”Familje- och arvsrätten behöver harmoniseras”
Nr 2 2003 Årgång 69
Professor Anders Agell vid Uppsala universitet anser att familje- och arvsrätten i de nordiska länderna behöver harmoniseras.
– De rättsliga lösningarna skiljer sig i dag avsevärt i viktiga frågor. Ett gift par som flyttar inom Norden riskerar därför att råka ut för obehagliga rättsliga överraskningar vid en skilsmässa eller ett dödsfall.
– De rättsliga lösningarna skiljer sig i dag avsevärt i viktiga frågor. Ett gift par som flyttar inom Norden riskerar därför att råka ut för obehagliga rättsliga överraskningar vid en skilsmässa eller ett dödsfall.
Anders Agell har tillsammans med sin norske kollega, professor Peter Lödrup, gjort en grundlig jämförande studie av rättsläget inom familje- och arvsrätten i de fem nordiska länderna. Till sin hjälp har man även haft juridisk expertis från Danmark, Finland och Island. Studien har lett fram till två böcker.
De nordiska länderna har en mer än 100-årig tradition av lagsamarbete på familjerättens område. Fram till 1920-talet var äktenskapslagarna närmast identiska men har sedan glidit isär på grund av nationell lagstiftning. Inom arvsrätten har den nordiska identiteten inte varit lika tydlig.
Väsentliga skillnader
I dag råder väsentliga skillnader på centrala områden i de olika ländernas lagstiftningar visar Agells och Lödrups studier. Här är några av dem:
• Giftorätten. I samtliga länder omfattar giftorätten båda makarnas alla tillgångar, även egendom som ägdes före äktenskapet eller som en make fått i arv eller gåva. Men möjligheterna att frångå likadelningen av all denna egendom vid en skilsmässa eller ett dödsfall varierar kraftigt mellan länderna.
I den nordiska arbetsgruppen anser man att tiden nu är mogen att på allvar överväga en begränsning av giftorättens täckningsområde. En sådan föreslogs av Advokatsamfundet innan den svenska äktenskapsbalken infördes 1987.
• Efterlevande makes rätt vid dödsfall. Till en början finns det anledning att jämföra arvsrätten, som kan medföra fri förfoganderätt i Sverige och Finland, med så kallat oskiftat bo som gäller i Norge, Island och Danmark. Tekniken är helt annorlunda, men alla delproblem är desamma. En viktig fråga gäller också särkullbarns rätt att få ut sitt arv direkt efter en makes död. Det kan innebära problem för den efterlevande när tillgångarna är begränsade och det mesta placerat i bostaden. Finland har här en särskild lösning som innebär att den efterlevande maken alltid har rätt att behålla bostad och bohag under sin livstid.
• Rätten till laglott för barn varierar kraftigt. I Sverige, Danmark och Finland är laglotten hälften av arvet, oavsett belopp. I Island och Norge är laglotten två tredjedelar av arvet. Men i Norge finns också en beloppsmässig begränsning som innebär att laglotten automatiskt bara sträcker sig till 1 miljon norska kronor per barn.
Konvention från 30-talet
Anders Agell anser att de praktiska nackdelarna med olika lösningar inom Norden är det kanske viktigaste skälet för en lagharmonisering, eftersom det är den lag i det land man bor som gäller. Denna regel bygger på en konvention från 1930-talet när de rättsliga lösningarna i stort sett var desamma runt om i Norden.
Men med dagens rättsliga skillnader kan det innebära obehagliga överraskningar för de 250000 nordiska medborgare som i dag bor i ett annat land än sitt eget. Och allt fler familjebildningar går över nationsgränserna.
– Efter ett långvarigt äktenskap kan det ha stor betydelse för de ekonomiska verkningarna av en skilsmässa eller den ena makens död om makarna några år före äktenskapets upplösning flyttat från Malmö till Köpenhamn eller Oslo till Göteborg. Det otillfredsställande att en flyttning utlöser tillämpning av andra lagar än dem som man tidigare haft att räkna med under lång tid, säger Anders Agell. Det är alltid en part som vinner och en annan som förlorar på en sådan förändring.
Ett annat argument för en harmonisering är att det är bra om de nordiska länderna har gemensamma regler och kan tala med en gemensam röst om EU ger sig in och vill ha en europeisk harmonisering på området.
Anders Agell hoppas nu att de nordiska justitieministrarna, som ursprungligen beställt Agells och Lödrups studie, ska våga driva frågan om lagharmonisering vidare, när de träffas på ett möte i juni.
– Det känns lite som nu eller aldrig. Vår utredning visar vad som gäller i i de olika länderna och kan ligga till grund för omedelbara diskussioner om hur harmoniseringen ska gå till. Det behövs inga fler utredningar om gällande rätt.
Nordiska likheter
– Det är naturligtvis en politisk fråga hur man väger det nordiska intresset mot belåtenheten med det man redan har. Familjerätten ligger ju många politiker varmt om hjärtat. Men de sociala och kulturella likheterna inom Norden inbjuder å andra sidan till harmonisering. Det finns förbättringar att göra i samtliga länder om man vågar ta en förutsättningslös diskussion. Reaktioner från advokathåll kan då vara betydelsefulla.
– Vi tror dessutom att våra studier kan ha praktiskt intresse för advokater som sysslar med familjerätt och som har anledning att orientera sig om rättsläget i de andra nordiska länderna.
