Ekobrott – ett samhällshot
Nr 5 2005 Årgång 71
Ekobrott är ett samlingsbegrepp för många olika brott, till exempel skattebrott, bokföringsbrott, insiderbrott eller brott mot borgenärer. De flesta av ekobrotten upptäcks av skatteverkets kontroller eller av konkursförvaltare som utreder konkursbon. Men mörkertalet är stort och många av brotten upptäcks aldrig.
Flera av de advokater vi talat med, såväl försvarare som konkursförvaltare, liknar ekobrottsutvecklingen med en evig tävlan mellan myndigheter och ekobrottslingar. Så fort ett nytt kontrollsystem skapas eller nya regler antas tar det inte lång tid innan någon försöker hitta på något motdrag.
– De svåra ekonomiska brottslingarna ligger alltid före de brottsbekämpande myndigheterna. De kriminella har motiv, kunnande, teknik och skickliga rådgivare, säger Guy Lofalk, som återkommande har uppdrag som konkursförvaltare.
Hans Strandberg, som är försvarsadvokat i Stockholm, anser att det finns ett batteri av brott som kallas ekonomiska och det kommer alltid nya typer över tiden.
– För 10-15 år sedan var det mycket skalbolagshandel. På senare år har mycket handlat om falska fakturor, insiderbrott och börsrelaterad brottslighet. Men det finns, och har länge funnits, både enklare bokföringsbrott och mycket svåra skattebrott. De stora komplicerade ekonomiska brottmålen kan ta många år att utreda och resultera i utredningar på både 5 000, 10 000 och 20 :000 sidor. I Prosolviamålet var materialet 24 000 sidor, säger Hans Strandberg luttrat.
Internationalisering
En tydlig trend är att fler ekobrott har kopplingar till andra länder. Leif Gustafson liksom många andra förvarsadvokater och konkursförvaltare har allt fler mål med internationell anknytning. Då blir utredningen genast svårare.
– Det skapar mycket arbete om det finns pengaströmmar, dokumentation eller personer utomlands, även om det har blivit lättare att driva en utredning inom EU-länder, säger Leif Gustafson.
"Undre världen"
En annan utveckling är att ekobrotten allt oftare har förgreningar till den organiserade brottsligheten i den "undre världen". Enligt konkursförvaltaren Lars-Olov Svensson i Stockholm är de mest allvarliga ekobrotten den organiserade brottsligheten knuten till den kriminella undre världen i Stockholm. Han har märkt att det har blivit allt vanligare med kopplingar till den kriminella världen vid sina konkursutredningar, till exempel till kriminella MC-gäng. På den andra sidan av skalan, men som också räknas som ekonomisk brottslighet, befinner sig vardagliga hantverkstjänster, som folk i allmänhet aldrig skulle ha råd att betala om alla skatteskulder tas med i kalkylen. Tjänsterna skulle då aldrig utföras enligt Lars-Olov Svensson, och det är luftpengar när skattemyndigheterna talar om hur många miljarder man skulle kunna få in om alla hantverkare jobbade vitt.
Att ekobrotten är en del av vardagen är tydligt anser de vi talat med. Leif Gustafson oroas särskilt över den svarta arbetskraften.
– Det är så utbrett i alla branscher så att det finns klart mätbara nationalekonomiska effekter av att man inte anställer sin arbetskraft på sedvanliga villkor, säger Leif Gustafson.
Alla de vi har talat med anser i grund och botten att ekobrotten måste utredas. Samtidigt uttrycker de att det är en besvärlig balansgång att besluta vad som ska utredas och hur.
Hans Strandberg säger att all ekonomisk brottslighet är allvarlig eftersom den rubbar förutsättningarna för många företagare.
– Om vissa inte levererar in skatter och avgifter som man ska, så får det väldiga effekter för dem som försöker göra rätt för sig, säger Hans Strandberg.
Men han är förvånad över hur allvarligt rättsväsendet ibland ser på den ekonomiska brottsligheten, medan man ser lindrigt på en del våldsbrott.
