Disciplinärenden
Nr 5 2005 Årgång 71
Beslut våren 2005.
8. Advokat har vid telefonsamtal med företrädare för kommuns socialförvaltning utpekat person som misstänkt pedofil.
Varning jämte straffavgift 10000 kronor.
I februari 2001 inleddes förundersökning på grund av misstanke att X gjort sig skyldig till sexuellt utnyttjande alternativt sexuellt ofredande av sin son Y. Advokaten Z förordnades i april 2001 till offentlig försvarare för X och advokaten A förordnades i februari 2001 till målsägandebiträde åt Y. Vederbörande åklagare beslöt i juni 2001 att förundersökningen skulle läggas ned utan att åtal väcktes. Nämnda förordnanden upphörde då tingsrätten i juni 2001 avskrev målet från vidare handläggning.
I december 2003 fick X:s chef L vid socialförvaltningen i H-kommun ett brev adresserat till henne men utan avsändare. I brevet utpekas X som pedofil. Det krävs åtgärder för att i princip ge denne avsked. Kommunen kan inte låta sig drabbas av ytterligare en pedofilskandal. I brevet nämns barnets företrädare A som insatt i saken. A ringde strax före jul 2003 till L på eget initiativ och blev då hänvisad till en högre chef vid namn G. Därefter ringde A likaså på eget initiativ till G.
I anmälningsskriften, som inkom till Advokatsamfundet den 27 februari 2004, anförs bland annat: Vid samtalet med G utpekade A X som pedofil och att det var mycket viktigt att det omgående vidtogs åtgärder mot denne. A har allvarligt åsidosatt sina plikter som advokat då hon medverkat i beskyllningar mot X riktade mot hans arbetsgivare i en anställning som han inte haft särskilt länge.
Beskyllningarna har haft till avsikt att allvarligt skada honom. A har varit likgiltig inför det faktum att X kunnat förlora sitt arbete och möjligheten att kunna försörja sig. X har upplevt beskyllningarna som mycket kränkande och har tagit mycket illa vid sig. Helt klart är att A har brutit mot 37 § p 3 i VRGA.
A har i yttrande till samfundet anfört bland annat: Hon hade inte något att göra med den anonyma anmälan till socialförvaltningen. Anledningen till att hon ringde var att hon erhöll kopia på det anonyma brevet och också kopia på kuvertet på vilket L:s namn stod. A talade med G en liten stund. Hon berättade att hon hade varit förordnat målsägandebiträde åt X:s son och att hon ansåg att sonen var mycket trovärdig i sina uppgifter. Hon undvek dock att skildra vad Y hade berättat att hans pappa hade gjort med honom. Hon förklarade för G att hon var orolig för att det skulle kunna finnas risk att X förgrep sig på andra barn. Det torde vara ett välkänt faktum att män som har en böjelse för småbarn ofta söker sig till arbeten där de kan få fri tillgång till barn.
A ringde således inte till G för att X skulle förlora sitt arbete utan endast för att i möjligaste mån förhindra risken för att andra barn skulle utsättas för övergrepp. A är inte längre förordnad som målsägandebiträde åt Y, eftersom förundersökningen är nedlagd sedan flera år tillbaka. Y är således ej längre hennes klient, varför hon inte ringt till X:s arbetsgivare för att främja klientens sak.
Samtalet med arbetsgivaren hade inte med den före detta klienten att göra. Det avsåg endast att om möjligt förhindra att andra barn skulle riskera att utsättas för sexuella övergrepp. Samtalet var således i allra högsta grad inte ”opåkallat”. A har följaktligen inte brutit mot 37 § p 3 i VRGA. Hon har inte heller på något annat sätt brutit mot reglerna om god advokatsed. A vill också hänvisa till 23 kap 6 § RB vari sägs att för det fall att någon underlåter att i tid anmäla eller avslöja brott som är å färde denne skall i de fall särskilt stadgas dömas för underlåtenhet att avslöja brott.
Hon vill inte påstå att hon kände till att brott var å färde men blotta kunskapen om att X kanske arbetade med barn och att det således kunde finnas en risk för att andra barn kom till skada gjorde att hon kände sig tvungen att agera. Det faktum att hon kontaktade X:s arbetsgivare gjorde hon således helt i linje med lagstiftarens uppfattning om hur landets medborgare skall agera.
