Disciplinärende

6. Advokat, som upprättat testamente och gåvobrev, har inte åsidosatt god advokatsed genom att åberopa sig själv som vittne.

Bakgrund

Advokat A har upprättat ett testamente samt olika gåvobrev för X:s mor, Y. Handlingarna har varit till förmån för X:s bror, Z.

Tvist har uppstått mellan X och Z angående ogiltighet av testamente samt återgång av gåva. A har då åtagit sig uppdrag som ombud för Z.

 

Anmälan

X har i anmälan, som kom in till Advokatsamfundet den 4 april 2016, riktat anmärkningar mot A och anfört i huvudsak följande.

Han är dödsbodelägare efter sin avlidna mor, Y.

A har den 19 februari 2010 upprättat ett testamente samt olika gåvobrev som Y undertecknande samma dag till förmån för Z. A har även skrivit under testamentet samt intygat att Y var vid sina fulla sinnens fulla bruk.

I sammanhanget skall nämnas att Z var med hans mor Y och tog initiativet till att hon kom till advokat A. Allt detta utan hans vetskap.

A har därefter nu ställt upp i rättegång som ombud för Z, och framfört att han både kommer vara ombud och vittne i rättegången i tingsrätten. A skall alltså intyga att Y var vid sina sinnens fulla bruk vid testamentskrivningen och gåvobreven trots att hon både var blind och hade Alzheimers.

A är jävig eftersom denne då testamentet och gåvobreven skrevs företrädde hans mor. Därefter har A tagit hans brors parti som även han var med på mötet vid testamentskrivningen den 19 februari 2010.

Advokatens yttrande

A har i yttrande, som kom in till Advokatsamfundet den 27 april 2016, tillbakavisat anmärkningarna och anfört i huvudsak följande.

Det är korrekt att han företräder Z i en tvist där X väckt talan mot Z, bl.a. avseende ett testamente. Det är likaledes korrekt att han avser att åberopa sig själv som vittne. Det är slutligen likaledes korrekt att han upprättat det i målet aktuella testamentet.

Det korrekta i att upprätta testamentet har tidigare prövats av samfundet i ett disciplinärende.

Så som X:s skrivelser förstås grundas anmärkningarna på att han skulle vara jävig i tvisten mellan X och Z. Detta påstående tillbakavisas i sin helhet. Något jävsförhållande föreligger inte. Han har aldrig biträtt X i något sammanhang och kan således inte bli jävig gentemot honom. Någon annan som det skulle kunna föreligga jäv emot finns inte. Anmärkningarna från X:s sida är i sin helhet helt ogrundade.

Genmäle från anmälaren

Ytterligare skriftväxling har förevarit i ärendet, varvid X i genmäle, som kom in till Advokatsamfundet den 11 maj 2016, har tillagt i huvudsak följande.

A är jävig eftersom X är dödsbodelägare efter sin mor. Således kan man anse att A företräder både hans bror och honom eftersom de bägge är dödsbodel­ägare efter modern. Eftersom A ska vittna för moderns räkning utan hans tillstånd anser han att det finns jäv. Därför är det olämpligt och jävigt att A ska vittna i rättegången och uppge hur hans avlidna mor uppträdde då hon undertecknade testamentet.

Ytterligare yttrande från advokaten

I yttrande, som kom in den 28 november 2016, har A anfört bl.a. följande.

Ärendena avsåg mål där X väckt talan mot Z angående testamentes ogiltighet samt återgång av gåva och förverkande av rätten att taga testamente. Dödsboet efter parternas mor förde inte någon talan.

Han har aldrig biträtt X i någon sak. Han har däremot biträtt parternas mor då hon önskat biträde vid upprättande av testamentet samt gåvobrevet. Detta kan inte medföra en intressekonflikt i ärendet mellan X och Z.

Avsikten med att åberopa sig själv som vittne i målen var att informera om vilken information som gavs till testator och gåvogivaren inför dennes undertecknande av handlingarna, till säkerställande att denne förstått alla juridiska konsekvenser av testamentet och gåvobrevet. Detta till vederläggande av påståenden om att testator och gåvogivaren inte informerats om och/eller inte förstod vad denne skrivit under. Det var aldrig fråga om att berätta något om testators och gåvogivarens bevekelsegrunder för att upprätta handlingarna med dess innehåll. Bevekelsegrunder som han för övrigt inte har någon kännedom om.

Noteras bör att målen av­slutades genom förlikning innan huvudförhandlingen, varför vittnesmålet aldrig blev aktuellt.

Det har inte förelegat någon jävssituation. Inte heller har det förelegat någon intressekonflikt i målen eller gentemot hans tidigare klient, X:s och Z:s mor.

