Kampen om förtroendet

Det är den 17 februari 2022. I Tryggerska villan på ­Laboratoriegatan 4
i Stockholm sammanträder Advokatsamfundets disciplinnämnd. En advokat ska inställa sig personligen, vilket innebär att det är allvarliga anklagelser som ska prövas. Ändå är disciplinnämndens möten normalt händelser som får mycket lite uppmärksamhet utanför samfundet.

Men inte den här dagen. En vit Peugeot står parkerad på Laboratoriegatan, den tillhör en av Expressens mer kända rättsreportrar. När advokaten anländer möts han av reportern och en fotograf, under eken vid samfundets entré. Den kallade advokaten, som senare utesluts, och hans försvarare fångas båda på bild när de kommer med taxi. Advokaten själv väljer att inte svara på frågorna som kastas mot honom, hans försvarare lämnar en kort kommentar.

Kort därefter ligger nyheten om att advokatens sak prövas, med bilder, stort uppslagen på Expressens webbplats. På Twitter, där Expressen delar sin nyhet, strömmar de hätska kommentarerna in. En halvtimme senare har nyheten nått Flashback, där tonen blir råare och mer inriktad på advokatens härkomst.

Scenen illustrerar hur svenska medier fungerar i dag. Att journalister söker upp uppmärksammade personer och hojtar frågor åt dem är i och för sig knappast något nytt – så har medierna arbetat sedan sin tillkomst.

Det nya är snabbheten som rapporteringen sprids med och det stora gensvaret och den enorma spridning som den kan få genom de olika sociala medierna. Samt kanske också det höga tonläge som tycks komma ur att män­niskor blixtsnabbt och anonymt kan tycka till om allt mellan himmel och jord.

Rapporteringen från den 17 februari belyser dessutom ytterligare en sak: att advokater i allmänhet och brottmålsadvokater i synnerhet numera är högvilt i nyhetsjakten.

Fullständigt galet intresse

En annan scen: Den 4 november 2021 samlas journalister i Södertörns tingsrätt för en pressträff. Tingsrätten ska meddela dom, och samtidigt förklara domen, i det uppmärksammade åtalet mot den man som kommit att kallas Nytorgsmannen. Mannen döms för sju våldtäkter och en rad sexuella övergrepp.

I SVT:s nyhetssändningar syns rådmannen Kajsa Hällje förklara domen, och hur det kan komma sig att mannen döms till fem års fängelse, trots att åklagaren yrkat på tolv år. Domen fastställs sedan av hovrätten.

Förklaringarna går inte hem hos alla. Sociala medier kokar över av arga reaktioner. Även bloggare, som juristen, journalisten och före detta riksdagsledamoten Maria Abrahamsson och krönikörer som Expressens Fredrik Sjöshult, kommer med sina synpunkter om domen, som nu har överklagats till HD.

Brott och straff – inte minst när det handlar om sexualbrott, som i fallet med Nytorgsmannen – är hett i medierna, det vet alla som läser dagstidningar eller följer nyhetssändningarna i de stora svenska etermedierna.

– Just nu överskuggas nyhetsrapporteringen av invasionen av Ukraina. Men annars när tiderna är mer normala, kan man nästan vara överraskad av hur mycket i både tidningar och radio och tv som handlar om rättsfall och rättsliga frågor. Uppmärksamheten är stor, konstaterar advokat Peter Danowsky, som själv arbetat med många uppmärksammade mål.

Advokat Silvia Ingolfsdottir Åkermark har samma bild av rapporteringen.

– Det finns ett väldigt stort intresse bland läsare och bland medier för framför allt brott och straff, olika mål, säger hon, och tillägger:

– Sedan har det ju mer och mer kommit att man granskar olika advokater. Det är bra, och det är klart att de ska granska även oss, men ibland blir det mer att de vill ha rubriker.

Upplevelsen av mediernas stora intresse får stöd i statistiska data. Enligt Mediemätaren, SR:s Ekots och Kantar Sifos återkommande undersökning av medierapporteringen i Sverige, ligger lag och ordning stabilt bland de tre mest behandlade ämnena i medierna på senare år.