Nämndens bedömning
Genom att vid samtalet med G omtala att man kunde misstänka att X var pedofil och att detta styrktes av att dennes son trovärdigt utpekat honom har A allvarligt åsidosatt sina plikter som advokat.
På grund härav tilldelar nämnden A varning jämlikt 8 kap. 7 § andra stycket Rättegångsbalken och ålägger jämlikt 8 kap. 7 § tredje stycket Rättegångsbalken A att utge straffavgift till Advokatsamfundet med tiotusen (10 000) kronor.
9. Advokat som tidigare biträtt i tvist med dödsbodelägare angående frågor rörande dödsbo borde inte ha samtyckt till att förordnas som boutredningsman i dödsboet. Erinran tilldelad.
Advokaten A har företrätt Xoch Y i en testaments-tvist med B. B:s man, C, avled den 16 december 1997. Dödsbodelägare var B och deras son Yvar efterarvinge. Till familjen hörde också fosterdottern X som levt tillsammans med makarna B, C och sonen sedan hon var några månader gammal.
X och Y väckte i oktober 2000 talan mot B vid S-stads tingsrätt med yrkande att tingsrätten måtte fastställa att kopior av testamente av den 11 februari 1997 och tillägg av den 1 oktober 1997 undertecknade av C utgjorde testators yttersta vilja och testamente. I samband med huvudförhandling i målet den 12 juni 2001 träffades förlikning mellan parterna vilken bland annat innebar att arvskifte upprättades och godkändes.
Anmälan, som kom in till Advokatsamfundet den 18 mars 2004, avser attA:
1. upprättat arvskifte trots att en slutligt godkänd bouppteckning inte förelegat vid tiden för förlikningen, vilket ledde till att vederbörande bank vägrade att genomföra skiftet
2. underlåtit att underrätta överförmyndaren om arvskiftet, trots att på grund av arvsavstående minderåriga barn var arvtagare
3. åtagit sig uppdrag som boutredningsman i dödsboet, trots att han företrätt part i det tidigare nämnda målet.
A har tillbakavisat anmärkningarna och vidare anfört bland annat följande. Bhade eget ombud i testamentstvisten, advokaten L i S-stad. Med hänsyn till tvistens karaktär ansåg båda ombuden att det var lämpligast att genomföra förlikningen som ett arvskifte. Efter det att ombuden upprättat förslaget till arvskifte gick de igenom förslaget med sina klienter. Därefter gjordes vissa ändringar och tillägg för hand, varefter handlingen undertecknades i närvaro av lagmannen vid tingsrätten.
Av arvskifteshandlingen framgick att hänsyn tagits till B:s överklagande av tingsrättens beslut att ej inregistrera en av henne ingiven tillläggsbouppteckning. Hans uppdrag avlutades i och med förlikningen.
Omkring ett år senare tog X kontakt med honom och uppgav att B vägrade att skifta boet enligt det överenskomna arvskiftet. Hon ville därför ansöka om att dödsboet skulle avträdas till förvaltning av boutredningsman och tillfrågade därvid honom om han kunde åtaga sig ett sådant uppdrag, vilket han accepterade. Ansökan om boutredningsman ingavs till tingsrätten i juni 2002 men därefter hade han inte avhört vare sig tingsrätten eller X.
B har i ärendet upplyst att tingsrätten avslagit X:s begäran om förordnande av boutredningsman med hänvisning till att något giltigt testamente inte företetts.
Ytterligare skriftväxling har förekommit i ärendet.
Nämndens bedömning
Av utredningen i ärendet framgår att A i ansökan av X till tingsrätten förklarat sig villig att mottaga uppdrag som boutredningsman i dödsboet efter C. Eftersom A tidigare företrätt bland annat sökanden i tvist med dödsbodelägaren B angående frågor rörande dödsboet, borde han inte ha samtyckt till att förordnas som boutredningsman. Härigenom har han åsidosatt sina plikter som advokat.
På grund härav tilldelar nämnden A erinran jämlikt 8 kap. 7 § andra stycket Rättegångsbalken.
