Advokaterna i våldsvågen
Ett långtidsprojekt att bryta utvecklingen
Nr 8 2023 Årgång 89En eskalerande våldsvåg, med skjutningar och sprängningar, sprider skräck i Sverige. Från politiskt håll ropas det på hårdare straff och nya tvångsmedel för att stoppa de kriminella gängen. Men brottmålsadvokaterna, som företräder både brottsoffer och misstänkta med kopplingar till gängbrottslighet, vill i stället lyfta fram det förebyggande arbetet för att bryta våldsspiralen.
Säkerhetssal nr 1 i Stockholms tingsrätt i oktober. Ett polisförhör som hölls ett drygt halvår tidigare spelas upp. På skärmarna syns en pojke gråta hejdlöst. Kevin* är 16 år, men ser yngre ut, där han sveper in sig i en filt med tårarna strömmade ur ögonen. ”Jag fattar inte varför jag sitter här. Jag står inte ut med att sitta här”, säger han. Och gång på gång: ”Jag vill bara hem till min mamma!”
I det filmade förhöret pekar Kevin ut en annan tonårspojke som skyldig till ett uppmärksammat mord och han medger att han kände till planerna på att mörda en 15-åring. Den vänliga kvinnliga polisen frågar och Kevin svarar, gråtande. Advokaten lägger en gång en tröstande hand på pojkens arm.
Infälld i ett hörn av skärmen, där förhöret spelas upp, syns också Kevin, som deltar i huvudförhandlingen via videolänk. Den direktsända Kevin gråter inte. Tvärt om ser han helt oberörd ut, där han sitter och gungar lite i en skrivbordsstol. Han har också tagit tillbaka allt han sa i förhöret, men i övrigt deklarerat att han inte tänker svara på några frågor från åklagaren.
I salen, avskild från åhörarläktaren med en glasvägg, finns nio andra pojkar och unga män, alla misstänkta för att på olika sätt ha medverkat till att en 15-åring sköts till döds i en förort söder om Stockholm. Med advokater, tolkar och vakter blir säkerhetssal nr 1 nästan full. Förutom mumlandet från tolkarna är det tyst.
Från åhörarläktaren syns bara ryggarna på de tilltalade. Men rättens ordförande har full kontroll på rättssalen. När förhöret är avslutat och förhandlingen tar paus för lunch vänder han sig till en av killarna, en 18-åring. ”Jag ser att du sitter och skrattar. Det här är allvarliga saker. Jag vill inte se att du skrattar igen”, säger han strängt.
Lär känna klienterna
Huvudförhandlingens ordning och saklighet kontrasterar tydligt mot det våld och blod som den behandlar. Samtidigt fångar den upp många av de typiska dragen i den brottslighet som breder ut sig över landet: Den är våldsam och inkluderar skjutvapen eller sprängmedel, det är många inblandade, det leder till gigantiska brottsutredningar och både de tilltalade och offren är ofta mycket unga.
Till och med september 2023 hade Polisen hanterat 294 fall av skottlossning i landet under året. 43 personer sköts till döds under samma period. Bara under september månad registrerades 45 skjutningar, med 11 döda som följd. Även om både skottlossningarna och dödsfallen varit många i flera år, är detta den högsta dödssiffran för en enstaka månad sedan polisen började redovisa dessa händelser år 2016.
Utvecklingen har orsakat stor politisk aktivitet, där nya förslag om straffskärpningar och tvångsmedel presenteras varje vecka. Även det mediala intresset för utvecklingen har förstås varit enormt. Medierna berättar om offren och gärningsmännen, om gänglojalitet och konflikter och trasiga uppväxter, men också om gängledarnas lyxliv och statusattribut.
Mitt i händelsernas centrum står brottmålsadvokaterna. Som försvarare och målsägandebiträden har de tät kontakt med huvudpersonerna i den nya våldsvågen, misstänkta och gärningsmän såväl som brottsoffer.
Advokat Björn Sandin har arbetat länge med brottmål, och han beskriver en tydlig förändring i brottsligheten. Inte i antalet brott, men på andra sätt.
– När jag började hörde det till ovanligheterna att man såg ”mord” på tavlan på tingsrätten. Men det har förändrats. Det har gått från slagsmål med knytnävarna, sen till kniv, till pistoler, skjutvapen. Först sköts det i benet, men nu skjuter man direkt i huvudet, konstaterar han.