– Man kan förstöra livet för en annan människa genom misshandel och få några års fängelse medan den som gör skattebrott kan få ända upp till 5-6 års fängelse för att staten går miste om ett par miljoner i skatt. Jag tycker den relationen känns konstig, men så ser lagstiftaren på det, säger Hans Strandberg.
EBM, motkrafter
Men samtidigt som brotten internationaliseras och allt mer knyts till andra kriminella sektorer så anser de vi talat med att det tycks som om myndigheterna blivit skickligare på att upptäcka ekonomiska brott.
Ekobrottsmyndigheten, EBM, är den myndighet som ska förhindra och utreda brott och lagföra brottslingar. Åklagare, poliser, ekorevisorer och administratörer arbetar i team tillsammans i denna åklagarmyndighet. Advokaterna anser att EBMs tillkomst och utveckling har varit bra för bekämpningen av ekobrotten.
Försvarsadvokaten Jonas Lauritzen, som är verksam i Göteborg, tror att fler ekobrott upptäcks efter att EBM inrättades och reglerna om revisorers skyldighet att anmäla brott skärptes.
– Samarbetet i EBM gör att man har fått ett bättre grepp om den ekonomiska brottsligheten. Jag upplever att de aktiva ekobrottsåklagarna generellt är skickliga men borde förses med mer resurser, annars hinner de aldrig ikapp och effekten blir att det skrivs av alldeles för många brott, säger Jonas Lauritzen.
Kritik mot EBM
Några av advokaterna vi talat med säger att EBM inte tycks klara av de svåra ekobrottslingarna utan hellre ger sig på småföretagare som råkat illa ut i konkurser och då brustit i bokföringen. När sedan EBM i vissa mål riktar sina stora resurser på de stora målen förlorar man.
– Det är märkligt att den stora myndigheten med alla sina resurser inte klarar av det ändå, när allt den åtalade har är en advokat med begränsade resurser, säger Guy Lofalk, som anser att brottsbekämpningen till stora delar mer eller mindre har kollapsat:
– Det ser man i statistiken för allt från cykelstölder, inbrott och liknande. Detta mönster lär gå igen i den ekonomiska brottsligheten.
Enligt konkursförvaltaren och försvarsadvokaten Bo Ahlenius i Lund är ett problem att EBM lägger nästan överdrivet med resurser på enkla bokföringsbrott. Ahlenius tycker att man borde kunna hitta instrument för att upptäcka dessa brott tidigare.
Det tar för lång tid
En allvarlig och återkommande kritik mot EBM har handlat om att myndigheten är senfärdig med sina utredningar. I många fall pågår de i flera år. När det finns internationella inslag i utredningen bromsas ärendet upp ytterligare. Advokaterna är överens om att det fungerar bättre med EBM jämfört med hur det var innan, men tycker att det tar alldeles för lång tid.
Leif Gustafson anser att likhet inför lagen blir en chimär med de långa utredningstiderna. I hans bokhylla finns många ärenden som har havererat fullständigt, ärenden som när de inleddes 1997 hade straffvärden på 5-6 år. Nu är det 2005 och det har ännu inte kommit något åtal.
– De lättutredda ärendena blir utredda men vissa av de svåra blir inte utredda. Många ärenden kommer att dö ut, fast de utgör den översta divisionen av ekomål, säger Leif Gustafson.
– Den här situationen gynnar inte den misstänkte heller. Tänk att i åtta år gå och vänta på vad som ska hända. Vissa far väldigt illa, och hade hellre tagit halva tiden i fängelse när det begav sig, och sluppit gå och bekymra sig under alla dessa år, säger Leif Gustafson.
Jan Karlsson, försvarsadvokat i Stockholm, är bekymrad över av att all utredning och lagföring tar för lång tid.
– Det är ju en kedja av olika aktörer som jobbar, skattemyndighet, polis, åklagare, försvarare och domstol. Gör man en resursförstärkning på ett ställe i kedjan, till exempel fler ekobrottspoliser, då renderar det i fler tillslag, men om inte alla aktörer tillförs resurser bildas alltid en propp någonstans, så man måste hitta en vettig balans, säger Jan Karlsson.