Det som i övrigt har förekommit i ärendet föranleder ingen åtgärd.
Publicerad i nr 5 2005
Varning jämte straffavgift 10000 kronor.
I februari 2001 inleddes förundersökning på grund av misstanke att X gjort sig skyldig till sexuellt utnyttjande alternativt sexuellt ofredande av sin son Y. Advokaten Z förordnades i april 2001 till offentlig försvarare för X och advokaten A förordnades i februari 2001 till målsägandebiträde åt Y. Vederbörande åklagare beslöt i juni 2001 att förundersökningen skulle läggas ned utan att åtal väcktes. Nämnda förordnanden upphörde då tingsrätten i juni 2001 avskrev målet från vidare handläggning.
I december 2003 fick X:s chef L vid socialförvaltningen i H-kommun ett brev adresserat till henne men utan avsändare. I brevet utpekas X som pedofil. Det krävs åtgärder för att i princip ge denne avsked. Kommunen kan inte låta sig drabbas av ytterligare en pedofilskandal. I brevet nämns barnets företrädare A som insatt i saken. A ringde strax före jul 2003 till L på eget initiativ och blev då hänvisad till en högre chef vid namn G. Därefter ringde A likaså på eget initiativ till G.
I anmälningsskriften, som inkom till Advokatsamfundet den 27 februari 2004, anförs bland annat: Vid samtalet med G utpekade A X som pedofil och att det var mycket viktigt att det omgående vidtogs åtgärder mot denne. A har allvarligt åsidosatt sina plikter som advokat då hon medverkat i beskyllningar mot X riktade mot hans arbetsgivare i en anställning som han inte haft särskilt länge.
Beskyllningarna har haft till avsikt att allvarligt skada honom. A har varit likgiltig inför det faktum att X kunnat förlora sitt arbete och möjligheten att kunna försörja sig. X har upplevt beskyllningarna som mycket kränkande och har tagit mycket illa vid sig. Helt klart är att A har brutit mot 37 § p 3 i VRGA.
A har i yttrande till samfundet anfört bland annat: Hon hade inte något att göra med den anonyma anmälan till socialförvaltningen. Anledningen till att hon ringde var att hon erhöll kopia på det anonyma brevet och också kopia på kuvertet på vilket L:s namn stod. A talade med G en liten stund. Hon berättade att hon hade varit förordnat målsägandebiträde åt X:s son och att hon ansåg att sonen var mycket trovärdig i sina uppgifter. Hon undvek dock att skildra vad Y hade berättat att hans pappa hade gjort med honom. Hon förklarade för G att hon var orolig för att det skulle kunna finnas risk att X förgrep sig på andra barn. Det torde vara ett välkänt faktum att män som har en böjelse för småbarn ofta söker sig till arbeten där de kan få fri tillgång till barn.
A ringde således inte till G för att X skulle förlora sitt arbete utan endast för att i möjligaste mån förhindra risken för att andra barn skulle utsättas för övergrepp. A är inte längre förordnad som målsägandebiträde åt Y, eftersom förundersökningen är nedlagd sedan flera år tillbaka. Y är således ej längre hennes klient, varför hon inte ringt till X:s arbetsgivare för att främja klientens sak.
Samtalet med arbetsgivaren hade inte med den före detta klienten att göra. Det avsåg endast att om möjligt förhindra att andra barn skulle riskera att utsättas för sexuella övergrepp. Samtalet var således i allra högsta grad inte ”opåkallat”. A har följaktligen inte brutit mot 37 § p 3 i VRGA. Hon har inte heller på något annat sätt brutit mot reglerna om god advokatsed. A vill också hänvisa till 23 kap 6 § RB vari sägs att för det fall att någon underlåter att i tid anmäla eller avslöja brott som är å färde denne skall i de fall särskilt stadgas dömas för underlåtenhet att avslöja brott.
Hon vill inte påstå att hon kände till att brott var å färde men blotta kunskapen om att X kanske arbetade med barn och att det således kunde finnas en risk för att andra barn kom till skada gjorde att hon kände sig tvungen att agera. Det faktum att hon kontaktade X:s arbetsgivare gjorde hon således helt i linje med lagstiftarens uppfattning om hur landets medborgare skall agera.