Även advokat Eva Bäckström beskriver om en grövre brottslighet. Och hon har noterat att språkbruket påverkats.
– Nu kallas det inte ens för mord längre, utan för skjutningar. Som om det vore en mindre allvarlig form då. Det har hårdnat ganska mycket, säger hon.
Att förövarna bakom de så kallade skjutningarna ofta är unga är något som diskuterats mycket i medierna, och som även advokaterna ser. Advokat Frida Wallin uppger att hon numera har betydligt fler unga klienter, ibland barn under 18 år, som klienter. Trots sin ungdom sitter de dessutom ofta häktade långa perioder.
– Förr kunde jag ha enstaka ganska unga personer som kanske satt någon månad för ett rån. Nu är det snarare häktningstider på ett halvår och uppåt som är vanliga. Det gör att man har en lång väldigt långvarig kontakt med klienterna och lär känna dem väldigt väl, säger hon.
De komplexa gängbrotten resulterar också i mycket stora utredningar och långa huvudförhandlingar.
– De här målen är väldigt omfattande och slukar mycket av ens tid. Det är ju inga protokoll på några hundra sidor vi får längre, utan det blir tusentals sidor, konstaterar Frida Wallin.
Blir negativ spiral
Advokat Sargon De Basso märker också den förändrade brottsligheten. Och även de personer som av polisen kallas livsstilskriminella har förändrats, menar han. I slutet av 1900-talet levde många av de livsstilskriminella stora delar av sina liv inom samhällets råmärken. Nu står allt fler av brottslingarna helt utanför samhällsgemenskapen.
– Överlag så har jag en känsla av att fler personer lever utanför samhället. Jag märker också en avsaknad av framtidstro hos de här människorna och en myndighetströtthet som jag inte har sett tidigare, säger han.
Men vilka är då förklaringarna till den här förändringen? Advokaterna pekar på en rad olika faktorer. Det kan handla om familjeproblem, skola som inte räcker till och ett föreningsliv som inte når alla som skulle behöva det, menar de. De talar också om integrationsproblem och en osund kultur med kriminella ideal.
Dessutom lyfter Sargon De Basso upp en fråga som fått stor uppmärksamhet i amerikansk forskning, men inte alls tagits upp på samma sätt i Sverige: pappornas roll för de unga som slår in på en kriminell bana. Han minns särskilt ett mål med många tilltalade där han var försvarare. Det var svårt att se vad alla de unga männen, av olika ursprung, hade gemensamt. Men klienten kunde svara:
– Han sa: ”Vi har egentligen bara en enda sak gemensamt. Vi växte alla upp utan en pappa. Och så började vi umgås med varandra. Det blev en jävligt ond spiral”, berättar Sargon De Basso, som skulle vilja hitta sätt att stärka mammorna som i många fall kämpar för att stoppa sönerna från att försvinna ut i kriminalitet.
Bilden delas av de andra advokaterna. Enligt Eva Bäckström är klienterna med gängkopplingar nästan alltid uppvuxna med ensamstående mammor, eller med pappor som är påtagligt frånvarande i vardagslivet.
– När jag har unga häktade personer så är det alltid en orolig mamma som är engagerad och bryr sig. Min analys är att många av de här mammorna, med söner som hamnar i en gängkriminell kontext, har kämpat väldigt mycket för att det inte ska bli så, säger hon, och tillägger att det förmodligen är omöjligt för en ensamstående mamma i förorter med en stark kriminell kultur att stå emot det trycket.
Precis som de andra advokaterna vill Eva Bäckström också lyfta fram skolans och socialtjänstens betydelse.
– Jag har klienter som i stort sett aldrig har gått i skolan, någonsin, säger hon.
Sambandet mellan misslyckande i skolan och en brottslig karriär blir också mycket tydlig i Diamant Salihus bok Tills alla dör. I stort sett alla de personer med koppling till kriminella gäng som Salihu talat med har en historia av skolk, dåliga resultat och problembeteende i skolan bakom sig.
Räven blir en förebild
Det är alltså en rad faktorer i miljön och hos individerna som samspelar för att locka och driva unga in i gängens hårda värld. Flera av de intervjuade advokaterna beskriver också att de möter en stor hopplöshet hos sina unga klienter. Många gånger har de inte någon längre livshorisont än till 25 år. De räknar kort sagt med att dö unga.