Balansen i rättsprocessen
Några advokater uttrycker en viss oro för att balansen i rättsprocessen är satt ur spel med mäktiga Ekobrottsmyndigheten. Bo Ahlenius anser visserligen att kompetensen har ökat på alla händer – domare, åklagare och advokater – men som advokat kan man känna sig otillräcklig.
– EBM har sina utredare som arbetat i månader med ett mål. Advokaten ska redovisa sina timmar i rätten. Jämförelsevis har vi otillräckliga resurser. Det känns obehagligt när man utifrån ett storebrorsperspektiv börjar tala om hur det ska sparas på de här kostnaderna. Advokater kan ju känna att det inte är någon idé att göra den där extra utredningen, eftersom de ändå inte får betalt för det, säger Bo Ahlenius.
Jonas Lauritzen anser att åklagare och poliser har blivit mer kompetenta de senare åren.
– De får en fortlöpande utbildning i hantering av skattebrott och sådant. I flera år har jag varit orolig att utvecklingen ska gå ifrån oss advokater, säger han. Jag tycker inte att vi har samma gedigna utbildningsutbud när det gäller att hantera svår ekonomisk brottslighet och jag vet inte exakt hur, men på något sätt borde man försäkra sig om att advokaterna är tillräckligt kompetenta för dessa ibland svåra mål.
Leif Gustafson tycker att advokaterna försöker hänga med, men att det är svårt.
– Vi har halkat efter i presentationstekniken. Åklagarna har ofta en fin power-point-presentation i rätten, medan försvararen talar, förhoppningsvis väl, enligt den gamla skolan utan moderna hjälpmedel. Jag har varit på väg på kurs i power-point flera gånger, men varje gång har det kommit annat i vägen, säger Leif Gustafson.
Framtiden, nya hot, lösningar
De advokater vi talat med har flera idéer om hur arbetet med ekobrott skulle kunna effektiviseras, så att de misstänkta får ett snabbare besked samtidigt som myndigheterna använder sina resurser bättre.
Sammanfattningsvis handlar det om att begränsa, prioritera och att EBM måste utveckla sin arbetsmetodik. I dag arbetar EBM med metodik som är mest lämpad för att tampas med "vanliga" kriminella. Vissa delar av ekobrotten måste prioriteras och enklare brott bör kunna stanna vid rent administrativa åtgärder och inte ha en brottsutredning, anser de flesta.
– Det enda sättet är att begränsa utredningarna, men hur gör man det? Det är väldigt svårt att kunna begränsa en utredning innan man vet vad man ska begränsa. Man måste ofta få en bild av helheten först. Så det är lätt sagt, men svårt att göra praktiskt, säger Hans Strandberg.
Lars-Olov Svensson tycker att EBM ibland gör målen svåra och att de har för lite krav på sig utifrån Rättegångsbalken.
– Ett mål blir inte bättre ju fler sidor som finns i utredningen. Det gäller att hitta en linje och hindra målen från att svälla ut ohämmat, säger Svensson och tar Prosolviamålet som exempel där EBM lastade in mänger av bevis till styrkande av något som inte var en bevisfråga egentligen.
En återkommande tanke bland de intervjuade advokaterna är att åklagarens absoluta åtalsplikt bör ses över.
– Vi kan inte ha ett system där en åklagare är skyldig att åtala för alla brott han tycker kan styrkas – då drunknar han i ärendet, och så blir andra ärenden inte utredda alls, säger Leif Gustafson, som anser att man måste undersöka hur det går att skära bort oväsentliga delar i ett ärende.
– Jag tror också att det är nödvändigt att man utvecklar plea bargain-systemet, det vill säga att komma överens om en rimlig uppgörelse med åklagaren, i stället för att mangla igenom allt och så slutar det i alla fall ungefär som vi bedömde från början, säger Leif Gustafson.
En dellösning som bland andra Lars-Olov Svensson tar upp är att rensa målen så att vissa delar av målen skulle avgöras i en mellandom.
