Så ska utvecklingen vändas

Antalet vårdnadsmål i domstol har ökat kraftigt de senaste tio åren. 2006 inkom 2 822 vårdnadsmål som avsåg tvister mellan föräldrar till tingsrätterna mot 4 166 mål år 2015. Det motsvarar en ökning med 48 procent.

Flera advokater inom familjerätten som Advokaten talat med berättar även att det blivit vanligare under samma period att klienter återkommer till dem med tidigare vårdnadstvister som återigen blossat upp.

Ökningen av tvisterna beror på flera olika faktorer, menar Monica Felding, chefsrådman vid Malmö tingsrätt. Hon ledde den statliga offentliga utredningen (SOU 2017:6) – Se barnet! – som presenterade siffrorna i början av 2017 och som hade till uppgift att dels kartlägga och analysera orsakerna till att antalet vårdnadstvister har ökat så mycket som det gjort, dels utvärdera 2006 års vårdnadsreform.

– Vi vet att de dispositiva tvistemålen under samma period har ökat med 30 procent. Det antyder att konfliktbenägenheten i samhället har ökat, att man är mer mån om att få rätt. Advokater vi talat med vittnar om att det blivit en högre konfliktnivå bland deras klienter, säger Monica Felding.

En annan förklaring är ett alltmer jämställt föräldraskap där ingen förälder ger avkall på sina barn. Felding pekar också på just 2006 års vårdnadsreform som en orsak till den stora målökningen av vårdnadsmål i domstol. Utredningen har undersökt 139 domar som berör sammanlagt 215 barn där det fanns ett tvistigt yrkande om vårdnad om barn.

– En förklaring till den kraftiga ökningen av tvister  är att reformen gav domstolarna större utrymme att döma till ensam vårdnad, eftersom man såg att vid gemensam vårdnad fanns barnen kvar i föräldrarnas konflikt och det inte alla gånger var till barnets bästa. Så reformen har sannolikt medfört att fler föräldrar ser en möjlighet att få framgång med en talan om ensam vårdnad, säger hon.

År 2014 dömde tingsrätterna till gemensam vårdnad i 33 procent av målen jämfört med 55 procent 2002.

Gemensamt ansvar

Vårdnadsreformen tog även fasta på att domstolarna skulle fästa särskild vikt vid föräldrarnas förmåga att samarbeta när det skulle bedömas om gemensam vårdnad eller ensam vårdnad.

– Det låter bra, men nu när vi tittat på detta ser vi att när föräldrarna kommer till domstol har ofta en av föräldrarna ett upplägg som visar att den andre inte kan samarbeta och radar upp olika situationer och omständigheter som visar att motparten inte kan samarbeta. Advokater har sagt att det då är svårt att vara på motsidan och att den förälder som vill visa på ett samarbete har väldigt lite att sätta emot en samarbetsovillig motpart, säger Monica Felding.

Utredningen föreslår i stället att det vid bedömningen av vårdnadsfrågan ska fästas särskilt avseende vid föräldrarnas förmåga att ta ett gemensamt ansvar i frågor som rör barnet, i stället för som nu vid föräldrarnas förmåga att samarbeta i frågor som rör barnet.

– Det behövs inte samarbete i den meningen att föräldrarna träffas mycket, att de resonerar kring saker och ting. Kan man lösa frågor kring barnet via sms eller mejl så är det bra. Bara inte barnet drabbas. Det gäller att flytta fokus från föräldrarnas konflikt till barnet och barnets perspektiv, säger Monica Felding.

Eva Enetjärn, advokat inom familjerätt i Norrköping som tidigare varit verksam som domare vid Nyköpings och Norrköpings tingsrätter, välkomnar utredningens förslag om att ändra lagtexten från samarbete till gemensamt ansvar.

– Så som lagtexten uttrycker det i dag rörande förmåga att samarbeta upplever jag att det har blivit lite konfliktdrivande. Det händer att en part skapar situationer där den andre säger nej, vilket åberopas som ett bevis på oförmåga att samarbeta. Hur ska man definiera förmåga att samarbeta? Är det oförmåga till samarbete att aldrig ändra på tider, att inte gå med på val av samma skola som den andre? Jag tror och hoppas att formuleringen om gemensamt ansvar i frågor som rör barnet är bra, säger hon.