Diamant Salihu, och även den före detta advokaten Evin Cetin, som intervjuat unga i gängmiljön, skildrar den rädsla och hopplöshet som präglar de utåt sett hårda och osårbara killarna som nått ledande positioner i gängen. De beskriver liv som levs i skottsäker väst och med ständiga förflyttningar mellan olika bostäder, allt för att undvika att motståndarna ska lyckas i uppsåtet att ”jappa”, alltså döda, dem. Stark lojalitet, men också snabba skiften i den lojaliteten, som gör det svårt att lita på någon över huvud taget.
Frida Wallin delar bilden och beskriver sina klienter med gängkoppling:
– Det är många gånger ganska trasiga personer. Det behöver inte vara så att de har dåliga hemförhållanden, men de har tidigt hamnat i ett dåligt umgänge som gjort dem ganska blasé på många sätt. Men samtidigt ser jag ibland bakom den där masken ganska rädda och uppgivna personer som tror att de inte har någon annan framtid än det här. En brist på framtidshopp, säger Frida Wallin, som också berättar att rädslan för att själv drabbas av våldet gör att klienterna emellanåt tackar gud för att de blir häktade.
Lockelsen i gängen handlar dels om tillhörighet, dels om materiella tillgångar, enligt advokaterna. Och äldre gängkriminella vet vilka strängar de ska slå an för att locka in ungdomar.
– De äldre rekryterar yngre, som vill se ut som de äldre gör. Och plötsligt kan de gå in i en märkesbutik på Biblioteksgatan och köpa kläder där för att de har utfört något och fått pengar för det, säger Björn Sandin.
Det kan alltså vara frestande för ett barn vars familj saknar möjlighet att köpa Canada goose-jackor och de senaste telefonerna att börja göra tjänster. Och väl inne i gängens våld dras snaran åt, och det kan vara svårt att kliva av, även för den som vill. I oktober i år larmade barnrättsorganisationen Bris om att de sett en tydlig ökning av samtal från barn som mår dåligt efter att hamnat i gängens klor.
Bilden av kriminell verksamhet som ett snabbspår till lyx och rikedom förstärks av mediernas bevakning av gängledarnas liv, anser flera advokater. Skildringar av hur ledare som Rawa Majid, ”den kurdiska räven”, håller sig undan och lever lyxliv med champagne, fester och mycket pengar skapar en slags myt.
– Det där får en effekt på häktena. Där sitter unga människor som säger ”honom ska jag jobba för”. Det är någon slags legend i det hela som de vill sträva efter, säger Björn Sandin.
Frida Wallin märker också att gängledarna blir förebilder.
– Man skapar en mytbildning och ett kändisskap kring kriminella personer och det är ju dåligt. Kanske är det något för medierna att tänka på när man skildrar det här, säger hon.
Sargon De Basso beskriver en symbios mellan medier och politiker, där mediedramaturgin målar upp ett samhälle uppdelat i onda och goda. Dramaturgin samspelar sedan med politiken, vilket leder till att de politiska besluten fattas mer med syftet att vinna nästa val än att långsiktigt ge goda samhällseffekter, fastslår Sargon De Basso, som också är kritisk mot att gängkriminaliteten har blivit en del av populärkulturen i Sverige.
– Det är inte bara människor från säkert utsatta förorter som är insatta i gängkriminaliteten. Det har ju blivit lite mer mainstream i dag, genom sociala medier framför allt, hävdar han.
Även Diamant Salihu lyfter i sin bok fram kulturens, och framför allt den så kallade gangsterrappens, betydelse för de kriminella gängen. I musiken förhärligas livet med narkotika, vapen och gänglojalitet, och ledarna i de kriminella nätverken hyllas. Men rappen har också, enligt Salihu, använts för att skicka budskap till motståndarna i den stora gängkonflikten i Järvområdet. Enligt Diamant Salihus källor har musiken därmed bidragit till att konflikten eskalerat.
Kostar att bryta utvecklingen
Tillbaka till säkerhetssalen i Stockholms tingsrätt den där oktoberdagen, där åklagaren, vänligt men envist, försöker förhöra de tilltalade om chattmeddelanden och selfies tagna på pendeltåg. Detaljerna är många, mastdata för mobiltelefoner ställs mot pendeltågstider för att styrka ett förlopp. Svaren från de unga tilltalade är i stort sett bara olika varianter på ”Ingen kommentar”. En av de tilltalade förklarar sin brist på svar med att han är rädd och inte vågar prata om andra än sig själv. Den gråtande Kevin på filmen från polisförhöret utgör undantaget, medan Kevin på videolänk faller in i samma mönster som de andra.