Bland andra Bo Ahlenius och Guy Lofalk tycker att man i lagstiftningen måste dela in gäldenärerna i olika kategorier. Åtskilliga av dem som blir ekobrottslingar är långt ifrån förhärdade kriminella, utan skötsamma småföretagare som av olika omständigheter råkat mycket illa ut.
– Skilj mellan dem som slarvar och skojare som medvetet använder bolag som täckmantel för momsbedrägerier eller varuinköpsbedrägerier. Det är trist att de två blir bedömda på samma sätt och att man dömer summan enligt någon tabell; för mig är det stor skillnad om en bedragare har plundrat ett bolag på 800 000 eller om samma belopp blivit ett resultat av oordning i bokföringen. Det känns så tråkigt när ett familjeföretag går omkull på grund av att det visar sig att de har haft att göra med skojare, säger Bo Ahlenius.
Guy Lofalk tecknar en bekymmersam bild av framtiden om samhället inte klarar kampen mot de ekonomiska brottslingarna. Som han ser det i dag ökar avståndet i kapplöpningen mellan myndigheter och kriminella.
– För att myndigheterna ska framstå som effektiva sätter man åt dem som närmast är att betrakta som olyckligt drabbade eller som slarvar, säger Guy Lofalk. Då kan myndigheterna visa upp en bild av flera fastsatta brottslingar. För att myndigheterna då ska komma ikapp de svåraste brottslingarna kräver man och får då av politikerna utökade befogenheter att göra ingrepp i den personliga integriteten. De som drabbas är förstås inte de förslagna. Samhället som sådant blir ett kontrollsamhälle där småbusar åker fast, myndigheterna får en allt mer oinskränkt makt, vanliga medborgare får sin personliga integritet beskuren, samtidigt går de tungt kriminella fria. Detta leder i sin tur till att normerna löses upp och de rättsvårdande myndigheterna blir allt mer mottagliga för korruption. Tecken på denna utveckling kan vi redan se då anställda inom kriminalvården och polisen tagit emot mutor. Samhället befinner sig då i nedåtgående spiral.
SANNA ARNDT
TOM KNUTSON
Publicerad i nr 5 2005
Flera av de advokater vi talat med, såväl försvarare som konkursförvaltare, liknar ekobrottsutvecklingen med en evig tävlan mellan myndigheter och ekobrottslingar. Så fort ett nytt kontrollsystem skapas eller nya regler antas tar det inte lång tid innan någon försöker hitta på något motdrag.
– De svåra ekonomiska brottslingarna ligger alltid före de brottsbekämpande myndigheterna. De kriminella har motiv, kunnande, teknik och skickliga rådgivare, säger Guy Lofalk, som återkommande har uppdrag som konkursförvaltare.
Hans Strandberg, som är försvarsadvokat i Stockholm, anser att det finns ett batteri av brott som kallas ekonomiska och det kommer alltid nya typer över tiden.
– För 10-15 år sedan var det mycket skalbolagshandel. På senare år har mycket handlat om falska fakturor, insiderbrott och börsrelaterad brottslighet. Men det finns, och har länge funnits, både enklare bokföringsbrott och mycket svåra skattebrott. De stora komplicerade ekonomiska brottmålen kan ta många år att utreda och resultera i utredningar på både 5 000, 10 000 och 20 :000 sidor. I Prosolviamålet var materialet 24 000 sidor, säger Hans Strandberg luttrat.
Internationalisering
En tydlig trend är att fler ekobrott har kopplingar till andra länder. Leif Gustafson liksom många andra förvarsadvokater och konkursförvaltare har allt fler mål med internationell anknytning. Då blir utredningen genast svårare.
– Det skapar mycket arbete om det finns pengaströmmar, dokumentation eller personer utomlands, även om det har blivit lättare att driva en utredning inom EU-länder, säger Leif Gustafson.
