Domstolarnas och domarnas oberoende i populisttider

I allt fler av världens demokratier – nya som gamla – sprider sig populismen. Den populistiska retoriken spelar på människors känsloregister. Förnuft ställs mot känsla. Stolthet förvanskas till nationalism. Fördomar förefaller bekräftas. Det är de mänskliga egenskaper och känslor som exploateras. Den liberala demokratin urholkas när parlament fattar majoritetsbeslut i enlighet med formföreskrifterna i lag, men utan respekt för mänskliga rättigheter och rättsstatsprinciperna.

När det gäller rättsväsendet pågår en utveckling på flera håll i Europa som innebär att domstolars oberoende minskar och domares självständighet kringskärs. Det styrande partiet Lag och rättvisa i vårt grannland Polen har sedan det tog över regeringsmakten 2015 genomfört radikala ingrepp i domstolsväsendet. Lagar har antagits som syftar till att ändra domstolarnas sammansättning genom en sänkning av domarnas pensionsålder. De politiska motiven till förändringarna har varit att komma tillrätta med vad som av Lag och rättvisa beskrivs som ett otillbörligt inflytande från maktstrukturer som härrör från kommunisttiden, alltså ett slags ”upprensning i träsket” för att citera en mästare i populism. Detta har EU-domstolen reagerat mot genom att i domar från i juni respektive november 2019 slå fast att Polen har brutit mot EU-fördraget (mål C-619/18 och C-192/18).

Polen har sedermera upphävt respektive modifierat de kritiserade lagarna, men har nu åter dragits inför EU-domstolen av kommissionen i ett nytt fördragsbrottsförfarande. Den här gången gäller det bland annat att domare kan bli föremål för disciplinära åtgärder på grund av innehållet i rättsliga avgöranden (mål C-791/19).

I Ungern har också sammansättningen av domstolarna ändrats. För några år sedan upplöstes den högsta domstolen och genom grundlagsändringar som beslutades enligt de formella reglerna i lag inrättades en ny högsta instans, ”Curian”, i vilken den tidigare ordföranden i högsta domstolen saknade behörighet att fortsätta som sådan. Ungern fälldes 2016 av Europadomstolen för mänskliga rättigheter för kränkning av ordförandens yttrandefrihet. Domstolen ansåg att han hade skiljts från sitt uppdrag på grund av att han uttalat kritik mot regeringen. Även hans rätt till tillgång till domstol hade kränkts eftersom han borde ha haft rätt att klaga till domstol, men inte tilläts göra det (Baka mot Ungern).

Medlemskap i EU och Europarådet innebär att internationella domstolar kan pröva om olika åtgärder mot rättsväsendet är förenligt med staternas internationella åtaganden inom ramen för EU-samarbetet respektive mänskliga rättigheter. EU-domstolens kompetens att avgöra sådana rättsstatsfrågor som behandlas i de polska målen grundar sig på medlemsstaternas åtagande enligt EU-fördraget att säkerställa ett effektivt domstolsskydd inom de områden som omfattas av unionsrätten. EU-domstolen och i viss utsträckning också Europadomstolen har alltså visat sig vara en reell kraft mot politisk styrning av nationella domstolar.

Om vi riktar blicken längre österut ser vi den underminering som har skett av det turkiska rättsväsendet. Tusentals domare, advokater och åklagare har blivit av med sina arbeten och fängslats efter militärkuppförsöket 2016. Det tar lång tid för dem att få klagomål prövade i Europadomstolen eftersom det för närvarande krävs att klagandena först har drivit sin sak ända upp till konstitutionsdomstolen.

Finns det anledning att vara orolig för och att försöka förebygga att det sker en utveckling också i Sverige som innebär att de liberala värdena i vår demokrati undergrävs?

