Om människans natur och massövervakning
Nr 9 2024 Årgång 90Är staten alltid god eller medför människans natur en risk för missbruk av de verktyg vi fått? Det frågar sig advokat Michael Pålsson.
Som bekant har våra politiker under de senaste åren i kampen mot gängkriminaliteten antingen redan infört eller i andra fall föreslagit att polis och åklagare ska få allt fler verktyg att övervaka enskilda. Även människor som inte är misstänkta för brott kan numera övervakas. Det tycks inte längre finnas någon bortre gräns för vad åklagare och polis kan begära. Allt som frågas efter ska de få.
Det kan gälla hemlig dataavlyssning, telefonavlyssning, kameraövervakning, visitationszoner, strypt möjlighet att skicka krypterade meddelanden (chat-control), anonyma vittnen, inlåsning av människor i förebyggande syfte eller tillgång till DNA-register hos släktforskartjänster. När justitieminister Gunnar Strömmer kallar till presskonferens kan man nästan vara säker på att han med en trött suck, inte olikt Asiens Nalle Puh, ska föreslå eller införa ytterligare en inskränkning av den individuella friheten för oss medborgare.
Ofta påstås i motiveringen för att införa de olika ”verktygen” att behovet av dem balanserats mot riskerna för intrånget i den personliga integriteten. Utfallet av denna balansgång verkar dock märkligt nog vid varje enskild åtgärd vara att den personliga integriteten får ge vika. Ibland påstås dessutom att betryggande system finns för att ”verktygen” inte ska kunna missbrukas.
Jag tillåter mig emellertid att tvivla på både behovet av att ständigt låta den personliga integriteten lida på massövervakningens altare och att det går att införa tillförlitliga system som förhindrar missbruk. För detta för dagens politiker möjligen häpnadsväckande påstående åberopar jag människans natur.
De flesta av oss har nämligen inte bara den goda, välmenande och snälla sidan. Vi har också förmågan att ljuga, att känna hämndbegär och lättja. Vi är dessutom oftast rationella när det gäller att få snabba resultat.
Även om det är förbjudet att beträda gräsmattan, hindrar det inte att vi korsar den om vi har bråttom till bussen. Trots att många av oss anser det moraliskt förkastligt att snoka i andras privatliv, hindrar det inte majoriteten av oss att besöka flashback för att se om det illasinnade ryktet om grannen kanske stämmer. Och fast att vi vet att det är fel att hoppa över vissa moment i en arbetsprocess kan ibland stress och effektivitet medföra att vi tar genvägar för att snabbt få resultat.
Den som alltid agerar perfekt må förstås kasta första stenen.
Men varför har dessa mänskliga brister betydelse i massövervakningens era, kan man fråga sig?
I mitt svar på detta tänker jag inte åberopa de fall där poliser fällts för övergrepp mot enskilda, eller manipulerat barn i förhör, eller begått dataintrång. Inte heller ska jag gå igenom fallen där domstolar dömt människor för allvarliga brott baserat på ”förträngda minnen” eller fall där domstolspersonal eller advokater läckt hemlig information till kriminella. De fall där, världen över, politiker eller andra makthavare ljugit eller där präster begått övergrepp mot barn, är helt enkelt för många för att inrymmas i denna korta text.
Det får räcka med att konstatera att vi människor kan ha många olika sidor och att vissa av dessa sidor är sådana att de lätt kan skada andra.
Som uppvuxen i en företagarfamilj mitt under striden om löntagarfonder, fick jag tidigt inpräntat en viss skepsis mot både politiker och myndigheter. Jag litar helt enkelt inte på att staten och dess myndigheter alltid skulle agera i det godas syfte. I vart fall om man med det goda likställer det bästa för individen.
Det är inte så att jag generellt går omkring och är misstänksam mot myndigheter. Men jag är heller inte så naiv att jag tror att människor med makt inte kan missbruka densamma. Det faktum att polisen, förutom alla nya övervakningsverktyg, dessutom bär på maktens våldsmonopol gör mig inte mindre misstänksam.
Tanke- och yttrandefrihet samt fri åsiktsbildning är demokratins livsluft. Våra makthavare har skaffat sig verktygen att strypa lufttillförseln.
Michael Pålsson
Advokat
Michael Pålsson är delägare hos Advokatfirman Juhlin & Partners i Helsingborg och arbetar med avtalsrätt, arbetsrätt och tvistelösning av kommersiella tvister.