Val av skiljeklausul – en jämförande översikt av lagen om skiljeförfarande och vissa skiljedomsreglementen
Nr 4 2007 Årgång 73Det har tidigare gjorts jämförande översikt av Skiljemannalagen (SmL) och vissa skiljedomsreglementen. Sedan dess har lagen om skiljeförfarande (LSF) trätt ikraft år 1999, och Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut (Institutet) har antagit nya regler att gälla från och med den 1 januari 2007. Det kan därför vara på sin plats att ånyo göra en praktisk jämförelse. Syftet med artikeln är att lyfta fram några för- och nackdelar vid val av skiljeförfarande som äger rum i Sverige enligt LSF och Institutets regler. Eftersom företagens verksamhet blivit alltmer global, är internationella alternativ såsom regler antagna av United Nations Commission on International Trade Law (UNCITRAL) och Internationella Handelskammaren (ICC) också av intresse. Vi kommer därför även att något behandla dessa.
Under senare år har intresset ökat att tillämpa regler som syftar till ett snabbare och billigare förfarande. För närvarande finns framför allt Institutets regler för förenklat skiljeförfarande från år 2007 och Västsvenska Industri och Handelskammarens Skiljeråds regler om medling och skiljeförfarande från år 2005 som kommit att ersätta de så kallade Göteborgsreglerna. Av utrymmesskäl kommer dock inte dessa regler att kommenteras.
Skiljemännen
Skiljenämnden skall enligt LSF bestå av tre skiljemän då parterna inte överenskommer om annat. Detsamma gäller enligt Institutets och UNCITRALs regler. Om parterna vill att tvisten skall avgöras av en skiljeman måste det alltså regleras i avtalet. I förfarande med Institutets regler kan dock Institutet fatta beslut om en skiljeman. Detta har enligt Institutet blivit allt vanligare, främst av kostnadsskäl. Vid användande av ICC-reglerna är huvudregeln att tvisten skall avgöras av en skiljeman i de fall då parterna inte beslutat något annat, såvida inte ICC-domstolen anser det nödvändigt med tre skiljemän.
Enligt LSF och UNCITRAL utser vardera parten en skiljeman, varpå de valda skiljemännen tillsammans utser skiljenämndens ordförande. Institutets regler lämnar utnämnandet av skiljenämndens ordförande till Institutet. Det står emellertid parterna fritt att gemensamt utse ordförande. ICCs regler liknar Institutets, men parternas val av ordförande måste bekräftas av ICC.
I de fall parterna vill ha en skiljenämnd bestående av tre skiljemän föreslår vi ett skiljeförfarande enligt reglerna i LSF. Om parterna föredrar en ensam skiljeman är vår uppfattning att Institutets regler kan vara till fördel för parterna. Ett alternativ om parterna vill tillämpa LSF kan vara att i skiljeklausulen föreskriva att tvisten skall avgöras av en skiljeman och att Institutet utser skiljemannen. Om avtalet saknar reglering hur skiljemannen skall utses kan tingsrätt på ansökan av part utse skiljeman. Detta tar dock tid och ger offentlighet åt tvisten. Med tredskande parter kan alltså institutionellt förfarande vara att föredra eftersom Institutet ganska snabbt kan utse skiljenämnd när part inte medverkar lojalt. Om skiljeavtalet rör flera parter är det lämpligt att låta ett skiljedomsinstitut utse hela skiljenämnden. Institutet och dess regler utmärks generellt av betydligt mindre administration än ICC-reglerna.
Förfarandet
Grundbulten i skiljeförfarandet är liksom tidigare att tvisten skall handläggas opartiskt, ändamålsenligt och snabbt, enligt både LSF och Institutets regler. UNCITRAL-reglerna föreskriver att parterna skall behandlas lika och att inlagor skall inges inom 45 dagar. I övrigt saknas bestämmelser om skyndsam handläggning. ICCs regler har föreskrifter som syftar till snabb handläggning. Bland anant skall skiljemännen inom två månader upprätta ”Terms of Reference” som fastställer uppdraget. Svenska skiljemän uppfattar nog systemet med Terms of Reference som krångligt.
