Övertygelse
Nr 4 2005 Årgång 71
Gästkrönikören Stefan Lindskog om vad en ordförande egentligen får säga.
Stockholmsavdelningens årsmöte blev ett drama i två akter. Vid den första iscensattes kuppen som avbröts. Den akten har beskrivits i förra numret. I den andra kom upplösningen. Den akten beskrivs i detta nummer.
Som framgår av de lämnade redogörelserna äntrade jag i båda fallen talarstolen. Jag sa vad jag tyckte. Det möttes av varma applåder och många efterföljande positiva tillrop.
Men jag har också mötts av några negativa omdömen. Huvudsakligen från kuppmakarna, bland dem Peter Danowsky och Rolf Åbjörnsson, men även från någon enstaka utanför den kretsen. Åbjörnsson har i en tidningsintervju bl a givit uttryck för att jag borde avhålla mig från att uttala mig negativt om dem som deltog i kuppförsöket, eftersom jag som ordförande var företrädare för samfundets alla ledamöter.
Jag har övervägt vad en ordförande får säga. Och jag har kommit fram till att det egentligen handlar om två delspörsmål. Det ena gäller om en ordförande skall ge uttryck för sin övertygelse. Det andra spörsmålet gäller själva övertygelsen.
Man kan naturligtvis utöva ordförandeskapet på olika sätt. På samma sätt som två advokater i rättssalen kan var lika skickliga men med helt olika stilar på grund av olika personligheter måste det förhålla sig med ordförandeskapet. Jag utövar det på mitt sätt, bra eller dåligt.
För mig är det främmande att inte ge uttryck för min övertygelse. Har jag i en fråga som är relevant för omgivningen en bestämd uppfattning, så säger jag det. Jag vill vara tydlig. Jag vill att andra skall vara klara över var jag kommer ifrån och var jag står. Ty det är min natur att vara öppen. Jag må vara närsynt, men jag kan inte se något fel med det.
Frågan är då om det möjligen kan vara så att det var något fel på den övertygelse som kom till uttryck. Om detta kan sägas följande.
Advokatsamfundet är för mig en hörnpelare i rättsstaten. Det kommer till uttryck genom bestämmelserna i RB. Oberoende och klientlojalitet är fundamenta. Det förutsätter rättrådighet, integritet och inte sällan mod. Andra viktiga ingredienser för den gode advokaten är respekt och empati.
Kuppförsöket byggde på att en koalition med sinsemellan olika mål enades om en hemlig plan som gick ut på att man skulle genom en överraskningsmanöver genomtrumfa en spränglista som helt saknade representation i valmanskåren. Eller uttryckt på ett annat sätt: Genom att medvetet hålla valmanskåren oinformerad skulle man skaffa sig en större representation i fullmäktige än vad man hade kunnat få till stånd om valmanskåren hade varit informerad.
Det är min bestämda uppfattning att den som agerar så visar brist på rättrådighet och respekt. Det är också min mening att den som till följd av byrå- eller annat grupptryck var beredd att delta i aktionen trots att han kanske kände att det var fel, visade brist på integritet och mod.
Jag inser att det kan vara svårt att ta sådan kritik för en advokat. Men om jag nu har den bestämda uppfattningen att kritiken är befogad anser jag att det skulle vara fel av mig att inte ge uttryck för detta.
För övrigt var syftet med min kritik inte att näpsa kuppmakarna. Vid det första mötet var mitt syfte att få stopp på kuppen. Vid det andra mötet var syftet att minska risken för upprepningar.
Vi står nu inför ett allmänt möte, som jag ser fram emot. Det är min förhoppning att det nu skall vara slut med politiskt taktiserande i slutna rum, hemliga agendor och oheliga allianser. I stället bör vi kunna rikta fokus på våra kärnvärden och med dessa som bas kunna föra en öppen, konstruktiv och framåtsyftande diskussion.
På fullmäktiges dagordning står hela åtta motioner. Styrelsen kommer inför mötet att ha behandlat samtliga motioner och ge uttryck för en uppfattning. Det ska naturligtvis inte hindra en öppen och fri debatt. I den debatten tänker jag själv delta, åtminstone om jag har en bestämd uppfattning i en viss fråga och den inte kommer till uttryck på ett annat sätt. För så länge jag är ordförande så vill jag att alla ledamöter skall kunna lita på, att jag säger vad jag tycker. Det handlar egentligen inte om vad en ordförande får säga, utan vad han är skyldig att göra.