HANS HELLBERG
Läs mer:
Anders Agell:
Nordisk äktenskapsrätt. En jämförande studie av dansk, finsk, isländsk, norsk och svensk äktenskapsrätt med diskussion om reformbehov och harmoniseringsmöjligheter. Tema Nord 2003:2.
Peter Lødrup
Nordisk arvsrätt. En jämförande studie av dansk, finsk, isländsk, norsk och svensk arvsrätt med diskussion om reformbehov och harmoniseringsmöjligheter. Tema Nord 2003:3.
De nordiska länderna har en mer än 100-årig tradition av lagsamarbete på familjerättens område. Fram till 1920-talet var äktenskapslagarna närmast identiska men har sedan glidit isär på grund av nationell lagstiftning. Inom arvsrätten har den nordiska identiteten inte varit lika tydlig.
Väsentliga skillnader
I dag råder väsentliga skillnader på centrala områden i de olika ländernas lagstiftningar visar Agells och Lödrups studier. Här är några av dem:
• Giftorätten. I samtliga länder omfattar giftorätten båda makarnas alla tillgångar, även egendom som ägdes före äktenskapet eller som en make fått i arv eller gåva. Men möjligheterna att frångå likadelningen av all denna egendom vid en skilsmässa eller ett dödsfall varierar kraftigt mellan länderna.
I den nordiska arbetsgruppen anser man att tiden nu är mogen att på allvar överväga en begränsning av giftorättens täckningsområde. En sådan föreslogs av Advokatsamfundet innan den svenska äktenskapsbalken infördes 1987.
• Efterlevande makes rätt vid dödsfall. Till en början finns det anledning att jämföra arvsrätten, som kan medföra fri förfoganderätt i Sverige och Finland, med så kallat oskiftat bo som gäller i Norge, Island och Danmark. Tekniken är helt annorlunda, men alla delproblem är desamma. En viktig fråga gäller också särkullbarns rätt att få ut sitt arv direkt efter en makes död. Det kan innebära problem för den efterlevande när tillgångarna är begränsade och det mesta placerat i bostaden. Finland har här en särskild lösning som innebär att den efterlevande maken alltid har rätt att behålla bostad och bohag under sin livstid.
• Rätten till laglott för barn varierar kraftigt. I Sverige, Danmark och Finland är laglotten hälften av arvet, oavsett belopp. I Island och Norge är laglotten två tredjedelar av arvet. Men i Norge finns också en beloppsmässig begränsning som innebär att laglotten automatiskt bara sträcker sig till 1 miljon norska kronor per barn.
Konvention från 30-talet
Anders Agell anser att de praktiska nackdelarna med olika lösningar inom Norden är det kanske viktigaste skälet för en lagharmonisering, eftersom det är den lag i det land man bor som gäller. Denna regel bygger på en konvention från 1930-talet när de rättsliga lösningarna i stort sett var desamma runt om i Norden.
Men med dagens rättsliga skillnader kan det innebära obehagliga överraskningar för de 250000 nordiska medborgare som i dag bor i ett annat land än sitt eget. Och allt fler familjebildningar går över nationsgränserna.
– Efter ett långvarigt äktenskap kan det ha stor betydelse för de ekonomiska verkningarna av en skilsmässa eller den ena makens död om makarna några år före äktenskapets upplösning flyttat från Malmö till Köpenhamn eller Oslo till Göteborg. Det otillfredsställande att en flyttning utlöser tillämpning av andra lagar än dem som man tidigare haft att räkna med under lång tid, säger Anders Agell. Det är alltid en part som vinner och en annan som förlorar på en sådan förändring.
Ett annat argument för en harmonisering är att det är bra om de nordiska länderna har gemensamma regler och kan tala med en gemensam röst om EU ger sig in och vill ha en europeisk harmonisering på området.
Anders Agell hoppas nu att de nordiska justitieministrarna, som ursprungligen beställt Agells och Lödrups studie, ska våga driva frågan om lagharmonisering vidare, när de träffas på ett möte i juni.
– Det känns lite som nu eller aldrig. Vår utredning visar vad som gäller i i de olika länderna och kan ligga till grund för omedelbara diskussioner om hur harmoniseringen ska gå till. Det behövs inga fler utredningar om gällande rätt.
Nordiska likheter
– Det är naturligtvis en politisk fråga hur man väger det nordiska intresset mot belåtenheten med det man redan har. Familjerätten ligger ju många politiker varmt om hjärtat. Men de sociala och kulturella likheterna inom Norden inbjuder å andra sidan till harmonisering. Det finns förbättringar att göra i samtliga länder om man vågar ta en förutsättningslös diskussion. Reaktioner från advokathåll kan då vara betydelsefulla.
– Vi tror dessutom att våra studier kan ha praktiskt intresse för advokater som sysslar med familjerätt och som har anledning att orientera sig om rättsläget i de andra nordiska länderna.
HANS HELLBERG
Läs mer:
Anders Agell:
Nordisk äktenskapsrätt. En jämförande studie av dansk, finsk, isländsk, norsk och svensk äktenskapsrätt med diskussion om reformbehov och harmoniseringsmöjligheter. Tema Nord 2003:2.
Peter Lødrup
Nordisk arvsrätt. En jämförande studie av dansk, finsk, isländsk, norsk och svensk arvsrätt med diskussion om reformbehov och harmoniseringsmöjligheter. Tema Nord 2003:3.