Annonser

Aldrig rädd att säga sin mening

Under en lång och stundtals dramatisk karriär har Stefan Strömberg upplevt mer än de allra flesta i svenskt rättsväsende. Med en unik blick har han fort­farande klara åsikter om vad som fungerar och vad som behöver reformeras.

Stefan Strömbergs sista arbetsdag som lagman för Stockholms tingsrätt den sista januari var inte en befrielsens dag. Tvärtom, han hade mer än gärna fortsatt tills han blev 69 år i stället för som nu 67 år.
– Det är roligt att arbeta, särskilt med frågor om utveckling och förändring. Det fanns mycket mer att göra. Men jag har ju vant mig vid tanken så det var inte en chock.

Stefan valde att inte behålla någon nyckel eller passerkort. Bättre att bryta helt, var hans motto. Han är avspänd och ger ett lugnt och nyfiket intryck.

Ungdomsåren

Stefan Strömberg föddes i Lund. Sin ungdom tillbringade han till stor del i Paris, där pappan verkade som kyrkoherde i tjugo år i den svenska församlingen. Det har gjort att Stefan talar franska och har ett annorlunda perspektiv. Ofta jämför han andra länder med Sverige hur det kan se ut.

– I många avseenden finns det inte absoluta sanningar. Eller också är det så att det finns absoluta sanningar men de gestaltar sig olika, hur de tillämpas, säger Stefan som anser att möjligen har erfarenheterna av det franska sättet att debattera även påverkat honom.

– Ibland kan det finnas en tendens i vårt land att vara väl känslig, säger han.

Efter gymnasiet började han studera juridik i Lund. Studierna gick inte med rekordfart utan Stefan tog sex år på sig. Orsaken var att han engagerade sig i studentlivet, Lunds nation. Stefan Strömberg brann inte direkt för juridiken under studierna. Känslan och upplevelsen att det var roligt och spännande att vara jurist kom först när han började arbeta, berättar han.


Stefan Strömberg. Foto: Tom Knutson

Karriären

Efter studierna valde Stefan Strömberg domarbanan. Det blev en synnerligen lång och omväxlande karriär som rymde uppdrag som generaldirektör för Domstolsverket, rikspolischef, lagman för Göteborgs och Stockholms tingsrätter, flera mycket stora utredningar. Stefan Strömberg kom under sin karriär att vara med om flera svåra och dramatiska uppdrag. Han har följt rättsväsendets utveckling från ”förarsätet” och varit direkt inblandad i flera av de stora förändringarna, inte minst den stora tingsrättsreformen. Mer än en gång har det blåst hårt. Att vara generaldirektör för Domstolsverket var ”inte alltid angenämt”, berättar Stefan med sitt typiska sätt att använda underdrifter. Han trivdes dock bra och arbetade med kloka människor och de såg tydligt vad som behövde göras. Efter uppdraget på Domstolsverket fick han en förfrågan om att bli rikspolischef. Stefan tvekade inte att ta uppdraget. Stefan Strömberg tyckte att det var spännande, att han hade stöd i sitt arbete och att man fick igång ett viktigt långsiktigt förändringsarbete. Men så inträffade ett regeringsskifte. Bland annat fick hans strama syn på budgetfrågor fick då delar av polisen, framför allt vissa polischefer som ogillade hans styrning, berättar Stefan, att framföra kritik mot honom.

– Det var en chef som sa till mig att du behöver inte låta som om du har ätit taggtråd när du talar med oss. Det var säkert så att jag var ganska krävande. Jag krävde resultat.

Vindarna blåste allt hårdare och Stefan Strömberg fick lämna uppdraget med några veckors varsel. Efter uppdraget som rikspolischef och en period på Justitiedepartementet fick Strömberg uppdraget som lagman för Göteborgs tingsrätt. Domstolen hade en mycket stor målbalans och även andra problem. Tillsammans med personalen tog sig Stefan Strömberg an uppdraget. När han till slut lämnade tingsrätten var den i ett ganska gott skick, anser han. Efter några fina år vid Göteborgs tingsrätt sökte sig sedan Stefan till Stockholms tingsrätt där han trivdes mycket bra.

Plötsligt hörs ett hundskall från Stefans innerficka. Han tar fram sin mobiltelefon. ”Ursäkta, Strömberg!” (En röst talar med honom). ”Ja, men jag är inte intresserad, hejdå!”

