Konsten att arbeta selektivt

Många av dem har fokus på transaktioner. Samtidigt har storbyråerna också utvecklat många andra verksamhetsinriktningar, ofta som stöd till transaktionsjuridiken. ”Fullservice” är numera ett vanligt begrepp när advokater ska beskriva sina byråer.

Men parallellt med fullservicebyråerna och transaktionsbyråerna har det vuxit fram en helt annan typ av advokatbyrå. Det handlar om nischbyråer eller boutiquebyråer, små eller ganska små advokatbyråer som är högt specialiserade till ett verksamhetsområde. Nischbyråerna har en helt annan personalstruktur och delvis andra mål än storbyråerna , visar en genomgång av några av landets nischbyråer.

De stora transaktions- och fullservicebyråerna, både i Sverige och utomlands, hade goda år under högkonjunkturen. Affärerna gav ökande vinster inte bara till näringslivet, utan också till deras juridiska rådgivare, advokaterna.

För att klara efterfrågan anställde storbyråerna allt fler unga advokater och biträdande jurister, personal som i stor utsträckning sysselsattes med enklare juridiska arbetsuppgifter.

Den ekonomiska krisen i slutet av 2000-talet bromsade utvecklingen. Varken vinsterna eller anställningssiffrorna har hämtat sig ännu, och de är knappast i nivå med rekordåren.

Advokat Claes Lundblad, med bakgrund på två olika fullservicebyråer, tror inte att storbyråerna kan räkna med samma vinstnivå i framtiden, utan förutspår tuffare tider för advokatbranschen i allmänhet och storbyråerna i synnerhet.

– Jag tror att 2007–2008, tiden före och runt Lehmankraschen, var ett slags guldålder när det gäller transaktionsmarknaden. Jag tvivlar på att vi under överskådlig tid får se samma oerhörda transaktionsvolymer, säger Lundblad.

Lönsamheten för storbyråerna hotas också, enligt Claes Lundblad, av höga omkostnader, liksom av att allt mer kostnadsmedvetna klienter utsätter byråerna för en avsevärd prispress.

– Dessutom förefaller det i dag något osäkert hur delägarstyrda företag framgent ska beskattas. Det finns risk för att ändrade skatteregler kan öka skattebelastningen för delägare och därmed bland annat försvåra generationsväxlingen i advokatbyråer. Detta kan bli ett branschproblem, påpekar Claes Lundblad.

I tuffare tider kan en mindre, specialiserad verksamhet, med få eller inga anställda, vara ett sätt att skapa en tillräcklig, om än inte skyhög, vinst, samtidigt som man pressar kostnaderna. Nischbyrån framstår i detta ljus som ett ganska bra alternativ. Det kan vara en förklaring till att just dessa specialistbyråer får så mycket uppmärksamhet just nu. ”Detta år blir nischbyråernas år”, utropade till exempel en av de juridiska nyhetstjänsterna i januari, efter ett seminarium om nischbyråer.

Lågkonjunkturen har dessutom tvingat stora advokatbyråer, åtminstone i USA och England, att säga upp även seniora advokater, advokater som i vissa fall startat egna byråer och konkurrerar med sina tidigare kolleger.

Att flera erfarna advokater, däribland Claes Lundblad själv, nyligen lämnat eller planerar att lämna stora advokatbyråer för att starta egna nischade verksamheter har också ökat intresset för nischbyråerna.

Inget nytt

Men fenomenet nisch- eller boutiquebyråer är egentligen inte alls nytt. Alrutz’ Advokatbyrå, med fokus på bland annat vattenrätt och miljörätt, grundades redan år 1909. Startskottet var statens satsning på utbyggnad av vattenkraft, som markerades genom tillkomsten av Kungliga Vattenfallsstyrelsen, sedermera Vattenfall. Plötsligt föddes ett nytt juridiskt område, vattenrätten. Otto R. Alrutz såg den nya marknaden och startade sin byrå med just denna inriktning.

Även advokatfirman MarLaw, nischad mot marknadsrätt, föddes i samband med att ett nytt juridiskt fält öppnades år 1969.

– Orsaken var tillkomsten av den första marknadsföringslagen i Sverige och inrättandet av Marknadsdomstolen vilket skapade behov av kvalificerad juridisk rådgivning för näringslivet , berättar advokat Daniel Tornberg, VD för MarLaw.

