En lag räcker inte – för tidigt att andas ut

Eglantyne Jebb hade kanske gett ett litet glädjeskrik. Elin Wägner hade säkert applåderat. Eller åtminstone, som jag och mina kollegor, klappat oss och andra barnrättsorganisationer på axeln innan vi kavlade upp skjortärmarna igen. Grundarna av internationella och svenska Rädda Barnen, Jebb och Wägner med flera, grundade en rörelse som i hundra år kämpat för barns rättigheter. När beslut fattades om att barnkonventionen blir lag i Sverige i januari 2020 hade samtliga svenska barnrättsorganisationer nått ett viktigt delmål. Men ett mål är inte slutet på ett arbete, utan snarare början för att stärka barns rättigheter ytterligare.

Redan 1924 antogs deklarationen om barns rättigheter av Nationernas Förbund, skriven av just Eglantyne Jebb. 1989 formulerades en mer aktuell version, nämligen barnkonventionen.

Som ett av de första länderna att ratificera konventionen har Sverige visat sig vara ett land som tar barn och ungas rättigheter på allvar. Vi har, precis som alla de 196 länder som skrivit på konventionen, skyldighet att skydda barn baserat på de 54 artiklar som ingår i konventionen. Det innebär att Sverige vart femte år rapporterat till FN:s barnrättskommitté om vad som gjorts för att tillgodose barns rättigheter. Men nu blir barnkonventionen en egen rättskälla. Det betyder att ett ombud för barn i olika tvister eller rättsprocesser kan hävda att ett beslut strider mot barnkonventionen och att domstolar och myndigheter då måste beakta barnkonventionen i högre utsträckning än tidigare. Det är främst i speciallagstiftning utan skrivningar om barnets bästa, exempelvis vid utmätning av föräldrars skulder där beslutet kan påverka barnet. Nu kan barnkonventionen som lag tydligt markera att barnets bästa ska beaktas, utredas och redovisas i samtliga mål och ärenden som rör barn.

Därför är Rädda Barnen självfallet positiva till att riksdagen röstade för att barnkonventionen blir lag. I juni 2018 firade vi att regeringen tagit nästa steg för att visa att barns rättigheter ska tas på allvar. Men det betyder inte att vi lutar oss tillbaka och tror att alla barn i Sverige är skyddade. Tvärtom. Nu börjar utmaningen med att implementera lagen och säkerställa att den efterföljs.

Att lagstifta betyder inte per automatik att alla bekymmer är ur världen. Kunskap krävs för att efterleva lagen. Det här är bred lagstiftning som kommer beröra flera olika områden, allt ifrån asylprocesser, LVU och svenska barn som befinner sig i konfliktområde till utmätning, och därför trycker vi på vikten av att se lagen i sin helhet, istället för se olika separata delar som fyller olika syften.

Först och främst måste barn och de som arbetar med barn förstå konventionen och dess omfattande skyddsnät för alla upp till 18 år.

En som har möjlighet att se denna helhet är Barnombudsmannen. Men Barnombudsmannen är den enda ombudsmannafunktionen i Sverige som inte får föra talan i enskilda fall. Det innebär att Barnombudsmannen inte får lyfta enskilda klagomål från den grupp den representerar. Samtidigt ser vi positivt på att Barnombudsmannen får utbildning i barnkonventionen finansierad av staten, men det måste förenas med att denne även kan höja rösten för de barn som är tysta.

Barnens juridiska skyddsnät är fragilt och regeringen gör inte en tillräcklig ansträngning för att stärka det. För samtidigt som Barnombudsmannen inte kan föra enskilda falls talan kan inte barn överklaga när dess rättigheter kränks. Sverige har skrivit på samtliga 54 artiklar och tilläggsprotokoll till barnkonventionen, förutom ett. Det tredje tilläggsprotokollet innebär att ett barn kan överklaga när någon kränker dess rättigheter. Rädda Barnen kräver därför att regeringen ska skriva på det tredje tilläggsprotokollet, så att barn ges möjlighet att lämna in klagomål till FN:s barnrättskommitté om deras rättigheter kränkts och de inte haft möjlighet att få upprättelse i hemlandet.

En förutsättning för rättigheters genomslag är att de når dem som berörs. I dag lär sig många barn om både barnkonventionen och mänskliga rättigheter i skolan, men vår förhoppning är att lagstiftningen kommer att bli ett uppvaknande för samtliga lärare att låta barn förstå innebörden och historien bakom konventionen. Rädda Barnen arbetar ständigt på material som kan gå ut till skolklasser med information, med den starka förhoppningen om att barn får en djup förståelse om hur de får behandlas.

Men en så pass bred, och stundtals luddig, lagändring förutsätter att fler kan få obligatorisk utbildning i frågan. Därför anser Rädda Barnen att statliga medel inte bara ska finansiera Barnombudsmannens utbildning om konventionen. Medel behöver avsättas till utbildning för jurister, statliga myndigheter och tjänstemän, något som även FN:s barnrättskommitté och Barnrättsutredningen slår fast.

Även kommuner bär ett viktigt ansvar och behöver avsätta pengar i den kommunala budgeten till tillfällen med utbildningar, reflektioner och handledning. För att det ska ske en reell förbättring måste socialsekreterare, fritidspedagoger, lärare, kuratorer och andra som möter barn i deras vardag förstå hur barnets rättigheter ska efterföljas. Regioner med betydande ansvar kring barns fysiska och psykiska hälsa kommer även de att behöva vidareutbildning kring vad den nya lagen innebär.

Under 2015 sökte många asyl i Sverige och vi kunde tydligt se hur ett juridiskt skydd för barn saknades. Det såg även FN:s barnrättskommitté, som riktade kritik mot Sverige för den tillfälliga migrationslagstiftningen. Asylprocessen utgick ifrån föräldrarnas situation och tog inte hänsyn till vad som var bäst för barnen. Att regeringen inte såg vad ett beslut hade för konsekvenser för barn är allvarligt och direkt skadligt. Förhoppningen är att en lagstiftning som skyddar barn kan ha en effekt i migrationsärenden, men det förutsätter att kompetensen finns, att Barnombudsmannen kan lyfta enskilda klagomål och att barn har möjlighet att överklaga.

Slutligen – något jag alltid trycker på. Det är jättebra att barnkonventionen blir lag. Barnrättsorganisationer jublar över att Sverige kommit långt i frågan. Men en lag är inte en lag bara för att det står på pappret. Kunskap om hur lagen ska appliceras i praktiken är nödvändig för att barns rättigheter ska tillgodoses.

Ola Mattsson Sverigechef Rädda Barnen

Ola Mattsson är Sverigechef för Rädda Barnen och har tidigare bland annat varit ordförande i Röda Korsets Ungdomsförbund, projektledare för MR-dagarna, föreståndare för Demokratiakademin, generalsekreterare för Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen samt regionchef och biträdande Sverigechef för Rädda Barnen.