Rättvisa i fokus – en reserapport

”If we are to keep our democracy, there must be one commandment: Thou shalt not ration justice”

Billings Learned Hand, amerikansk domare och rättsfilosof,
1872–1961

När den japanske premiärministern Abe, i närvaro av kejsarparet, öppnade årets IBA-möte i Tokyo med över sextusen advokater närvarande, underströk han att rule of law och mänskliga rättigheter är grundvalen för en demokratisk rättsstat och att de är universella. Detta påpekande har idag större relevans än någonsin. Efter andra världskrigets slut och Eleanor Roosevelts framgångsrika arbete med att ena världens länder i en gemensam deklaration om mänskliga rättigheter, har utvecklingen gått utför.

Den bristande respekten för FN-stadgan och FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna och för krigets lagar är dessvärre i tilltagande. Till detta kommer att det saknas ett internationellt kontrollsystem för hur staterna lever upp till FN-deklarationen och andra konventionsåtaganden. Detta skadar FN och regelverkens genomslag.

Till följd av klimatförändringarna står världen inför den största utmaningen i mänsklighetens historia. Trots detta kan staterna inte enas om hur denna utveckling ska stoppas. Sammantaget kan man, utan att vara pessimist, konstatera att utvecklingen ter sig dyster.

Mänskliga rättigheter och rule of law åsidosätts i ökad omfattning av maktfullkomliga diktatorer. Rule of law är ett kvalitativt begrepp, inte bara ett formkrav. Även länder som utger sig för att vara demokratier överger rule of law till förmån för rule by law. Det är enklare så. Men därigenom undergräver dessa stater själva grunden för den demokratiska samhällsordningen.

Åsidosättandet av internationell rätt, mänskliga rättigheter och the rule of law tar sig olika uttryck. Det handlar om allt från folkrättsstridiga krigshandlingar, missbruk av förarlösa drönare, systematiska och medvetna övergrepp på civilbefolkning och godtyckliga avrättningar till ingrepp i yttrandefriheten. Listan kan göras mycket lång. Och till dessa grova överträdelser kommer de mer sofistikerade. De som handlar om hur stater med civila sanktioner söker tysta kritiker. Mer om detta nedan.

Konflikterna i Mellanöstern och inbördeskriget i Syrien, ISIS:s grymma framfart i området liksom Rysslands annektering av Krim är exempel på flagranta brott mot internationell rätt och mänskliga rättigheter. FN och dess säkerhetsråd har tyvärr inte förmått att ta sitt ansvar i något av dessa fall. Det finns därför goda skäl att, inom ramen för FN, överväga en mer effektiv internationell ordning. Och framtiden kommer att kräva detta om inte den globala rättsordningen ska ersättas av djungelns lag.

I vissa hänseenden har det internationella samfundet genom FN:s försorg gjort framsteg.  Den internationella domstolen i Haag (ICC) och tribunaler som ICTY och ICTR är exempel härpå. Dessa har emellertid huvudsakligen haft att handlägga krigsbrott, brott mot mänskligheten och folkmord. Inom en snar framtid kommer den internationella rätten att behöva utvidga sitt tillämpningsområde till allt från gränsöverskridande ekonomisk brottslighet till miljöbrott i form av klimatpåverkande åtgärder. Dessa brottstyper utgör var och en allvarliga hot mot såväl nationella lagar som mot den internationella rättsordningen.

Jag har haft förmånen att under två år ingå i den grupp som inom ramen för IBA har utarbetat rapporten ”Achieving justice and human rights in an era of climate disruption”. Rapporten fastslår sambandet mellan klimatförändringar och mänskliga rättigheter. Den beskriver varför rättssystemen inte är anpassade till att förhindra klimatförändringars påverkan på mänskliga rättigheter. Den presenterar ett femtiotal förslag i syfte att stärka det legala regelverket. Rapporten innehåller även en uppmaning till advokater, företag och politiker att vidta åtgärder för att stoppa klimatförändringarna, som tveklöst utgör det största hotet i vår tid. Och för nästa generations överlevnad.

År 2050 beräknas det kunna finnas upp till 200 miljoner ”klimatflyktingar”. Al Gore och Mary Robinson, som båda talade vid IBA:s möte, och som glädjande nog berömde vår rapport, underströk vikten av att genom lagstiftning åstadkomma ett globalt ramverk om klimatförändringar innan det är för sent. Detta måste senast ske i december 2015 då världens ledare ska träffas i syfte att sluta ett bindande avtal som ska träda i kraft 2020.