Även i nyare medier, som poddar, sociala medier och Youtube, är brottsligheten het, även om svängningarna är större inom dessa medier än i tidningar, radio och tv.

Försvarsadvokaten Johan Eriksson blev rikskändis när han försvarade den terroranklagade (och senare dömde) Rakhmat Akilov 2018. Medieintresset då överträffade allt Johan Eriksson upplevt tidigare.

– Det var fullständigt galet! Sedan blev det bättre när jag fick möjligheten att använda mig av presskonferenser i samband med rättegångarna. Det var en lärdom jag fick av det målet, konstaterar Johan Eriksson.

Viktigt att ha en strategi

Rakhmat Akilov var inte Johan Erikssons första klient som väckte mediernas intresse. Johan Eriksson har haft många journalistkontakter, och han har reflekterat över medielandskapets förändring.

– Det går snabbare nu än tidigare, och mängden av medier är större, säger Johan Eriksson.

I de snabba förändringarna har också kvaliteten på journalistiken i viss mån förändrats.

– När jag började arbeta som advokat så var det rättsreportrar eller krimreportrar från de stora tidningarna eller tv som hörde av sig. De hade en ganska bra koll själva på de här ämnena. Så ser det inte ut i dag. Nu kan det vara någon som är utskickad från TV4 lokalt, utrustad med kamera och ett block, som innan har gjort ett jobb om nåt bygglov eller nåt. Det gör att kvaliteten ibland på frågeställningarna blir lite därefter, fastslår Johan Eriksson.

Oavsett journalistens kunskaper är Johan Eriksson mån om att alltid försöka svara när det kommer frågor från medierna.

– Det ser otroligt dåligt ut när det står att man har sökt advokaten utan framgång. Även om jag nästan inte vill säga någonting så försöker jag alltid ringa tillbaka för att säga att vi inte i nuläget kan säga någonting, berättar Johan Eriksson.

Som försvarare i dagens mediala klimat är det viktigt att ha en mediestrategi, anser Johan Eriksson. Och att hålla sig undan eller säga ”inga kommentarer” är ingen bra strategi.

– Om jag biträder en känd person i dag och bestämmer mig för att inte säga någonting till medierna är risken att målet nästan är slut innan det har börjat. Klienten är i samhällets ögon fullständigt skyldig, även om han blir frikänd i rättegången, säger Johan Eriksson, och ger ett exempel från sin verksamhet.

– Jag minns särskilt två tillfällen, då jag biträdde politiker. I mediebruset var de redan dömda innan rättegången ens hållits. Jag gav 20 intervjuer inför rättegången. Sedan blev de frikända. Och då ringde nästan ingen. Det var en icke-nyhet, konstaterar han.

Ett annat skäl att faktiskt tala med journalister är det signalvärde det har inför klienten, påpekar Johan Eriksson.

– Jag brukar tänka att om jag påstod mig vara oskyldig för något och polisen eller någon åklagare uttalade sig om att man misstänker mig för att ha gjort det ena eller det andra och min advokat inte ens lämnar en kommentar. Då skulle jag känna mig ensam.

Det händer att Johan Eriksson ber att få läsa sina citat efter en intervju, mest för att försäkra sig om att journalisten förstått vad han sagt. Samtidigt uppmanar han advokatkollegerna att inte vara rädda för journalister. För det mesta blir det rätt, enligt hans erfarenhet.

Gav stolthet till bolaget

Advokat Peter Danowsky har många gånger företrätt medieföretag. Han är på det hela taget nöjd med mediernas rapportering av rättsliga frågor. Det gäller ju, påpekar han, att förstå skillnaden mellan journalistik och juridiska facktexter.

– Journalistik måste skrivas på ett sätt som gör det begripligt och intressant för allmänheten. Man skriver inte för jurister, utan för att det ska spegla det som är av allmänintresse. Det gör att det med nödvändighet blir ett urval av fakta som berättas och aldrig hela sanningen, konstaterar Peter Danowsky.