En nyhet med Institutets regler är att skiljemännen i samråd med parterna skall upprätta en preliminär tidsplan för handläggningen av skiljeförfarandet, vilken skall inges till Institutet. Det finns en motsvarande regel i ICC-förfarandet. Tanken med tidsplan får antas vara att främja en skyndsam handläggning av tvisten. Bruket av tidsplan har förekommit i såväl domstolsprocesser som skiljeförfaranden men har ofta inte haft avsedd effekt.
När det gäller det föreberedande arbetet i skiljenämnden föreligger i praktiken inga egentliga skillnader, men det finns i Institutets regler en uttrycklig bestämmelse om att skiljenämnden kan besluta om att ordföranden ensam får besluta om förfarandet.
I Institutets regler har införts en ny regel om sammanläggning av skiljemål mellan samma parter i tvister som rör samma rättsförhållande. Det återstår att se om regeln får någon praktiskt betydelse eftersom part genom att utse olika skiljemän i målen kan förhindra kumulation.
Vad beträffar själva förfarandet innehåller LSF relativt få bestämmelser. Om parterna överenskommit att tillämpa Institutets regler tar dessa något mer detaljerade regler över de dispositiva stadgandena i LSF. Skiljemännen ställs ofta inför mer eller mindre viktiga processuella frågor. En invändning att skiljenämnden inte är behörig är till exempel vanlig. Efter tillkomsten av LSF finns numera omfattande litteratur med förslag till lösningar i olika frågor.
Sekretess
Utgångspunkten för alla skiljeförfaranden är att det i praktiken råder icke-offentlighet. I samband med att svensk domstol kopplas in till exempel vid bevisupptagning och edition eller vid klandertalan, genombryts emellertid regeln om icke-offentlighet. Det bör också påpekas att parterna i ett skiljeförfarande inte omfattas av sekretess om det inte finns något uttryckligt avtal härom. Vi rekommenderar därför att parterna överväger behovet av sekretess när en skiljeklausul skall utformas.
Tid för meddelande av skiljedom
Sedan LSF ersatte SmL saknar lagen en tidsfrist för hur lång tid det får ta att meddela skiljedom, vilket enligt vår mening är olyckligt. Det står dock parterna fritt att avtala om tid för skiljedomens meddelande. Enligt Institutets och ICCs regler skall skiljedom meddelas inom sex månader. Tidsfristen kan dock förlängas och så sker ofta. UNCITRAL-reglerna saknar tidsfrist.
Förskott
Vid förfarande enligt Institutets och ICCs regler skall parterna innan målet hänskjuts till skiljenämnden betala ett förskott avseende kostnaderna för förfarandet. En intressant nyhet i Institutets regler är att skiljenämnden i en särskild skiljedom kan förplikta part att ersätta motparten om denne betalt partens andel av förskottsbeloppet. Enligt LSF och UNCITRAL-reglerna får skiljenämnden ålägga parterna att betala ett säkerhetsbelopp vilket i praktiken görs regelmässigt. Det är vår uppfattning att Institutets regler om förskott ofta leder till att det tar längre tid för skiljemännen att komma igång med sin handläggning än vad som är fallet i ett ad hoc-förfarande.
Kostnader för skiljeförfarande
Enligt Institutets och ICCs regler fastställs ersättning till skiljemännen enligt taxor som i princip utgår ifrån det omtvistade värdet. Det ger förutsägbarhet och kan vara en fördel om tvisten rör låga värden. En nackdel är att kostnaderna kan bli höga om tvisten rör stora värden utan att för den skull tvisten i sig är särskilt komplicerad. Vidare tillkommer ersättning till Institutet. Enligt LSF och UNCITRAL skall skiljemännens ersättning vara skälig och fastställs normalt utifrån nedlagd tid. Som nämnts ovan leder den ökade användningen av en skiljeman till lägre kostnader.