Organiserad brottslighet: Brott som affärsidé

Den organiserade brottsligheten får stort utrymme, både i medierna och i den politiska debatten. Kvällstidningarna rapporterar om mc- och fängelsegäng, som lever efter devisen ”en för alla, alla för en” och där en kränkning av gängets heder eller ett svek straffas med döden. En bild av utbredd beskyddarverksamhet och samhällen i skräck målas upp.

Journalisterna Lasse Wierup och Matti Larsson befarade i inledningen till den omdiskuterade boken Svensk maffia en utveckling där de kriminella gängen växer sig allt starkare. Det skulle i sin tur kunna leda till en ”civilisationens tillbakagång, där statens monopol på rättsskipning, bestraffning och skuldindrivning gradvis övertas av samhällsfientliga organisationer och klaner”.

Hot mot enskilda
Politikerna har inte varit sena att reagera på uppgifterna om en växande och allt farligare organiserad brottslighet. I november 2007 inledde justitieminister Beatrice Ask en ”nationell mobilisering” mot den grova organiserade brottsligheten, med extra resurser till polisen och en rad andra myndigheter, och uppdrag till de brottsbekämpande myndigheterna att se över sitt samarbete och sina metoder.

Oppositionen har inte velat vara sämre. I augusti 2010 lanserade Socialdemokraternas rättspolitiske talesman Thomas Bodström tanken på en supermyndighet för bekämpande av grov, organiserad brottslighet. I en artikel på Newsmill skrev han bland annat att ”för oss socialdemokrater är kampen mot den organiserade brottsligheten en av de allra viktigaste frågorna. Den är ett allvarligt hot mot vår öppna demokrati och mot vårt samhällssystem.”

Nya tvångsmedel, som buggning, och skärpta straff för allvarliga våldsbrott, har också motiverats med att detta behövs för att bekämpa den grova organiserade brottsligheten.

Att det finns organiserad brottslighet, alltså brottslighet som bedrivs av flera personer tillsammans och på en mer långsiktig basis än ett enstaka inbrott, det är alla överens om. Men hur farlig är den för samhället och medborgarna? Tage Alalehto, docent i sociologi vid Umeå universitet, har sin bild klar.

– Om de här personerna ostört får hålla på med sin verksamhet kan de allvarligt skada och förstöra för enskilda personer och enskilda organisationer, inte minst småföretag. Men utgör de ett hot mot samhället, en region eller nationen? Där är svaret otvetydigt nej, säger han.

Lars Korsell är chef för Brottsförebyggande rådets (Brås) enhet för forskning om ekonomisk och organiserad brottslighet. Även han vill nyansera bilden av den organiserade brottsligheten.
– I Sverige finns en utbredd uppfattning om en maffia med gudfäder och att det är väldigt organiserat. Men det är det inte, säger han.

Snarare handlar det om ett virrvarr av grupper och nätverk med det gemensamt att de gjort brott till en affärsidé, konstaterar Korsell. Och just småskaligheten och bristen på central organisation är en styrka.

– Man kan snarare säga att tack vare att den är så oorganiserad och så dynamisk, är den väldigt stryktålig. Samtidigt är det en ineffektiv ekonomi eftersom den måste vara småskalig, man måste hålla sig undan och man är inte särskilt resursstark. Därför innebär den ett begränsat samhällshot, sammanfattar Lars Korsell.

Bakom övervägande delen av den organiserade brottsligheten i Sverige ligger, enligt Korsell, så kallade ad hoc-grupper (se faktaruta), snarare än de omskrivna motorcykelgängen.

– Ad hoc-grupperna syns inte. Den breda allmänheten, medier och politiker är sällan alltför upprörda över den här dolda verksamheten som egentligen inte stör den allmänna ordningen. Det är ofta bara i retorik man tar upp den, säger Lars Korsell.