Urvalet och vinklingen kan ibland irritera jurister. Men, säger Peter Danowsky:

– Det får man ursäkta. För journalistikens uppdrag har inte med juristens att göra.

I journalistikens villkor ingår dessutom att innehållet ofta ska produceras snabbt, många gånger av journalister som är generalister, kanske just komna från bevakningen av ett bygglovsärende, för att använda Johan Erikssons exempel. Om advokaten inser detta blir det också lättare att hjälpa till så att nyhetsrapporteringen blir riktig, påpekar Peter Danowsky.

– Det gäller att svara så att journalisten kan använda svaret till en bra, förklarande artikel. Jag kan alltså som advokat hjälpa till så att det blir rätt i medierna, genom att förklara saken på ett så tydligt och bra sätt som möjligt. Kanske inte använda de allra starkaste uttrycken, som ”det här är det värsta rättsövergrepp jag sett”, utan snarare förklara varför saken är mycket mer komplicerad än vad åklagaren påstår, säger han.

Insikterna om hur medier och journalister fungerar har förstås kommit med åren. Men Peter Danowsky beskriver ett uppdrag tidigt i karriären som särskilt lärorikt. Tillsammans med sin mentor, advokat Göran Luterkort, företrädde Peter Danowsky läkemedelsbolaget Leo i Helsingborg. I slutet av 1970-talet stämdes Leo av ett antal personer som påstod att de skadats av ett kontrastmedel som användes vid röntgen.

– Leo vill till en början att vi inte skulle göra uttalanden till medierna. Men ganska snabbt märkte bolaget att det var en dålig strategi. Det blev ju bara kärandena, alltså personerna som påstod sig ha blivit drabbade, som kom till uttryck, berättar Peter Danowsky.

Tillsammans med bolagets ledning ändrade advokaterna strategin och försökte i stället förklara vad målet handlade om. Resultatet blev en bättre rapportering. Dessutom stärkte det klientbolaget, konstaterar Peter Danowsky.

– All personal på Leo fick läsa något annat i tidningarna än bara det som var kärandenas uppfattning. De fick ett mycket bättre begrepp om vad målet handlade om och ett utrymme för stolthet över sitt företag.

Leo vann i alla instanser, ett av målen togs hela vägen upp till HD. Peter Danowsky tror inte att mediestrategin påverkade utgången i målet.

– Men däremot lärde jag mig att ju sakligare man försöker svara en journalist, desto bättre blir det. Det kan ta lite tid. Men om man får tillfälle att förklara, då ska man tacksamt ta emot det.

Medierna påverkar brottsoffer

För försvarare och ombud i tvister kan det många gånger vara klokt att tala med journalister, helt enkelt för att ge en annan bild än den som förmedlas av polis och åklagare. Men advokat Silvia Ingolfsdottir Åkermark, som oftast har rollen som målsägandebiträde, beskriver en lite annorlunda situation.

– Målsäganden är bevisning för åklagaren. Då är det viktigt att det inte kommer ut förhörsuppgifter i medierna innan, säger hon.

Som brottsoffer kan målsäganden dessutom vara traumatiserad, förklarar Silvia Ingolfsdottir Åkermark. Kanske känns det i stunden rätt att själv tala med en journalist eller förmedla ett budskap via sitt biträde. Senare är det inte alls säkert att uttalandena känns bra.

I ett senare skede, när rättegången inletts eller efter att domen fallit, kan saken komma i ett annat läge, konstaterar Silvia Ingolfsdottir Åkermark. Kanske vill målsäganden föra ut sin syn på målet via biträdet, eller rent av låta sig intervjuas själv.

– Men jag är väldigt försiktig när det gäller mina egna klienter och brukar prata med dem om att medierna kan ha intresse av att skapa rubriker, att det kanske inte blir som de har tänkt, och att det är svårt att styra när man väl låter sig intervjuas. Men klienten måste själv fatta sina beslut. Jag kan bara hjälpa till, säger Silvia Ingolfsdottir Åkermark.

