärvdabalken. En kommentar del I, 8 uppl. 2024, s. 164)
• lagval (se EU:s arvsförordning nr 650/2012 art. 22; Lind & Walin, Ärvdabalken. En kommentar del II, 7 uppl. 2024, s. 431 ff.)
• återkalla tidigare testamente (för undvikande av oklarhet på grund av tidigare åtgärd av testator; härvid kan observeras att testamente kan återkallas partiellt).

Jag antar, att ett eller flera av dessa exempel tarvar medverkan av advokat för att få till stånd ett gott testamente. Att härtill bistå sin klient är korrekt!

Örjan Teleman
Advokat och författare

Örjan Teleman är advokat och författare inom den ekonomiska familjerätten.