Skillnader i rättsskydds- och rättshjälpsförmåner leder till oacceptabel olikhet inför lagen
Nr 4 2003 Årgång 69
Enligt rättshjälpslagen får inte rättshjälp beviljas om den rättssökande har en rättsskyddsförsäkring eller något annat liknande rättsskydd som omfattar angelägenheten.
Rättsskyddet i en hemförsäkring jämfört med rättshjälp försätter ofta den som har hemförsäkring och därmed rättsskydd i ett sämre processekonomiskt läge än den som inte har hemförsäkring och som därför beviljas rättshjälp.
I förarbetena ges ett visst utrymme till beviljande av rättshjälp för det fall rättsskyddet i försäkringen är av mindre omfattning än normalt och detta inte beror på försäkringstagarens val. Ett normalt rättsskyddsbelopp anses enligt propositionen ligga mellan 75 000 kr och 100 000 kr.
Rättsskydd i hemförsäkring omfattar ett högsta belopp om normalt 75 000 kr alternativt 100 000 kr exklusive de 20 % som åvilar rättsskyddsinnehavaren att betala. Beloppet omfattar, förutom ombudets arbetskostnad, tidsspillan och samtliga kostnader i ärendet såsom resekostnader, vittnesersättning, utredningskostnader etc. Detta innebär att ett rättsskydd med ett tak på 75 000 kr i normalfallet omfattar högst 65–70 timmars arbete. Rättsskyddet omfattar ersättning för motparts rättegångskostnader, för det fall rättsskyddsinnehavaren skulle åläggas betala dessa. Dock får det totala beloppet inte överskrida nämnda högsta belopp.
Rättshjälp omfattar ersättning för rättshjälpsbiträde för 100 timmars arbete med viss möjlighet att få timantalet utökat. Därutöver betalas ersättning för tidsspillan och samtliga kostnader i ärendet. såsom resekostnader, vittnesersättning m.m. Ersättning för motparts rättegångskostnader ersätts inte.
Möjligheten att erhålla rättshjälp sedan rättsskydd uttömts har prövats i rättsfallen NJA 2000 s. 400 och RH 1999:94. Rättsfallen gällde ansökningar om rättshjälp i vårdnads- och umgängestvister sedan rättsskydden uttömts. Ansökningarna avslogs med motivering att den som har en rättsskyddsförsäkring som ger rätt till ersättning vid en viss tvist inte kan få rättshjälp för den tvisten, när rätten till försäkringsersättning uttömts.
En tydlig skillnad mellan systemen framträder särskilt vid utdragna vårdnads- och umgängesprocesser genom att en part som har rättshjälp och låg rättshjälpsavgift kan genomföra processen utifrån bättre ekonomiska förutsättningar än den som bara har rättsskydd.
En annan skillnad mellan systemen gäller klientens återbetalningsskyldighet. Rättshjälpen föreskriver en differentierad återbetalningsskyldighet med utgångspunkt i klientens betalningsförmåga, från 2 % till 40 %. Rättsskyddet föreskriver att klienten alltid skall betala en självrisk om 20 % och slår därför hårt mot klienter som lever på socialbidragsnorm. Dessa kan oftast inte betala självrisken till ombudet.
Till skillnaden mellan systemen bidrar även att taken på rättsskydd utom i undantagsfall varit oförändrade under decennier, medan rättshjälpstaxan fortlöpande, om än med begränsade belopp, årligen höjs. Då rättshjälpen omfattar ett högsta antal arbetstimmar medan taket på rättsskydd omfattar ett högsta belopp innebär detta att rättsskyddet urholkas fortlöpande.
Enligt förarbetena till rättshjälpslagen var en förutsättning för att göra rättshjälpen subsidiär till rättsskyddet att förmånerna i de båda system är likvärdiga. I förarbetena betonades vikten av att det nya systemet skulle ges en utformning som skall se till att de som behöver rättsligt stöd också får det. Vidare framhölls det angelägna i att reformen inte utformas så att svaga grupper drabbas och ställs utan rättsligt stöd.
De goda intentioner lagstiftaren kan ha haft har inte lett till ett likvärdigt system utan medfört att ekonomiskt svaga parter drabbas och riskerar att stå utan rättsligt stöd i en pågående process.
Det ojämlika systemet riskerar även att medföra och har i en del fall redan medfört stora problem för ombuden. Vad göra då taket på rättsskyddet är uppnått, i extrema fall kanske redan före huvudförhandling i tingsrätten, och klienten saknar möjlighet att betala fortsatta kostnader och/eller inte kan betala de 20 % av rättegångskostnaderna som åvilar klienten att betala som självrisk i rättsskyddet och som kan uppgå till 20 000–25 000 kr?
För oss advokater är det primära att sätta klientens intresse i första rummet. För att tillgodose klientens bästa bör advokaten fortsätta att biträda klienten i det pågående målet, vilket får till följd att advokaten nödgas arbeta utan ersättning. Det andra alternativet är, som rättshjälpslagen påbjuder, att advokaten lämnar sitt uppdrag och klienten står utan ombud i den fortsatta processen. Båda alternativen får orimliga konsekvenser.
Undertecknade advokater emotser att lagstiftningen ändras på så sätt att den ger utrymme för domstol att i undantagsfall bevilja rättshjälp till den part som uttömt sitt rättsskydd eller saknar möjlighet att svara för självrisken i rättsskyddet. En dylik ändring kan enkelt åstadkommas genom ändring av ordet ”får” i 9 § rättshjälpslagen till ”bör”.
Vi önskar också ett klargörande från Advokatsamfundet huruvida det är förenligt med god advokatsed att advokaten avträder från sitt uppdrag när rättsskyddet är uttömt och därmed lämnar klienten utan juridiskt biträde i den fortsatta processen.