För att vända utvecklingen med ökat antal vårdnadsmål samt förebygga föräldrars konflikter föreslår utredningen bland annat även följande förändringar:

• Föräldrar som överväger att inleda en tvist om barn ska först vända sig till socialnämnden för ett obligatoriskt informationssamtal om vad bland annat en domstolsprocess innebär och om andra möjliga vägar att lösa konflikter på.
• Socialnämnden ska få höra barn utan föräldrarnas samtycke för att stärka barnets rätt att komma till tals.
• Domstolen ska kunna besluta om gemensam vårdnad även om båda föräldrarna motsätter sig det.

Före sommaren inkom 64 remissvar till Justitiedepartementet rörande utredningen, bland annat från Advokatsamfundet. Samfundet har i huvudsak ingen erinran mot förslagen i utredningen men ifrågasätter i sitt remissyttrande om den föreslagna ändringen vid bedömningen av vårdnadsfrågan att särskilt avseende ska fästas vid föräldrarnas förmåga att ta ett gemensamt ansvar i frågor som rör barnet är en tillräckligt tydlig förändring för att konfliktskapande agerande ska kunna undvikas och efterlyser en ny utredning kring möjligheten att lösa tvistiga frågor kring ett barn.

Skepsis mot socialförvaltningen

Advokatsamfundet framhåller i sitt yttrande även synpunkter mot att ytterligare uppgifter läggs på social­förvaltningen ”som redan är en överbelastad aktör”. Enligt samfundet skulle socialförvaltningarna redan i dag behöva stora tillkommande ekonomiska resurser för att kunna genomföra de uppgifter som åligger dem och än mer för att utföra de ytterligare uppgifter som utredningen föreslagit.

Merparten av de advokater som Advokaten varit i ­kontakt med hoppas och tror att de föreslagna förändringarna ska leda till färre tvister, men delar uppfattning med samfundet rörande ytterligare uppgifter lagda på socialförvaltningen i form av obligatoriska informationssamtal.

– Väldigt många som kommer till mig uttrycker att de inte fick någon hjälp eller rådgivning hos familjerätten. Jag upplever att många kollegor har liknande erfarenhet. Det är olyckligt att det blir så i inledningsskedet av en separation, då de flesta ännu inte grävt särskilt djupt i sina skyttegravar. Jag är frågande till hur familjerätterna ska klara av obligatoriska informationssamtal, säger Eva Enetjärn.

Regeringens utredare Monica Felding delar inte Enetjärns och Advokatsamfundets synpunkter rörande förslaget om ett obligatoriskt informationssamtal hos socialnämnden om föräldrarna överväger att inleda en tvist om barn. Hon hänvisar till Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöds rapport om samarbetssamtal och till att ordningen med någon form av samtal innan de kan få en domstolsprövning av yrkanden om vårdnad, boende och umgänge finns i både Danmark och Norge.

– I rapporten om samarbetssamtal konstateras att samtalen generellt sett är bra och effektiva. Vi menar att om obligatoriska informationssamtal löser tvisterna innan det blir tvister i domstol kommer också socialnämnden att besparas en massa jobb i form av bland annat vårdnadsutredningar. Ur familjerättssekreterarnas perspektiv så uppfattar jag att de tycker att det är positivt att kunna bidra till att det inte bli en tvist snarare än att komma in när konflikten redan är djup och svårhanterad, säger Monica Felding.

 

FAKTA Se barnet!

Uppdraget för den statliga offentliga utredningen SOU 2017:6, kallad Se barnet!, har varit att utvärdera 2006 års vårdnadsreform och undersöka om syftet med reformen – att stärka barnrättsperspektivet – har uppnåtts. En annan huvuduppgift har varit att kartlägga och analysera orsakerna till ökningen av antalet vårdnadsmål på nästan 50 procent de senaste tio åren. Särskild utredare har varit Monica Felding, chefsrådman vid Malmö tingsrätt.

LÄS ÄVEN:

Vårdnadstvisterna blir allt smutsigare

Kompetenskrav hos medlare efterlyses

Barn far illa av tvister i domstol