Kallocain känns kusligt profetisk

”På väggen satt polisörat och bredvid polisögat, lika verksamt i mörker som i ljus.”

Karin Boyes roman Kallocain är skriven i skuggan av andra världskriget och gavs ut 1940. Den beskriver ett framtida samhälle där alla individer är ständigt övervakade. Syftet är att staten ska ha kontroll över allt som sker.

Kallocain är förvånansvärt tänkvärd för vår samtid. Boken beskriver ett samhälle där individens behov och betydelse urholkas till förmån för statens renlärighet. Alla övervakas och lagförs om de ens tänker tankar som strider mot statens ideal. Skildringen är mycket dystopisk men påminner oss om viktiga principer som skyddar vår demokrati. Genom skönlitteraturens beskrivningar kan vi erinra oss viktiga värden som vi annars kanske tar för givet, som den grundlagsskyddade rätten till personlig integritet.

Den senaste tidens omfattande lagändringar innebär en utökad möjlighet för staten att använda hemliga tvångsmedel på bekostnad av rätten till personlig integritet. Den 1 april 2020 infördes hemlig dataavläsning som föreslås permanentas som lagstiftning den 1 mars 2025 (se Advokatsamfundets remissvar). Den 1 oktober 2023 trädde omfattande lagändringar i kraft som bland annat innebär att hemliga tvångsmedel kan användas i preventivt syfte mot den som skäligen kan misstänkas för ett brott. Den 1 september i år införs ytterligare lagändringar som innebär utökningar av möjligheterna att använda preventiva tvångsmedel. 

Effektiv brottsbekämpning är mycket angeläget men frågan är om vi, i den snabba utveckling som sker i dag, verkligen kan bedöma nyttan och effektiviteten av de hemliga tvångsmedel som införs. Hur behovet av brottsbekämpning och integritetsintresset bör balanseras i reglerna om hemliga tvångsmedel förutsätter en analys av det faktiska behovet med beaktande av den nytta tvångsmedlen kan förväntas medföra. (1)

Vidare krävs en analys av det förväntade integritetsintrånget grundat på ett empiriskt underlag rörande faktisk tillämpning. Det underlaget finns inte i i dag. Inte heller ger regeringens skrivelse till riksdagen om hemliga tvångsmedel mycket information. Varje år tillför man nya data men genomför inte uppdaterade reflektioner eller slutsatser. Anonymiserade exempel tillför heller ingenting i bedömningen. 

Enligt Lagrådet innebär den höga lagstiftningstakten att det är svårt att överblicka och förstå omfattningen av de intrång i den personliga integriteten som enskilda kan drabbas av, liksom av vad den sammantagna regleringen innebär för ett demokratiskt samhälle. Den snabba teknikutvecklingen innebär också svårigheter för enskilda medborgare att förstå hur tvångsmedlen faktiskt används. Som exempel kan nämnas de intelligenta kameror som installerades i Paris under OS i somras. Tusentals kameror på gator och torg kände inte bara av sådant som kunde sticka av i gatubilden, som till exempel kvarlämnade väskor, utan läste också av besökarnas gester och minspel för att förutspå eventuell brottslighet. Beskrivningen av statens polisögon och -öron i Kallocain känns kusligt profetisk, åttiofyra år in i framtiden. 

Mia Edwall Insulander
Generalsekreterare
Sveriges advokatsamfund
mia.edwall.insulander@advokatsamfundet.se

1 Jämför bl.a. resonemang i SOU 2012:44.