Ett amerikanskt dilemma – skipa rättvisa i efterhand?
Nr 1 2012 Årgång 78Ny teknik sätter fingret på ömma punkter i amerikanskt rättsväsende. Den uppmärksammade organisationen Innocence Project försöker med hjälp av DNA få oskyldigt dömda fria. Tack vare frikännanden har delstater varit tvungna att skapa större förutsättningar för rättssäkerhet. Ambitionen är att fortsätta förändra systemet inifrån.
Innocence Project grundades 1992 av advokaterna Peter Neufeld och Barry Scheck som en legal clinic, en advokatfirma med praktikplatser åt juridikstuderande på Cardozo School of Law vid Yeshiva University på Manhattan. Tanken var att fungera som en juridisk resurs för frihetsberövade som dömts till fängelse på lösa grunder. Domarna baserades ofta på ögonvittnesuppgifter och i några fall på utpekanden från ”vittnen” som senare visade sig vara förövarna. I flera fall hade DNA-bevis undanhållits av polis och åklagare, uppgifter som kunde leda till frianden.
Sedan 2004 är Innocence Project en oberoende ideell organisation men knuten till universitetet. Scheck är professor på Cardozo och Neufeld, liksom alla Innocence Projects advokater, ingår i universitetets fakultet.
Organisationens arbete, att representera förmodat oskyldigt dömda, bygger på de resultat som 18 studenter når i mindre team med sex anställda advokater som handledare. Metoden består av skrivbordsjobb med kontakter via telefon och dator. Målet är att kunna öppna gamla fall där missgrepp förekommit.
Fall med civilrättsliga krav på ersättning drivs av den nationellt kända New York-baserade advokatfirman NSB – Neufeld Scheck and Brustin. Banden till Innocence Project är uppenbara. Bakom firman står grundarna till organisationen, där de i dag båda fungerar som co-directors.
Det är tidig fredag eftermiddag före en långhelg när Vanessa Potkin, senior staff attorney för Innocence Project, tar emot i konferensrummet med utsikt över nya kontorslokaler i en klassisk skyskrapa belägen i en gråzon mellan Tribeca och Financial District.
Potkin visar sig vara både jordnära och politiskt medveten. Det står klart under vårt samtal. Likt många yngre, intellektuella amerikaner värjer sig Potkin emot termen ”politisk”. Desto mer övertygande är Potkin i sin beskrivning av tillståndet i nationen för rättssäkerheten. Grundproblemet är, påpekar hon, en onödig och överdriven kriminalisering av människor, både kvantitativt och kvalitativt.
– Straffen i Amerika är bortom all kontroll, slår hon fast och hänvisar till statistik: över två miljoner frihetsberövade i USA varav runt en procent uppskattas vara oskyldigt dömda.
Starka krafter och lobbyister vill fortsätta i dessa spår, menar Potkin och låter som om hon har påpekat det förr: – Fängelser är ju vinstgivande företag.
Paradoxalt nog är fenomenen hon beskriver förutsättningar för Innocence Projects framgångsrika utveckling. Men hon betonar att det inte är ett självändamål att fortsätta i nuvarande form. I takt med ökad användning av DNA och fler lagändringar i rätt riktning kanske Innocence Project inte längre behövs på samma sätt om tio år. Men dagens roll som public policy organization, en rättssäkerhetens blåslampa, går att utveckla. Potkin pekar ut var behoven av förändring är som störst. Hon menar att systemet med plea bargain, överenskommelser om påföljd utan rättegång, i framtiden inte kan fortsätta att vara lika dominerande – mycket tack vare ny teknik.
Plea bargain-systemet, som fortfarande är norm, kräver snabba avslut. Utrymmet för misstag blir desto större liksom trycket på den åtalade att acceptera en uppgörelse. I många fall har det även inneburit att erkänna under press eller tvångsliknande former. Och konsekvenserna av en plea bargain, även ifråga om påföljd, kan vara svåra att förstå.
Ett annat mer okänt problem är att det i stora delar av USA, särskilt på landsbygden, inte finns tillräckligt med försvarsadvokater. Potkin nämner skräckexempel där fastighetsjurister utsetts till offentlig försvarare i brottmål, i ett system som är så komplext att det krävs flera välbetalda advokater för ett effektivt försvar. Hon beskriver en krass verklighet. Ersättningarna är låga och ofta måste allvarliga fall klaras av på en arbetsdag.
