Annonser

Så ska den organiserade brottsligheten bekämpas

Hemliga tvångsmedel och särskilda polissatsningar kan föra en bit på vägen för att bekämpa den organiserade brottsligheten. Men nya metoder, lokalt samarbete och förebyggande åtgärder är nödvändiga för att man ska komma riktigt långt, menar forskare och polis.

Under de senaste tio åren har en lång rad projekt, råd och nya organisationer sjösatts för att komma till rätta med den organiserade brottsligheten. Mycket handlar om samarbete. Olika myndigheter ska hitta former för att utbyta information och skapa en helhetsbild av brottsligheten, men också hitta effektiva sätt att bekämpa den. Dessutom har faran av den organiserade brottsligheten fått motivera såväl skärpta straff för grova våldsbrott som de omdiskuterade hemliga tvångsmedlen buggning och preventiv telefonavlyssning.

Tillförordnade rikskriminalchefen Tommy Hydfors är ordförande i det operativa rådet, den grupp som fått huvudansvaret för samarbetet mellan olika myndigheter.

Operativa rådet initierades redan 2002, men fick en nystart 2009 när man delvis byggde upp en ny organisation för bekämpning av den grova organiserade brottsligheten. I rådet ingår Rikskriminalpolisen, Säpo, sju polismyndigheter, Ekobrottsmyndigheten, Tullverket, Skatteverket, Kronofogdemyndigheten, Kustbevakningen, Kriminalvården och Åklagarmyndigheten.

Tommy Hydfors är nöjd med rådets arbete hittills. Under det gångna året har man lett 19 insatser, och uppnått domar på sammanlagt runt 110 års fängelse (och då ingår inte det beryktade helikopterrånet, där det vid tiden för denna intervju ännu inte kommit några domar).

Tommy Hydfors anser att polisen i dag i stort sett har de verktyg man behöver för att bekämpa den organiserade brottsligheten. Men han efterlyser ändå vissa justeringar av lagstiftningen.

– I dag finns det ett överflöd av vapen i Sverige. Men våra möjligheter att i preventivt syfte komma åt detta med telefonavlyssning saknas eftersom straffsatserna är för låga. Det är ett moment 22. Vore straffvärdet högre för vapenbrott skulle vi få använda telefonavlyssning och komma åt det på ett tidigare stadium, säger Hydfors.

Ett annat exempel är utformningen av tillstånd för telefonavlyssning och teleövervakning.

– Lagstiftningen är anpassad till hur det var för femton år sedan, när man fick tillstånd på ett par telefoner som i stort sett var fasta. I dag byter du telefon tre gånger per dygn. Så det blir en rätt så upptrampad väg mellan oss och domstolen för att få beslut om de nya numren, konstaterar Tommy Hydfors, som också önskar sig en sammanslagen polismyndighet i stället för dagens 21 myndigheter.

Ett mer kontroversiellt önskemål från rikskriminalchefen är förmodligen att han skulle vilja kunna använda infiltratörer som tar sig in i de kriminella gängen och nätverken för att skaffa information. I dag är rättsläget för oklart, anser Hydfors, men frågan behandlas av Polismetodutredningen.

Advokatsamfundets ordförande, brottmålsadvokaten Tomas Nilsson, varnar för att en överdriven bild av den organiserade brottsligheten kan drabba rättssäkerheten.

– Uttrycket ”den organiserade brottsligheten” har tyvärr använts slagordsmässigt, ja nästan propagandamässigt. Det har fått politikerna att anslå medel och driva fram lagändringar, som buggning och andra hemliga tvångsmedlen, säger Nilsson.

Han är också skeptisk till de listor över landets mest kriminellt aktiva personer med avseende på grov och organiserad brottslighet som polisen arbetar med, inte minst för att listorna också innehåller underrättelseuppgifter om anhöriga till de listade personerna. Särskilt problematiskt blir detta när listorna, såsom skett, kommer ut i medierna.

– Det kan ju också vara så att någon som inte alls ska vara på en sådan lista hamnar där. Dessutom visar ju Brås utvärdering att listorna i praktiken är så gott som meningslösa, säger Tomas Nilsson.

Den utvärdering som Tomas Nilsson nämner genomfördes 2009. Brottsförebyggande rådet, Brå, studerade då 43 projekt mot den organiserade brottsligheten inom polismyndigheterna. Projekten drogs igång 2006 med hjälp av 120 miljoner kronor inom ramen för regeringens särskilda satsning. Det mest omtalade projektet var den så kallade Alcatrazlistan över landets ledande personer inom organiserad brottslighet.

Brås utvärdering visar på blandade resultat. Här och där uppnåddes en lokal minskning av brottsligheten, särskilt när fler yrkeskriminella kunde dömas och sättas bakom lås och bom. Men effekten på brottsligheten som helhet blev ytterst begränsad. Bäst effekt fick man, enligt Brå, när brottsbekämpningen också kombinerades med förebyggande åtgärder, som när polisen satsade på att upplysa allmänheten om kopplingen organiserad brottslighet och billig, smugglad diesel.