Några nischbyråer har alltså startats helt med utgångspunkt från nya eller växande marknader. Andra byråer skapas när en eller flera advokater från en storbyrå knoppar av och bildar en ny specialistbyrå inom det fält de redan tidigare verkat på.

En som just står inför att byta fullservicebyrån mot en liten nischbyrå är Claes Lundblad. Efter en lång karriär lämnar han i sommar Roschier för att tillsammans med Claes Zettermarck starta en ny byrå inriktad på processer, skiljeförfaranden och kvalificerad affärsjuridisk rådgivning i allmänhet. Lundblad och Zettermarck har egentligen båda passerat pensionsstrecket, men har ingen lust att sluta arbeta. Claes Lundblad tror att många av hans generationskamrater känner likadant.

– 40-talistgenerationen ska gå i pension, men där finns det många advokater som vill fortsätta att arbeta. Vi har redan sett att advokater, seniora delägare, lämnar stora byråer för att gå till mindre eller starta egna. De tar då ofta med sig kunnande och kanske också klienter från den stora byrån, säger han.

Men också yngre advokater lockas att starta eget bland annat för att de inte erbjuds delägarskap på storbyråerna eller för att de inte trivs med arbetsklimatet på de stora byråerna, påpekar Claes Lundblad.

Säljer kvalitet

Men vad är då en nischbyrå? Enligt det internationella nätverket International Network of Boutique Law Firms (INBLF) är nisch- eller boutiquebyråer små advokatbyråer med hög kompetens inom ett eller ett par områden. ”Små” kan i en amerikansk kontext betyda tiotals eller i vissa fall hundratals anställda. I Sverige är nischbyråerna betydligt mindre, från en ensam advokat till upp emot 40 advokater och jurister som arbetar tillsammans.

Typiskt för nischbyråerna, oavsett storlek, är inriktningen på ett, två eller i vissa fall tre rättsområden eller branscher. Inte heller har de som anspråk att bli ”husadvokater” åt företag annat än inom den egna nischen, vilket många allmänpraktiserande byråer strävar efter. Nischbyrån säger i stället nej till allt som ligger utanför dess specialisering, liksom till enklare och mer rutinmässiga uppdrag.

– Vi säljer kvalitet. Vill man ha en standardprodukt då får man gå någon annanstans, säger Lars Hartzell på arbetsrättsbyrån Elmzell.

Ulf Öberg på Öberg & Associés, med inriktning på EU- och konkurrensrätt, är inne på samma linje. Hans byrå är, enligt Öberg, verksam ”på det högre segmentet av marknaden”.

– Vi har samma eller kanske till och med högre timpriser än de stora byråerna, säger Öberg.

Öbergs kollega Ida Otken Eriksson beskriver just specialiseringen som nischbyråns främsta konkurrensfördel.

– Vi arbetar bara med det här. Vi har inte så lång startsträcka som andra har, säger hon.

Den höga graden av specialisering och satsningen på kvalificerade ärenden skapar i sig en speciell personalstruktur på advokatbyrån. Storbyråernas pyramidform, med många biträdande jurister och oerfarna advokater på varje del­ägare, fungerar helt enkelt inte. I stället erbjuder nischbyrån direktkontakt med och stöd från erfarna advokater. Öberg & Associés har exempelvis lika många delägare som biträdande jurister.

– Du går till en nischfirma för att du vill ha en viss kompetens, delägarkompetens, förklarar Ulf Öberg den platta strukturen.

Andra nischbyråer har en liknande uppbyggnad, eller drivs helt och hållet av delägarna eller ägaren.

Klienter sedan ett hundra år

Nischbyråernas uppbyggnad, och erbjudandet om en tät kontakt med erfarna advokater, kan på sätt och vis ses som en återgång till en äldre advokatroll, där advokaten personligen blir en betrodd rådgivare till företaget. Claes Lundblad välkomnar den utvecklingen. Advokatyrket är i grunden ett personligt yrke, menar han, och tanken att den personliga kontakten kan ersättas med en byrås varumärke är inte sällan överdriven. Nischbyrån blir därmed ett svar på klienternas önskan om direktkontakt med en erfaren rådgivare.

– Klienten kan, för det första, få högkvalitativa tjänster till ett rimligt pris. För det andra vet han vem han har att göra med. Det dyker inte upp ett nytt namn varje gång han ringer. För det tredje får han ofta en jurist med en väldigt stor erfarenhet, summerar Lundblad.