Medelmåttiga ombud får ödesdigra följder. Ofta rör de mest upprörande fallen unga människor, inte sällan tonåringar, som har dömts på tvivelaktiga grunder till långa straff.
– Och du har bara rätt till advokat i ditt första överklagande, tillägger Potkin.
Därefter får försvaret i princip skötas av den tilltalade själv.
Förutom bättre försvarsadvokater vill Potkin se tydliga konsekvenser för alltför aggressiva åklagare. Hon påpekar att missgrepp i dag sällan leder till ”debarring”, uteslutning.
För Innocence Project är det viktigt att skapa uppmärksamhet kring fall runtom i landet där fångar släppts fria efter åtskilliga år och, som i ett fall, dagar från att bli avrättad. De drabbades historier kan ändra attityder, både bland allmänhet och åklagare. Potkin rynkar pannan och riktar blicken rakt fram. Det handlar om en enkel insikt, menar hon.
– Att folk faktiskt kan vara oskyldiga.
Innocence Project i New York förlitar sig på allehanda bidrag, från 100 000 dollar till miljonklassen, samt privata donationer. Insamlingskampanjer annonseras på organisationens hemsida.
Liknande organisationer har vuxit fram runtom i landet efter modell från Innocence Project i New York, som var den första av sitt slag i USA.
Oskyldigt dömda i USA
Sedan slutet av 1980-talet, tack vare ny teknik och Innocence Project-organisationer, har 271 personer friats, varav 17 som var dömda till döden och avtjänade straff på death row. I genomsnitt satt de 13 år i fängelse innan de frikändes. De flesta av dem var dömda för mord och/eller våldtäkt. Majoriteten, runt 70 procent, var från etniska minoriteter, med andra ord svarta eller latinamerikaner. Innocence Project uppskattar att det för närvarande finns drygt 20 000 oskyldigt dömda i amerikanska fängelser.
DNA vs USA
Nya lagar och lagförslag är på väg att göra ny teknik och DNA-register vanligt inom snart sagt alla delar av rättsväsendet och brottsbekämpningen. Rättssäkerheten har generellt sett ökat. I 11 delstater och i District of Columbia har polis och åklagare i dag bättre förhörsrutiner. Nästan alla, närmare bestämt 48 delstater har stiftat lagar som gör det möjligt för dömda att få tillgång till DNA-bevis. Åklagarmyndigheter har dock ofta försvårat för fångar att kräva sin rätt. I ett viktigt avgörande nyligen underlättade Högsta domstolen i Washington för fängslade att stämma myndigheter för att få tillgång till DNA-bevis.
I delstaten New York vill nu guvernören Andrew Cuomo att i stort sett alla dömda brottslingar ska lämna DNA. Och New York Citys borgmästare Michael Bloomberg gör gemensam sak med mindre liberala delstater när han föreslår att alla gripna misstänkta för ett brott ska lämna DNA. Skälen anges i första hand handla om att undvika fler Cold Cases och att i sin tur ge ökade förutsättningar för att lösa gamla fall där brottslingen gått fri.
Ny bok om oskyldigt dömda i USA
Brandon L. Garrett, Professor of Law vid University of Virginia: Convicting the Innocent: Where Criminal Prosecutions Go Wrong, Harvard University Press.
I boken går professor Garrett igenom enskilda fall och beskriver hur polis och åklagare mer eller mindre regelmässigt gjort sig skyldiga till felgrepp som ledde till långa fängelsestraff, en ”mardrömslik verklighet” för oskyldiga.
I en telefonintervju bekräftar professor Garrett den etablerade bilden av Innocence Project i New York som en bidragande faktor till ökad rättssäkerhet och, tack vare alla uppmärksammade fall i medier, en större medvetenhet bland allmänheten. Han beskriver utvecklingen som en i stora delar framgångsrik ”innocence movement” men varnar samtidigt för att det än i dag finns stora problem i delar av rättsväsendet – särskilt i delstaters lagar och praxis kring plea bargain-uppgörelser där att erkänna sig skyldig fortfarande är rutin.