Närvaro på förvar gav rätt till ersättning

Polismyndigheten förordnade advokaten som offentligt biträde i ärendet som gällde förvar. Polisen kallade henne att närvara per telefon vid den första prövningen av förvarsbeslutet och angav att hon inte skulle få ersättning för kostnader för resa till förhandlingen eller för tidsspillan. Advokaten meddelade att hon inte ansåg att det var lämpligt att huvudmannen skulle vara ensam vid förhandlingen, utan att hon avsåg att vara närvarande tillsammans med honom.

Advokaten begärde ersättning för tidsspillan och utlägg för inställelsen på förvaret. Polismyndigheten beslöt att inte bevilja ersättningen med hänvisning till att hon hade kallats att närvara via telefon. Polismyndigheten angav att ärendet var okomplicerat och att det inte hade kommit fram något som motiverade biträdets personliga inställelse på förvaret.

Advokaten överklagade till Migrationsdomstolen i Luleå, som avslog överklagandet. Men Migrationsöverdomstolen fann, efter överklagande, att kostnaderna för advokatens inställelse var relativt begränsade och att betydelsen av det offentliga biträdets närvaro tillsammans med huvudmannen uppväger kostnaderna med hänsyn till det väsentliga ingrepp i hans personliga frihet som förvarsbeslutet innebär.

Advokatsamfundet fick yttra sig i målet. Samfundet framförde att advokaten själv är bäst lämpad att avgöra hur klientens intressen tas till vara på lämpligast sätt, och att det därför är befogat att utgå från advokatens uppfattning om vilka åtgärder uppdraget kräver.

Migrationsöverdomstolens dom MIG 2020-23