– I princip förväntas jag personligen lösa klientens problem. Det är inte min byrå utan jag som ska göra det, säger Lars Rambe, ensam innehavare av Rambe legal och inriktad på bioteknikbranschen.

Rambe ser både för- och nackdelar med den täta personliga kontakten med klienterna.

– Levererar jag har jag en klient som återkommer. Nackdelen är att om man inte får relationen att fungera fullt ut eller klienten börjar ställa krav utöver vad jag är beredd att ställa upp på, riskerar man hela relationen, fortsätter han.

Det finns förvisso nischbyråer som inte strävar efter trogna klienter i sig, utan väljer att fokusera på varje uppdrag, och kanske på samarbete med andra advokatbyråer som kan generera uppdragen. Men flera av de intervjuade advokaterna beskriver sina klienter som mycket trogna. För Alrutz’ Advokatbyrå beror detta delvis på att uppdragen i sig är långvariga.

– Ett typiskt uppdrag som kommer in till byrån tar tre till fem år innan vi är i land med ett tillstånd, förklarar Susanne Åberg Witt-Strömer, MP på Alrutz’ Advokatbyrå.

Men klienterna återkommer också. Alrutz’ har, enligt Åberg Witt-Strömer, klienter som funnits på byrån i ett hundra år, och många andra har anlitat byrån i många decennier.

Även Daniel Tornberg på MarLaw upplever att klienterna är byrån trogna, trots att  det emellanåt kan vara lång tid mellan kontakterna.

– De klienter vi har stannar hos oss eftersom vi har en kunskap som är unik. De hör av sig när ett marknadsrättsligt eller immaterialrättsligt problem uppstår eftersom de vet att samma specialistkunskap inte går att hitta någon annanstans, men det kan ibland gå år innan det inträffar. Under den tiden har de naturligtvis relationer med sina ”normala” advokatbyråer, säger Tornberg, och fortsätter:

– En nackdel som nischbyrå är förstås att det ibland dyker upp problem på andra rättsområden för klienterna, som vi måste säga nej till. Det kan klienterna ibland uppleva som förvånande men samtidigt är det viktigt att hålla hårt på detta som en kvalitetsstämpel. Börjar man kladda med sådant man inte är bra på förvinner spetskompetensen snabbt.

Samarbete viktigt

För att nischbyrån ska vara sin idé trogen måste advokaterna där alltså emellanåt säga nej till uppdrag, trots att de kommer från trogna och värderade klienter. När den situationen uppstår är det en stor fördel att ha goda kontakter och samarbete med andra advokater som man kan hänvisa till.

– Får vi in ärenden som inte ligger inom vår nisch, då ska vi inte ta dem, utan peka på någon annan. Det är där affärsidén ligger: Vi ska bara hålla på med det vi är bra på, säger Ulf Öberg.

Hans byrå har ett gott samarbete med andra nischbyråer som man kan hänvisa klienterna till när det behövs.

– På samma sätt ska andra byråer kunna vända sig hit och få en lösning på problemet utan att de ska behöva vara oroliga för att vi ska försöka ta över deras klient, fortsätter Ulf Öberg, som konstaterar att detta är en samarbetstanke som är lite ovanlig inom advokatkretsar.

Claes Lundblad och hans kollega Claes Zettermarck resonerar på samma vis kring sin planerade processbyrå.

– Vi ser oss som samarbetspartners till andra byråer. Vi ska inte knycka klienter från dem, säger han.

Samarbetet mellan nischbyråer är oftast informellt, grundat på kontakter mellan advokater som litar på varandra. Men det kan också ta sig mer organiserade former. I USA och Kanada finns exempelvis nätverket International Network of Boutique Law Firms. Medlemmarna i nätverket är alla kvalificerade nischbyråer, med många olika inriktningar, som hänvisar klienter till varandra när det behövs annan specialkompetens.

Nischbyråer samarbetar också internationellt med andra byråer inom samma nisch, för att kunna hänvisa klienter till kolleger i andra jurisdiktioner. Advokatbyrån Elmzell är medlem i ett sådant nätverk, det internationella arbetsrättsnätverket Ius Laboris. Ius Laboris finns i ungefär 40 länder i framför allt Europa och Nord- och Sydamerika. Bara en byrå från varje land kan vara med.

