”Moralisk fråga att avgöra om lagen ska följas”

Susanne Wigorts Yngvesson, docent i etik och lektor vid Teologiska högskolan i Stockholm, konstaterade att lagen kan vara oetisk.
– Den kan vara förtryckande och uppfattas som orättvis ur enskildas och gruppers perspektiv. En politisk ideologi eller en kulturell sedvänja kan göra lagen försvarbar i en viss begränsad kontext, men i en annan kontext kan den betraktas som omoralisk och rättighetskränkande.

Etikens kanske viktigaste funktion i förhållande till juridiken är, menade Susanne Wigorts Yngvesson, att bidra till förändringar av orättvisa lagar, till och med att då och då bryta mot lagen, då övertygelsen är stark eller lagen är kränkande eller diskriminerande.

Minna Gräns, professor i allmän rättslära vid Uppsala universitet, berättade om etik ur en juridisk synvinkel. Den svenska rättsordningen är rättspositivistisk, vilket innebär att moral inte kan utgöra ett giltighetskriterium för vad som är gällande rätt, avgörande är huruvida rätten härstammar från en lagstiftande auktoritet. En domare måste tillämpa gällande rätt, även om domaren skulle anse att rättens innehåll strider mot till exempel en etisk norm. Men det finns situationer när en lagstiftare kan stifta extremt onda lagar.
– Min personliga uppfattning är att det är en moralisk fråga för varje domare att avgöra om lagen i dessa extrema situationer ska följas, sade Minna Gräns.

Hans Dalborg, ekonomie doktor och Nordeas före detta koncernchef och styrelseordförande, talade om god sed på värdepappersmarknaden. År 2002 tillsatte dåvarande statsminister Göran Persson en förtroendekommission, som syftade till att stärka förtroendet för svenskt näringsliv. Det mest påtagliga resultatet av kommissionen var, enligt Dalborg, att en svensk uppförandekod för bolagsstyrning togs fram.
– Regelsystemet är uppbyggt så att man antingen följer reglerna eller förklarar varför man  har valt att avvika från dem, sade Hans Dalborg som under åtta år ledde det kollegium som skötte uppförandekoden.

Sverige var ett av de sista länderna i Europa som införde en uppförandekod för bolagsstyrning.
– Vi tyckte att vi var så duktiga att vi inte behövde några regelsystem. Men en uppförandekod är viktig för försörjningen av riskkapital och för svenskt näringslivs trovärdighet. En uppförandekod är ingen garanti mot dåligt omdöme. Den tvingar däremot fram transparens, den tvingar fram dumheterna på bordet. Sedan är det upp till aktieägarna, bolagsstämman, medierna och allmänheten att göra sina bedömningar, sade Hans Dalborg.

Johan Hirschfeldt, före detta justitiekansler och hovrättspresident, talade om god domarsed. Svenska domare är övervakade av såväl de högre instanserna som av Justitiekanslern och Justitieombudsmannen.
– Någonstans tar lagboken slut. Då blir frågan bland annat om domaren har uppträtt lämpligt eller olämpligt i rättssalen. Här kan tillsynsorganen JO och JK utdela kritik och säga att det var omdömeslöst att agera på det ena eller andra sättet i rättssalen.

Svenska domare tycker nog rent allmänt att de är föremål för mycket tillsyn, menade Johan Hirschfeldt och tillade att inställningen till att också införa domaretiska regler därför har varit svalt i den svenska domarkåren.

År 2010 tillsattes en arbetsgrupp för att genomföra ett regeringsuppdrag om domar­etik. Arbetsgruppen var en samverkan mellan domstolsverket, Jusek och Sveriges domarförbund och leddes av Johan Hirschfeldt. Gruppens arbete resulterade i tre dokument om god domarsed.

Arbetsgruppen sorterade etiska frågeställningar under huvudrubriker och listade ett hundratal öppna frågor som domarna kan reflektera över.

Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg talade under sitt anförande om advokatetik. Hon berättade att det av rättegångsbalkens regler framgår att advokater är skyldiga att följa god advokatsed. Vad som är god advokatsed avgör Advokatsamfundet genom skrivna etiska regler om god advokatsed, disciplinnämndens praxis och styrelsens vägledande uttalanden i etiska frågor. Advokatsamfundets tillsyn är dock begränsad till advokaters advokatverksamhet och om de gör sig skyldiga till oredlighet, det vill säga ekonomisk brottslighet.
– Det är inget stort problem, men det innebär en begränsning. En advokat kan till exempel skjuta sin hustru utan att bli utesluten, men inte sin klient, sade Anne Ramberg och tillade att samfundet vid upprepade tillfällen har begärt hos olika regeringar att Advokatsamfundet ska få möjlighet att utesluta en advokat som har gjort sig skyldig till brott som stadgar lägst två års fängelse – och att det nu finns ett förslag på remiss som i huvudsak går på samfundets linje.

Advokatens främsta plikt är att vara lojal mot sin klient. Men det kan uppkomma moraliska dilemman, till exempel i samband med ett tvångsomhändertagande.
– Advokaten kan ju som medmänniska tänka att klienten inte mår bra och borde tvångsomhändertas. Men om klienten inte vill bli tvångsomhändertagen måste advokaten vara klienten lojal och föra fram det som klienten vill få fram, sade Anne Ramberg.

Lena Marcusson, professor emeritus i förvaltningsrätt och ordförande i regeringens värdegrundsdelegation 2013–2016, talade om etik i offentlig förvaltning. Värdegrundsdelegationen, som avslutade sitt arbete i december förra året, har betonat att det behövs en permanent organisation som kan arbeta långsiktigt med den gemensamma värdegrunden för statlig verksamhet som bygger på sex principer: demokrati, legalitet, objektivitet, fri åsiktsbildning, respekt för lika värde, frihet och värdighet, effektivitet och service. Regeringen har i budgetpropositionen beslutat att föreslå att arbetet ska gå vidare, och att det ska ledas av Statskontoret.
– Det är ett bra initiativ som innebär en långsiktig lösning. Personligen tycker jag att det är bra att vikten av en god förvaltningskultur markeras. Det är en markering i kölvattnet av Macchiarini-affären och Riksrevisionens debacle på senare tid. De exemplen visar hur viktigt det är med förvaltningskunskap och att man har respekt för de grundläggande rättsliga principerna, sade Lena Marcusson och tillade att utbildning om värdegrundsfrågor behövs på bred front – av myndighetsledningar, av myndigheternas medarbetare och av dem som ska hålla i utbildningen.