De tilltalade i säkerhetssalen hotas alla av långa straff. Erfarenheten säger att det, om de blir inlåsta, finns nya unga män på kö för att fortsätta våldsspiralen.
Så hur ska vi bryta spiralen, enligt advokaterna? Advokaternas korta svar är: förebygg att nya ungdomar plockas upp av gängen.
– Väldigt mycket handlar om att jobba långt ner i åldrarna. Riktigt långt ner, i lågstadiet. Det gäller att få de här unga personerna att fatta att allt inte är pengar i livet. Få dem att förstå att det är inte är ett glamoröst liv, utan det är liksom ett extremt stressigt och farligt liv om man ger sig in i det här, säger Frida Wallin.
Björn Sandin håller med: Det behövs satsningar tidigt i livet för de barn som växer upp med olika riskfaktorer.
– Vi måste lägga all kraft och energi på att förhindra att det är så enkelt för gängen att få in nyrekryteringar. Vi måste få en situation där det är något annat som attraherar de här ungdomarna än att gå in i kriminaliteten, fastslår han och fortsätter:
– Allt hänger på föräldrar, skola, socialtjänst. Alla säger ju det, men i praktiken har det blivit ett svenskt mästerskap bland politiska partier i att hitta på mer eller mindre genomtänkta åtgärder som ska lösa problemen under den här mandatperioden. Det kommer inte att ske. Det är enkelt. Det har gått för långt.
Eva Bäckström pekar på skolans betydelse för de unga som växer upp i områden där gängen har stor makt.
– Jag tror att många av de här ungdomarna verkligen behöver utbilda sig. Och att de känner förväntningarna på att de ska inkluderas, säger hon.
Här behöver också socialtjänsten vara stark och delaktig, påpekar hon.
– Eftersom det verkar vara så många frånvarande fäder så är det ännu viktigare att det finns en engagerad och stark socialtjänst och att skolan finns där. Att det finns de som säger: ”Vi tror på dig och vi förväntar oss också att du ska vara här.” Det ska inte vara så att någon bara kan sluta gå till skolan och sen ger samhället upp, fastslår Eva Bäckström, som tillägger att det behöver satsas mycket pengar för att bryta utvecklingen.
Finns ingen quick fix
Att det krävs stora ekonomiska satsningar för att komma till rätta med den skenande våldsspiral som vi nu tycks befinna oss i är alla advokater eniga om. Sargon De Basso har tänkt mycket på vad som behöver göras.
Och han är tydligt trött på de politiska signalerna om hårdare tag och tjafset om vem som eventuellt gjort fel tidigare.
– Nu behöver vi någon form av politisk vilja. En enad front, där alla riksdagspartier drar åt samma håll i den här frågan. Då måste man släppa blame games och quick fix-lösningar och acceptera den verkligheten som vi har, säger han och fortsätter:
– I grund och botten handlar det här om en enda sak. Vi måste inkludera människor i samhället. Det finns en viss andel av befolkningen i Sverige som inte är en del av samhället i övrigt. Det är nyckeln till framgång. Och då behöver många aktörer dra jämt.
Integrationen vilar ytterst, enligt Sargon De Basso, på två ben: sysselsättning och laglydighet.
– Det är de två parametrarna som gör att du är en del av samhället. Du håller dig på rätt sida av lagen. Du vistas i nationalstaten Sverige legalt och du har sysselsättning.
Sargon De Basso listar en rad aktörer som behöver vara med i kampen mot gängvåldet: skolan och förskolan, socialtjänsten, trossamfunden och inte minst föreningslivet som kan erbjuda sysselsättning, förebilder och vettiga ideal och därmed tjäna som ett alternativ till gänggemenskapen. Samtidigt behövs också ekonomiska tillskott, så att alla verkligen har råd att vara med och spela fotboll, spela musik eller gå på scouterna, det påpekar både Sargon De Basso och flera andra advokater.
Även näringslivet behöver vara med på tåget, fastslår Sargon De Basso, och hjälpa till med mentorskapsprogram och praktikplatser. Dessutom krävs forskning på området, forskning som utgår just från situationen i Sverige, och på olika håll i Sverige. Slutligen kan poli-
sen och socialtjänsten behöva utbildning för att bättre kunna nå de unga i riskzonen eller i kriminalitet och deras familjer.