Rätten till en säker, ren, hälsosam och uthållig miljö är en universell mänsklig rättighet. Detta till trots saknas verksamt gränsöverskridande skydd för dessa rättigheter. Vad som är uppenbart är att det, som vanligt, är de mest sårbara samhällena som kommer att drabbas särskilt svårt. Klimatförändringar handlar ytterst om rättvisa med återverkningar inom alla juridikens områden. Detta gäller kanske i synnerhet de advokater som arbetar med affärsjuridik. Affärslivet har en direkt påverkan på mänskliga rättigheter. Så har det alltid varit. Men, genom globaliseringen, teknikutvecklingen och uppkomsten av multinationella storbolag har detta blivit alltmer påtagligt. Korruption, miljöbrott, it-brott, human trafficking känner idag inga gränser. Internationella storföretag är en maktfaktor, inte bara finansiellt, utan också politiskt. Därför bär dessa bolag också ett mycket stort ansvar för de samhällen de verkar i. Advokater har en uppgift att biträda klienterna i detta arbete. Det är följaktligen nödvändigt att, som många företag och advokatbyråer redan gjort, anta och tillämpa regelverk som återspeglar detta sociala ansvar.

Under konferensen i Tokyo presenterades en vägledning för advokatorganisationer och advokater i det huvudsakliga syftet att implementera FN:s Guiding Principles on Business and Human Rights från 2011. Såväl advokatorganisationer som enskilda advokater har en plikt avseende implementeringen av dessa principer. Det åligger advokatsamfunden att se till att advokatbyråerna tillämpar dessa och den enskilde advokaten har att i sin rådgivning verka för att klienten lever upp till de krav som ställs på företagen.

Dessvärre lever inte alltid advokatsamfunden och enskilda advokater upp till sina skyldigheter när det gäller värnandet av mänskliga rättigheter och rättsväsendets oberoende. Det singaporianska advokatsamfundet är ett utmärkt exempel på detta. Landets odemokratiska yttrandefrihetslagstiftning bekämpas inte av advokaterna. Det är till och med så, att de inte åtar sig att försvara människorättsaktivister som vågat kritisera det styrande partiet och familjen Lees hantlangare. Om det vittnade i Tokyo oppositionsledaren Chee Soon Juan. Dessbättre måste Singapores regimstödjande advokater anses tillhöra undantagen. Annat är det i Zimbabwe. Där riskerar advokaterna dagligen sina liv för att i opposition till regimen stå vid sina klienters sida. Den numera berömda advokaten Beatrice Mtetwa är ett lysande exempel på detta.

Advokater ska vara en stödjande kraft, inte ett hinder, i skyddet av mänskliga rättigheter och rättsstatliga principer. På många håll i världen är advokaterna och advokatsamfunden den enda samlade kraft som har kunnat agera när den verkställande makten inkräktar på domstolarnas oberoende.

Detta reser frågan om hur advokater och andra företag ska förhålla sig när de etablerar sig i länder, som inte lever upp till mänskliga rättigheter. Detta är inte enkelt. Klart måste dock vara att det egna affärsintresset aldrig får göra advokaten till medlöpare eller gisslan. Advokater måste alltid stå fria att kritisera regeringar och biträda också regimkritiska klienter.

Upprätthållandet av legitimiteten i den internationella rätten liksom i den nationella, kräver inte bara oberoende och modiga advokater. Det kräver också god lagstiftning. Men därtill förutsätter det oberoende domstolar och opartiska domare.

Vi är vana vid att den lagstiftande och den verkställande makten respekterar dessa principer och deras grundvalar. Så är dock inte fallet runt om i världen. Exempel på länder som i detta avseende är mycket problematiska utgör Sri Lanka, Uganda, Pakistan, Zimbabwe, Bolivia, Singapore, Gambia, Ukraina, Venezuela, Förenade Arabemiraten och Fiji. Men också länder som Ryssland med ett starkt korrupt domstolsväsende och en demokrati som USA med valda domare lämnar mycket övrigt att önska i detta hänseende.

Tillgång till effektiva rättsmedel i form av oberoende domstolar och opartiska domare kräver finansiering. Domare ska ha en tillräckligt hög lön för att inte riskera att bli korrumperade. Detta gäller såväl internationella domstolar som nationella. Men det kräver framförallt modiga domare med integritet. De italienska undersökningsdomare som utredde maffian, liksom de mexikanska domare som dömde ledarna av de mexikanska narkotikakartellerna till långvariga fängelsestraff är goda exempel på domare med hög integritet. För att inte tala om de underbetalda colombianska domare som vi påminns om i Gabriel García Márquez ”The Future of Colombia”. Domarna stod upp mot narkotikahandlarna, upprätthöll rule of law och förvägrade dem borgen. Narkotikaligans hämnd var att ställa domarna inför valet att antingen ge efter eller att dö. Över fyrtio valde döden.

Samma integritet tycks inte känneteckna världens bäst betalda domare, de i Singapore. De har aldrig gått emot regeringen eller enskilda ministrar i de så vanligt förekommande förtalsmål varigenom regimkritiker utsätts för absurda skadeståndssanktioner. När de inte kan betala försätts de i konkurs och tappar därmed viktiga medborgerliga rättigheter. Bland annat förhindras de att resa utomlands. Bakom en polerad fasad döljer denna välfärdsstat unkna bakgårdar.

Rättsväsendet och advokatkåren har ett särskilt ansvar när det gäller att upprätthålla den goda rättsordningen och mänskliga rättigheter. Advokater, domare och åklagare ska vara en del av lösningen, inte en del av problemet.

Anne Ramberg
Anne.Ramberg@advokatsamfundet.se