Även om det inte alltid är lämpligt att uttala sig är Silvia Ingolfsdottir Åkermark, precis som de övriga intervjuade advokaterna, mån om att ha en god relation med journalister. Hon har också gått utbildningar i mediehantering, just för att bli bättre på att göra de avvägningarna och kunna kommentera på ett bra sätt.

– Om de ska respektera oss måste vi respektera journalisterna och förstå deras uppdrag. Det är kanske inte alltid jag är tillgänglig, men jag tycker ändå att det är viktigt att ha en bra dialog med journalisterna, säger hon.

Silvia Ingolfsdottir Åkermark brukar be om att få läsa sina citat när hon intervjuats. Det gör hon främst för klienternas skull.

– Eftersom vi också har våra etiska regler så måste vi ta hänsyn till dem. Man måste ha respekt och förstå vad ett uttalande innebär för klienten.

Vill sprida kunskap

En annan sida av saken är att Silvia Ingolfsdottir Åkermark märker att klienterna många gånger påverkas av mediernas bevakning av rättsfrågor, och därmed drar sig för att anmäla brott eller vilja vittna i domstolen.

– Nästan alla mina klienter finns i sexualbrottmål. De tar upp hur medierna beskriver rättsväsendet, att det inte är någon idé att anmäla och att man blir kränkt. Jag får ofta förklara att det inte stämmer, säger hon.

Kunskapen om hur rättsväsendet egentligen fungerar är på många håll dålig, enligt Silvia Ingolfsdottir Åkermarks erfarenhet. Bland annat får hon ofta som måls­ägandebiträde förklara för sina klienter att de har rätt till ett biträde, och att det inte kostar dem något.

Silvia Ingolfsdottir Åkermark ser det som en viktig uppgift för advokater att fylla kunskapsluckorna. Själv har hon tidigare tillsammans med en kollega försökt bidra till folkbildningen genom en podd om rättsfrågor.

Ett annat sätt att göra detta är att agera expertkommentator i olika medier, och förklara ett rättsligt fenomen eller en dom. Det är ett tämligen oglamoröst uppdrag, ofta tidigt på morgonen, och obetalt. Fast viktigt, anser Silvia Ingolfsdottir Åkermark.

– Det finns ofta en frustration när det blir fel i medierna. Men då måste vi också våga vara med och förklara och inte bara skylla på medierna. Utan vi har en möjlighet att agera, säger hon.

Även de övriga advokaterna intar ibland rollen som kommentatorer. Johan Eriksson satt under vintern i studion i Aktuellt och försökte förklara den hårt kritiserade domen mot Nytorgsmannen och hur hans straff kunde bli fem års fängelse.

– Folk läser inte domar. De tittar och ser trettio sexbrott och så säger de ”hur fan kan det bli fem års fängelse”! Sedan blir folk förbannade och skäller i sociala medier, och så är drevet igång, konstaterar Johan Eriksson, som i Aktuellt bland annat önskade att HD skulle ta upp målet.

Åklagarna vinner medieslaget

En advokat som ofta synts i medierna är Per E Samuelson. För honom är det, precis som för de andra advokaterna, självklart klientens intressen som fäller avgörandet om han ska uttala sig eller inte.

– Jag är inte rädd för att framträda i medierna. Å andra sidan vill jag aldrig framträda för att själv bli känd, utan jag tänker i varje fall som jag har: Ligger det i min klients intresse att jag uttalar mig? I så fall gör jag det. För mig är det enkelt, och så har jag alltid jobbat, säger han, och tillägger att det i den analysen är självklart att tala med klienten.

Precis som de övriga advokaterna tycker Per E Samuelson att mediernas behandling av rättsfrågor på det hela taget, och i de flesta fall, är korrekt. Däremot blir det lätt en slagsida till fördel för den brottsbekämpande parten, därför att försvarare inte vill låta sig intervjuas.

