Fortbildning – en god investering
Nr 6 2005 Årgång 71
Advokater ska genomgå professionell vidareutbildning minst 15 timmar per år. Det finns många arrangörer som slåss om kursdeltagarna och ett stort utbud av korta och längre kurser – både när och fjärran. Somliga advokater är kritiska till att kravet finns, men de flesta tycks vara överens om att fortbildning är bra för kåren.
– Vi advokater behöver fortbilda oss för att vidmakthålla och vidareutveckla vår kompetens och på så sätt förstärka vår konkurrenskraft på marknaden. Utbildning är viktigt för att stärka varumärket advokat, säger Claes G Hansson, som är ordförande i Advokatsamfundets fortbildningsutskott.
Utskottet består av tre advokater som planerar och diskuterar idéer till Advokatsamfundets fortbildningskurser.
Advokatsamfundets kursavdelning består av två personer, chefen Jonas Olbe och sekreteraren Birgitta Reitz. De arrangerar allt det praktiska kring det 30-tal fortbildningskurser per år – med tillsammans cirka 600 deltagare – som samfundet anordnar. Kursavdelningens omsättning 2004 var totalt 13-14 miljoner kronor. Så de har mycket att göra, eftersom de samtidigt har ansvar för att organisera omkring 30 delkurser och minst fyra advokatexamenstillfällen per år. Fortbildningskurserna ordnas oftast i egen regi, men ibland i samarbete med myndigheter som Brottsoffermyndigheten och Åklagarmyndigheten.
De grundläggande brottmåls- och tvistemålsprocesskurserna är mest populära, men även mer specialiserade kurser om ny lagstiftning lockar många deltagare.
Det är dock inte lätt att anordna kurser som ska passa alla advokater och biträdande jurister med deras många inriktningar, geografiska spridning och olika kunskapsnivåer.
– Att hitta ett ämne som är tillräckligt publikdragande är det svåraste. När jag började i fortbildningsutskottet ville jag också ha fler kurser på andra orter än Stockholm, men efter flera försök kan jag nu konstatera att inte tillräckligt många anmäler sig då, säger Claes G Hansson.
Rätt balans
För att hitta ämnen lyssnar ledamöterna i fortbildningsutskottet på kollegors åsikter och håller reda på aktuell och kommande lagstiftning. Det gäller att hitta den rätta balansen – tillräckligt många ska beröras samtidigt som området inte får vara för allmänt hållet eller för smalt.
Att utbildning är dyrt håller Claes G Hansson med om, men han tillägger att samfundets kurser är prisvärda och inte dyrare än någon annan kursarrangör.
– Jag förstår advokater som klagar på att de tvingas lägga ner dyra pengar på kurser. Men det är en nödvändig förutsättning för att bevara sig själv. Att investera i utbildning är som regel aldrig för dyrt, säger Claes G Hansson.
Utbildningskravet för de 4300 advokaterna innebär totalt ett behov om 64500 utbildningstimmar – förutsatt att alla advokater fullgör sin plikt. Det stora behovet kan inte stillas enbart av Advokatsamfundets utbildningar, trots ett ökat utbud. Därför kan advokater i de allra flesta fall tillgodoräkna sig utbildningar även från andra institut.
Det finns en handfull större arrangörer som konkurrerar om att få en del av kakan. Enligt reglerna ska utbildningen vara yrkesrelaterad, men den måste inte handla om juridik, utan kan även röra exempelvis språk, mediehantering eller ekonomi – om det är till nytta i advokatverksamheten.
Advokaten ska själv dokumentera sina utbildningsaktiviteter och upplysa sin revisor att kravet är uppfyllt, vilket ska framgå av revisorsintyget till Advokatsamfundet. Eftersom kravet infördes den 1 januari 2004 är det först i år som granskning görs av hur ledamöterna har uppfyllt kravet. På kansliet sker kontroll av revisorsintyget, men vid denna tidnings pressläggning finns ännu inga siffror på om några ledamöter har slarvat.
Advokater som inte uppfyllt kravet kommer att anmodas att göra det. I sista hand och vid upprepade brister kan det bli fråga om att samfundets styrelse väcker frågan om ett disciplinärende. 14 ansökningar om dispens från vidareutbildningskravet kom in under 2004. Elva advokater beviljades dispens, en fick avslag och två rörde nedsättning av utbildningskravet.
– I en organisation med mer än 4 000 advokater kan man inte räkna med att alla uppfyller kravet, men jag tror knappast att det blir någon strid ström av disciplinåtgärder, säger Claes G Hansson.
Reaktionerna på kraven har varit många. Från negativa ekonomiska aspekter, att kravet är omotiverat, att de större byråerna redan uppfyller kravet till att timmarna är för få och ett slag i luften.
– Man kan alltid undra vad 15 timmar räcker till för att professionalisera kåren, men det är i alla fall något, säger Claes G Hansson.
Jämförelser
Andra yrkesgrupper i Sverige har också krav på fortbildning, exempelvis åklagare, domare och revisorer. Obligatorisk fortbildning som en kvalitetssäkring för juristkåren har under flera år även varit en viktig fråga i många andra länder. Under 1990-talet infördes fortbildningskrav i bland annat Skottland, Norge, Finland, Nederländerna, England, Belgien och Frankrike. Danmark är på väg att införa regler. Fortbildningskraven varierar, men ligger vanligtvis mellan 16 och 20 timmar per år. Inom CCBE, Rådet för advokatsamfunden i EU, rekommenderas att alla advokater vidareutbildar sig och en harmonisering av utbildningskraven för advokater inom EU diskuteras.