"Undre världen"
En annan utveckling är att ekobrotten allt oftare har förgreningar till den organiserade brottsligheten i den "undre världen". Enligt konkursförvaltaren Lars-Olov Svensson i Stockholm är de mest allvarliga ekobrotten den organiserade brottsligheten knuten till den kriminella undre världen i Stockholm. Han har märkt att det har blivit allt vanligare med kopplingar till den kriminella världen vid sina konkursutredningar, till exempel till kriminella MC-gäng. På den andra sidan av skalan, men som också räknas som ekonomisk brottslighet, befinner sig vardagliga hantverkstjänster, som folk i allmänhet aldrig skulle ha råd att betala om alla skatteskulder tas med i kalkylen. Tjänsterna skulle då aldrig utföras enligt Lars-Olov Svensson, och det är luftpengar när skattemyndigheterna talar om hur många miljarder man skulle kunna få in om alla hantverkare jobbade vitt.
Att ekobrotten är en del av vardagen är tydligt anser de vi talat med. Leif Gustafson oroas särskilt över den svarta arbetskraften.
– Det är så utbrett i alla branscher så att det finns klart mätbara nationalekonomiska effekter av att man inte anställer sin arbetskraft på sedvanliga villkor, säger Leif Gustafson.
Alla de vi har talat med anser i grund och botten att ekobrotten måste utredas. Samtidigt uttrycker de att det är en besvärlig balansgång att besluta vad som ska utredas och hur.
Hans Strandberg säger att all ekonomisk brottslighet är allvarlig eftersom den rubbar förutsättningarna för många företagare.
– Om vissa inte levererar in skatter och avgifter som man ska, så får det väldiga effekter för dem som försöker göra rätt för sig, säger Hans Strandberg.
Men han är förvånad över hur allvarligt rättsväsendet ibland ser på den ekonomiska brottsligheten, medan man ser lindrigt på en del våldsbrott.
– Man kan förstöra livet för en annan människa genom misshandel och få några års fängelse medan den som gör skattebrott kan få ända upp till 5-6 års fängelse för att staten går miste om ett par miljoner i skatt. Jag tycker den relationen känns konstig, men så ser lagstiftaren på det, säger Hans Strandberg.
EBM, motkrafter
Men samtidigt som brotten internationaliseras och allt mer knyts till andra kriminella sektorer så anser de vi talat med att det tycks som om myndigheterna blivit skickligare på att upptäcka ekonomiska brott.
Ekobrottsmyndigheten, EBM, är den myndighet som ska förhindra och utreda brott och lagföra brottslingar. Åklagare, poliser, ekorevisorer och administratörer arbetar i team tillsammans i denna åklagarmyndighet. Advokaterna anser att EBMs tillkomst och utveckling har varit bra för bekämpningen av ekobrotten.
Försvarsadvokaten Jonas Lauritzen, som är verksam i Göteborg, tror att fler ekobrott upptäcks efter att EBM inrättades och reglerna om revisorers skyldighet att anmäla brott skärptes.
– Samarbetet i EBM gör att man har fått ett bättre grepp om den ekonomiska brottsligheten. Jag upplever att de aktiva ekobrottsåklagarna generellt är skickliga men borde förses med mer resurser, annars hinner de aldrig ikapp och effekten blir att det skrivs av alldeles för många brott, säger Jonas Lauritzen.
Kritik mot EBM
Några av advokaterna vi talat med säger att EBM inte tycks klara av de svåra ekobrottslingarna utan hellre ger sig på småföretagare som råkat illa ut i konkurser och då brustit i bokföringen. När sedan EBM i vissa mål riktar sina stora resurser på de stora målen förlorar man.
– Det är märkligt att den stora myndigheten med alla sina resurser inte klarar av det ändå, när allt den åtalade har är en advokat med begränsade resurser, säger Guy Lofalk, som anser att brottsbekämpningen till stora delar mer eller mindre har kollapsat:
– Det ser man i statistiken för allt från cykelstölder, inbrott och liknande. Detta mönster lär gå igen i den ekonomiska brottsligheten.
