Disciplinärende 16 2008

Bakgrund
X och Y är delägare i Advokatbolaget Z HB (Z). Z har också en biträdande jurist, Å, anställd. A är innehavare av Advokatfirman C AB (C) och B är verksam på samma advokatbyrå. Under sommaren 2005 hade Y och Å lämnat sina anställningar hos C och börjat hos Z. I mars 2006 blev Å långvarigt sjukskriven. D, som tagit jur. kand. i juni 2006, fick efter en tid provanställning hos Z och från den 1 mars 2007 tillsvidareanställning som biträdande jurist. I februari 2007 började Å sakta återkomma i arbete.

D lämnade den 24 april 2007 arbetet utan uppsägning eller förvarning i övrigt. Under natten till den 24 april hade hon varit på kontoret och tagit med sig samtliga sina klientakter och visst annat material. D påbörjade direkt en anställning som biträdande jurist hos C.

Anmälan
Anmälan, som kom in till Advokatsamfundet den 6 augusti 2007, avser att A och B inte iakttagit god advokatsed i samband med anställandet och agerandet i övrigt avseende D. Anmärkningarna avser bland annat:

1. Att D inte tillskrivit sina klienter och tillfrågat dem om de ville stanna som klienter hos Z eller följa med henne till den nya byrån, vilket i det uppkomna läget var As och Bs ansvar

2. Att A och B vägrat att lämna ut erforderliga handlingar som behövdes för att en avräkning skulle kunna ske, det vill säga en förteckning över vilka ärenden D tagit med sig, vilket arbete hon utfört i varje ärende och kopia på brevet som de uppgivit att hon hade tillställt klienterna

3. Att D samma dag som hon slutat hos Z meddelat rättshjälpsmyndigheten att alla arvoden till henne, även de som fakturerats hos Z, skulle utbetalas till C, vilket medfört att redan fakturerat arbete fått krediteras hos Z men att Z tvingats betala för utlägg i samma ärenden, till exempel tolkkostnader

4. Att sedan Å, som var beredd att lämna sin ansökan till Advokatsamfundet om inträde, ringt A för att få ett arbetsgivarintyg, hade denne vrålat otidigheter i telefonen med innebörden att hon kunde vara så omoralisk att hon bad om arbetsgivarintyg när Z anmält D.

Mot bakgrund av att A och B agerat på D:s vägnar sedan hon lämnat Z var det enligt anmälarna sannolikt att D i sitt agerande varit vägledd av såväl A som B.

Yttrande av a och b
Advokaterna har i yttrande den 18 september 2007 tillbakavisat anmärkningarna och vidare anfört bland annat följande.

1. D hade meddelat respektive klient att hon avsåg att byta advokatbyrå. Hennes klienter valde att även i fortsättningen ha henne som ombud. Hon efterhörde med sina klienter per telefon. Anmälarna var inte sanningsenliga när de påstod att A och B skulle ha påstått att brev hade tillställts klienterna.

2. D tog med sig akterna i de ärenden i vilka hon var ombud för klienten. Akterna torde tillhöra den aktuella klienten utom i fall där ombudet var förordnat som offentligt biträde, i vilka akten torde tillhöra ombudet. En tidigare arbetsgivare torde därför inte ha någon självklar rätt att disponera över en tidigare klients akter utan den rätten torde tillkomma ombudet. Anmälarna hade den 29 maj 2007 fått en förteckning över D:s klienter. Hon hade för övrigt inte raderat något i Z:s klientregister, vilket anmälarna påstått, varför de inte kunde ha saknat register över hennes klienter. Det hade influtit medel till C som hade upparbetats av D under hennes anställning hos Z. A hade upprepade gånger förklarat sig beredd att göra en avräkning, förutsatt att Z lämnade en motsvarande redovisning. -Z hade nämligen tillgodogjort sig medel som ostridigt hade upparbetats av Y och Å under deras verksamhet vid C. X och Y hade emellertid kategoriskt avvisat att en avräkning skulle ske.

3. Det hade influtit medel till Z efter det att D avslutat sin anställning där. Z hade inte utbetalat någon lön till henne hänförlig till dessa medel. Vidare hade Z vägrat att utbetala någon lön till henne avseende tid då hon varit verksam där. För att minska hennes skada, och samtidigt bringa ner de tvistiga beloppen, tillfrågades Z om byrån kunde acceptera att C från de medel som influtit till dem kunde avräkna hennes lönefordringar. X hade dock vägrat att acceptera en sådan lösning. D hade tillsett att hennes arvoden skulle betalas till C först när det stod klart att Z inte avsåg att betala hennes lön genom att löneutbetalningen inte skett i tid.