Säljare?
– Ja, jag har nämligen en gång gjort en utredning om telefonförsäljning, fakturabedrägeri och annat. Därför har jag inte satt in ”nixregistret” eftersom jag är lite nyfiken på att se vad det är för folk som ringer. Då ser jag att det är mycket komplicerade saker, det som stöter mig mest är att det är så mycket finansiella tjänster som säljs på det sättet. Så ringer de till sådana här åldringar, säger han och skrattar roat.

Säga vad man tycker

Stefan Strömberg har alltid varit tydlig med vad han tycker. Han har bland annat kritiserat Domarnämnden för dess sätt att arbeta. Som han ser det arbetar nämnden  likt en domstol där de sökande ger in sina inlagor som nämnden sedan viktar och jämför. Däremot missar den att vara tillräckligt proaktiv med att följa upp och närmare undersöka de sökandes personliga lämplighet.

Stefan Strömberg uppfattar det som att Domarnämnden uppfattar sig ha bevisbördan för att en sökandes lämplighet för en anställning kan ifrågasättas i stället för att den sökande ska visa att den är mest lämpad.

Domarrollen/drivkraft

Stefan Strömbergs uttalande om Domarnämnden är ett exempel på hur han återkommande under sina yrkesår inte dragit sig för att säga sin mening.

– Att säga sin mening generellt sett i en sakfråga är att visa respekt. Att inte säga något och avstå från konflikt är respektlöst. Men sedan kan man säkert ibland vara lite smartare, säger Stefan och ler underfundigt.

På en fråga om var hans civilkurage kommer ifrån svarar Stefan Strömberg att hans domarvärv är en viktig pusselbit.

– Det finns flera andra bitar, men jag tror att jag har identifierat mig med domarrollen och framför allt sett att självständigheten man har som domare inte är en rättighet utan en skyldighet att alltid stå upp för det som man tror är rätt.

Förändring

Stefan Strömberg konstaterar att den största förändringen under hans år i rättsväsendet är det förändrade perspektivet från inifrån–ut till det motsatta: utifrån–in. Samma utveckling återfinns även i andra delar av samhället och det är en utveckling som han varmt välkomnar. Men allt är inte solsken. Ett allvarligt bekymmer i det svenska rättsväsendet, enligt honom, är den valhänta hanteringen av informationstekniken, IT.

– Man ser inte att den är en viktig del av verksamhetens kärna, utan man ser IT snarare som en elektrisk skrivmaskin.

Det finns två stora problem som rör IT, säger han och slår lätt med handen i bordet. De olika myndigheterna och deras verksledningar har inte i tillräcklig utsträckning insett hur viktigt IT är. Det borde investeras mycket mer pengar, tankemöda och dialog med verksamheterna om hur de kan utvecklas. Ett bra exempel på hur det kan fungera är Skatteverkets deklarationer.

En andra delfråga som hör samman med IT är brottmålen inom det som kallas rättskedjan. Informationshanteringen borde synkroniseras för att undvika dubbelarbete, dessutom vidmakthåller man då en hög kvalitet.

En förklaring till att den digitala revolutionen inte har nått rättsväsendet hör samman med att de självständiga myndighetsorganisationerna, som är en god sak i sig, leder till att de gör olika prioriteringar.

– Statsmakterna, det vill säga regeringen och Justitiedepartementet, borde gå in och tala om vad som ska göras och att det måste bli en rättning i ledet, kommenterar Stefan Strömberg bestämt.

Ytterligare en sak som bekymrar honom är tvistemålens utveckling. Det har blivit allt vanligare att dessa blivit mycket omfattande och ofta onödigt komplicerade, det senaste exemplet är HQ-målet.

– Det är dags för en översyn av tvistemålsprocessen som innebär en förenklad och snabbare hantering. Inte för att vara ekonomiskt rationella utan för att processen ska bli snabb och effektiv för parterna, säger Stefan som betonar att det inte bara är advokater som bland annat genom vidlyftig processföring är orsaken till den negativa utvecklingen utan även domarna som i stor utsträckning tillåtit utvecklingen.

Advokaterna

Som domare har Stefan Strömberg framför allt haft brottmål och hans erfarenheter av brottsmålsadvokater är goda. Han tycker dock att det borde finnas bättre möjligheter för advokater att förbereda sig, något som han föreslog i Straffprocessutredningen. Mer som ett slags rådgivning än en förberedelse för en förhandling för att tydligt göra klart för den tilltalade vad målet handlar om.

