Missnöjets vinter
Nr 5 2005 Årgång 71
”Now is the winter of our discontent
Made glorious summer by this sun of York;
And all the clouds that lour’d upon our house
In the deep bosom of the ocean buried.
Now are our brows bound with victorious wreaths;”
William Shakespeare: Rickard III
första akten, första scenen
Made glorious summer by this sun of York;
And all the clouds that lour’d upon our house
In the deep bosom of the ocean buried.
Now are our brows bound with victorious wreaths;”
William Shakespeare: Rickard III
första akten, första scenen
Fullmäktigemötet år 2005 är över. Efter en trevlig helg med allmänt advokatmöte i rikets andra stad har ledamöterna i samfundets högsta beslutande organ vänt hem. Några viktiga beslut blev fattade. Andra beslut blev inte fattade. Och väl var nog det. För dem som sett fram mot det stora slaget mellan kämpande fraktioner blev händelsen en besvikelse. Nya Göteborgskravaller uteblev. De beslut som togs – utöver de sedvanliga – präglades av ett viktigt övergripande tema. Detta handlade om hur vi i samfundet skall kunna öka sammanhållningen mellan ledamöterna inte minst genom avdelningarnas verksamhet.
Det som under våren varit det verkliga stridsäpplet, dvs frågan om utformningen av de framtida jävsreglerna diskuterades inte alls. I den delen framkom intet nytt argument, ingen ny synpunkt, intet nytt faktum. Det fanns nog de som tyckte att detta var konstigt. Själv tycker jag inte så. Under det år som gått sedan styrelsen tog sitt beslut om det vägledande uttalandet beträffande controlled auctions har från vissa håll kritik framförts. Påfallande är emellertid att ingen av kritikerna kunnat formulera en sammanhållen argumentation till stöd för sin uppfattning att hävdvunna principer skall överges. Att så inte skett är förstås inte så underligt. Uppgiften att formulera en alternativ jävsregel för advokaters rimliga förhållningssätt i fall av direkt kolliderande uppdrags intressen är nämligen svår, för att inte säga omöjlig.
Emellertid. Den diskussion som förekommit under våren har satt allmänt fokus på det faktum att de Vägledande reglerna om god advokatsed utformades för cirka 30 år sedan. Styrelsen har under åren avgivit ett stort antal vägledande uttalanden som behöver integreras i regelverket. Disciplinnämnden har under åren utvecklat en praxis som behöver struktureras. Detta arbete pågår sedan lång tid. Etikreglerna behöver ses över och anpassas till en lite annan verklighet. Styrelsen har därför funnit att tiden nu är inne att göra en översyn över hela det etiska regelverket. Med hänsyn till styrelsens initiativ fann de ledamöter som motionerat i frågan för gott att återkalla alla de delar av motionen som inte överensstämde med styrelsens förslag. De valde också att återkalla motionen avseende särreglering av konfliktreglerna. Det var klokt.
Etikreglerna kommer nu att behandlas av en utav styrelsen tillsatt utredningsgrupp. Det blir en stor och viktig uppgift. Förhoppningen är att utredningens resultat i sinom tid skall kunna läggas till grund för ett etiskt regelverk för framtidens behov. Arbetet kommer att bli omfattande. Det kommer att ta tid. Några kanske tycker att etikreglerna borde snabbutredas. Till dem vill jag framhålla att utformningen av en konsistent, välavvägd och tidsanpassad deontologi som därtill bevarar yrkets kärnvärden måste få ta all den tid som behövs. Det är resultatet som räknas. Det skall hålla länge. Jag är övertygad om att utredningen i sitt viktiga arbete kommer att ta in synpunkter från källor inom och utom kåren, i Sverige och i utlandet.