SANNA ARNDT
Publicerad i nr 6 2005
Utskottet består av tre advokater som planerar och diskuterar idéer till Advokatsamfundets fortbildningskurser.
Advokatsamfundets kursavdelning består av två personer, chefen Jonas Olbe och sekreteraren Birgitta Reitz. De arrangerar allt det praktiska kring det 30-tal fortbildningskurser per år – med tillsammans cirka 600 deltagare – som samfundet anordnar. Kursavdelningens omsättning 2004 var totalt 13-14 miljoner kronor. Så de har mycket att göra, eftersom de samtidigt har ansvar för att organisera omkring 30 delkurser och minst fyra advokatexamenstillfällen per år. Fortbildningskurserna ordnas oftast i egen regi, men ibland i samarbete med myndigheter som Brottsoffermyndigheten och Åklagarmyndigheten.
De grundläggande brottmåls- och tvistemålsprocesskurserna är mest populära, men även mer specialiserade kurser om ny lagstiftning lockar många deltagare.
Det är dock inte lätt att anordna kurser som ska passa alla advokater och biträdande jurister med deras många inriktningar, geografiska spridning och olika kunskapsnivåer.
– Att hitta ett ämne som är tillräckligt publikdragande är det svåraste. När jag började i fortbildningsutskottet ville jag också ha fler kurser på andra orter än Stockholm, men efter flera försök kan jag nu konstatera att inte tillräckligt många anmäler sig då, säger Claes G Hansson.
Rätt balans
För att hitta ämnen lyssnar ledamöterna i fortbildningsutskottet på kollegors åsikter och håller reda på aktuell och kommande lagstiftning. Det gäller att hitta den rätta balansen – tillräckligt många ska beröras samtidigt som området inte får vara för allmänt hållet eller för smalt.
Att utbildning är dyrt håller Claes G Hansson med om, men han tillägger att samfundets kurser är prisvärda och inte dyrare än någon annan kursarrangör.
– Jag förstår advokater som klagar på att de tvingas lägga ner dyra pengar på kurser. Men det är en nödvändig förutsättning för att bevara sig själv. Att investera i utbildning är som regel aldrig för dyrt, säger Claes G Hansson.
Utbildningskravet för de 4300 advokaterna innebär totalt ett behov om 64500 utbildningstimmar – förutsatt att alla advokater fullgör sin plikt. Det stora behovet kan inte stillas enbart av Advokatsamfundets utbildningar, trots ett ökat utbud. Därför kan advokater i de allra flesta fall tillgodoräkna sig utbildningar även från andra institut.
Det finns en handfull större arrangörer som konkurrerar om att få en del av kakan. Enligt reglerna ska utbildningen vara yrkesrelaterad, men den måste inte handla om juridik, utan kan även röra exempelvis språk, mediehantering eller ekonomi – om det är till nytta i advokatverksamheten.
Advokaten ska själv dokumentera sina utbildningsaktiviteter och upplysa sin revisor att kravet är uppfyllt, vilket ska framgå av revisorsintyget till Advokatsamfundet. Eftersom kravet infördes den 1 januari 2004 är det först i år som granskning görs av hur ledamöterna har uppfyllt kravet. På kansliet sker kontroll av revisorsintyget, men vid denna tidnings pressläggning finns ännu inga siffror på om några ledamöter har slarvat.
Advokater som inte uppfyllt kravet kommer att anmodas att göra det. I sista hand och vid upprepade brister kan det bli fråga om att samfundets styrelse väcker frågan om ett disciplinärende. 14 ansökningar om dispens från vidareutbildningskravet kom in under 2004. Elva advokater beviljades dispens, en fick avslag och två rörde nedsättning av utbildningskravet.
– I en organisation med mer än 4 000 advokater kan man inte räkna med att alla uppfyller kravet, men jag tror knappast att det blir någon strid ström av disciplinåtgärder, säger Claes G Hansson.
Reaktionerna på kraven har varit många. Från negativa ekonomiska aspekter, att kravet är omotiverat, att de större byråerna redan uppfyller kravet till att timmarna är för få och ett slag i luften.
– Man kan alltid undra vad 15 timmar räcker till för att professionalisera kåren, men det är i alla fall något, säger Claes G Hansson.
Jämförelser
Andra yrkesgrupper i Sverige har också krav på fortbildning, exempelvis åklagare, domare och revisorer. Obligatorisk fortbildning som en kvalitetssäkring för juristkåren har under flera år även varit en viktig fråga i många andra länder. Under 1990-talet infördes fortbildningskrav i bland annat Skottland, Norge, Finland, Nederländerna, England, Belgien och Frankrike. Danmark är på väg att införa regler. Fortbildningskraven varierar, men ligger vanligtvis mellan 16 och 20 timmar per år. Inom CCBE, Rådet för advokatsamfunden i EU, rekommenderas att alla advokater vidareutbildar sig och en harmonisering av utbildningskraven för advokater inom EU diskuteras.
SANNA ARNDT
Publicerad i nr 6 2005