– Många av de här människorna är myndighetströtta. Deras enda kontakt med en myndighet har varit att de antingen kontrolleras, övervakas eller upplever att de är stigmatiserade. De har ingen naturlig kontakt med en myndighet, säger Sargon De Basso.
Med en gemensam kraftsamling kan vi hejda utvecklingen, hävdar Sargon De Basso. Men det kommer att ta tid. Sargon De Basso talar om ett perspektiv på upp emot tio till tjugo år för att verkligen bryta spiralen.
Är inga knarkare
Tid, pengar och nya sätt att arbeta. Plus, förmodligen, en hel del engagemang. Det är enligt advokaterna viktiga delar för att förebygga att ytterligare generationer fastnar i våld och brott.
Ett annat sätt att minska inflytandet för de kriminella gängen kan kanske vara att slå mot narkotikahandeln och inte minst mot smugglingen. Narkotika är ju i dag själv livsnerven i det kriminella ekonomiska system som förortsgängen skapat. Eva Bäckström önskar ökade satsningar på Tullverket, just för att komma till rätta med inflödet av både knark och vapen.
– Om man kunde hindra införsel av vapen och narkotika så skulle mycket vara vunnet. Då skulle inte så många unga människor riskera att hamna i den här väldigt farliga miljön och oskyldiga skulle slippa drabbas, säger hon.
Björn Sandin håller med om narkotikans betydelse för brottsligheten. Men, menar han, så som gängbrottsligheten ser ut i dag är det inte säkert att ett stopp för narkotika skulle lösa alla problem.
– Narkotikan är ju viktig för att den genererar pengar, och det är i grund och botten mycket den som leder till konflikter. Men de är inga narkotikamissbrukare på det vanliga sättet, de här ungarna, säger han och tillägger:
– Skulle man på något sätt strypa marknaden för narkotika så hittar de på något annat i stället. De måste ju tjäna pengar på något sätt. För de har ett dyrt sätt att leva i de här gängen.
Narkotikaförsäljning är inte heller någon självklar guldgruva. I oktober kunde Svenska Dagbladet rapportera om att utbudet av knark tycktes ha vuxit mer än efterfrågan. Obalansen leder förstås till lägre priser, men enligt en intervjuad analytiker på Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) kan den hårdnande konkurrensen också ha bidragit till våldsspiralen bland de gängkriminella.
Att stoppa de ungdomar som redan hunnit begå brott och kanske dömts till ungdomsvård eller fängelse är mycket svårt, det är advokaterna eniga om. Men Frida Wallin vill ändå fortsätta hoppas på förändring hos de ungdomar hon möter.
– Jag hoppas att det inte är en förlorad generation. Men det är svårt att se hur den här utvecklingen kan brytas, när en del till och med ser det som en merit att vara häktad, konstaterar hon.
När någon i gängen väl är motiverad att bryta med sitt kriminella liv gäller det att samhället också förmår att fånga upp det, påpekar Frida Wallin. Det finns avhopparprogram som fungerar för många, men i dag är de stängda för dem som är under 18 år. Det är olyckligt, menar hon.
– Tyvärr har många av de här killarna och deras familjer dåliga erfarenheter av socialtjänsten. De litar inte på att socialtjänsten kan göra något för dem. Kanske man kan på något sätt ändra så att avhopparprogrammen blir tillgängliga även för yngre personer, säger Frida Wallin.
Också Eva Bäckström efterlyser ett bättre stöd till dem som försöker lämna den kriminella banan. Den måste även inkludera ett effektivt skydd för dem som hoppar av, menar hon.
– I dag upplever jag att de personer som väljer att informera om andra personers brottslighet får ett skydd så länge processen pågår. Sen är det ingen som egentligen bryr sig om vad som händer med dem, säger hon.
Gav en möjlighet för unga
Det ökade skjutvapenvåldet och de allt yngre gärningsmännen upprör och engagerar förstås stora delar av samhället, och inte minst politikerna. Under de senaste åren har förslagen och lagändringarna för att komma till rätta med problemen duggat tätt. Visst förekommer det också insatser med den förebyggande inriktning som advokaterna efterlyser. Men framför allt handlar de satsningar som lyfts fram om hårdare straff och utökad användning av tvångsmedel.
Advokatsamfundet har i många år ifrågasatt de repressiva tendenserna i kriminalpolitiken. Och det är tydligt att advokaterna håller med: Hårdare straff hjälper inte mot den nya typen av brottslighet.