Nämndens bedömning
Genom att vid samtalet med G omtala att man kunde misstänka att X var pedofil och att detta styrktes av att dennes son trovärdigt utpekat honom har A allvarligt åsidosatt sina plikter som advokat.
På grund härav tilldelar nämnden A varning jämlikt 8 kap. 7 § andra stycket Rättegångsbalken och ålägger jämlikt 8 kap. 7 § tredje stycket Rättegångsbalken A att utge straffavgift till Advokatsamfundet med tiotusen (10 000) kronor.
9. Advokat som tidigare biträtt i tvist med dödsbodelägare angående frågor rörande dödsbo borde inte ha samtyckt till att förordnas som boutredningsman i dödsboet. Erinran tilldelad.
Advokaten A har företrätt Xoch Y i en testaments-tvist med B. B:s man, C, avled den 16 december 1997. Dödsbodelägare var B och deras son Yvar efterarvinge. Till familjen hörde också fosterdottern X som levt tillsammans med makarna B, C och sonen sedan hon var några månader gammal.
X och Y väckte i oktober 2000 talan mot B vid S-stads tingsrätt med yrkande att tingsrätten måtte fastställa att kopior av testamente av den 11 februari 1997 och tillägg av den 1 oktober 1997 undertecknade av C utgjorde testators yttersta vilja och testamente. I samband med huvudförhandling i målet den 12 juni 2001 träffades förlikning mellan parterna vilken bland annat innebar att arvskifte upprättades och godkändes.
Anmälan, som kom in till Advokatsamfundet den 18 mars 2004, avser attA:
1. upprättat arvskifte trots att en slutligt godkänd bouppteckning inte förelegat vid tiden för förlikningen, vilket ledde till att vederbörande bank vägrade att genomföra skiftet
2. underlåtit att underrätta överförmyndaren om arvskiftet, trots att på grund av arvsavstående minderåriga barn var arvtagare
3. åtagit sig uppdrag som boutredningsman i dödsboet, trots att han företrätt part i det tidigare nämnda målet.
A har tillbakavisat anmärkningarna och vidare anfört bland annat följande. Bhade eget ombud i testamentstvisten, advokaten L i S-stad. Med hänsyn till tvistens karaktär ansåg båda ombuden att det var lämpligast att genomföra förlikningen som ett arvskifte. Efter det att ombuden upprättat förslaget till arvskifte gick de igenom förslaget med sina klienter. Därefter gjordes vissa ändringar och tillägg för hand, varefter handlingen undertecknades i närvaro av lagmannen vid tingsrätten.
Av arvskifteshandlingen framgick att hänsyn tagits till B:s överklagande av tingsrättens beslut att ej inregistrera en av henne ingiven tillläggsbouppteckning. Hans uppdrag avlutades i och med förlikningen.
Omkring ett år senare tog X kontakt med honom och uppgav att B vägrade att skifta boet enligt det överenskomna arvskiftet. Hon ville därför ansöka om att dödsboet skulle avträdas till förvaltning av boutredningsman och tillfrågade därvid honom om han kunde åtaga sig ett sådant uppdrag, vilket han accepterade. Ansökan om boutredningsman ingavs till tingsrätten i juni 2002 men därefter hade han inte avhört vare sig tingsrätten eller X.
B har i ärendet upplyst att tingsrätten avslagit X:s begäran om förordnande av boutredningsman med hänvisning till att något giltigt testamente inte företetts.
Ytterligare skriftväxling har förekommit i ärendet.
Nämndens bedömning
Av utredningen i ärendet framgår att A i ansökan av X till tingsrätten förklarat sig villig att mottaga uppdrag som boutredningsman i dödsboet efter C. Eftersom A tidigare företrätt bland annat sökanden i tvist med dödsbodelägaren B angående frågor rörande dödsboet, borde han inte ha samtyckt till att förordnas som boutredningsman. Härigenom har han åsidosatt sina plikter som advokat.
På grund härav tilldelar nämnden A erinran jämlikt 8 kap. 7 § andra stycket Rättegångsbalken.
Det som i övrigt har förekommit i ärendet föranleder ingen åtgärd.
Publicerad i nr 5 2005