EU måste värna demokrati och fred

EU tillkom som ett fredsprojekt i efterdyningarna av två världskrig. Till Europas hjälp kom vid båda tillfällena USA. Europas fred byggde till stor del på dessa stora och ovärderliga insatser. USA bildades också efter ett förödande befrielsekrig mellan landets inbyggare och världens då starkaste kolonialmakt. Den federala stat som skapades genom USA:s konstitution 1776 kan ses som ett demokratiskt fredsprojekt. Grundvalen var i båda fallen respekten för individen och dennes fri- och rättigheter. En grundbult i systemet blev snart respekten för ”the rule of law”.

Den nuvarande amerikanska administrationen förefaller emellertid ha glömt sin konstitution och en del av de principer som denna avser att skydda. Exemplen är dessvärre många.

Genom upprätthållandet av fånglägret i Guantanamo Bay har USA bortom allt vad internationell rätt och mänskliga rättigheter föreskriver övergivit några av de grundläggande principer som USA:s konstitution vilar på. Fängslande av människor utan domstolsprövning eller, tycks det, utan att man ens framställt en anklagelse tycks höra till ordningen för dagen. Man har vidare infört en självpåtagen rätt att kidnappa påstådda terrorister och föra dem till hemliga fängelser i olika länder. Allt detta har som bekant hårt kritiserats av bland andra Europarådet, FN och USA:s högsta domstol. Samtidigt har USA tillsammans med Kina, Irak, Israel, Indien, Libyen och Saudiarabien valt att inte ansluta sig till den internationella brottmålsdomstolen, ICC, i Haag. USA vill inte riskera att någon amerikansk soldat skall kunna bli föremål för lagföring i en icke amerikansk domstol. USA har därtill förmått ett  antal stater att i bilaterala avtal förbinda sig att bryta mot folkrättsligt ingångna avtal och  inte medverka till att utlämna misstänkta amerikanska krigsförbrytare till ICC.

Till detta kommer Bushadministrationens 2006 införda Military Commissions Act. Denna godkänner förhörsmetoder som inte kan beskrivas på annat sätt än tortyr. Att doppa en misstänkt person i vatten genom skendränkning, så kallad ”waterboard-ing”, är numera en tillåten tortyrmetod, som landets vicepresident i en radiointervju kraftfullt uttalat sitt stöd för.  Alla vi som trodde att Genèvekonventionens förbud mot tortyr utgjorde en närmast helig princip i alla civiliserade länder har fått anledning tänka om. När nu federala åklagare i flera mål i USA dessutom kräver att få åberopa anonyma vittnen finns det anledning att vara särskilt uppmärksam. Bakgrunden till önskemålet om anonyma vittnen är enligt uppgift att Israel krävt detta för att låta sina militärer och underrättelseagenter lämna vittnesmål.

Också i Sverige har vi numera infört möjligheter för polis att arbeta under så kallade skyddade identiteter. Det är som Advokatsamfundet anfört i sitt remissvar angeläget att det klart framgår att det är fråga om en fiktiv identitet för den händelse poliser som arbetar under skyddsidentitet skulle komma att åberopas som vittnen i domstol. Tortyrliknande förhörsmetoder är främmande för vår rättsordning och våra värderingar, men vi har inte med tillräcklig kraft reagerat på att en svensk satt fängslad i över två och ett halvt år på Guantanamo Bay utan att delges misstanke om något brott. En sådan behandling stämmer inte med de grundläggande rättsprinciper som gäller i vårt land.

Nyligen uttalade Deputy Assistant Secretary of Defense for Detainee Affairs, Charles ”Cully” D. Stimson att det var chockerande och opatriotiskt att stora amerikanska advokatfirmor företrädde Guantanamo-fångar. Han uppmanade företagen att bojkotta dessa advokatfirmor.  Bakgrunden var att några av de mest välrenommerade amerikanska advokatbyråerna på pro bono basis åtagit sig att företräda fångar som förts till Guantanamo. Det amerikanska advokatsamfundet, ABA, reagerade med kraft på Stimsons uttalande och underströk vikten av att advokater kämpar för att misstänktas rätt till en rättvis rättegång inte åsidosätts. ABA förtjänar vårt odelade stöd.