Enskilda medlemmar i mc-gängen begår brott tillsammans och med andra utanför gängen. De brott som begås under klubbarnas respektive varumärke riktas som regel mot konkurrerande klubbar, eller mot egna medlemmar som på något sätt misskött sig, påpekar Lars Korsell. I ad hoc-grupperna tar man dock gärna in mc-gängens medlemmar för vissa uppdrag, som indrivning. Ofta räcker det ju att en person med skinnväst och Hells Angels-tatuering visar sig hemma hos en skuldsatt person för att pengarna ska komma fram.

Osäkert antal
Medan motorcykelgängen vill synas och skrämma, vill de så kallade ad hoc-grupperna helst vara osynliga. Allt för mycket uppmärksamhet riskerar nämligen att störa affärerna. Det, och det faktum att de organiseras som projekt, med olika medarbetare, gör dem betydligt svårare för polisen att kartlägga. Det finns i dag inte heller någon som, annat än gissningsvis och som uppskattningar, kan säga hur många som ingår i de brottsliga nätverken och brödraskapen. Säkerhetspolisen uppskattade i sin nationella genomgång år 2009 kärnan i de kriminella gängen till ungefär 1000 personer, medan tillförordnade rikskriminalchefen Tommy Hydfors gissar på 500 till 1000 personer som håller i trådarna för den organiserade brottsligheten, eller ungefär lika många som de poliser som bekämpar brotten.

Sociologen Tage Alalehto uppger siffran 200300 personer i kärnan av brottsligheten, även det en gissning. Och han ser ett problem med den osäkerhet som råder kring antalet.

– Amerikanska och engelska myndigheter som ansvarar för liknande frågor visar en större noggrannhet i att ta reda på hur stort problemet är. När svensk polis inte gör detta lämnar de fältet fritt för medier och politiker att spekulera och dra på en massa kring hot, fruktan och rädsla. Och det är inte bra, säger Alalehto.

Men vad är det egentligen man räknar? Svaret är att det nog kan variera. Officiellt arbetar de svenska myndigheterna med utgångspunkt från EU:s definition av organiserad brottslighet (se faktaruta). Men definitionen är krånglig och svårtillämpad. Kriminologen Lars Korsell på Brå ger ett alternativ.

– Att man driver en kriminell verksamhet som förutsätter att man är flera och att verksamheten inte är tillfällig. Många som är involverad i denna brottslighet hjälper till någon enstaka gång, lånar ut en lastbil, eller lokal, förklarar han.

Och tillförordnade rikskriminalchefen Tommy Hydfors har sin definition klar.
– Den organiserade brottsligheten är som elefanten. Svår att beskriva, men när du ser den så vet du vad det är, konstaterar han.

Brödraskap ger identitet
Oavsett definitioner har polisen lagt ned ett avsevärt arbete under de senaste åren på att kartlägga de kriminella brödraskapen, både motorcykelgäng och förortsgrupperingar. Polisens listor över ledande aktörer inom den organiserade brottsligheten, liksom exempelvis boken Svensk maffia, beskriver en helt enkönad miljö, där kvinnor bara finns med som hustrur, döttrar eller flickvänner.

Det tycks finnas en ständig ström av unga män som lockas av livet i ett gäng. Enligt Tommy Hydfors tyder allt på att gängen växer.
– Jag menar att det handlar om utanförskap. Kärlek, värme och omtanke och bekräftelse behöver alla. Får man inte det hemma eller av sina vänner är det lätt att man söker sig till de här grupperna. För här får man verkligen bekräftelse på om man har gjort något ”bra” i det kriminella. Man får brödraskapet, säger Tommy Hydfors.

Även andra experter betonar utanförskapets betydelse för rekryteringen till de kriminella grupperna. Tage Alalehto pekar på att de unga som söker sig till gängen ofta får visa sin duglighet i farliga och spektakulära aktioner.

– Det finns en perifer gruppering av unga män, som befinner sig i någon grad av social utslagning, i en ganska marginaliserad social tillvaro. Det är svårt att uppskatta hur stor den gruppen är, säger Alalehto.

Det kriminella livet, med snabba pengar, respekt och stark gemenskap, kan tyckas lockande för den som inte ser några andra framtidsutsikter. I själva verket är det ytterst få inom den organiserade brottsligheten som lyckas skapa sig en tryggad försörjning för framtiden. De mesta pengarna går åt till konsumtion, de flesta uppdragen är farliga och oglamorösa och den kriminella karriären är kort – ytterst få orkar försörja sig på brott efter 40-årsåldern.