– Det är ett slag i luften. Det kommer inte att hjälpa, enligt all forskning. Det är inte längre straff som avskräcker de här personerna från att begå brott, säger Frida Wallin, som tror att åtgärderna framför allt syftar till att visa handlingskraft.
Resultatet av satsningarna blir dessutom överfulla häkten och anstalter, påpekar hon.
– För tillfället kanske det hjälper att låsa in en massa folk, men det tar inte bort problemet i samhället. Dessutom, låser de in tio så finns tjugo nya som är beredda att mörda eller någonting annat. Det är ingen lösning att låsa in, och det kommer inte att hjälpa, fastslår Frida Wallin.
Björn Sandin resonerar på samma sätt. Hotet om långa straff biter helt enkelt inte på de unga i gängen, konstaterar han. Dessutom står många nya på kö till att få skjuta eller spränga en ”fiende” för att visa sin lojalitet till gänget och vinna respekt och pengar. Han ger ett exempel:
– När de knäckte Encrochat och de andra krypterade kommunikationsmöjligheterna så trodde många att ”nu är vi klara, nu sätter vi dem i fängelse så länge det går”. Och så dömde man ut tusentals år i fängelse. Men det har bara blivit värre efter det, och det beror på att möjligheterna öppnades för mycket yngre personer att snabbt ta kliv i hierarkin, säger han.
En annan faktor som kan ha medverkat till att gängen allt mer riktar in sig på riktigt unga personer är avskaffandet av den så kallade ungdomsrabatten vid allvarliga brott. Fram till den 1 januari 2022 utdömdes mildare straff för personer mellan 18 och 21 år. ”Rabatten” kom i fokus när våldet kröp nedåt i åldrarna, och den togs bort trots kritik från bland andra Advokatsamfundet.
När ”straffrabatten” avskaffades luftades farhågor om att detta skulle bidra till att skapa ännu yngre mördare. Och mycket tyder på att det blivit så, anser Björn Sandin, som bland annat lutar sig mot statistik över antalet unga som häktas för allvarliga brott (se faktaruta på s. 27).
– De som sysslar med den här typen av verksamhet och vill rekrytera unga är inte dummare än att de ser förändringen, säger han, och tillägger att gängen tidigare inte ”gav sig på” barnen på samma sätt som i dag.
– Man har provocerat fram att barn i högre utsträckning deltar i den här typen av brottslighet, fastslår Björn Sandin.
Straffen skenar iväg
Även Sargon De Basso är starkt kritisk till utvecklingen inom straffrätten. Han har som expert i Utredningen om preventiva tvångsmedel försökt lyfta fram vikten av att väga effektivitet mot integritetsskydd, men inte fått gehör för sina åsikter. Trots att han bjudits in i politiska sammanhang för att ge sin syn på hur brottsligheten ska bekämpas har han inte upplevt att politikerna verkligen är beredda att ta till sig behovet av förebyggande insatser.
– De vinner väl inte val på att öronmärka miljarder till föreningslivet. De vinner val på att dubbla straffen, säger han, en aning uppgivet.
Vissa straffskärpningar har varit riktiga och nödvändiga, påpekar Sargon De Basso, som straffen för grova vapenbrott.
– Men vi börjar nå en gräns nu, när det hela tiden trissas upp. Den föregående regeringen dubblade straffen ett par gånger. Nu kommer en ny regering. Då måste de också dubbla straffen. Det skenar iväg, säger han.
Risken är också att de hårda tagen och strävan efter att bekämpa gängvåldet skapar ett allt mer polariserat samhälle, ett ”vi och dom-samhälle” som i sin tur skapar ännu större klyftor, menar Sargon De Basso.
– När vi får den här polariseringen i samhället leder det till att vi, i den mån vi vill uttrycka vår demokratiska möjlighet att rösta, kommer att fokusera på ytterkantspartier, fler ”quick fixes” och populistiska förslag. Som i sin tur kommer att accentuera polariseringen ytterligare i samhället.
Kan nå fram
Advokaterna beskriver, liksom Evin Cetin och Diamant Salihu, att de allra flesta gängmedlemmarna är djupt misstänksamma mot myndigheter och samhällsföreträdare. Här har dock advokaterna, i egenskap av försvarare, en helt annan roll, och därmed också en möjlighet att nå fram till sina klienter.
