Tonläget i rättssalarna har förbättrats

Stämningen och den professionella respekten i rättssalarna är, och har hela tiden varit, mestadels bra. Problemet med hårda tongångar har främst uppstått i storstäderna och då vid omfattande mål rörande grov brottslighet. Tonläget har förbättrats även om problemen delvis kvarstår vid denna typ av mål. Det är den sammanlagda slutsatsen från en domare, två åklagare och tre advokater som Advokaten har pratat med.

– Jag tycker att uppförandekoden har bidragit till ett mer professionellt förhållningssätt i förhandlingssituationen. Dessa egentligen ganska självklara förhållningsregler blir tydligare när de har satts på pränt, säger Ylva Norling Jönsson, lagman vid Helsingborgs tingsrätt.

– Att tonläget blir hårt händer fortfarande, framför allt vid gängrelaterad brottslighet där rättssalen fylls av en ”hejaklack” till de åtalade. Och med advokater som inte varit så länge i yrket, som spelar tuffa inför klienten och åhörarna. Jag utgår ifrån att det handlar om osäkerhet i yrkesrollen och ser samma tendens hos yngre åklagare. Kanske är det också en spegelbild av hur samhället ser ut i dag, med större polarisering, säger advokat Anna Björklund, Sju Advokater.

Advokat Henrik Olsson Lilja, Olsson Lilja Advokater, beskriver koden som en början på ett långsiktigt arbete som sannolikt kommer att ses som en självklarhet framöver.

– Regelbundna samverkansmöten mellan domare, åklagare och advokater är en bra metod som tillämpats och det arbetet bör fortgå. Uppförandekoden är också en bra vägledning för nya yngre aktörer om vad som gäller. Ibland kan jag uppleva att nya aktörer saknar sådan vägledning, säger Henrik Olsson Lilja.

– Uppförandekoden är angelägen och det finns fortfarande ett behov av att diskutera och fundera över hur vi bemöter varandra i rättssalen. Det viktiga är att vi alla är professionella och att inte frågor eller angrepp och argumentation blir personliga. Påståenden om exempelvis tjänstefel eller obefogat åtal bör inte förekomma om det inte samtidigt anmäls – det ska inte vara något man bara för fram argumentationsvis, understryker Eva Thunegard, tillsynschef vid Åklagarmyndigheten.

Kanske inte bara koden

Intervjupersonerna påpekar att det kanske inte endast var koden i sig som ledde till förändring utan även den debatt som pågick i ämnet.

– Nu tycker jag åtminstone att vi har kommit bort från delar av den personkoncentrering som fanns för några år sedan, det är skönt, säger kammaråklagare Johan Leng­holm, Norrorts åklagarkammare.

Advokat Tobias Fälth, Försvarsadvokaterna Stockholm, beskriver att han personligen upplever att stämningen generellt sett är lugnare och mer saklig än tidigare.

– En bidragande faktor kan vara att rättens ordförande i större utsträckning än tidigare visar vem som bestämmer i salen. Och en ökad respekt för advokatens roll kan förhoppningsvis även bidra till en förståelse för att denne många gånger måste vara ifrågasättande och kan upplevas som besvärlig, säger Tobias Fälth.

Både han och Ylva Norling Jönsson anser att en ökad respekt mellan åklagare och advokater samtidigt ökar respekten för alla andra aktörer, både domare och parter, och inte minst för processen som sådan.

– Det här är angelägna frågor där vi aldrig kan slå oss till ro och tro att vi är färdiga. Det räcker inte med en uppförandekod, utan vi måste se till att hålla den aktuell och levande genom dialoger mellan domare, åklagare och advokater på lokal nivå, tillägger Ylva Norling Jönsson.

Ordföranden spelar viktig roll

– Min bedömning är att domarens processledning och bemötande sätter tonen i rättssalen och bidrar till en ökad respekt mellan samtliga parter. Inom Åklagarmyndigheten flaggar vi för uppförandekoden i olika sammanhang och kommer att ta med den i vår grundutbildning för yngre åklagare. Vi har även egna etiska riktlinjer, säger Eva Thunegard.

– Konflikterna minskar om åklagare och advokater bemöter varandra med större respekt och med koppling till den professionella rollen. Men jag tycker också att domstolarna ska hålla i taktpinnen, det är ordförandens uppgift att styra förhandlingen. Vissa ordförande är passiva, det är då det riskerar att bli mer munhuggning, säger Johan Lengholm.

– Jag tror att ett skäl till att domare inte lägger sig i är att de är rädda att betraktas som jäviga, att det ska tolkas som att de har tagit ställning i förhand. Åklagare och advokater är ofta tävlingsinriktade personlighetstyper och tar det utrymme de får, kan de sno åt sig poäng gör de det. Konkurrensen om uppdrag är dessutom stor mellan advokater, så de vill synas, kommenterar Anna Björklund.

Ylva Norling Jönsson påpekar att domare är män­niskor, alla med olika personligheter.

– För vissa är det naturligt att ha en tydlig och auktoritär ledarstil i rättssalen, andra är mer tillbakadragna och griper in först när det verkligen behövs. Vi domare ser ju sällan våra kollegor agera i rättssalen och det är viktigt att vi utbyter erfarenheter med varandra men också att vi får återkoppling från advokater och åklagare. Det kan naturligtvis vara känsligt för en åklagare eller advokat att kritisera en domare som hen sen kan komma att möta som ordförande i en kommande rättegång, men återkoppling i generella ordalag om vad som är ett bra eller dåligt agerande fungerar ofta. Ett annat sätt är att lyfta och sprida goda exempel, säger Ylva Norling Jönsson. ¶

Bakgrund

Advokaterna Anna Björklund och Tobias Fälth, som intervjuas i artikeln, ingick tillsammans med kammaråklagarna Elin Blank, Anna Broman Olasdotter och Tomas Malmenby samt advokat Sture Larsson i den arbetsgrupp som formulerade handlingsreglerna. Arbetsgruppen inrättades på initiativ av Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg och dåvarande riksåklagare Anders Perklev för att förebygga att hårda och bitvis osakliga ordväxlingar i rättssalen skulle minska förtroendet för rättsprocessen och rättsväsendet.

Eva Ekholm