Lars Korsell tycker att brödraskapens roll i den organiserade brottsligheten ofta överdrivs.
– Vi tror inte att de här gängen är så viktiga när det gäller kriminalitet och den kriminella marknaden. Deras betydelse överskattas gärna. Det handlar mer om gemenskap och identitet. Att människor söker ett sammanhang. Att bli sedd, säger han.

Samtidigt måste samhället ta gängen på allvar, av delvis andra skäl.
– De här grupperingarna är väldigt utmanande. Vanliga människor måste ju undra vad polisen och åklagarna egentligen gör som låter dessa gäng hållas. Förutom att de är inblandade i otäcka saker så är det allvarligt med deras ifrågasättande av myndigheternas suveränitet och rättsväsendets förmåga, sammanfattar Lars Korsell.

Marknaden styr
De mer diskreta ad hoc-grupperna är svårare att kartlägga. Till skillnad från mc-gängen vill de inte alls skylta med sin verksamhet, utan allra helst driva den i fred. Våld och hot undviks så lång det är möjligt, eftersom det riskerar att skapa oönskad uppmärksamhet och störa affärerna, allt annat vore kontraproduktivt, konstaterar Lars Korsell.

Ad hoc-grupperingarna drivs av möjligheten att tjäna pengar. Narkotika, smuggelsprit, cigaretter, svart arbetskraft och handel med människor för sexuella ändamål är några lukrativa områden. Köparna är i stor utsträckning vanliga medborgare, som vill spara pengar, eller helt enkelt inte vet vad de köper.

– Ofta sker det en tvättning så att den slutliga försäljningen till konsumenten har ett sätt som uppfattas som anständigt. Hälerigodset säljs via butiker. Narkotika säljs i kompisnätverk. Kvinnor säljs inte av svartmuskiga män utan det är värdinnor eller kvinnorna själva som tar emot i lägenheterna. Inramningen i detaljistledet är sådan att den inte för tanken till kriminella ligor, förklarar Lars Korsell.

Marknaden styr
Även tillförordnade rikskriminalchefen Tommy Hydfors pekar på hur vanliga svenskar understöder den organiserade brottsligheten.

– Så länge vi köper finns det en marknad för dem. Indirekt drabbas vi av den grova organiserade brottsligheten och därför är den ett bekymmer. Men den enskilde medborgaren ser inte direkt att han är med och föder och göder den här kriminaliteten, säger han.

Marknaden styr också var brottsligheten finns.

– Huvudsakligen finns den här brottsligheten i storstadsområdena. Det måste finnas en avsättning för det du ska sälja, konstaterar Tommy Hydfors.

Det är på många sätt svårt att skapa en bild av den organiserade brottsligheten i Sverige i dag. Vi vet egentligen inte hur många människor det handlar om och utöver den hårda kärnan av yrkeskriminella rör sig troligen tusentals personer i utkanterna av brottsligheten och bistår med att förvara stöldgods eller agera så kallade målvakter. Inte heller vet någon vilka summor som är i omlopp. Sociologen Tage Alalehto tror dock att den organiserade brottsligheten omsätter högst en miljard kronor, att jämföra med de samlade skattefelen som enligt Skatteverket uppgår till 133 miljarder kronor per år.

De kriminella brödraskapen har ett antal gånger visat att de inte tvekar inför våldsanvändning. Men våldet riktas nästan alltid mot personer inom de kriminella kretsarna.

– Som medborgare ska man ha klart för sig att sannolikheten att bli utsatt för brott av de här konstellationerna är ytterst liten, så länge du inte har affärer med dem, konstaterar Tommy Hydfors.