Till fullmäktige förelåg en motion som gick ut på att samfundets hus skulle säljas. Byggnaden var, hävdade man, en sändare av felaktiga signaler. Den moderna tidens krav ansågs innebära att man förlade kansliet till lokaliteter belägna ”närmare ledamöterna”. Såsom en känd Göteborgsadvokat framhöll var det inte helt lätt att förstå varför kontor i Stockholms centrum, till exempel på Norrmalmstorg bättre än huset på Djurgården skulle tillgodose den samlade kårens geografiska preferenser. Debatten rörande huset gladde mig. Den visade hur ledamöterna, inte minst de som under lång tid varit verkligt engagerade i samfundsfrågor, liksom den nuvarande styrelsen, liksom samfundets olika nämnder och kommittéer, liksom samfundets otaliga besökare och gäster, liksom – förstås – kanslipersonalen och jag själv, hur alla dessa entydigt ser samfundets hus som en viktig symbol för flera av de kärnvärden som samfundet står för. Att huset därtill ger oss en låg hyreskostnad och en väl placerad ekonomisk reserv pekar med styrka i samma riktning. När motionen om en försäljning av huset med eftertryck avslogs var detta även en viktig symbolhandling till försvar för det goda samfundet.
Det faktum att vårt samfund står starkt, åtnjuter omvärldens respekt och utövar ett inflytande till gagn för ledamöterna och för rättssamhället i stort innebär inte att det saknas utrymme för förbättringar. Vi måste hela tiden arbeta på att bli bättre. Det gäller både tillvaratagandet av ledamöternas intressen och rättsstatens. I det förstnämnda hänseendet kan vi, exempelvis, bli bättre på att kommunicera med ledamöterna. Vi kan bli bättre på att få ledamöterna att engagera sig i samfundets angelägenheter. Vi kan stärka utbildningen. Och vi måste oförtrutet arbeta med att förbättra de ekonomiska villkor under vilka humanjuristerna arbetar. Dessa – andra uppgifter – har vi arbetat med och kommer vi att arbeta med framgent. Det säger sig självt att uppslag och bidrag från kåren är viktiga beståndsdelar i det arbetet. Låt oss nu, efter en något blåsig vår, tillsammans arbeta för detta.
Till sist en reflektion om de demokratiska processerna inom samfundet. Ett starkt engagemang från ledamöternas sida är en nödvändig betingelse för en levande demokrati. Förslag och synpunkter till förändringar av samfundet självt och dess arbete måste alltid vara välkomna och – där de framföres bona fide – behandlas med respekt. Så har samfundet alltid fungerat i det förgångna. Det fanns en tid under den gångna våren då jag själv, i likhet med många andra, allvarligt undrade över om det demokratiska samfundet skall kunna bevaras även i framtiden. De i grunden positiva erfarenheterna från det just avslutade fullmäktigemötet gör att jag känner mig helt förvissad om att organisationsdemokratins långsiktiga överlevnad är säkrad även för Sveriges advokatsamfund. En stark kår med en god gemensam värdegrund borgar för detta. Låt oss nu gå på sommarlov och likt barna fylla benen med spring. Och låt missnöjets vinter tvina bort i försommarens solsken. Segerkransen bär vi alla.
ANNE RAMBERG
Generalsekreterare
Publicerad i nr 5 2005
Det som under våren varit det verkliga stridsäpplet, dvs frågan om utformningen av de framtida jävsreglerna diskuterades inte alls. I den delen framkom intet nytt argument, ingen ny synpunkt, intet nytt faktum. Det fanns nog de som tyckte att detta var konstigt. Själv tycker jag inte så. Under det år som gått sedan styrelsen tog sitt beslut om det vägledande uttalandet beträffande controlled auctions har från vissa håll kritik framförts. Påfallande är emellertid att ingen av kritikerna kunnat formulera en sammanhållen argumentation till stöd för sin uppfattning att hävdvunna principer skall överges. Att så inte skett är förstås inte så underligt. Uppgiften att formulera en alternativ jävsregel för advokaters rimliga förhållningssätt i fall av direkt kolliderande uppdrags intressen är nämligen svår, för att inte säga omöjlig.
Emellertid. Den diskussion som förekommit under våren har satt allmänt fokus på det faktum att de Vägledande reglerna om god advokatsed utformades för cirka 30 år sedan. Styrelsen har under åren avgivit ett stort antal vägledande uttalanden som behöver integreras i regelverket. Disciplinnämnden har under åren utvecklat en praxis som behöver struktureras. Detta arbete pågår sedan lång tid. Etikreglerna behöver ses över och anpassas till en lite annan verklighet. Styrelsen har därför funnit att tiden nu är inne att göra en översyn över hela det etiska regelverket. Med hänsyn till styrelsens initiativ fann de ledamöter som motionerat i frågan för gott att återkalla alla de delar av motionen som inte överensstämde med styrelsens förslag. De valde också att återkalla motionen avseende särreglering av konfliktreglerna. Det var klokt.
