Unikt JK-beslut ger fler möjlighet att anlita advokat

85-åriga Ing-Marie pekades ut som bidragsfuskare och krävdes felaktigt på 4,3 miljoner kronor av Försäkringskassan. Beloppet skulle betalas inom en månad, annars väntade dröjsmålsränta och indrivning via Kronofogden.

Bakgrunden till återkravet var att Försäkringskassan hade omprövat Ing-Maries hjälpbehov och bedömt att hon inte längre hade rätt till personlig assistans, en insats som hon då haft i över 20 år. Nu gjorde Försäkringskassan en motsatt bedömning på samma underlag, och beslutade om ett återkrav som riskerade att sätta Ing-Marie i personlig konkurs.

Med hjälp av en jurist lyckades Ing-Marie visa att myndighetens beslut var felaktigt, och det upphävdes av förvaltningsdomstolen.

Men trots att Ing-Marie hade vunnit och det stod klart att myndigheten hade gjort fel, blev det ändå hon som fick stå för notan för processen. Hennes fall är ett exempel på ett allvarligt systemfel i Sverige.

Centrum för rättvisa har hjälpt enskilda att försvara sina fri- och rättigheter mot statliga och kommunala myndigheter i över tjugo år. Vår erfarenhet är att det finns strukturella brister i förvaltningsprocessen som gör att spelplanen lutar till myndigheternas fördel.

I vår rapport ”Chanslös mot myndigheterna?” har vi kunnat visa att enskilda som inte har tillgång till ett juridiskt ombud i förvaltningsdomstol i praktiken är körda. När myndighetsbeslut överklagas förlorar den enskilde i fler än 9 av 10 fall. Men för den som har råd att bekosta ett juridiskt ombud tredubblas chanserna att få rätt. Möjligheten att försvara sig mot myndighetsbeslut har alltså blivit en plånboksfråga.

Det strider mot rätten till en rättvis rättegång.

Genom strategiskt utvalda pilotfall har Centrum för rättvisa under de senaste åren arbetat aktivt för att uppmärksamma problemet och utmana systemet, som gör det mer eller mindre omöjligt för enskilda att få en sportslig chans mot felande myndigheter.

Det första fallet gällde Miclin, som drogs in i en rättsprocess mot staten när Kronofogden felaktigt utmätte hennes bil för en annan persons skulder. Trots att hon vann mot staten i domstol ville den inte ersätta hennes rättegångskostnader. I avgörandet ”Bilen i Borås” (NJA 2020 s. 908) slog Högsta domstolen i december 2020 fast att Miclin hade rätt till ersättning för sina kostnader med stöd av grundlagen och byggde därmed vidare på de principer som lagts fram i ”RF och rättegångskostnaderna” (NJA 2015 s. 374) från 2015.

Enligt fast rättspraxis från Högsta domstolen får enskilda alltså sina rättegångskostnader ersatta när myndighetstvister hamnar hos de allmänna domstolarna. Det är en principfråga att enskilda inte ska tvingas betala när myndigheterna har gjort fel.

Men när vi tog frågan vidare till förvaltningsdomstolarna, där de flesta myndighetstvister avgörs, kom Högsta förvaltningsdomstolen fram till att principen inte gäller där.

Fallet gällde Sylvie, som tvingats anlita ombud för att försvara sig mot Skatteverkets felaktiga beslutsfattande i tre instanser i ett mål om namnbyte. Rätten till en rättvis rättegång ger ingen rätt till ersättning för ombudskostnader i förvaltningsdomstolarna, konstaterade en majoritet av domarna i Högsta förvaltningsdomstolen (HFD 2022 ref. 10). Sylvie hänvisades i stället till att stämma staten i tingsrätt.

Men 6 av 15 justitieråd var skiljaktiga och tog kraftigt avstånd från majoritetens bedömning. Minoriteten menade att Högsta förvaltningsdomstolens beslut i sig kunde stå i strid med rätten till en rättvis rättegång och att det inte är ett ”realistiskt alternativ för den enskilde” att behöva inleda en ny rättsprocess för att gå skadefri när staten har gjort fel.