Enligt konkursförvaltaren och försvarsadvokaten Bo Ahlenius i Lund är ett problem att EBM lägger nästan överdrivet med resurser på enkla bokföringsbrott. Ahlenius tycker att man borde kunna hitta instrument för att upptäcka dessa brott tidigare.
Det tar för lång tid
En allvarlig och återkommande kritik mot EBM har handlat om att myndigheten är senfärdig med sina utredningar. I många fall pågår de i flera år. När det finns internationella inslag i utredningen bromsas ärendet upp ytterligare. Advokaterna är överens om att det fungerar bättre med EBM jämfört med hur det var innan, men tycker att det tar alldeles för lång tid.
Leif Gustafson anser att likhet inför lagen blir en chimär med de långa utredningstiderna. I hans bokhylla finns många ärenden som har havererat fullständigt, ärenden som när de inleddes 1997 hade straffvärden på 5-6 år. Nu är det 2005 och det har ännu inte kommit något åtal.
– De lättutredda ärendena blir utredda men vissa av de svåra blir inte utredda. Många ärenden kommer att dö ut, fast de utgör den översta divisionen av ekomål, säger Leif Gustafson.
– Den här situationen gynnar inte den misstänkte heller. Tänk att i åtta år gå och vänta på vad som ska hända. Vissa far väldigt illa, och hade hellre tagit halva tiden i fängelse när det begav sig, och sluppit gå och bekymra sig under alla dessa år, säger Leif Gustafson.
Jan Karlsson, försvarsadvokat i Stockholm, är bekymrad över av att all utredning och lagföring tar för lång tid.
– Det är ju en kedja av olika aktörer som jobbar, skattemyndighet, polis, åklagare, försvarare och domstol. Gör man en resursförstärkning på ett ställe i kedjan, till exempel fler ekobrottspoliser, då renderar det i fler tillslag, men om inte alla aktörer tillförs resurser bildas alltid en propp någonstans, så man måste hitta en vettig balans, säger Jan Karlsson.
Balansen i rättsprocessen
Några advokater uttrycker en viss oro för att balansen i rättsprocessen är satt ur spel med mäktiga Ekobrottsmyndigheten. Bo Ahlenius anser visserligen att kompetensen har ökat på alla händer – domare, åklagare och advokater – men som advokat kan man känna sig otillräcklig.
– EBM har sina utredare som arbetat i månader med ett mål. Advokaten ska redovisa sina timmar i rätten. Jämförelsevis har vi otillräckliga resurser. Det känns obehagligt när man utifrån ett storebrorsperspektiv börjar tala om hur det ska sparas på de här kostnaderna. Advokater kan ju känna att det inte är någon idé att göra den där extra utredningen, eftersom de ändå inte får betalt för det, säger Bo Ahlenius.
Jonas Lauritzen anser att åklagare och poliser har blivit mer kompetenta de senare åren.
– De får en fortlöpande utbildning i hantering av skattebrott och sådant. I flera år har jag varit orolig att utvecklingen ska gå ifrån oss advokater, säger han. Jag tycker inte att vi har samma gedigna utbildningsutbud när det gäller att hantera svår ekonomisk brottslighet och jag vet inte exakt hur, men på något sätt borde man försäkra sig om att advokaterna är tillräckligt kompetenta för dessa ibland svåra mål.
Leif Gustafson tycker att advokaterna försöker hänga med, men att det är svårt.
– Vi har halkat efter i presentationstekniken. Åklagarna har ofta en fin power-point-presentation i rätten, medan försvararen talar, förhoppningsvis väl, enligt den gamla skolan utan moderna hjälpmedel. Jag har varit på väg på kurs i power-point flera gånger, men varje gång har det kommit annat i vägen, säger Leif Gustafson.
Framtiden, nya hot, lösningar
De advokater vi talat med har flera idéer om hur arbetet med ekobrott skulle kunna effektiviseras, så att de misstänkta får ett snabbare besked samtidigt som myndigheterna använder sina resurser bättre.