BERENIKE ALFVÉN
LISBETH CASSEMAR
MARIANNE GATTBERG
ANITA HELLRUP
AGNETA KINCH
SIRI LEITHOFF
ÅSA MALMROS
KERSTIN WENNERSTEN
I förarbetena ges ett visst utrymme till beviljande av rättshjälp för det fall rättsskyddet i försäkringen är av mindre omfattning än normalt och detta inte beror på försäkringstagarens val. Ett normalt rättsskyddsbelopp anses enligt propositionen ligga mellan 75 000 kr och 100 000 kr.
Rättsskydd i hemförsäkring omfattar ett högsta belopp om normalt 75 000 kr alternativt 100 000 kr exklusive de 20 % som åvilar rättsskyddsinnehavaren att betala. Beloppet omfattar, förutom ombudets arbetskostnad, tidsspillan och samtliga kostnader i ärendet såsom resekostnader, vittnesersättning, utredningskostnader etc. Detta innebär att ett rättsskydd med ett tak på 75 000 kr i normalfallet omfattar högst 65–70 timmars arbete. Rättsskyddet omfattar ersättning för motparts rättegångskostnader, för det fall rättsskyddsinnehavaren skulle åläggas betala dessa. Dock får det totala beloppet inte överskrida nämnda högsta belopp.
Rättshjälp omfattar ersättning för rättshjälpsbiträde för 100 timmars arbete med viss möjlighet att få timantalet utökat. Därutöver betalas ersättning för tidsspillan och samtliga kostnader i ärendet. såsom resekostnader, vittnesersättning m.m. Ersättning för motparts rättegångskostnader ersätts inte.
Möjligheten att erhålla rättshjälp sedan rättsskydd uttömts har prövats i rättsfallen NJA 2000 s. 400 och RH 1999:94. Rättsfallen gällde ansökningar om rättshjälp i vårdnads- och umgängestvister sedan rättsskydden uttömts. Ansökningarna avslogs med motivering att den som har en rättsskyddsförsäkring som ger rätt till ersättning vid en viss tvist inte kan få rättshjälp för den tvisten, när rätten till försäkringsersättning uttömts.
En tydlig skillnad mellan systemen framträder särskilt vid utdragna vårdnads- och umgängesprocesser genom att en part som har rättshjälp och låg rättshjälpsavgift kan genomföra processen utifrån bättre ekonomiska förutsättningar än den som bara har rättsskydd.
En annan skillnad mellan systemen gäller klientens återbetalningsskyldighet. Rättshjälpen föreskriver en differentierad återbetalningsskyldighet med utgångspunkt i klientens betalningsförmåga, från 2 % till 40 %. Rättsskyddet föreskriver att klienten alltid skall betala en självrisk om 20 % och slår därför hårt mot klienter som lever på socialbidragsnorm. Dessa kan oftast inte betala självrisken till ombudet.
Till skillnaden mellan systemen bidrar även att taken på rättsskydd utom i undantagsfall varit oförändrade under decennier, medan rättshjälpstaxan fortlöpande, om än med begränsade belopp, årligen höjs. Då rättshjälpen omfattar ett högsta antal arbetstimmar medan taket på rättsskydd omfattar ett högsta belopp innebär detta att rättsskyddet urholkas fortlöpande.
Enligt förarbetena till rättshjälpslagen var en förutsättning för att göra rättshjälpen subsidiär till rättsskyddet att förmånerna i de båda system är likvärdiga. I förarbetena betonades vikten av att det nya systemet skulle ges en utformning som skall se till att de som behöver rättsligt stöd också får det. Vidare framhölls det angelägna i att reformen inte utformas så att svaga grupper drabbas och ställs utan rättsligt stöd.
De goda intentioner lagstiftaren kan ha haft har inte lett till ett likvärdigt system utan medfört att ekonomiskt svaga parter drabbas och riskerar att stå utan rättsligt stöd i en pågående process.
Det ojämlika systemet riskerar även att medföra och har i en del fall redan medfört stora problem för ombuden. Vad göra då taket på rättsskyddet är uppnått, i extrema fall kanske redan före huvudförhandling i tingsrätten, och klienten saknar möjlighet att betala fortsatta kostnader och/eller inte kan betala de 20 % av rättegångskostnaderna som åvilar klienten att betala som självrisk i rättsskyddet och som kan uppgå till 20 000–25 000 kr?
För oss advokater är det primära att sätta klientens intresse i första rummet. För att tillgodose klientens bästa bör advokaten fortsätta att biträda klienten i det pågående målet, vilket får till följd att advokaten nödgas arbeta utan ersättning. Det andra alternativet är, som rättshjälpslagen påbjuder, att advokaten lämnar sitt uppdrag och klienten står utan ombud i den fortsatta processen. Båda alternativen får orimliga konsekvenser.
Undertecknade advokater emotser att lagstiftningen ändras på så sätt att den ger utrymme för domstol att i undantagsfall bevilja rättshjälp till den part som uttömt sitt rättsskydd eller saknar möjlighet att svara för självrisken i rättsskyddet. En dylik ändring kan enkelt åstadkommas genom ändring av ordet ”får” i 9 § rättshjälpslagen till ”bör”.
Vi önskar också ett klargörande från Advokatsamfundet huruvida det är förenligt med god advokatsed att advokaten avträder från sitt uppdrag när rättsskyddet är uttömt och därmed lämnar klienten utan juridiskt biträde i den fortsatta processen.
BERENIKE ALFVÉN
LISBETH CASSEMAR
MARIANNE GATTBERG
ANITA HELLRUP
AGNETA KINCH
SIRI LEITHOFF
ÅSA MALMROS
KERSTIN WENNERSTEN