Etikreglerna kommer nu att behandlas av en utav styrelsen tillsatt utredningsgrupp. Det blir en stor och viktig uppgift. Förhoppningen är att utredningens resultat i sinom tid skall kunna läggas till grund för ett etiskt regelverk för framtidens behov. Arbetet kommer att bli omfattande. Det kommer att ta tid. Några kanske tycker att etikreglerna borde snabbutredas. Till dem vill jag framhålla att utformningen av en konsistent, välavvägd och tidsanpassad deontologi som därtill bevarar yrkets kärnvärden måste få ta all den tid som behövs. Det är resultatet som räknas. Det skall hålla länge. Jag är övertygad om att utredningen i sitt viktiga arbete kommer att ta in synpunkter från källor inom och utom kåren, i Sverige och i utlandet.
Till fullmäktige förelåg en motion som gick ut på att samfundets hus skulle säljas. Byggnaden var, hävdade man, en sändare av felaktiga signaler. Den moderna tidens krav ansågs innebära att man förlade kansliet till lokaliteter belägna ”närmare ledamöterna”. Såsom en känd Göteborgsadvokat framhöll var det inte helt lätt att förstå varför kontor i Stockholms centrum, till exempel på Norrmalmstorg bättre än huset på Djurgården skulle tillgodose den samlade kårens geografiska preferenser. Debatten rörande huset gladde mig. Den visade hur ledamöterna, inte minst de som under lång tid varit verkligt engagerade i samfundsfrågor, liksom den nuvarande styrelsen, liksom samfundets olika nämnder och kommittéer, liksom samfundets otaliga besökare och gäster, liksom – förstås – kanslipersonalen och jag själv, hur alla dessa entydigt ser samfundets hus som en viktig symbol för flera av de kärnvärden som samfundet står för. Att huset därtill ger oss en låg hyreskostnad och en väl placerad ekonomisk reserv pekar med styrka i samma riktning. När motionen om en försäljning av huset med eftertryck avslogs var detta även en viktig symbolhandling till försvar för det goda samfundet.
Det faktum att vårt samfund står starkt, åtnjuter omvärldens respekt och utövar ett inflytande till gagn för ledamöterna och för rättssamhället i stort innebär inte att det saknas utrymme för förbättringar. Vi måste hela tiden arbeta på att bli bättre. Det gäller både tillvaratagandet av ledamöternas intressen och rättsstatens. I det förstnämnda hänseendet kan vi, exempelvis, bli bättre på att kommunicera med ledamöterna. Vi kan bli bättre på att få ledamöterna att engagera sig i samfundets angelägenheter. Vi kan stärka utbildningen. Och vi måste oförtrutet arbeta med att förbättra de ekonomiska villkor under vilka humanjuristerna arbetar. Dessa – andra uppgifter – har vi arbetat med och kommer vi att arbeta med framgent. Det säger sig självt att uppslag och bidrag från kåren är viktiga beståndsdelar i det arbetet. Låt oss nu, efter en något blåsig vår, tillsammans arbeta för detta.
Till sist en reflektion om de demokratiska processerna inom samfundet. Ett starkt engagemang från ledamöternas sida är en nödvändig betingelse för en levande demokrati. Förslag och synpunkter till förändringar av samfundet självt och dess arbete måste alltid vara välkomna och – där de framföres bona fide – behandlas med respekt. Så har samfundet alltid fungerat i det förgångna. Det fanns en tid under den gångna våren då jag själv, i likhet med många andra, allvarligt undrade över om det demokratiska samfundet skall kunna bevaras även i framtiden. De i grunden positiva erfarenheterna från det just avslutade fullmäktigemötet gör att jag känner mig helt förvissad om att organisationsdemokratins långsiktiga överlevnad är säkrad även för Sveriges advokatsamfund. En stark kår med en god gemensam värdegrund borgar för detta. Låt oss nu gå på sommarlov och likt barna fylla benen med spring. Och låt missnöjets vinter tvina bort i försommarens solsken. Segerkransen bär vi alla.
ANNE RAMBERG
Generalsekreterare
Publicerad i nr 5 2005