Frida Wallin beskriver de flesta av sina klienter som trevliga och säger att de visar henne respekt. Just därför försöker hon också visa dem på en annan väg än den kriminella banan.
– Jag tror och hoppas att i alla fall några av mina tidigare klienter har lyssnat på mig och sett att det finns något annat här i världen. Jag har tidigare klienter som först har återkommit, men så har de bara helt plötsligt försvunnit under radarn. Då tolkar jag det som att de har blivit laglydiga. Jag försöker vara försvarare och vara medmänniska och stå för det goda, säger hon.
Björn Sandin beskriver hur han ägnar mycket tid åt att prata med klienterna, som ofta sitter häktade under långa perioder med restriktioner.
– Jag lär ju känna personen. Många gånger så träffar jag mina klienter av rent sociala skäl. De sitter med restriktioner och får inte träffa någon annan, så det är mycket kurativ verksamhet, säger han, och tillägger att försvararrollen gör att han inte uppfattas som ett hot så som socialtjänsten och rättsväsendet gör.
– Många gånger kan jag komma dem lite in på livet och prata om mer djupa saker, i ett kanske lite naivt försök att få dem att tänka om. Är det så här de vill att livet ska se ut – att befinna sig i häktet, misstänkt för ett sådant allvarligt brott, berättar Björn Sandin, som upplever många av klienterna som begåvade med i grunden goda förutsättningar i livet.
Då och då lyckas Björn Sandin slussa klienter till avhopparprogram, även om det är få som går den vägen. Men, konstaterar han, den allra viktigaste insatsen för honom som försvarare är förstås att säkra att klienterna får den rättvisa rättegång de ska ha.
Sargon De Basso säger sig vara rak och tydlig med sina klienter. Att försöka ursäkta och linda in de handlingar som de anklagas för ligger inte för honom.
– ”Du står för dina handlingar. Och med det sagt, har åklagaren uppfyllt sin bevisbörda, då har du att vänta dig en lagföring. Så enkelt är det”, säger jag. Och det tycker jag också att väldigt många klienter har förståelse för.
Försvararna bryr sig om
Alla de intervjuade advokaterna visar ett tydligt engagemang för sina unga klienter. Trots de dåliga prognoserna för de unga som börjat begå grova brott lever hoppet om att de ska lämna den gängvärld de många gånger hamnat i. Samtidigt är det en konst att hålla avståndet så att klienten inte lyckas manipulera eller driva fram advokatetiska övertramp, konstaterar Eva Bäckström.
– Har jag med den här typen av klienter att göra så är jag naturligtvis lojal och gör allt jag kan. Jag vill att klienterna ska få en rättvis rättegång. De ska inte dömas för någonting de inte har gjort. Men det måste alltid vara en armlängds avstånd, som till alla klienter, säger hon, och tillägger att försvararen naturligtvis inte får bli så passiv att hon bara säger nej hela tiden, och inte vågar göra någonting.
Här har tyvärr några tidigare advokatkolleger misslyckats, påpekar Eva Bäckström. Hon syftar på exempel som ”Kungen” och ”Prinsen”, numera uteslutna ur samfundet och dömda till fängelsestraff för egna brott.
Redan för snart fyra år sedan varnade Eva Bäckström i just Advokaten för en utveckling där varumärket advokat riskerade att urholkas. I Advokaten nr 1/2020 sa hon bland annat: ”Vi märker i Skåne att allt fler advokater vill arbeta med brottmål och att allt fler advokater utger sig för att vara experter på brottmål. Även advokater med kort erfarenhet och som inte har arbetat på en specialiserad byrå och som inte har suttit ting och så.”
Den negativa synen på advokater, tillsammans med straffskärpningar och åtstramningar i ersättningen till advokaterna, som den nya taxan i förordnandemål, har fått Eva Bäckström att tidvis fundera på att byta inriktning. Övertygelsen om att jobbet är mycket viktigt har fått henne att stanna kvar. Men det är en dyster bild hon målar upp av framtiden.
– Jag tror att det kommer att vara tufft att arbeta som brottsmålsadvokat. Samtidigt kommer vårt arbete att vara viktigare än någonsin, eftersom det finns en väldigt stark politisk vilja till reformer som riskerar att skada rättssäkerheten, säger hon.
Även de andra advokaterna är bekymrade över utvecklingen och dagens syn på brottmålsadvokater.