Riksdagen har i alla fall bestämt sig för att agera. Våren 2018 antog den konstitutionsutskottets förslag när det gäller domstolarnas oberoende och rättskipningens självständighet (betänkande 2017/18:KU36). Konstitutionsutskottet konstaterade att domarnas och domstolarnas oberoende och ställning har stärkts undan för undan i Sverige, inte minst i och med 2011 års grundlagsreform, som genomfördes med bred politisk enighet. Utskottet konstaterade också att domstolarnas och domarnas ställning i det konstitutionella systemet och domstolsväsendets oberoende får anses fungera väl i dag i Sverige, men mot bakgrund av utvecklingen i delar av Europa kan det finnas skäl att närmare överväga om det finns skäl att ytterligare stärka domstolarnas och domarnas oberoende långsiktigt. Riksdagen tillkännagav att regeringen bör tillsätta en utredning med uppdrag att se över behovet av att ytterligare stärka domstolarnas och domarnas oberoende långsiktigt – särskilt i fråga om grundlagsreglering av justitierådens antal och pensionsålder, en möjlighet för de högsta domstolarna att sammanträda i särskild sammansättning samt Domstolsverkets organisation, styrning och roll. Den beställda utredningen har i skrivande stund inte tillsatts ännu, men regeringen har tillsammans med stödpartierna i sitt 73-punktsprogram i januariöverenskommelsen som sista punkt – ”Stärk skyddet för demokratin” – aviserat att ”under mandatperioden ska en parlamentarisk översyn göras för att stärka grundskyddet för de demokratiska strukturerna samt domstolarnas och public services oberoende”.

Varken domstolarnas sammansättning, styrningen och finansieringen av dem eller systemet för tillsättning av domare är förhållanden som domarna själva bestämmer över. Men det är min övertygelse att de viktigaste åtgärderna för att behålla förtroendet för domstolarna i vårt land och undvika populistisk kritik av dem för närvarande är sådana som domarna och domstolarna själva kan vidta. Genom att respektera regelverket för offentlighet vid förhandlingar och offentlighetsprincipen i övrigt ges allmänheten den insyn som är nödvändig för att kunna bilda sig en uppfattning om hur domstolarna sköter sitt uppdrag. Det har vi i vårt land haft i ryggmärgen sedan 1700-talet. Domstolarnas medvetenhet om domskrivningens betydelse för allmänhetens förtroende har ökat, liksom domarnas beredvillighet att förklara avgöranden i media. Domares uppträdande och engagemang i och utanför yrkesrollen inverkar också på förtroendet.

Det är glädjande att det från de senaste årens uppmärksammade rättegångar finns många exempel på hur företrädare för olika delar av rättsväsendet – advokater, åklagare och domare – har uppträtt respektingivande och med självförtroende i media. Mot bakgrund av utvecklingen i Europa har det varit särskilt intressant att följa hur domarna i andra länder har agerat i samband med politiska tvärkast, som den polska högsta domstolens ordförande Małgorzata Gersdorf. Och det var inspirerande att se och höra den nyligen avgångna ordföranden i brittiska Supreme Court, lady Hale, när hon avkunnade domen i ”prorogation”-målet i september 2019.

Att företrädare för olika yrkesgrupper inom rättsväsendet riktar kritik mot varandra måste vi acceptera och välkomna. Själv deltog jag förra året i en diskussion mellan domare om domstolars deltagande i Pride och vad det innebär för synen på domstolarnas oberoende. Senast gällde debatten inom rättsväsendet åklagare som regerat mot advokatreklam och advokater som kritiserat hur förundersökningar bedrivs. Ett annat exempel är det missnöje som advokater och andra har riktat mot förvaltningsdomstolarna för hur processerna i skattemål hanteras. Sådana åsikter ska naturligtvis framföras öppet och tas på allvar. Vi ska lyssna och lära av varandra. Det är så vi representanter för rättsväsendet bygger förtroende och legitimitet.

Helena Jäderblom
Justitieråd och ordförande i Högsta förvaltningsdomstolen