4. Å hade haft kontakter med C angående arbetsgivarintyg. Hon hade dock meddelat att hon företrädde sig själv och det bestreds att kontakterna skulle ha varit av den art som anmälarna påstod. Anmälarna torde för övrigt sakna saklegitimation i sin anmälan i denna del.

Genmäle från anmälarna
Anmälarna har vidhållit sina anmärkningar och vidare anfört bland annat följande:
Vad gällde påståendet att D meddelat respektive klient att hon avsåg att byta arbetsplats var detta inte riktigt. Ett flertal klienter hade både ringt och besökt Z och förklarat att de inte hade fått något meddelande från henne. Anmälarna kunde inte i sin vildaste fantasi tro att D endast hade ringt upp klienterna och per telefon efterhört huruvida klienterna valde att även i fortsättningen ha henne som ombud. För det fall hon ringt eller skrivit till klienter så hade hon gjort det helt utan deras vetskap. Som det nu fick förstås hade hon uppenbarligen inte ens tillskrivit klienterna och detta under A:s och B:s överinseende. D hade raderat sitt klientregister i den dator som hon hade till sitt förfogande.

A och B borde känna till att avräkning skulle ske när biträdande jurist bytte anställning. I stället hade de varit medvetna om att D till rättshjälpsmyndigheten meddelat att allt hon fakturerat hos Z skulle utbetalas till hennes nya arbetsgivare. C hade således tillgodogjort sig medel som rätteligen skulle ha utbetalats till Z. Dessutom hade hon hos C fakturerat upparbetad tid hos Z.

Z hade inte fått någon annan klientförteckning än namnen på D:s klienter. – A och B blandade ihop Y:s och Å:s anställningar som avslutades för mer än två år sedan med D:s agerande. Såväl Y som Å sade upp sina anställningar enligt gällande regler och arbetade kvar hela uppsägningstiden. Det fanns inte några som helst likheter mellan deras uppsägningar och D:s skandalösa beteende. En polisanmälan hade gjorts som omfattade stöld, trolöshet mot huvudman med mera. Ärendet var pågående och hade ännu inte lett till åtal eller att förundersökningen lagts ner. A och B var väl medvetna om att polisanmälan avsåg så mycket mer än hanteringen av klientakter.

Vad angick ansökan om inträde i Advokatsamfundet hade A helt utan grund vägrat att skriva något arbetsgivarintyg. Anmälarna ansåg inte att de saknade saklegitimation i denna fråga. Å var anställd hos dem och de var naturligtvis berörda av huruvida hon beviljades inträde i samfundet eller ej.

Ytterligare yttrande av a och b
Advokaterna har anfört bland annat följande:
Ostridigt syntes numera vara att Z hade erhållit förteckning på D:s klienter. Detta torde innebära att anmälan numera avsåg innehållet i klientförteckningen. När klientförteckningen sammanställdes utgick de från att Z genom sitt centrala klientregister hade tillgång till respektive klients adress. Eftersom detta inte syntes vara fallet, borde i sådant fall Z ha efterfrågat adresserna till klienterna. Hade detta skett, hade självfallet adresser tillhandahållits. Å och Y påbörjade båda verksamhet hos Z utan att ha tillhandahållit klientförteckning. Det bestreds att polisanmälan skulle ha gjorts. Om sådan verkligen gjorts, emotsågs en kopia på anmälan.

Ytterligare yttrande från anmälarna
I yttrande av den 12 mars 2008 har Y och X anfört att de trots meddelande om avslutad skriftväxling vill inge tingsrättens slutliga beslut av den 5 mars 2008 angående handräckning. Av beslutet framgår att D återkallat sin talan i målet och Z därvid inte yrkat att målet ändå skall prövas i sak, varför målet avskrivits.

Nämndens bedömning och beslut
Det är oacceptabelt att B och A accepterat att den andra byråns ärenden och akter överfördes till deras byrå på sätt som skett.
Det har också i den situation som uppkommit ålegat A och B att skriftligen underrätta D:s klienter om hennes byte av anställning och tillfråga klienterna om de ville stanna kvar hos Z eller ej. Så har emellertid inte skett. Därigenom har A och B åsidosatt god advokatsed.

Vidare är A och B ansvariga för att underlag för en eventuell avräkning mellan advokatbyråerna efter begäran tillställs Z. Dessa har emellertid vägrat att överlämna sådant underlag. Även härigenom har de åsidosatt sina plikter som advokater.

A har slutligen genom att inte utfärda ett arbetsgivarintyg till Å åsidosatt sina plikter som advokat.

Vad B och A låtit komma sig till last är sammantaget allvarligt.

På grund av det anförda tilldelar nämnden envar av A och B varning enligt 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken.

Vad som i övrigt förekommit i ärendet föranleder inte någon åtgärd.