Säpo har på regeringens uppdrag studerat vilket hot den organiserade brottsligheten utgör för det svenska samhället. I maffians hemland Italien, liksom i många andra länder, lyckas den organiserade brottsligheten påverka samhället genom mutor till och hot mot förtroendevalda och myndighetspersoner. Men det verkar vara svårt för svenska bovar att nå motsvarande inflytande. Enligt Säpos rapport finns ingen identifierad hotbild vare sig mot det demokratiska statsskicket som helhet eller mot förtroendevalda, däremot en något förhöjd hotbild mot myndighetsföreträdare och journalister. Polis och åklagare möter den värsta hotbilden.

Lars Korsell gör samma analys.
– Visserligen finns det en påverkan på polis och åklagare men det är ändå i förhållandevis måttlig omfattning. Vi har också låga korruptionsnivåer i Sverige. Det är ju inte så att poliser står på lönelistor. Vi tror att vänskapskorruption är ett större problem än att man köper poliser, säger han, och syftar på fall där poliser tipsat om tillslag eller uppmanat kriminella att dra sig undan under en period.

Ett för Sverige nytt fenomen bekymrar dock Lars Korsell: att det blivit allt vanligare med utpressning och beskyddarverksamhet.
– Den svenska organiserade brottsligheten har handlat mycket om att förse en marknad med varor och tjänster. När man tar steget till utpressning har man tagit ett kvalitativt steg. Då är man på en annan nivå. Det är en oroande tendens, säger Lars Korsell, som berättar att antalet brottsanmälningar för sådana brott fyrdubblats under de senaste tio till femton åren.

Det finns alltså vissa farhågor inför utvecklingen av den organiserade brottsligheten, men knappast skäl att oroa sig för samhället som helhet.
– Broderskapen tror jag att man kommer att kunna hålla inom rimliga gränser eftersom man satsar mycket på att bekämpa dessa grupperingar, säger Lars Korsell.
För de affärsorienterade ad hoc-nätverken är det svårare att förutspå utvecklingen. Mycket handlar om samhällsutvecklingen, påpekar både Lars Korsell och Tage Alalehto. Kraftigt höjda skatter på alkohol och tobak kan öka suget efter billiga insmugglade varor. Hårdare miljöregleringar gör att det kan uppstå marknader för avfall.

Men på det hela taget står Sverige väl rustat för att möta utmaningarna från de organiserade brottslingarna.

– Sverige och Norden är stabilt. Det finns en stor tilltro till myndigheter, fungerande välfärd, begränsat utanförskap, hyfsad ekonomisk jämlikhet. Allt detta bidrar till att hålla den här typen av brottslighet på en slags begriplig nivå.

Om detta förändras dramatiskt beror det på en mer grundläggande samhällsförändring, säger Lars Korsell, och fortsätter:

– Det är inte brottsligheten som kommer att förändras. Det handlar mer om det grundläggande samhället. Brottsligheten är ett resultat av det. Allt detta spelar större roll än kommissioner och nya tvångsmedel. De mjuka grundläggande frågorna är mycket viktigare i långa loppet.

Mediedramaturgi
Tillbaka till tidningsrubrikerna och tv-inslagen om de farliga brottslingarna som hotar samhället. Varifrån kommer egentligen bilden av den svenska maffian? Tage Alalehto har sin förklaring klar.

– Det är medielogik. Man vill vara först med nyheter. Det skapar en konkurrenssituation mellan medierna. Och ju mer dramaturgiska inslag som finns, desto mer säljande blir den. Inte bara ekonomiskt, utan också politiskt i fråga om inflytande, säger han.

Skriverierna är dessutom många gånger i de kriminella gängens eget intresse, eftersom de till stor del lever på ryktet om sin farlighet.

Tage Alalehto betonar också mediernas samspel med politiker, där medial uppmärksamhet kan göra det ”lönsamt” för förtroendevalda att lyfta fram en viss fråga. Och han frågar:
– Vad är det för kriminalpolitisk agenda som finns här egentligen, när regeringen lyfter upp grov organiserad brottslighet som den huvudsakliga frågan? Jag vet inte vad. Men det är definitivt fel fokus, säger han, och pekar på den ekonomiska brottsligheten som ett betydligt större hot mot samhället.

Ulrika Brandberg, Tom Knutson