– En journalist skriver ju det han får, och om det han får. Får han då nästan uteslutande information från ena sidan så blir informationen tom på den andra sidan. Då fyller journalisterna på med vad den första sidan har sagt. Sedan står det längst ner att ”vi har försökt att nå försvararen”. Det blir spel mot ett mål journalistiskt, säger Per E Samuelson.

Tidigare, påpekar Per E Samuelson, var åklagarna oftast mer lågmälda och avstod från att uttala sig särskilt mycket i medierna. Men detta har förändrats på senare år.

– Min analys är att åklagarna har tagit ståndpunkten att de ska processa i medierna och föra ut sina synpunkter i ett tidigt skede på vad rättegången handlar om. De har helt enkelt professionaliserats på åklagarsidan och satt i system att använda medierna som ett medel i sina rättegångar, säger Per E Samuelson.

Här behöver advokaterna och deras organisation Advokatsamfundet lära av åklagarna, tänka till och möta förändringen, anser Per E Samuelson, som efterlyser stöd och kanske något slags verktyg för att sända pressmeddelanden och ordna presskonferenser.

– Jag tror att man måste fundera på det. För som det nu är så vinner åklagarsidan slaget i medierna i vartenda mål egentligen.

Per E Samuelsons analys, att åklagarna flyttat fram sina positioner medialt, delas av även de övriga advokaterna.

– Domare är minst synliga. Tidigare var det advokater som syntes mest. Men nu blir det mer och mer åklagare, säger Silvia Ingolfsdottir Åkermark.

Peter Danowsky har samma bild, att åklagarna tar för sig mer och mer. Han tycker också att det är ganska naturligt att domarna är de aktörer som syns minst i medierna.

– Det hänger ihop med det domstolssystem vi har, där utövandet av den dömande makten inte är personligt utan institutionaliserat. Det finns en tradition av att ämbetsmän, som ju domarna är, ska vara återhållsamma med personliga framträdanden.

Domen ska tala

Men helt anonyma är inte heller domarna längre. Många tingsrätter håller numera pressträffar och förklarar uppmärksammade mål, så som rådmannen Kajsa Hällje som beskrevs i inledningen.

Den 23 januari 2020 höll Högsta domstolen för första gången någonsin presskonferens. I Bondeska palatsets eleganta förhandlingssal presenterade och förklarade justitierådet Sten Andersson framför tv-kameror och ivrigt antecknande journalister hur HD kommit fram till att Girjas sameby, på grund av urminnes hävd, har ensamrätt att upplåta jakt och fiske på de marker där man bedriver renskötsel.

Ska domare göra så? Här är meningarna bland advokaterna blandade.

– Jag tycker att det är jättebra, säger Silvia Ingolfsdottir Åkermark, som också pekar på att domstolarna strävar efter att skriva mer lättbegripliga domar. Johan Eriksson och Peter Danowsky håller med: Presskonferenser och pressmeddelanden är ett sätt att förklara och tillgängliggöra något som annars varken journalister eller allmänhet alltid förstår.

Men Per E Samuelson är av en annan uppfattning.

– Jag tycker att domskälen ska stå på egna ben. Det ska inte vara så att en domare efter domen ska börja tala om vad man tycker om resultatet eller den åtalade. Det blir som att domskälen inte skulle stå på egna ben, utan de måste fylla på med vad de tycker.

Risken är, menar Per E Samuelson, att det blir en glipa mellan domskälen i domen och vad som sägs vid en pressträff.

– De dömer någon, kanske till livstid eller fem års fängelse, fast personen var frikänd i tingsrätten. Så ska domaren stå där och fylla på med saker som inte står i domen. Nej, jag tycker inte det är bra. En domare ska hålla tyst och låta domen tala!

Behövs advokatröster i debatten

Att kommentera pågående uppdrag kan som advokaterna beskriver vara både viktigt och vanskligt, med många hänsyn som ska tas. Däremot borde ju advokater, som fria och oberoende, fritt kunna uttala sig om rättspolitiska frågor på ett helt annat sätt än de statsanställda domarna och åklagarna.

