Neier ser en hoppfull utveckling

Aryeh Neier blev glad och rörd även om han inte riktigt förstod hur det kom sig att han tillsammans med George Soros skulle tilldelas Stockholm Human Rights Award för år 2011, det tredje. På frågan om vilken effekt priser för de mänskliga rättigheterna kan ha säger Aryeh Neier att ibland ges priser och utmärkelser till personer som är relativt okända, till exempel Nobels fredspristagare Shirin Ebadi från Iran. Att hon fick priset gladde honom särskilt eftersom hon arbetar under mycket svåra och farliga omständigheter. Samtidigt gav priset såväl ett skydd som ett erkännande.

– Jag har arbetat under relativt säkra omständigheter och känner mig inte lika välförtjänt som Shirin Ebadi som har tagit enorma risker för att skydda de mänskliga rättigheterna, säger Aryeh Neier ödmjukt.

Vi träffas på Advokatsamfundet på förmiddagen samma dag som prisceremonin hålls på samfundet. Eftersom George Soros har förhinder att närvara så representerar Aryeh Neier dem båda denna dag. Aryeh Neier lyssnar noga till frågorna, tänker stilla innan svarar med metodiskt uppbyggda resonemang. Han har ett stillsamt sätt, lite återhållet, ödmjukt och vänligt.

Aryeh Neier lärde känna George Soros 1979, då han just inlett sin filantropiska verksamhet. Under en lång period då Neier ledde arbetet vid Human Rights Watch, som han själv grundat, fanns Soros med som en viktig stödperson till organisationen. 1993 började Neier arbeta för Open Society Foundations. Neier och Soros arbetar tätt tillsammans, men samtidigt har de en uppdelning av arbetet utifrån olika geografiska delar av världen. Dessutom skiljer sig deras arbetssätt åt.

Neier beskriver Soros arbetssätt som så att han gärna arbetar på regerings­nivå, till exempel för att bistå Ellen Johnson Sirleaf, Liberias kvinnliga president och vinnare av Nobels fredspris 2011. Soros arbetssätt sker ”uppifrån och ner” medan Neier oftast närmar sig frågor från ”botten” i riktning mot ”toppen”.

– Helt olika men kompletterande tillvägagångssätt, sammanfattar Neier som anser att båda arbetssätten är värdefulla och att de har en ömsesidig respekt för varandras strategier.

För närvarande ägnar Open Society Foundations mycket uppmärksamhet åt utvecklingen i arabvärlden. Aryeh Neier beskriver händelserna som av historisk betydelse. Inte någon kan säga vart utvecklingen bär men det är tydligt, enligt honom, att åtskilliga människor i dessa länder drivs av en önskan att förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna. Open Society Foundations försöker då att på olika sätt bistå denna utveckling. Men samtidigt är det ett känsligt moment eftersom ett avgörande inslag i den arabiska revolutionen är att det är en äkta folklig resning och deltagarna vill inte att det ska kunna påstås att de agerar på uppdrag av utländska krafter.

Den roll Open Society Foundations kan spela begränsar sig därför till att bistå på ett sådant sätt att de som kämpar för demokrati och mänskliga rättigheter inte misstänkliggörs. Hittills har organisationen gjort det genom att till exempel ekonomiskt stödja olika arabiska institut och organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter. Man har även gett bidrag till stiftelser som bistår konstnärer, översättare, författare och filmskapare.

Av en tillfällighet befann sig Aryeh Neier i Kairo vid Tahrirtorget just som demokratidemonstrationerna inleddes. En fantastisk händelse för honom som vigt sitt liv åt att arbeta för mänskliga rättigheter.

– Jag var tvungen att försäkra flera personer att det inte fanns något orsakssamband mellan mitt besök och händelserna som ägde rum, säger han och ler varmt. Det var en stor upplevelse. Neier beskriver en händelse då han såg ett demonstrationståg gå mot ett stort antal poliser. När demonstranterna närmade sig poliserna höll de upp sina händer i luften för att visa att de var obeväpnade. Exakt på samma sätt som ickevåldsrörelsen i USA under Martin Luther Kings ledning gjorde. Ett sätt att visa sina fredliga avsikter.

– Det var fascinerande att se att de unga egyptierna uppenbarligen hade blivit instruerade i avancerade ickevåldsmetoder, säger Neier som konstaterar att det visserligen finns starka muslimska religiösa strömningar i Egypten men tillägger att han hoppas att landet ska följa Turkiets utveckling snarare än Irans.

Aryeh Neier tecknar en ljus bild för utvecklingen av de mänskliga rättigheterna globalt sett. Riktar man blicken bakåt i tiden blir det uppenbart vilka stora framsteg som gjorts. För 25 år sedan existerade Sovjetunionen. I de forna öststaterna fanns inte några egentliga mänskliga rättigheter. Nästan alla länder i Latinamerika styrdes av militärjuntor. Detsamma gällde länder som Sydkorea, Taiwan, Filippinerna och många andra östasiatiska länder. I dag är bilden radikalt annorlunda även om det begås många övergrepp fortfarande, sammanfattar han. Till det kommer den senaste utvecklingen i arabvärlden. Även i Kina har utvecklingen trots många problem gått åt rätt håll. Det finns ett omfattande förtryck i landet men landet är mer öppet än 1980.

Vilket är det viktigaste verktyget för att skydda och stärka en utveckling mot ökad demokrati och stärkta mänskliga rättigheter?

– Information är det viktigaste tillgängliga verktyget för den globala mänskliga rättighetsrörelsen, slår han fast bestämt och fortsätter:
– Det har blivit allmänt känt tror jag.

I stort sett varenda regering i hela världen måste i dag åtminstone låtsas att de respekterar de mänskliga rättigheterna.

Om det går att ta fram information som visar att den beskrivningen är falsk misskrediteras regeringen och dess förtroende rubbas. Till slut ändrar de utpekade sitt beteende för att få slut på obehaget.

– Det är i princip det som har inträffat när de mänskliga rättigheterna fått sina framsteg, säger Neier som säger att det dessutom numer är möjligt att på vissa platser kunna räkna med en rättslig prövning när de mänskliga rättigheterna kränkts. Till det kommer ett antal internationella domstolar. Men fortfarande är information det viktigaste instrumentet.

Det pågår en världsomfattande utomparlamentarisk rörelse för att stärka de mänskliga rättigheterna med undantag för en handfull repressiva stater som Nordkorea och Saudiarabien.

– Det faktum att rörelsen är universell betyder inte nödvändigtvis att den kommer att segra, men det betyder att kampen äger rum överallt. Det går helt enkelt inte ha en repressiv regim som står under ett konstant tryck att öppnas upp, titta vad som händer i Syrien, säger Aryeh Neier och berättar att mycket av det som vi vet händer i Syrien kommer från små mänskliga rättighetsgrupper i landet.

– Jag säger inte att allt kommer att bli bra överallt i världen. Men jag är åtminstone tillräckligt optimistisk att tro att kampen för mänskliga rättigheter fortsätter och att kampen kommer att lyckas på många platser, summerar han sin vision om framtiden.

Tom Knutson