Det skulle visa sig att minoriteten hade rätt.

I enlighet med Högsta förvaltningsdomstolens anvisning valde nämligen Sylvie i maj 2022 att lämna in en stämningsansökan mot staten till Stockholms tingsrätt. I processen biträddes hon av Centrum för rättvisa och staten av Justitiekanslern, som motsatte sig Sylvies anspråk. En huvudförhandling i målet var planerad att äga rum i maj 2024. Vid den tidpunkten hade fyra år gått sedan Sylvie först framställde sitt krav på ersättning, och processen förväntades dra ut på tiden ytterligare ett antal år. Sylvie mäktade inte längre med att driva fallet, utan ville träffa en förlikning med staten.

Principfrågan om rätten till en rättvis rättegång i förvaltningsdomstolarna lämnades därför obesvarad.

Men skam den som ger sig. Någon månad senare lämnade vi in en ny stämning mot staten, den här gången för målaren Krzysztofs räkning. Han hade felaktigt krävts på 300 000 kronor av Skatteverket, som påstod att han fuskat med rotavdrag. Med hjälp av en advokat lyckades han visa att beslutet var fel och att han i själva verket hade ID-kapats. Men advokatkostnaden fick han stå för själv enligt förvaltningsdomstolen. Och när han på egen hand vände sig till Justitiekanslern sommaren 2019 fick han nobben även där.

Kort efter att vi lämnat in stämningsansökan i Krzysztofs fall sommaren 2024 valde dock Justitiekanslern att medge hans talan med stöd av rätten till en rättvis rättegång. Och med det erkännandet kommer vi så till Ing-Maries fall med Försäkringskassans felaktiga mångmiljonkrav.

I Ing-Maries fall har nu staten för första gången i sin frivilliga skadereglering gått med på att betala ersättning för rättegångskostnader i förvaltningsmål med stöd av rätten till en rättvis rättegång.

Fallet Ing-Marie är ett tecken på ett viktigt trendbrott, som banar väg för andra i liknande situationer. Nu finns alltså en viktig öppning – som inte kräver att den enskilde behöver föra en långdragen och riskfylld process mot staten i allmän domstol för att få den ersättning man har rätt till.

Samtidigt är det alltmer uppenbart att dagens system inte är hållbart och att lagstiftningen nu måste ändras, när till och med statens advokat anser att nuvarande ordning strider mot grundläggande rättigheter.

Både grundlagen och Europakonventionen kräver att det införs en kostnadsregel i förvaltningsprocessen. Och en sådan kan vara på väg. En statlig utredning (dir. 2024:39) har mot bakgrund av Sylvies fall (HFD 2022 ref. 10) fått i uppdrag att se över lagstiftningen. Om en kostnadsregel i förvaltningsprocessen föreslås blir det i så fall för tredje gången. Men den här gången måste den bli verklighet.

Centrum för rättvisa kommer självklart att fortsätta sätta press i frågan genom att driva fler fall hos Justitiekanslern och i domstol. Vi letar ständigt efter nya fall och tips. Men de tidigare misslyckade lagförslagen visar att det behövs ett brett tryck och samverkan för att frågan ska prioriteras på politisk nivå.

Advokatkårens fortsatta engagemang i denna viktiga rättvisefråga är avgörande för att en ny kostnadsregel ska kunna bli verklighet. Om Centrum för rättvisa på något sätt kan bistå eller bidra, generellt eller konkret, tveka inte att höra av er.

Tillgången till rättvisa kan inte fortsätta vara en plånboksfråga.

Fredrik Bergman Evans
Chef för Centrum för rättvisa

Fredrik Bergman Evans är jurist och chef för Centrum för rättvisa. Han har tidigare genomfört domarbanan vid Svea hovrätt och har en master i konstitutionell rätt från Harvard Law School.

Läs mer i artikeln ”JK ersätter rättegångskostnader efter stort återkrav”