När blir bolagsstyrelsen personligt ansvarig?

Det har sagts att Sverige är unikt i Europa när det gäller reglerna om ansvar för bolagsföreträdare. Delvis är det sant, sade Erik Nerep – inget annat rättssystem har så utmejslade regler om personligt ansvar. I exempelvis Danmark och Norge finns regler om skyldighet att kalla till bolagsstämma vid kritisk kapitalbrist, eller skyldighet att likvidera bolaget i vissa fall – men inte om personligt ansvar.

Det finns regler om allmänt skadeståndsansvar i aktiebolagslagen 29:1 och 29:3. Man kan föra skadeståndstalan mot en företrädare utifrån de bestämmelserna, exempelvis om kontrollbalansräkning inte har upprättats.

– Men det är inte så enkelt, sade Nerep. Kausalsambandet mellan brott mot reglerna och skadan är svårt att påvisa.

Det är enklare att använda ansvarsreglerna i 25 kapitlet aktiebolagslagen. I 25:18 anges exakt vad som grundar personligt ansvar för en bolagsföreträdare, oavsett kausalsamband: underlåtelse under vissa förutsättningar att upprätta kontrollbalansräkning och låta revisorn granska den, sammankalla en första kontrollstämma eller ansöka om likvidation. Det är i få fall styrelseledamöter har blivit ansvariga enligt reglerna om allmänt skadeståndsansvar. Skatteansvar och ansvar enligt 25:18 är vanligare.

I skatteförfarandelagen 59 kapitlet stadgas att grov oaktsamhet krävs för ansvar, men enligt Erik Nerep tyder rättstillämpningen närmast på strikt ansvar.

För en bolagsrevisor som blir skadeståndsansvarig kan en annan väg finnas att aktualisera ansvar för styrelsen. I NJA 2006 s. 136 gjorde en revisor som hade vållat ett bolag skada gällande att styrelsen var medvållande. HD slog fast att principen om passiv identifikation inte var tillämplig, eftersom inte något tredje intresse var involverat. Men revisorn hade möjlighet att väcka regresstalan mot styrelseledamöterna, trots att de hade beviljats ansvarsfrihet och trots att andra formella förutsättningar för talans väckande inte var uppfyllda – en lösning som professor Lars Erik Taxell förespråkade redan 1963.

Om det går dåligt för bolaget ska alltid frågan om bolaget har betalat skatter och avgifter och frågan om kontrollbalansräkning har upprättats stå på dagordningen.

Bestämmelsen om rekvisiten för företrädaransvar kan innebära svårigheter vid tillämpningen: När ska kontrollbalansräkningen upprättas? Bevisbördan för att skäl fanns vilar på den som påstår det. Hur lång tid har styrelsen på sig att upprätta kontrollbalansräkningen? Enligt rättspraxis gäller en tid på mellan två veckor och högst två och en halv månad, beroende på förutsättningarna. Vad ska kontrollbalansräkningen innehålla? Är balansräkningen inte korrekt, anses den inte upprättad. Hur ska lager värderas, och kan investeringar och FoU-kostnader aktiveras som tillgångar? Numera finns många bolag som inte har någon revisor. Då är bestämmelsen om revisorns granskning av kontrollbalansräkningen inte tillämplig. Därmed finns alltid en risk att styrelsen har gjort en felbedömning och att det föreligger kritisk kapitalbrist trots att kontrollbalansräkningen inte visar det.

En annan fråga där det finns olika åsikter i praxis och doktrin är om förpliktelser uppkomna under underlåtenhetstiden föranleder ansvar, ifall de är grundade på avtal som är ingångna tidigare. Om man anser att avtalstidpunkten styr, kan de inte grunda ansvar. Men det finns en trend i rättstilllämpningen att anse att ansvar för styrelsen uppkommer, trots att förpliktelserna beror på avtal ingångna långt före brytpunkten.