Ge häktade rätt att träffa andra två timmar om dagen

Ett sätt att minska belastningen och bryta isoleringen för de häktade är att införa regler som ger dem rätt till minst två timmars mänskligt umgänge per dygn. Det är den viktigaste delen av våra förslag, men man kan gå längre i framtiden med vissa förslag, till exempel att åklagaren ska göra en tidplan över utredningen, säger Advokatsamfundets ordförande Bengt Ivarsson, en av de elva deltagarna i arbetsgruppen Häktningstider och restriktioner, som redovisade sin rapport den 3 februari.

”Med de förslag vi lämnar tror vi att färre personer i framtiden kommer att vara häktade med restriktioner och att de restriktioner som beslutas i många fall kommer att vara mindre omfattande än i dag”, skriver arbetsgruppen. De som måste vara häktade med restriktioner kommer också att kunna få en förbättrad tillvaro på häktet genom både ökad samvaro med andra häktade och genom att tillåtna kontakter med omvärlden kommer att underlättas och gå snabbare.

Arbetsgruppen som har letts av chefsåklagaren Agneta Isborn Lind tycker att det är särskilt betydelsefullt om isoleringen av häktade upphör till följd av gruppens förslag om en lagreglerad rätt för alla häktade till minst två timmars mänskligt umgänge per dygn. De ökade möjligheterna för häktade med restriktioner att kunna vistas tillsammans i vad gruppen kallar restriktionsgemensamhet är också något som är viktigt att lyfta fram. Slutligen tror gruppen att åtgärder som mer noggrant planerade förundersökningar och ett bättre samarbete med SKL kommer att leda till att häktningstiderna i många ärenden kan förkortas.

Nedan följer en sammanställning av de viktigaste förslagen sorterade efter om de är interna frågor för åklagarväsendet eller om de förutsätter kontakt med andra utomstående aktörer, alternativt kräver lagändring.

Åtgärder som Åklagarmyndigheten själv kan vidta:

• Åklagarna bör uppmanas att på olika sätt underlätta för den häktade att ha kontakt med omvärlden.

• Åklagarna bör ges vägledning för sina beslut om restriktioner i ett internt styrdokument. Det behövs också utbildningsinsatser.

• Skälen för restriktioner bör dokumenteras redan i samband med häktningsframställningen. Den misstänkte och försvararen bör få del av skälen före häktningsförhandlingen och vid förhandlingen bör åklagaren tydligt motivera varför restriktionerna behövs. Det bör regleras i ett nytt styrdokument.

• Åklagarnas metodstöd för restriktionsbeslut bör utvecklas och förses med standardiserade beslutsmotiveringar. Beslutsmallen bör anpassas efter lagstiftningen och förbud mot samsittning bör vara ett separat restriktionsbeslut.

• En anmälningsskyldighet till högre åklagare i de fall förbud mot både samsittning och vistelse i gemensamhet pågår under längre tid än tre månader samt vid längre häktningstider bör övervägas.

Sådant som kräver kontakt med andra aktörer eller som förutsätter lagändring:

• Åklagarmyndigheten bör, helst tillsammans med Kriminalvården, verka för att isolering av häktade upphör genom att alla häktade ges en laglig rätt till minst två timmars mänsklig kontakt per dag.

• Åklagarmyndigheten bör samråda med Kriminalvården om att skapa möjlighet till vistelse i gemensamhet för häktade med restriktioner och om att skapa rutiner för mer regelmässiga kontakter mellan åklagare och kriminalvårdstjänsteman i syfte att underlätta den häktades kontakter med omvärlden.

• Det bör skapas bättre rutiner och mer regelmässiga kontakter med SKL både på ett generellt plan och i de enskilda förundersökningarna för att minska häktningstiderna. I detta arbete bör Polisen delta.

• Åklagarmyndigheten bör anordna exempelvis ett seminarium med åklagare, domare och försvarare för att diskutera hur huvudförhandlingstiderna i häktade mål kan kortas.

• Åklagarmyndigheten bör föreslå en lagändring som gör det möjligt att hålla ingående förhör med den misstänkte vid häktningsförhandlingen.

• Åklagarmyndigheten bör föreslå en lagändring som ger åklagaren möjlighet att delegera brevgranskning till administrativ personal.

• Som Påföljdsutredningen har föreslagit bör det införas en möjlighet till strafflindring i de fall då den tilltalade genom att erkänna eller på annat sätt har medverkat till utredningen.

• Förhör under förundersökningen bör, som Förundersökningsutredningen har föreslagit, i större utsträckning dokumenteras genom ljud- och bildupptagning.

• Det bör närmare undersökas om det finns förutsättningar att ändra lagen (1990:52) om vård av unga så att omhändertagande kan beslutas av det skälet att den unge annars skulle vara häktad.

Mats Cato och Tom Knutson