Advokatsamfundet måste vara fel ute
Nr 9 2010 Årgång 76Jag har med viss förvåning tagit del av Advokatsamfundets vägledande uttalande angående redovisning av klients VAT-nummer (redovisad å sid. 49 i nummer 8 av Advokaten). Enligt min uppfattning är utlåtandet föga vägledande och dessutom i sak fel. Klientens rätt att anlita advokat utan att detta förhållande redovisas publikt ligger på ett principiellt plan. Samfundet redovisar som sin uppfattning att man skall tillfråga klienten huruvida denne motsätter sig att advokaten anger VAT-numret i den periodiska sammanställning som advokatbyrån är skyldig att upprätta. Om klienten motsätter sig detta skall ”advokaten … ta ställning till huruvida han/hon ska åta sig uppdraget eller ej.” Det är i den sistnämnda delen som jag menar att samfundet måste vara fel ute. Rätten att anlita advokat utan att behöva skylta med detta är en grundläggande del av ett rättssäkert samhälle. De klienter som redovisar att de vill att advokaten skall iaktta den tystnadsplikt som följer av god advokatsed skall inte vara betagna rätten att få biträde av advokat om förutsättningar i övrigt att biträda föreligger. Enligt min uppfattning hade samfundet i stället bort redovisa den uppkomna situationen som en kollision mellan två regelsystem där rättegångsbalkens regel om att advokat har att iaktta god advokatsed enligt principen för lex specialis har försteg framför den allmänt hållna skattelagstiftningens skyldighet att redovisa VAT-nummer. Det kan väl inte rimligtvis vara så att samfundet menar att det är advokaten som skall välja vilken lag han skall bryta mot?