– Det är lite frustrerande. Det finns vissa kolleger som har utnyttjat situationen på ett felaktigt sätt, och hamnat i en situation där de begår felaktigheter. Men i stort sett alla kämpar på, säger Björn Sandin.
Frida Wallin håller med om att enstaka advokater agerat fel. Samtidigt är det fel att detta lilla fåtal får solka ner hela kåren, menar hon.
– Det är väldigt få som bara ser uppdraget som en kassako. Jag hoppas att man kan få fram bilden av engagerade försvarare som bryr sig om de här människorna, dessa unga personer. Vi gör allt för att det ska bli så bra som möjligt för dem.
Ulrika Öster
Tom Knutson
Tom Knutson
Vad?
I debatten om dagens våldsvåg där även barn dras in, både som offer och förövare, hörs många röster. Några som sällan kommer till tals är paradoxalt nog de personer som kanske talar mest med de misstänkta och brottsoffren, nämligen deras advokater. Vi ville ta reda på vilken bild brottmålsadvokaterna har av utvecklingen och framför allt vilka vägar de ser att bryta den.
Hur?
Vi intervjuade fyra erfarna brottmålsadvokater, tre av dem på telefon och en vid ett personligt möte. Två besök i Stockholms tingsrätts säkerhetssal och huvudförhandlingen i ett stort gängmål fick utgöra fond till intervjuerna. Dessutom intervjuades företrädare för ett nystartat projekt som vill bidra till att bryta utvecklingen.
Slutsats
Bilden är tyvärr mörk: vi kan inte räkna med något snabbt slut för våldsspiralen. Ökad repression och hårdare straff avskräcker inte dagens gängkriminella, och inlåsning av förövarna banar i värsta fall bara väg för nya och ännu yngre gärningsmän in i gängen. Bara om samhällets goda krafter gör gemensam sak och arbetar förebyggande kan barn och unga som i dag lever i utsatthet få andra mål i livet än att tjäna stora pengar på brott.
Polisens statistik över skjutningar
| År | Antal skjutningar | Antal dödade | Antal skadade |
| 2023* | 294 | 43 | 82 |
| 2022 | 391 | 62 | 107 |
| 2021 | 344 | 45 | 115 |
| 2020 | 379 | 47 | 119 |
| 2019 | 360 | 45 | 126 |
| 2018 | 325 | 43 | 140 |
| 2017 | 281 | 36 | 128 |
* t.o.m. september
Källa: Polisen
Unga i häktena
Under 2022 avslutades 1 173 häktningar av unga som vid påbörjad häktning var under 21 år. Ungefär en tredjedel av häktningarna varade längre än tre månader.
Samma år avslutades 194 häktningar av barn i åldrarna 15–17 år. Drygt hälften av häktningarna avslutades inom en månad och 85 procent av häktningarna avslutades inom tre månader. Av de avslutade häktningarna varade 20 häktningar, 10 procent, i mer än fyra månader. De flesta häktade barnen hade någon form av restriktioner under tiden i häkte.
I oktober 2023 kunde Dagens Nyheter rapportera om rekordmånga barn och unga i de svenska häktena. Enligt statistik framtagen för DN fanns vid ett mättillfälle i augusti 2023 totalt 399 personer under 21 år i svenska häkten. Av dem var 69 personer mellan 15 och 17 år.
Från och med den 1 juli 2021 har misstänkta under 18 år som är häktade rätt till så kallade isoleringsbrytande åtgärder, alltså att vistas med personal eller någon annan, i minst fyra timmar per dygn. Enligt DN:s källor inom Kriminalvården är det dock omöjligt att erbjuda barnen detta.
Källa: Kriminalvården, Dagens Nyheter
Källor
By, Ulrika: Rekord i antal unga häktade – blir isolerade på överfulla häkten, Dagens Nyheter, 16 oktober 2023.
By, Ulrika: Barn och unga isoleras när häkten överfylls, Dagens Nyheter, 23 oktober 2022.
Carlström, Johan: Blodsmiljarderna: ”Kan förklara våldsspiralen”, Svenska Dagbladet, 4 oktober 2023.
Cetin, Evin; Liljestrand, Jens: Mitt ibland oss, Mondial, 2022.
Salihu, Diamant: Tills alla dör, Mondial, 2023.
Uggla, Simon: Barnen: ”Gänget klipper mig om jag lämnar”, Svenska Dagbladet, 16 oktober 2023.
kriminalvarden.se
polisen.se