– Man bör ha möjlighet att få samråda med en advokat om man åtalas för ett brott som ger mer än böter, säger Stefan och tillägger att tycker man att kostnaderna för försvarare ökar för snabbt så bör man snarare titta på var de stora kostnaderna finns och då inte minst hur stora rättegångar läggs upp:

– Det finns exempel på rättegångar med väldigt många försvarare som var och en i praktiken har små möjligheter att göra något i målet även om de hade velat utan mest sitter av tiden.

Våga styra

Det faktum att flera av senare års stora och efterfrågade utredningar, till exempel Straffprocessutredningen och Nämndemannautredningen, hamnat på hyllorna är olyckligt, anser Stefan Strömberg. Ett grundläggande problem är att de i den politiska delen, regeringen och de politiskt sakkunniga, fäster för lite avseende vid det faktum att uppgiften att styra riket inte bara består i att bedriva politik utan att det också handlar om att vara vd i staten; man måste underhålla och utveckla sin verksamhet, betonar han. Utredningar presenteras men sedan saknas tillräcklig vilja utan de bara läggs åt sidan. Men sedan dyker frågan upp igen.

– I stället skulle man kunna lägga frågan på bordet och fråga sig hur man skulle kunna förändra förslaget så att det blir mer ”aptitligt”.

Stefan Strömberg tycker att det känns tillfredsställande att ha fått vara med om en spännande tid när mycket utveckling har skett. Han nämner särskilt reformen då antalet tingsrätter minskade från 96 till 48.

– Det är en förändring som inte jag är ensam om att stå bakom, men jag har varit med om den. Det har varit en viktig reform även om den kan kännas väldigt fysisk. Jag tror att domstolarna och parterna har vunnit på reformen eftersom den bland annat underlättar rekrytering och därigenom bidrar till en kvalitativt hållbar domstolsorganisation.

Glesbygden

När Stefan Strömberg blickar framåt ser han rekryteringsfrågan till domartjänster i glesbygden som en viktig och svår uppgift. Även frågan om tingsrätter i glesbygdsområden borde diskuteras. Det gäller även statsförvaltningen i övrigt.

– Hur ger vi människor i glesbygd så bra service som möjligt? Det är inte säkert att det är att ha en domstol, som det är svårt att rekrytera till. Kanske är det bättre med videomöjligheter eller att domarna reser ut och håller ting, säger han.

Trots att Stefan gått i pension fortsätter han att ta uppdrag som utredare. Några planer på att skriva memoarer eller någon annan bok finns inte.

– Nej, jag tar mig fram i maklig takt. Jag tycker om att läsa och se på film, säger han och skrattar stort.

Finns det någon röd tråd du kan se i efterhand?

– Jag har fått arbeta med saker, i varje fall under den senare hälften, där det har förväntats att man ska förbättra och förändra. Det är uppgiften som är det centrala, inte rollen eller titeln. Man har inte fått jobbet för att sitta och jäsa.

 

CV 

Stefan Strömberg var lagman vid Stockholms tingsrätt 2013 (1 november) –2017 (31 januari). Dessförinnan var han lagman vid Göteborgs tingsrätt 2009–2013. Innan det var han generaldirektör i Regeringskansliet. Under åren 2005–2007 var han rikspolischef och under åren 1998–2004 generaldirektör för Domstolsverket. Han arbetade under åren 1988–1998 i Justitiedepartementet, först som rättssakkunnig, därefter som departementsråd, rättschef och slutligen expeditionschef. Han förordnades som hovrättsassessor 1987.

Stefan Strömberg har medverkat i flera statliga utredningar. Han var under åren 1991–2012 redaktör och ansvarig utgivare för Svensk Juristtidning.

Personligt

Familj: Gift med riksdagsdirektör Kathrin Flossing, tre vuxna barn och två barnbarn.

Kör: BMW 218d från 2015.

Läser just nu: I am Pilgrim av Terry Hayes och tolfte delen av The Cambridge Medieval History.

(Stefan läser alltid böckerna i mobiltelefonen. Då har han dem alltid med sig.)

Favoritplats: Hemmet i Täby utanför Stockholm.

Favoritapp: Ibooks.