Tydlighet grundläggande när uppdrag antas eller avvisas

Alla advokater, oavsett inriktning, ställs då och då inför att behöva tacka nej till uppdrag eller delar av uppdrag. ­Nejet kan ha många orsaker: intressekonflikter, alltför stor arbetsbelastning eller att advokaten inte har tillräckliga kunskaper om det område som uppdraget omfattar är bara några. Det förekommer också att advokater av praktiska eller ideologiska skäl väljer bort vissa typer av uppdrag.

Och advokaten har rätt att tacka nej till uppdrag – utan att behöva ange varför, fastslår disciplinnämndens ordförande Börje Samuelsson. Däremot tror han inte att det är det vanliga att advokater bara helt sonika tackar nej utan närmare förklaring.

– Det finns säkert situationer då advokaten bara säger att ”jag tackar vänligt men bestämt nej till uppdraget”. Punkt. Men det är nog inte det vanliga. För det mesta tror jag att advokaten ändå vill berätta varför han inte kan ta det, säger Börje Samuelsson.

Han har på sistone själv haft anledning att fundera över hur han bäst ska tacka nej till advokatuppdrag, eftersom han med ålderns rätt så smått börjat avveckla sin advokatverksamhet. Han ger ett par exempel när han själv tycker det känns självklart att motivera sitt nej: att det finns en tidigare relation till klienten eller att en advokatkollega, en domare eller revisor rekommenderat just honom.

– I ett sånt läge så tror jag de flesta känner ett behov av att tala om varför de säger nej. Det är en fråga om goodwill, både för advokaten själv och för advokatkåren som helhet, säger Börje Samuelsson.

I vissa situationer kan advokaten förstås vara förhindrad att motivera sitt nej, som när en omständighet omfattas av tystnadsplikten. Men det finns också andra fall där det kan vara bra att luta sig mot grundregeln, konstaterar Börje Samuelsson. Kanske finns det ingen chans för den potentielle klienten att nå framgång, men han eller hon är av olika skäl inte beredd att ta till sig detta.

– Då får man falla tillbaka på det här ursprungliga, och säga att ”tyvärr så har jag ingen möjlighet att åta mig det här uppdraget”. Och om de frågar varför blir svaret ”det är ingenting som jag är skyldig att upplysa om”. Punkt.

Oavsett om en advokat tackar ja eller nej till ett uppdrag är det av största vikt att advokaten är tydlig med sitt svar, påpekar Börje Samuelsson. Och att bara låta bli att svara på ett mejl eller ringa tillbaka till en potentiell klient räcker inte som nej. Enligt de vägledande reglerna är en advokat ”skyldig att snarast meddela om uppdraget inte antas”.

Vissa uppdrag kan vara självklara att anta eller avvisa. Men många gånger kan det inledningsvis vara svårare att snabbt fatta ett beslut.

– När frågan kommer i ett kort mejl eller telefonsamtal så vet man ofta alldeles för lite för att kunna bestämma sig för att anta uppdraget eller inte, säger Börje Samuelsson.

I de fallen brukar han själv uppmana den tänkbara klienten att återkomma med ett längre mejl, där han eller hon berättar bakgrunden och vilka frågor som är aktuella. Här är det åter viktigt att vara tydlig, fastslår Börje Samuelsson.

– Det gäller att klargöra att detta inte innebär att jag tagit uppdraget. Om jag gör det bekräftar jag i så fall detta vid ett senare tillfälle. Ett vanligt exempel är att någon söker upp eller ringer till advokaten för att få hjälp att överklaga en tingsrättsdom. Då gäller det att säga att ”jag vill nog läsa tingsrättens dom först innan jag tar ställning till om jag ska hjälpa dig med att överklaga”.

Om bara e-post­en eller tingsrättsdomen inte räcker kan Börje Samuelsson kalla till ett första möte på kontoret. Även här är det viktigt att vara tydlig med vad som är avtalat, påpekar Börje Samuelsson.

– I de lägena har jag inte åtagit mig något annat uppdrag än en inledande konsultation eller en inledande bedömning.

Genom att på djupet undersöka vad ett uppdrag innebär kan advokaten bli säker på att han eller hon har rätt kunskaper och är rätt person för ett visst ärende, eller om det är bättre att lämna ärendet vidare till en kollega. Det finns starka skäl att göra sin due diligence av uppdraget i förväg, konstaterar Börje Samuelsson. Reglerna för att frånträda ett uppdrag är nämligen betydligt hårdare än de som gäller för att anta uppdrag. Förutom de advokat­etiska aspekterna riskerar advokaten förstås också att skada klientens sak om han eller hon av någon anledning inte klarar av uppdraget.

– Det är nästan den värsta situation som finns. Då sover man inte gott om natten, fastslår Börje Samuelsson.

Tydlighet och eftertanke är alltså a och o när uppdrag ska antas eller inte antas. När det brister kan det lätt bli fel, och Börje Samuelsson vittnar om att disciplinnämnden emellanåt får pröva ärenden där klient och advokat har olika uppfattningar om vilken omfattning uppdraget egentligen hade.

De stora affärsjuridiska advokatbyråerna arbetar enligt Börje Samuelsson ofta med skriftliga uppdragsbekräftelser, just för att klargöra vad som avtalats. Själv har han som regel nöjt sig med muntliga avtal.

– Nyckelordet är tydlighet mot klienten när det gäller om du antar uppdraget eller inte. Om du inte är beredd att anta uppdraget utan vidare men ändå kan tänka dig att eventuellt ta det när du vet lite mer måste du tala om det. Annars skickar klienten in allt sitt material och det skapar massor med misstro om du sedan inte vill hjälpa till, säger Börje Samuelsson.

Ur Vägledande regler om god advokatsed

3.1 Erbjudande av uppdrag

En advokat är inte skyldig att ta emot ett uppdrag som erbjuds, men är skyldig att snarast meddela om uppdraget inte antas. Advokaten behöver inte ange skäl för att inte anta ett uppdrag.

Nationalmuseumfallet 2002

Vikten av att verkligen tänka igenom vad ett uppdrag innebär och tacka nej till det om det finns skäl framkommer i ett disciplinnämndsbeslut från 2002. I det så kallade Nationalmuseumfallet fick en advokat besök av två personer. Advokaten hade tidigare varit försvarare och övervakare åt en av dem. Besökarna sa sig ha information om de tre värdefulla tavlor som strax innan stulits från Nationalmuseum. De ville ha advokatens hjälp att återlämna tavlorna, mot en ersättning på tio miljoner kronor per tavla.

Advokaten förmedlade informationen till polisen. Han anhölls senare och hjälpte då polisen att identifiera de båda männen med tavlorna. Advokaten åtalades för medhjälp till utpressning, men friades i två instanser, eftersom han ansågs ha saknat uppsåt till brott.

Sämre gick det i disciplinnämnden, som tog upp ärendet på initiativ av styrelsen. Disciplinnämnden ansåg att advokaten antagit ett uppdrag från de båda männen med tavelinformationen, trots att det kan utgöra ett brott att erbjuda sig att återlämna stöldgods mot betalning. Han borde i stället ha avvisat de båda männen. ”Genom att underlåta detta och i stället ta befattning med saken har han allvarligt åsidosatt sina plikter som advokat”, skrev nämnden.

Eftersom advokaten haft de båda männen som klienter hade han dessutom tystnadsplikt gentemot dem, vilken han bröt när han talade med polisen. Disciplinnämnden tilldelade advokaten en varning för att han medverkat i handling som kunde vara brottslig samt åsidosatt sin tystnadsplikt.