Revisioner aktualiserar frågan om kontroll och integritet
Nr 3 2008 Årgång 74År 1988 infördes möjligheten till tredjemansrevision av den socialdemokratiska regeringen. Något år tidigare hade Regeringsrätten i en dom slagit fast att revisionsreglerna inte kunde användas på det omfattande sätt som skett i ett vitesmål (RÅ 1986 ref. 69) och ett bevissäkringsmål (RÅ 1985 2:29).
1994 ändrades taxeringslagen igen. Regeringen skrev i prop. 1993/94:151 att tredjemanskontroll är oumbärligt, men att det oftast inte är nödvändigt att revidera en hel verksamhet för att få fram uppgifterna. Eftersom en revision av hela verksamheten riskerar att bli alltför omfattande hänvisade regeringen i stället till tredjemansföreläggande om specifika uppgifter.
Nödvändigt i rättsstaten
Anders Hultqvist, docent i finansrätt, var sekreterare och expert i Rättssäkerhetskommittén, som i sitt betänkande presenterade förslaget till borttagandet av tredjemansrevisioner.
– Taxeringsrevision är per definition en metod som man måste ha för att kunna kontrollera den enskildes bokföring och tillhörande handlingar för att på så sätt kontrollera att han har deklarerat sitt resultat på ett korrekt sätt. Metoden infördes 1927 och utvidgades 1956. Den är nödvändig och godtagbar i en rättsstat. Men generella revisioner, där man egentligen bara gick in i företagens bokföring för att se om man hittade något av intresse för andras skattskyldighet är en annan sak. Då är man väldigt nära, eller kanske i, det man brukar kalla för fishing expedition, säger han.
Men bara några år senare, när socialdemokraterna återtagit regeringsmakten, var det dags för en ändring igen. Skatteflyktskommittén (SOU 1996:79 Översyn av revisionsreglerna) ansåg att tredjemansrevisionen ibland var ett nödvändigt redskap. Kommittén genomförde bland annat en enkät hos skattemyndigheterna. Dessa ansåg att borttagandet av möjligheten till tredjemansrevision inneburit ett stort avbräck i kontrollmöjligheterna.
Det sades ligga i sakens natur att skattemyndigheten inte alltid i förväg kan meddela exakt vilka uppgifter och om vem man behövde. Branschkontroller eller invecklade transaktioner angavs som två exempel på sådana tillfällen.
Generella kontroller
Enligt utredningens förslag ska skattemyndigheten därför ha möjlighet att genomföra generella kontroller, alltså samla in uppgifter för att ta ställning till vad som ska granskas ytterligare. Tredjemansrevisionen ska vara målinriktad och inte göras planlöst, och normalt ska ändamålet och företaget/personen som kontrolleras namnges, men detta ska inte krävas, bland annat för att den undersökta kan äventyra utredningen.
Regeringen följde kommitténs förslag, men skärpte till kravet på skattemyndigheterna något genom att kräva särskilda skäl för att få utlämna vem eller vilken rättshandling revisionen avser.
Remissinstanserna var i stor utsträckning kritiska till förändringen, däribland Advokatsamfundet. Kammarrätten i Stockholm ansåg att proportionalitetsprincipen sattes ur spel av möjligheten att genomföra revision utan att meddela den som kontrolleras. Flera ifrågasatte rättssäkerheten i förslaget, och Föreningen auktoriserade revisorer befarade att tredjemansrevisionerna skulle användas som ”fishing expeditions”. Riksskatteverket var däremot positivt.
Viktigt att upprätthålla gränser
Anders Hultqvist är kritisk mot taxeringslagens bestämmelser om revision som de nu är utformade, och han menar att lagändringen smögs in trots massivt motstånd. När lagen nu ser ut som den gör är det oerhört viktigt att upprätthålla de gränser som ändå finns och tillämpa den så att det innebär ett så litet ingrepp i privatsfären som möjligt.
– Vi måste alltid upprätthålla en gräns, så att en djupgående undersökning mot den enskilde alltid måste ha ett klart syfte och vara avgränsat för att tillgodose just det syftet, samt att syftet ska vara försvarbart. Det är vad som skiljer en rättsstat från en totalitär stat, att man sätter gränser för den offentliga maktutövningen. Om man överträder dem måste det finnas ett försvarbart syfte och man ska hålla sig inom det syftet. En allmän rätt för myndigheter att så att säga gräva i uppgifter hos de privata subjekten, det är just motsatsen, säger han.