Trots det vittnar alla advokater om att debatten i dag domineras av brottsbekämpning och hårdare tag, snarare än rättssäkerhet och proportionalitet.

– Jag får en känsla av att medierna, som samhället i stort, präglas lite av en brottströtthet. Man får en känsla av att reportagen mer är inriktade på att folk är skyldiga, säger Johan Eriksson.

Och Per E Samuelson beskriver en radikal förändring i tonläget i medierna under hans verksamma tid som advokat.

– Jag är så gammal i gården att jag var med på den tiden då hela fokus låg på att det var synd om den åtalade. Det paradigmskiftet, från ”det är synd om fångarna” till hårdare tag, började kring 1980 och har sedan dess bara fortsatt och tagit ny fart, säger han.

– Nu i ljuset av gängkriminaliteten och den allmänna debatten kring den har åklagarsidan skjutit fram sina positioner på ett sätt som jag inte trodde var möjligt, fortsätter Per E Samuelson, och syftar på åklagarnas ökade synlighet i samhällsdebatten.

Det politiska intresset för brott och straff är stort. De politiska partierna tävlar om vem som kan föreslå de största straffskärpningarna och de hårdaste tvångsmedlen. Många gånger får förslagen stöd av åklagare i medierna och i sociala medier, medan advokater försöker hålla emot. Men advokaterna behöver göra mer för att påverka, menar Per E Samuelson.

– Vi advokater har tillåtit debatten att handla om självkritik, där vi jagar advokater som gör fel, i stället för att samtidigt föra debatten hårt om rättssäkerheten. För enligt min uppfattning håller den, i kölvattnet av gängkriminaliteten, på att monteras ner.

Peter Danowsky anser att åklagarnas medverkan i debatten bara är positiv. Men den behöver bemötas.

– Advokaterna är inte tillräckligt aktiva i den rättspolitiska diskussionen tycker jag, säger han, och efterlyser fler advokatröster även inom de lagstiftande organen och i partipolitiken.

Även Johan Eriksson önskar sig mer debatt och fler advokater i samhällsdebatten.

– Vi måste återta den allmänna debatten. Men vi ska försöka att undvika att göra det genom att delta i den på ett personifierat sätt. Jag vill få bort det där personifierade mellan åklageriet och samfundet särskilt, säger han, med hänvisning till de påhopp och personangrepp som då och då fått fart i medierna i vissa uppmärksammade mål.

Samtidigt finner han det märkligt att åklagare ibland ger sig ut och recenserar domar och ifrågasätter beviskraven i domstolarna.

– Jag menar inte att man ska sätta munkavle på åklagarna. Men jag tror faktiskt att vi ska lämna den dömande verksamheten till domstolarna. Brister det i bevisningen finns det bara en sak att göra, och det bygger hela vår rättsordning på.

Öppenhet viktigare än någonsin

Fler advokatröster i debatten efterlyses alltså. Men hur ska advokaterna nå fram när en stor del av mediernas rapportering om advokater handlar om fusk, höga ersättningar och etiska övertramp?

Peter Danowsky är en smula bekymrad över vad som hänt med advokatkårens rykte.

– Advokat har alltid varit ett högstatusyrke. Yrket har lång tradition. Allmänheten har respekt för advokat­yrket. Huvudsakligen beror det förstås på advokatens betydelse i ett rättssamhälle och kvaliteten i utförandet av uppdragen, säger han, och fortsätter:

– En bidragande anledning till hög status för advokat­yrket är säkert också det sätt som advokater har skildrats på i filmer, böcker och tv-serier, till exempel i så kallade court room dramas. I stor utsträckning har advokater beskrivits som smarta, ambitiösa, duktiga och i de flesta fall hederliga. Den bilden har funnits också i nyhetsrapporteringen. Men på senare tid har den positiva grundbilden naggats i kanten på grund av att advokater har uppträtt på ett sätt som är direkt motsatt de värden som advokatkåren ska stå för.