De internationella kontakterna kan vara lönsamma. Enligt Lars Hartzell på Elmzell kommer mellan 20 och 30 procent av byråns uppdrag via Ius Laboris.

Konkurrens från fullservicebyråer

Samarbete är alltså en viktig beståndsdel i nischbyråernas verksamhet. Men det kan ibland vara en svår balansgång att avgöra vilka byråer man ska samarbeta med och vilka som är konkurrenter. Lars Hartzell på Elmzell förklarar sin byrås policy:

– Vi har ett samarbete med andra nischbyråer. Däremot skickar vi inte en klient till en fullservicebyrå, eftersom vi riskerar att då förlora klienten.

Hartzell märker att konkurrensen ökat på den arbetsrättsliga marknaden, inte minst genom att storbyråerna breddat sig.

– Många större byråer har skaffat egen arbetsrättskompetens. Det ligger ju i fullservicebyråns natur att klienten kan gå in och få hjälp med allt han behöver, säger Hartzell.

Andra advokater vid nischbyråerna samarbetar även med så kallade fullservicebyråer.

Konkurrensen ser olika ut för olika nischer. Men tydligt för de flesta är att den hårdnat, inte minst i och med att transaktionsaktiviteten minskat och fullservicebyråerna bygger upp specialistkompetens på fler områden.

– I lågkonjunkturer blir vår marknad intressantare för fullservicebyråerna. De vill ju hålla sin verksamhet igång, säger Susanne Åberg Witt-Strömer, Alrutz’ Advokatbyrå, och fortsätter:

– Då blir våra konkurrenter dels fullservicebyråernas miljörättsavdelningar men också ett par byråer som är nischade precis som vi.

Även de flesta andra intervjuade advokaterna upplever en hård konkurrens från fullservicebyråer. Dan-Michael Sagell, inriktad på franchisejuridik, ser dock främst enskilda advokater som sina konkurrenter.

– Jag konkurrerar inte med någon speciell byrå, utan med en handfull kolleger. En är enmansbyrå som jag. Tre–fyra andra jobbar med området inom större advokatbyråer. Det är inte byråerna som sådana jag upplever som konkurrenter utan personerna, säger han.

Vinster som räcker

Nischbyråerna berättar om ökad konkurrens från fullservicebyråerna. Dessa har fått se sina vinster sjunka jämfört med rekordåren för fem–sex år sedan. Hur står sig nischbyråerna när det gäller att generera vinster?

– Det är helt okej. De senaste åren har varit tuffa, eftersom bioteknikbranschen inte har utvecklats så väl. Men det tuffar och går. Jag är nöjd, så kan man uttrycka det, säger Lars Rambe.

Också Daniel Tornberg är nöjd.

– Självklart kan vi inte jämföra oss med vad de stora aktörerna tjänar. Men vi anser att lönsamheten är fullt tillräcklig för att kunna hålla konkurrensmässiga villkor, och kunna göra de investeringarna som krävs för att utveckla byrån. Det är viktigare för oss än att maximera vinsten, säger han.

Andra intervjuade nischadvokater ger en likartad bild. Verksamheten går med vinst, men inte på samma nivå som storbyråerna.

Claes Lundblad förklarar nischbyråernas lägre vinster med skillnaden i byråstruktur.

– Det advokatbyråerna tjänar pengar på är, lite tillspetsat, inte bara delägarnas insatser utan framför allt de biträdande juristernas insatser, fastslår Lundblad.

Den typiska nischbyrån är ganska liten och saknar den stora mängden yngre jurister och advokater som finns på fullservicebyråerna. I många fall vill delägarna i nischbyråerna också fortsätta arbeta deltid.

– Det finns inget egenvärde i att växa. Däremot i att vara lika kompetenta som vi har varit i ett hundra år, säger Susanne Åberg Witt-Strömer vid Alrutz’, som har åtta heltidsverksamma jurister och två tidigare delägare som arbetar deltid.

Inte heller Claes Lundblad säger sig ha några tillväxtambitioner med den byrå som han och Claes Zettermark drar igång i sommar. Ambitionen är snarare att få fortsätta med det arbete som de är bra på och trivs med. 

– Alla företag måste inte växa för att ägarna ska bli glada, säger Claes Lundblad, och fortsätter:

– Det är jättebra med gasellföretag. Men det behövs på den juridiska savannen inte bara gaseller utan också flodhästar, sådana som går långsamt men stadigt.