I Herald Tribune har de senaste dagarna på ledarplats rapporterats om hur Bush-administrationen nu försökt rasera vad som är kvar av rätten till advokat för fångarna i lägret i Guantanamo Bay. Justitiedepartementet föreslår nu att all post från de intagnas advokater skall läsas av militären. Rätten att träffa sin advokat skall begränsas till tre gånger. Endast ett möte skall tillåtas med advokaten för att bestämma om ett uppdrag skall lämnas eller inte. Vidare skall advokat och den misstänkte inte ha rätt att ta del av den bevisning som ligger till grund för beslutet att förklara någon vara så kallad ”enemy combatant”. Ett beslut att neka åtkomst till dessa uppgifter skall kunna fattas av regeringstjänstemän på egen hand.

Administrationen gör gällande att advokater har skapat oro hos de intagna och i strid med reglerna läckt information till media. Något stöd för dessa anklagelser har veterligen inte presenterats. Den argumentation som enligt artikeln i Herald Tribune åberopas till stöd för att beröva de misstänkta rätten till advokat grundar sig på att de befinner sig på en militärbas i annat land. Det är inte utan svårighet man försöker följa tankegången. Befarar man att Castro ska ingripa på den av USA leasade ön?

Herr Stimson fick enligt uppgift dra sig tillbaka från sin post. Men hans tankar har alltså återuppstått. Det kan tydligen vara svårt att avgöra vem Bushadministrationen betraktar som den största fienden, de intagna eller deras advokater.

Den europeiska kriminalpolitiken kännetecknas av gemensamma organ som Europol och Eurojust, gemensamma resurser och gemensamma regelverk. Denna utveckling inleddes i Tammerfors 1999. Den europeiska straffrätten bygger på dels harmonisering, dels erkännande av varandras rättsordningar och därmed domar och beslut. Utgångspunkten är en effektivare brottsbekämpning. Exempel på lagstiftningsåtgärder med detta syfte är Rambeslutet om bekämpande av organiserad brottslighet. En rad nya mycket omfattande förslag till rambeslut och konventioner är i antågande. Till skillnad från vad som kännetecknar svensk kriminalpolitik saknas i den europeiska straffrätten i det närmaste brottspreventiva åtgärder. Till detta kommer stora skillnader i medlemsländernas rättstraditioner, liksom en utbredd korruption i flera medlemsstater.  Konsekvensen är att fokus blir på effektivitet. Risken för ökad repression och minskad frihet är påtaglig. Tydligt är att ökad tvångsmedelsanvändning kan komma att leda till begränsningar i grundläggande fri och rättigheter.

I dagarna kom Integritetsskyddskommittén med sitt betänkande. Detta vore god nattlektyr inte bara för den svenske lagstiftaren, utan än mer för hans europeiska kollegor. EU:s stats- och regeringschefer har genom lagstiftning och sin beredvillighet att tillmötesgå Bush-administrationens krav distanserat sig från den uppgift som är själva grundvalen för EU:s tillkomst; demokrati och fred.

När nu EU firar sin femtioårsdag finns det på goda grunder skäl att vara förhoppningsfull. Många är de initiativ och projekt som EU på ett synnerligen ansvarsfullt sätt genomfört. Men det finns också skäl till oro inför avsaknaden av en tillräckligt stark och självständig motkraft till de repressiva och i flera avseenden antidemokratiska influenser som med allt starkare kraft gör sig gällande från det stora landet i väst. Det är av avgörande betydelse för EU:s framtid att det europeiska samarbetet orkar stå upp för de grundläggande rättsstatliga reglerna till skydd för den enskilda människan. Rättsutvecklingen bör även framgent föras i riktning från Medeltiden. Inte mot den. Här borde EU kunna spela en viktig roll.

Generalsekreterare Anne Ramberg