Disciplinnämndens handläggning

Vid sammanträde den 27 april 2017 beslutade disciplinnämnden att bordlägga rubricerat ärende och anmoda A att komma in med svar på följande.

– Vilka överväganden gjorde du med tanke på ditt vittnesmål med hänsyn till tystnadsplikten och med hänsyn till 36 kap. 5 § RB?

I yttrande, som kom in den 8 maj 2017 har A anfört följande.

Tystnadsplikten

Hans överväganden i fråga om huruvida vittnesmålet i någon del skulle kunna bryta mot tystnadsplikten som advokat var om det som angivits som förhörs- och bevistemat på något vis skulle kunna medföra att sådant som omfattas av tystnadsplikten skulle kunna yppas i samband med vittnesmålet. Avsikten med förhöret var att redovisa de praktiska omständigheterna inför upprättande och undertecknandet av i målen aktuella handlingar och att parternas mor, enligt hans uppfattning, var fullt införstådd med handlingarnas rättsliga konsekvenser samt att hon även vid deras möte på advokatbyrån ytterligare informerades om dessa. Förhöret avsåg även att visa att hon var i sådant fysiskt och psykiskt skick att hon med rättsverkan kunde underteckna handlingarna. Förhöret skulle således omfatta hans uppfattning om parternas mor och den information han givit till henne. Förhöret skulle inte omfatta någon information som hon givit honom, varför han gjorde bedömningen att hans vittnesmål inte skulle bryta mot tystnadsplikten som advokat.

RB 36:5

Aktuellt lagrum tar sikte på huruvida advokat får höras som vittne i rättegång eller ej och inom vilka ramar frågeförbudet gäller. Av kommentaren till Rättegångsbalken, Fitger m.fl. framgår att för att frågeförbudet skall gälla skall det röra sig om omständigheter som anförtrotts vittnet, dvs. i detta fall advokaten, i hans eller hennes yrkesutövning.

I nu aktuellt ärende avsåg hans vittnesmål inga uppgifter som han anförtrotts av parternas mor, mot vilken tystnadsplikten gäller. Inte heller avsåg förhöret att omfatta något som anförtrotts honom i ärendet av eller genom någon annan. Som angivits ovan avsåg vittnesmålet enbart att beröra hans uppfattning om att parternas mor förstod rättsverkan av de handlingar hon givit honom i uppdrag att upprätta samt att hon var rättskapabel. Vidare skulle de praktiska omständigheterna inför upprättandet och undertecknandet av handlingarna redovisas. För det fall motpartsombudet under huvudförhandlingen ställt frågor om annat, sådant som parternas mor berättat för honom i förtroende och i hans egenskap av advokat, hade han med hänvisning till tystnadsplikten och RB 36:5 avstått från att besvara frågan.

Det förtjänar återigen att framhållas att något vittnesmål aldrig kom till stånd då förlikning träffades före huvudförhandlingen.

Nämndens bedömning och beslut

Nämnden konstaterar inledningsvis att en advokats tystnadsplikt även gäller i förhållande till en avliden klient och att dödsbodelägarna inte kan lösa advokaten från tystnadsplikten ens om de är eniga.

Det måste emellertid finnas möjlighet för en advokat att efter klientens död lämna uppgifter och även att vittna om sådant som omfattas av

tystnadsplikten. En förut­sättning för detta är dock att det framstår som rimligt att anta att klienten inte gjort anspråk på advokatens tystnadsplikt när det gäller de ifrågavarande uppgifterna eller, med andra ord, att det framstår som rimligt att anta att klienten skulle ha löst advokaten från tystnadsplikten om klienten hade varit i livet.

När advokatuppdraget gäller exempelvis upprättande av ett testamente eller ett gåvobrev, ligger det enligt nämndens mening närmast i uppdragets natur att klienten inte har anspråk på advokatens tystnadsplikt när det gäller sådant som kan ha betydelse för rättshandlingens giltighet och i vart fall inte – när det gäller testamente – beträffande sådant som omfattas av en i ­testamentet intagen vittnesmening för den händelse advokaten bevittnat testamentet. Tvärtom har klienten rimligen i en sådan situation närmast ett anspråk på att advokaten ska kunna lämna uppgifter och avge vittnesmål.

Enligt nämndens mening har A:s uppdrag för Y inte utgjort hinder för honom att företräda Z mot X. Av utredningen framgår att det åberopade vittnes­förhöret med A var avsett att röra sådana förhållanden att A – med hänsyn till vad nämnden uttalat ovan – inte hade åsidosatt god advokatsed även om han hade kommit att avlägga vittnesmålet.

Anmälan föranleder därför inte någon åtgärd mot A.