Justitieombudsmannen

De nio åren som domare i Europadomstolen för mänskliga rättigheter har gett henne perspektiv. Sverige är inte sämst men heller inte bäst och alla kan bli bättre på mänskliga rättigheter menar hon.

– När stater inför nya tvångsmedel framställs det alltid som nödvändigt och att det sker i ett vällovligt syfte. Så är det säkerligen många gånger också men jag tycker att vi alltför sällan ställer oss frågan om det inte finns mindre ingripande åtgärder för att nå samma syfte.

Ett exempel där Elisabet Fura är tveksam till om myndigheternas befogenheter gått för långt är signalspaningen. Den utgör enligt hennes uppfattning ett mycket allvarligt och långtgående ingripande i privatlivet.

– Det finns en risk att vi blir fartblinda. Enstaka händelser kan få lagstiftaren att alltför snabbt rusa iväg och glömma bort att det kan gå ut över andra grundläggande värden som integriteten och yttrandefriheten.

Elisabeth Fura accepterar inte argumentet att det inte är någon fara med övervakningen av internet för den som har ”rent mjöl i påsen”. President Obama borde under sitt Sverigebesök fått stark kritik för att han hävdade att USA inte är intresserat av vad vanliga svenskar säger till varandra.

– Det avgörande är att möjligheten finns där, menar Elisabet Fura som befarar att när en möjlighet väl finns så kommer den förr eller senare att användas. Hon ser också en risk att till exempel register som upprättas för ett visst ändamål används även för andra syften.

Pendeln har slagit över

Artikel 8 i Europakonventionen om integritetsskydd syftar i första hand till att freda den enskilde från omotiverade och onödigt långtgående ingripanden från samhället, staten. Diskussionen om övervakningssamhället har nu glidit över till att mer handla om vad enskilda gör mot varandra.

– Pendeln har slagit över. Europadomstolen har slagit fast att staterna måste ge enskilda medel att freda sig mot andra enskilda. Det är rimligt men risken är att vi glömmer bort och inte ser på den statliga övervakningen med samma allvar. Därmed riskerar vi att förskjuta toleransnivån för vad staten får göra, befarar hon.

Skyddet för integriteten bör och kan säkerligen förbättras enligt Elisabet Fura. Men hon är tveksam till om ny och utökad lagstiftning verkligen är bästa vägen för att komma åt det så kallade ”näthatet”. De möjligheter som befintliga lagar ger bör uttömmas först.

Instagrammålet i Göteborg där två unga flickor dömdes för grovt förtal är ett exempel.

– Det finns de som sagt att så unga barn inte ska behöva figurera i en domstol. Men då glömmer man lätt de 38 offren för förtalet som måste kunna få upprättelse, förklarar hon.

Måste ha en helhetssyn

Justitieombudsmannen granskar myndigheterna efter anmälningar från enskilda, men också genom egna initiativ och inspektioner.

– Genom vår verksamhet får vi en inblick i hur myndigheterna använder hemliga tvångsmedel. En fråga som JO aktualiserat gäller den gråzon som finns mellan brottsprovokation och bevisprovokation. Enligt gällande lag är det tillåtet för polisen att provocera någon att göra saker som bevisar att ett brott begåtts men inte att provocera någon att begå själva brottet. Jag menar att den gränsen bör göras tydligare i lagen, förklarar hon.

Elisabet Fura har avgjort mål i Europadomstolen om just brottsprovokation, där domstolen slagit fast att man måste ha en helhetssyn över såväl en brottsutredning som den efterföljande rättegången för att avgöra om rättssäkerhetsgarantierna fungerat. Det måste tydligt framgå hur utredningen bedrivits och om det förekommit provokationer för att säkra bevis respektive om provokationer fått någon att begå ett brott.

– Hur ska den åtalade annars kunna få en rättvis rättegång och kunna försvara sig på ett effektivt sätt? frågar hon sig retoriskt.

Ska bli ännu bättre

JO beskrivs ibland som en tiger utan klor. Det är en jämförelse som stämmer så tillvida att det är sällsynt att JO tar fram klon och väcker åtal mot en tjänsteman som begått fel.

– Det är viktigt att vi har en åtalsmöjlighet vi kan använda vid särskilt grova eller flagranta fall, men fortsätter hon:

– Jag tror mer på konstruktiv kritik. Att vi samtidigt som vi kritiserar något vi sett också försöker få myndigheten att fundera över hur den kan arbeta för att undvika att upprepa samma fel igen. Vi för nu en intern diskussion hos oss hur vår dialog med myndigheterna ska kunna bli ännu bättre, förklarar Elisabet Fura som nu varit chefs-JO under drygt ett år. 

Nils Funcke

Riksdagens ombudsmän (JO)

Anslag 2013:

Anställda: 63

Reglering: Lag (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän

Uppdrag: JO ska främja rättssäkerheten genom att se till att myndigheter och domstolar lever upp till grundlagens krav på opartiskhet och saklighet samt att den offentliga verksamheten inte gör intrång i medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter. JO:s kontroll initieras både genom anmälningar från allmänheten och genom egna initiativ. JO inspekterar regelbundet olika myndigheter och domstolar runt om i landet.

Antalet ärenden: Antalet avgjorda ärenden verksamhetsåret 2012/13 uppgick till drygt 7 000 varav drygt 6 800 var klagomål från enskilda och drygt 100 var inspektions- eller andra initiativärenden samt drygt 100 remisser över lagförslag.