Drog ur sladden

Men även stadiga ”flodhästföretag” kan påverkas av marknadens svängningar. Claes Lundblad menar att nischbyråer generellt sett är känsligare för konjunktursvängningar än fullservicebyråer, eftersom ett specialinriktat verksamhetsområde på kort tid kan försvinna när det ekonomiska läget eller lagstiftningen ändras.

Alrutz’ Advokatbyrå har upplevt en sådan förändring.

– 1996 förbjöds nya vattenkraftssatsningar. Det var som att dra ut sladden ur väggen för vattenrätten. Men i dag har det repat sig och vi har ganska mycket vattenrätt, berättar Susanne Åberg Witt-Strömer, vars byrå nu arbetar med omprövningar av tillstånd och nya tillståndsprövningar till följd av att man effektiviserar befintliga kraftverk.

Någon fara för byråns överlevnad var det dock aldrig, påpekar Åberg Witt-Strömer.

– Vi hade det andra benet, miljörätten, att luta oss mot, säger hon, och tillägger att byråns lönsamhet är god oavsett konjunkturen.

Inte heller arbetsrättsbyrån Elmzells verksamhet är särskilt konjunkturkänslig. Inom arbetsrätten kan en lågkonjunktur snarare ge fler uppdrag, berättar Lars Hartzell.

– När transaktionsbyråerna klättrar på väggarna efter uppdrag har vi mycket att göra. Det är nog därför också som många av de större byråerna skaffar sig arbetsrättskompetens, eftersom det är ett alternativ när tiderna är dåliga, säger Hartzell, och fortsätter:

– När det är högkonjunktur är det mindre att göra, men uppdragen dör inte ut. Det blir bara andra typer av frågor.

Oavsett konjunkturen kan nischbyråerna vara sårbara bara genom att de är ganska små. Varje sjukdag mitt i ett större uppdrag märks naturligtvis mer på en liten byrå än en stor. Det kan också vara svårare på en liten byrå att ”skyffla om i kalendern” när mer brådskande ärenden dyker upp, konstaterar en delägare.

Lunchar varje dag

En ökad sårbarhet, både för samhällsförändringar och för händelser på byrån, tycks vara nischbyråns största svagheter. Vad är det som, trots dessa risker, får advokater att satsa på en starkt specialiserad praktik?

Större frihet, färre jävssituationer och ett annat klimat på byrån, blir svaren från advokaterna.

– Frihetskänslan kommer av att vi inte är så stora. Det är inte så krångligt, säger Lars Hartzell på Elmzell, som berättar att hans byrå minimerar jävsproblematiken genom att numera enbart företräda arbetsgivarsidan.

Byråstrukturen och den höga graden av specialisering gör det också lättare att stanna kvar högre upp i åren på en nischbyrå, förklarar Hartzell, som själv närmar sig den formella pensionsåldern.

– Att arbeta på en nischbyrå är oftast bra då man vill trappa ner. På större byråer kan det vara svårt. Här finns det inte något intresse att göra sig av med en person som har mycket kunskaper, säger han.

Flera intervjuade advokater berättar också om trivseln på nischbyråerna. På Alrutz’ Advokatbyrå lägger man mycket vikt vid att ha en god och familjär stämning. Byråns medarbetare, jurister som sekreterare, äter exempelvis lunch tillsammans varje dag, berättar Susanne Åberg Witt-Strömer. Eftersom varje rekrytering innebär en stor satsning försöker byrån också måna om sina unga jurister.

– Vi vill att våra biträdande jurister ska hålla i många år, därför undviker vi att slita ut dem i början, säger Åberg Witt-Strömer.

Frihet och trivsel var också avgörande faktorer bakom Claes Lundblads beslut att starta en ny advokatbyrå.

– Jag kan reglera min arbetstid själv, det enda jag behöver ta hänsyn till är mina klientåtaganden. Och de besvärliga klientkonflikterna blir avsevärt lättare att hantera. Jag får verka i en liten miljö som jag trivs i och där man inte behöver ha så mycket formella strukturer. Allt det ger en stor frihet, sammanfattar han.

