Om ”gangsteradvokater”

Av den kan man få intrycket att kåren vimlar av advokater som går gängkriminellas ärenden och bryter mot såväl våra etiska regler som lagregler.

Så är det förstås inte.

Det finns ungefär 6 300 advokater i Sverige. Det som på senare tid har uppmärksammats i media rör ett litet fåtal ledamöter.

Bara en av dessa har ännu varit föremål för prövning i disciplinnämnden. Advokaten varnades och ålades att betala högsta möjliga straffavgift (jag återkommer till frågan om straffavgift). Justitiekanslern har överklagat disciplinnämndens beslut till Högsta domstolen med yrkande om att advokaten ska uteslutas. Målet är ännu inte avgjort.

Om uteslutning av advokaten i fråga är påkallad eller inte är inget som jag, som ordförande i styrelsen, ska bedöma; den frågan hanteras av den från styrelsen fristående disciplinnämnden. Så mycket kan jag dock konstatera att det från JK:s sida inte förefaller finnas en uppfattning om att disciplinnämnden skulle vara för mild vid sin bedömning av brott mot advokatetiken. Det nu aktuella fallet är faktiskt första gången sedan 1994 som JK vänt sig till Högsta domstolen med ett yrkande om uteslutning efter att disciplinnämndens påföljd stannat vid en varning med straffavgift.

När det gäller övriga i media på senare tid uppmärksammade fall pågår en prövning inför disciplinnämnden. I den allmänna debatten verkar en del tycka att samfundet genast ska skrida till verket och kasta ut de här advokaterna. Låt mig då stillsamt påpeka att även den – och kanske särskilt den – som får allvarliga anklagelser riktade mot sig har rätt att få sin sak prövad på ett rättssäkert sätt. Advokatsamfundet – och vi advokater i allmänhet – är ju kanske de största förespråkarna för rättssäkerhet i domstols- och myndighetsprocesser. Givetvis måste vi leva upp till det vid vår egen prövning. Vi måste därför – trots det allmänna larmet – ha lite is i magen och låta processen ha sin gång även om det tar lite tid.

Det jag nu skrivit om de på senare tid uppmärksammade fallen innebär på intet sätt att jag eller andra företrädare för Advokatsamfundet tar lätt på frågan om påstådda brott mot advokatetiken. Tvärtom. Det vore farligt om bilden skulle sätta sig att samfundet inte förmår hantera dessa frågor. Ytterst skulle det kunna leda till att hela självregleringen sätts i fråga, något vi för övrigt redan sett exempel på från sverigedemokratiskt håll.

Från samfundets sida måste vi därför ständigt och på olika sätt ha fokus på etikfrågorna.

I det sammanhanget vill jag framhålla att styrelsen nyligen fattat beslut att tillsätta en arbetsgrupp som skyndsamt ska överväga om det finns anledning att höja den maximala straffavgiften vid brott mot god advokatsed. Den har i många år varit 50 000 kronor. För egen del är jag inte heller främmande för att låta arbetsgruppen, när man är färdig med den frågan, överväga om också andra ändringar bör göras i regelverket.

Avslutningsvis: Det är av yttersta vikt att advokattiteln behåller sin positiva värdeladdning. Det är upp till oss alla att bidra till att den gör det.

I övrigt är det bara att konstatera att en av höjdpunkterna i en styrelseordförandes liv inte blir av i år heller, nämligen att fysiskt delta i avdelningarnas årsmöten. För andra året lägger pandemin hinder i vägen för det. Det är sorgligt. Jag har alltid tyckt att det varit mycket givande att på ett informellt sätt kunna diskutera gemensamma frågor med ledamöter runt om i landet. Zoommöten – som det blir nu – fungerar för de formella delarna av ett årsmöte men också bara just för dem.

Christer Danielsson
Ordförande i Sveriges advokatsamfund