Lösningen på lång sikt är hård tillsyn och ett fortsatt etikarbete, konstaterar Peter Danowsky, liksom de andra intervjuade advokaterna. Men vid sidan av det kan Advokatsamfundet och disciplinnämnden också ta lärdom av domstolarna och åklagarna och bli bättre på att förklara och redovisa hur man arbetar och varför olika beslut fattas, påpekar advokaterna.

– Man kanske kan ha en presskonferens om vissa beslut från exempelvis disciplinnämnden. Det kan vara bra att äga frågan, som domstolar gör när de ska meddela domar, säger Silvia Ingolfsdottir Åkermark.

Presskonferenser eller pedagogiskt utformade pressmeddelanden kan göra besluten mer begripliga och tillgängliga, men också ge tillfälle att förklara advokatens roll och särskilda ställning, påpekar Silvia Ingolfsdottir Åkermark.

Johan Eriksson är inne på samma linje.

– Nu är det otroligt viktigt med en öppenhet om disciplinnämndens verksamhet. Vad finns det att vara rädd för? Det är bara att svara, säger han och tillägger:

– Sen måste man välja rätt person som gör det. Men det går att träna. 

Medielandskapets förändring

Det mediala landskapet och människors medie­vanor har förändrats dramatiskt under de dryga 20 år som gått sedan millennieskiftet.

Ett exempel är den klassiska morgontidningen, som tappat stora mängder läsare. Enligt den återkommande forskningsstudien Medie­barometern läste 74 procent av befolkningen en morgontidning under en genomsnittlig dag
år 2000. År 2010 var siffran 66 procent, och 2019 hade andelen krympt till 51 procent. I den siffran ingår läsning både på papper och digitalt.

Även tv-tittandet har minskat, mest bland de yngre, liksom radiolyssnandet.

Samtidigt ökar konsumtionen av strömmade filmtjänster, liksom poddlyssnande och lyssnande på ljudböcker.

Den kanske största förändringen av Medie­sverige och medievärlden är framväxten av sociala medier, där alla blixtsnabbt kan nå ut till stora skaror människor med nyheter och kommentarer. En genomsnittlig dag under 2010 använde drygt en dryg tredjedel av befolkningen, 35 procent, sociala nätverkstjänster. 2019 var motsvarande siffra 79 procent.

Även själva mediebranschen har förändrats. Varje nyhetsmedium förväntas idag kommunicera via många olika kanaler, som text, film, podd och i sociala medier. Dagstidningarna har gått från att vara just tryckta och möjligen digitala tidningar, till att bli mediehus.

Samtidigt som de traditionella medierna fått allt fler kanaler att fylla med innehåll har antalet journalister som ska stå för innehållet minskat i landet. Enligt forskningsgruppen Nordicom som studerar medierna i Sverige minskade antalet anställda journalister vid svenska dagstidningar med 25 procent från 2004 till 2014. Även den lokala bevakningen försvagades under samma period: antalet lokalredaktioner minskade med 47 procent mellan 2004 och 2016.

Advokaternas tips för att hantera medier

• Sätt upp en mediestrategi i uppmärksammade ärenden.
• Prata tidigt med klienten om hur medier ska bemötas. Om klienten är ett företag, ta kontakt med informationsavdelningen för att planera hur medierna ska bemötas.
• Svara på frågorna, även om du bara kan säga att du just då inget kan säga.
• Om du är osäker eller inte hinner svara, be att få ringa upp, och gör det så snart du kan.
• Om du får svara på samma fråga 30 gånger, överväg att ordna en presskonferens.
• Ta vid behov egna kontakter med journalister som du vet är bra att prata med.
• Ta dig tid att förklara för journalister vad målet handlar om och vad som är advokatens roll.
• Förstå att journalister inte är jurister och inte i första hand skriver för jurister.
• Känner du dig osäker, be att få se dina citat före publicering.

Ulrika Öster och Tom Knutson