Två sidor av samma mynt

För enskilda advokater och jurister kan valet mellan storbyrå och nischbyrå kanske beskrivas i termer av maximal vinst på en stor byrå eller större frihet på en nischbyrå. Till syvende og sidst kommer advokater och jurister säkert att även i fortsättningen välja olika, beroende på personlighet och situation i livet. Claes Lundblad tror dock att den stora gruppen 40-talister bland advokaterna kommer att bidra till att nischbyråerna blir fler, när många av dem inte alls vill gå i pension som man förutsätter på de stora advokatbyråerna. Pensionärslivets fröjder framstår för många som betydligt överreklamerade, konstaterar Lundblad.

Frågan är vad som händer på advokatmarknaden som helhet. Är nischbyråerna framtiden, och fullservicebyråns dagar kanske räknade?

Nej, säger de intervjuade advokaterna. Fullservicebyråerna och nischbyråerna kommer säkerligen även fortsättningsvis att existera sida vid sida. På sätt och vis är de två sidor av samma mynt – den högspecialiserade juridiken som kräver god branschkunskap och goda kontakter. Klienterna kräver allt mer specialiserad kunskap av sina rådgivare, fullservicebyråns olika specialistavdelningar och nischbyråerna är helt enkelt två olika sätt att tillgodose denna efterfrågan.

Claes Lundblad tror ändå att nischbyråernas framväxt kan vara ett tecken på en begynnande strukturomvandling, där nischbyråerna blir ett allt tydligare komplement till fullservicebyråerna, som i sin tur kan räkna med lägre lönsamhet framöver. Och i någon mån kommer kanske fullservicebyråerna att ta efter nischbyråerna.

– Jag skulle tro att det framgent kommer att bli en lägre ratio mellan delägare och biträdande jurister. Det påverkar i så fall lönsamheten men höjer  kanske också kvaliteten, förutspår Lundblad.

Daniel Tornberg på MarLaw tror dock inte på någon strukturomvandling på marknaden.

– Utvecklingen att de stora byråerna blir större och större kommer att fortsätta. Men jag tror att de lämnar en del fläckar på marknaden som mer specialiserade byråer kan fylla, säger han.

Konkurrensen tilltar

Enigheten tycks total om att fullservicebyråer och nischbyråer kommer att fortsätta samexistera. Däremot går meningarna isär om hur många nya nischbyråer som kommer att skapas.

– Inom vårt område tror jag inte att det kommer fler nischbyråer. Det är svårt att starta en nischbyrå om man inte är riktigt duktig. Det måste nog i så fall vara några avhoppare från en annan byrå som startar den, säger Susanne Åberg Witt-Strömer.

Ulf Öberg har en annan bild.

– Min teori är att nischbyråerna redan tagit marknadsandelar från stora och mellanstora. Jag tror att nischbyråernas andel av kakan kommer att öka eftersom det här är ett viktigt koncept, säger han, och fortsätter:

– Boutiquefenomenet är här för att stanna, hävdar Öberg, som också tror att de stora advokatbyråernas internationaliseringssträvanden kommer att stanna upp.

Öberg fortsätter:

– Inom vårt segment av marknaden konkurrerar vi i Sverige med de två stora fullservicebyråerna, en medelstor byrå och alltfler nischaktörer. Men framför allt konkurrerar vi med London- och Brysselbaserade byråer med EU- och konkurrensrättsexpertis.

Även hans kollega på Öberg & Associés, Ida Otken Eriksson, tror på fler nischbyråer.

– Blir det inte hela tiden mer och mer komplicerat? Man kommer att behöva specialister på många områden, säger hon.

Sammantaget lär dock både nischbyråer och fullservicebyråer få räkna med en fortsatt hårdnande konkurrens, tror de flesta intervjuade advokaterna.

– Jag är övertygad om att konkurrensen kommer att öka. Men jag är inte säker på att nischbyråerna förlorar på det. Den personliga kompetensen är jätteviktig. De här uppdragen är inte några dussinuppdrag, konstaterar Susanne Åberg Witt-Strömer.

Också Claes Lundblad tror på ökad konkurrens. Och han är i grunden positiv till en sådan utveckling.

– Jag tror att vi kommer att se en mindre stark tillväxt bland de stora byråerna, och fler mellanstora byråer som har ambitionen att växa. Det blir fler nischbyråer. En diversifierad marknad och därmed en nyttig förstärkning av konkurrensen. Och det måste väl ändå vara bra!

Magnus Andersson, Per Johansson, Tom Knutson, Ulrika Öster