Sammanfattningsvis handlar det om att begränsa, prioritera och att EBM måste utveckla sin arbetsmetodik. I dag arbetar EBM med metodik som är mest lämpad för att tampas med "vanliga" kriminella. Vissa delar av ekobrotten måste prioriteras och enklare brott bör kunna stanna vid rent administrativa åtgärder och inte ha en brottsutredning, anser de flesta.
– Det enda sättet är att begränsa utredningarna, men hur gör man det? Det är väldigt svårt att kunna begränsa en utredning innan man vet vad man ska begränsa. Man måste ofta få en bild av helheten först. Så det är lätt sagt, men svårt att göra praktiskt, säger Hans Strandberg.
Lars-Olov Svensson tycker att EBM ibland gör målen svåra och att de har för lite krav på sig utifrån Rättegångsbalken.
– Ett mål blir inte bättre ju fler sidor som finns i utredningen. Det gäller att hitta en linje och hindra målen från att svälla ut ohämmat, säger Svensson och tar Prosolviamålet som exempel där EBM lastade in mänger av bevis till styrkande av något som inte var en bevisfråga egentligen.
En återkommande tanke bland de intervjuade advokaterna är att åklagarens absoluta åtalsplikt bör ses över.
– Vi kan inte ha ett system där en åklagare är skyldig att åtala för alla brott han tycker kan styrkas – då drunknar han i ärendet, och så blir andra ärenden inte utredda alls, säger Leif Gustafson, som anser att man måste undersöka hur det går att skära bort oväsentliga delar i ett ärende.
– Jag tror också att det är nödvändigt att man utvecklar plea bargain-systemet, det vill säga att komma överens om en rimlig uppgörelse med åklagaren, i stället för att mangla igenom allt och så slutar det i alla fall ungefär som vi bedömde från början, säger Leif Gustafson.
En dellösning som bland andra Lars-Olov Svensson tar upp är att rensa målen så att vissa delar av målen skulle avgöras i en mellandom.
Bland andra Bo Ahlenius och Guy Lofalk tycker att man i lagstiftningen måste dela in gäldenärerna i olika kategorier. Åtskilliga av dem som blir ekobrottslingar är långt ifrån förhärdade kriminella, utan skötsamma småföretagare som av olika omständigheter råkat mycket illa ut.
– Skilj mellan dem som slarvar och skojare som medvetet använder bolag som täckmantel för momsbedrägerier eller varuinköpsbedrägerier. Det är trist att de två blir bedömda på samma sätt och att man dömer summan enligt någon tabell; för mig är det stor skillnad om en bedragare har plundrat ett bolag på 800 000 eller om samma belopp blivit ett resultat av oordning i bokföringen. Det känns så tråkigt när ett familjeföretag går omkull på grund av att det visar sig att de har haft att göra med skojare, säger Bo Ahlenius.
Guy Lofalk tecknar en bekymmersam bild av framtiden om samhället inte klarar kampen mot de ekonomiska brottslingarna. Som han ser det i dag ökar avståndet i kapplöpningen mellan myndigheter och kriminella.
– För att myndigheterna ska framstå som effektiva sätter man åt dem som närmast är att betrakta som olyckligt drabbade eller som slarvar, säger Guy Lofalk. Då kan myndigheterna visa upp en bild av flera fastsatta brottslingar. För att myndigheterna då ska komma ikapp de svåraste brottslingarna kräver man och får då av politikerna utökade befogenheter att göra ingrepp i den personliga integriteten. De som drabbas är förstås inte de förslagna. Samhället som sådant blir ett kontrollsamhälle där småbusar åker fast, myndigheterna får en allt mer oinskränkt makt, vanliga medborgare får sin personliga integritet beskuren, samtidigt går de tungt kriminella fria. Detta leder i sin tur till att normerna löses upp och de rättsvårdande myndigheterna blir allt mer mottagliga för korruption. Tecken på denna utveckling kan vi redan se då anställda inom kriminalvården och polisen tagit emot mutor. Samhället befinner sig då i nedåtgående spiral.
SANNA ARNDT
TOM KNUTSON
Publicerad i nr 5 2005