Brås utvärdering poängterar att pengarna i de 43 projekten mest har använts till mer av vanligt polisarbete, exempelvis mer telefonavlyssning och spaning. Däremot har satsningen ”inte medfört att metoderna för bekämpning av organiserad brottslighet utvecklats i någon större utsträckning”, skriver Brå, och efterlyser metodutveckling inom polisen. Utvärderingen efterlyser också mer samarbete mellan polismyndigheterna och en bredare ansats till brottsligheten.

Även Lars Korsell, chef för enheten för forskning om ekonomisk och organiserad brottslighet på Brå, betonar samarbete och en kombination av olika metoder för att komma någon vart med den organiserade brottsligheten. Han är därför positiv till att några polismyndigheter, bland annat Stockholms läns, satsat på lokala poliskontor i problemområden.

– De lokala poliserna kan nog inte slå ut en gruppering eftersom de knappast har vare sig tid eller kraft till telefonavlyssning, skuggning och kartläggning av människor. Däremot kan de stävja mycket och ge information till ”de hårda pojkarna”, säger Lars Korsell, och syftar på Rikskriminalens poliser som enbart arbetar med organiserad brottslighet.

Lars Korsell fäster också stora förhoppningar vid ett ökat samarbete mellan olika myndigheter på lokal nivå. I april i år gav Brå, tillsammans med Sveriges Kommuner och landsting, ut en handbok om hur man kan motarbeta den lokala organiserade brottsligheten. Och mycket av den kriminella verksamheten är faktiskt än i dag lokal, konstaterar Korsell.

– Organiserad brottslighet är starkt beroende av lokala marknader och känningar, eftersom det är en lokal marknad som varorna ska säljas på. Det är därför Sverige inte har övertagits av någon rysk maffia vilket många förväntade sig, säger han.

I handboken betonas att den organiserade brottsligheten inte bara är en fråga för polisen. Även myndigheter som kommunens socialtjänst och tillsynsenheter, Försäkringskassan och länsstyrelsens tillståndsenheter är berörda av brottsligheten. Boken pekar också på vikten av samarbete och informationsutbyte med bland andra skolan, lokala företagare, kvinnojourer, fackföreningar och organisationer för att identifiera de och motverka de problem som finns. Konkret kan det handla om saker som att socialtjänsten upptäcker att fler unga har tillgång till alkohol och att det finns många utländska ölburkar där de unga rör sig. Detta kan vara ett tecken på att det säljs insmugglad alkohol i samhället. På samma sätt kan det lokala hotell- och restaurangfacket ha kunskap om svartarbete som förekommer i lokalsamhället.

Det lokala samarbetet handlar delvis om att upptäcka och lagföra organiserad brottslighet. Men det kan också vara en nyckel till att förebygga problem med att unga glider in i kriminalitet genom kontakt med kriminella gäng eller nätverk.

Det brottsförebyggande arbetet har också fått utrymme inom regeringens satsning mot den grova organiserade brottsligheten. I februari 2009 fick länspolismästare Carin Götblad regeringens uppdrag att utreda hur man kan ”förhindra kriminella grupperingars etablering i samhället”. I mars 2010 överlämnade utredningen sitt betänkande. Götblad föreslår bland annat sociala insatsgrupper där polis och socialtjänst arbetar för att förhindra att utsatta unga rekryteras till de kriminella gängen, för lokala poliskontor i utsatta områden och för särskilt stöd till pojkar i samma områden. Götblad föreslår också en rad stödåtgärder till personer som vill lämna en kriminell bana.

Tillförordnade rikskriminalchefen Tommy Hydfors betonar vikten av att minska rekryteringen till de kriminella kretsarna.

– De unga och alla andra söker bekräftelse, och får det i brödraskapet. Men kan man ge ungdomarna ett alternativ till den bekräftelsen så har man en möjlighet att inte få in dem i gängen. Det här handlar inte bara om polisen, utan vi måste göra något tillsammans för att bromsa rekryteringen, säger han.

Även advokat Tomas Nilsson, som i sin egenskap av försvarare ofta möter personer som fastnat i kriminalitet, betonar det förebyggande arbetet.
– Om de kriminella grupperna ständigt nyrekryterar minskar effekten av brottsbekämpning. Det krävs sociala insatser för att bryta den sociala och etniska segregationen. Man måste satsa på problemområden i storstäderna, där ungdomar faller utanför. Och man måste med ett brett angreppssätt bekämpa narkotikamissbruket. Annars minskar dramatiskt betydelsen av brottsbekämpningen, säger han.

Ulrika Brandberg, Tom Knutson