Taxesystemet – medveten underbetalning?

Södra avdelningen av Sveriges advokatsamfund höll sitt årsmöte den 27 mars. Deltagarantalet var påfallande lågt. Vid mötet deltog samfundets ordförande och han berättade bland annat om samfundets ambitioner och mål med den framtida verksamheten. I sammanhanget uttalades berättigad oro för den närmast obefintliga nyrekryteringen av humanjurister samt upplystes att en heltidsarbetande advokat, arvoderad enligt timkostnadsnormen vid allmän rättshjälp och brottmål kan påräkna vad som motsvarar en månadslön på 35 000 kronor. Därmed är advokaten, jämförd med såväl domaren som åklagaren ofta den sämst betalde aktören i rättssalen varvid också skall beaktas att advokaten som egen företagare tar ekonomisk risk. Om man härtill lägger att en offentlig försvarare och ett målsägandebiträde ofta har att arbeta efter taxan blir jämförelsen än mer oförmånlig för advokaten. Det pågår som bekant försöksverksamhet med avvikelse från taxesystemet men enligt vad som upplysts ökar därvid kostnaderna påtagligt. Därmed kan förmodas att det stannar vid detta.
Om antagandet enligt ovan är korrekt måste en slutsats vara att tillämpningen av taxesystemet innebär en medveten underbetalning av advokatens arbetsinsatser i mål av förevarande art. Försöksverksamheten innebär ju inte annat än att advokatens ersättningsanspråk, med timkostnadsnormen som grund, bedömes efter sedvanliga skälighetsprinciper och om då detta medför en betydande fördyring i förhållande till taxesystemet är slutsatsen självklar. I sammanhanget kan också framhållas den uppenbara obalans som föreligger mellan advokater verksamma på tingsrättsort och dem som har tidsspillan på grund av resor. Om domstolen, vilket inte är ovanligt, sätter ut fler än ett taxemål i följd samma dag kan den tillresande advokaten få bjuda på tid motsvarande två timmar eller mer! Efterhand som tingsrätter läggs ned berörs alltfler yrkesutövare. Hur kan vi advokater överhuvudtaget acceptera en sådan ordning? Hur kan samfundet nöja sig med konstaterandet att det enligt statsmaktema saknas pengar? Förhållandet torde sakna motstycke hos andra jämförbara yrkeskategorier. Om nu pengar fattas måste vä1 i stället erforderliga omprioriteringar göras?
Inom samfundet görs betydande icke arvoderade insatser inom bland annat remissverksamheten. Samma gäller för ledamöterna i styrelsen och disciplinnämnden. Frågan är emellertid om vi längre kan nöja oss med det sätt på vilket våra rent fackliga frågor hanteras. Med hänvisning åter till det ringa intresse som visas för sammankomster enligt ovan bekräftas tyvärr intrycket av att det är alldeles för långt mellan den enskilde advokaten och det samfund som, bland annat men inte minst, har att värna om våra ekonomiska intressen. Blir det inte en snar förändring är nog risken uppenbar att advokater med åtminstone i huvudsak den verksamhet som nu beskrivits måste söka andra vägar och kanske ytterst överväga att avböja uppdrag enligt taxesystemet. De nu framförda tankegångarna diskuterades vid Blekingeadvokaternas nyligen avhållna årsmöte och uppslutningen bland de närvarande var total.

GUSTAF WAHLBERG