Väl mött i Göteborg!
STEFAN LINDSKOG
Advokatsamfundets ordförande
Publicerad i nr 4 2005
Som framgår av de lämnade redogörelserna äntrade jag i båda fallen talarstolen. Jag sa vad jag tyckte. Det möttes av varma applåder och många efterföljande positiva tillrop.
Men jag har också mötts av några negativa omdömen. Huvudsakligen från kuppmakarna, bland dem Peter Danowsky och Rolf Åbjörnsson, men även från någon enstaka utanför den kretsen. Åbjörnsson har i en tidningsintervju bl a givit uttryck för att jag borde avhålla mig från att uttala mig negativt om dem som deltog i kuppförsöket, eftersom jag som ordförande var företrädare för samfundets alla ledamöter.
Jag har övervägt vad en ordförande får säga. Och jag har kommit fram till att det egentligen handlar om två delspörsmål. Det ena gäller om en ordförande skall ge uttryck för sin övertygelse. Det andra spörsmålet gäller själva övertygelsen.
Man kan naturligtvis utöva ordförandeskapet på olika sätt. På samma sätt som två advokater i rättssalen kan var lika skickliga men med helt olika stilar på grund av olika personligheter måste det förhålla sig med ordförandeskapet. Jag utövar det på mitt sätt, bra eller dåligt.
För mig är det främmande att inte ge uttryck för min övertygelse. Har jag i en fråga som är relevant för omgivningen en bestämd uppfattning, så säger jag det. Jag vill vara tydlig. Jag vill att andra skall vara klara över var jag kommer ifrån och var jag står. Ty det är min natur att vara öppen. Jag må vara närsynt, men jag kan inte se något fel med det.
Frågan är då om det möjligen kan vara så att det var något fel på den övertygelse som kom till uttryck. Om detta kan sägas följande.
Advokatsamfundet är för mig en hörnpelare i rättsstaten. Det kommer till uttryck genom bestämmelserna i RB. Oberoende och klientlojalitet är fundamenta. Det förutsätter rättrådighet, integritet och inte sällan mod. Andra viktiga ingredienser för den gode advokaten är respekt och empati.
Kuppförsöket byggde på att en koalition med sinsemellan olika mål enades om en hemlig plan som gick ut på att man skulle genom en överraskningsmanöver genomtrumfa en spränglista som helt saknade representation i valmanskåren. Eller uttryckt på ett annat sätt: Genom att medvetet hålla valmanskåren oinformerad skulle man skaffa sig en större representation i fullmäktige än vad man hade kunnat få till stånd om valmanskåren hade varit informerad.
Det är min bestämda uppfattning att den som agerar så visar brist på rättrådighet och respekt. Det är också min mening att den som till följd av byrå- eller annat grupptryck var beredd att delta i aktionen trots att han kanske kände att det var fel, visade brist på integritet och mod.
Jag inser att det kan vara svårt att ta sådan kritik för en advokat. Men om jag nu har den bestämda uppfattningen att kritiken är befogad anser jag att det skulle vara fel av mig att inte ge uttryck för detta.
För övrigt var syftet med min kritik inte att näpsa kuppmakarna. Vid det första mötet var mitt syfte att få stopp på kuppen. Vid det andra mötet var syftet att minska risken för upprepningar.
Vi står nu inför ett allmänt möte, som jag ser fram emot. Det är min förhoppning att det nu skall vara slut med politiskt taktiserande i slutna rum, hemliga agendor och oheliga allianser. I stället bör vi kunna rikta fokus på våra kärnvärden och med dessa som bas kunna föra en öppen, konstruktiv och framåtsyftande diskussion.
På fullmäktiges dagordning står hela åtta motioner. Styrelsen kommer inför mötet att ha behandlat samtliga motioner och ge uttryck för en uppfattning. Det ska naturligtvis inte hindra en öppen och fri debatt. I den debatten tänker jag själv delta, åtminstone om jag har en bestämd uppfattning i en viss fråga och den inte kommer till uttryck på ett annat sätt. För så länge jag är ordförande så vill jag att alla ledamöter skall kunna lita på, att jag säger vad jag tycker. Det handlar egentligen inte om vad en ordförande får säga, utan vad han är skyldig att göra.
Väl mött i Göteborg!
STEFAN LINDSKOG
Advokatsamfundets ordförande
Publicerad i nr 4 2005