”En bild på era lungor kan vara värd miljoner”
Nr 2 2003 Årgång 69
Om asbesträttegångar och grupptalan i Sverige och USA
Dagens Industris ledare den 5 november 2002 var överraskande ensidig när den proklamerade: ”Amerikanska jurister en växande affärsrisk”.
Dagens Industris ledare den 5 november 2002 var överraskande ensidig när den proklamerade: ”Amerikanska jurister en växande affärsrisk”.
Artikeln i samma tidning den 18 november om asbesträttegångarna i USA gav däremot en god överblick över läget och det är inte svårt att hålla med om att aktieägare i svenska företag inte förbehållslöst skall applådera köp av amerikanska bolag eftersom rättegångar i USA innebär en större risk än i Sverige. Läget i USA är kritiskt. Enligt Joseph Stiglitz, 2001 års nobelpristagare i ekonomi, har asbesträttegångarna hittills kostat företag 54 miljarder dollar i skadestånd och drivit 61 amerikanska företag i ruin. Som en följd härav har mellan 52 000 och 60 000 anställda förlorat sina arbeten. Eftersom många anställda för sin pension är beroende av sitt företag, i vilket de ofta äger aktier, är det inte bara sitt jobb de förlorat utan också pensionen.
Men inte nog med detta. Det senaste på asbestfronten är påståenden att bilarbetarna hos Ford, Daimler Chrysler och General Motors blivit skadade av asbest som utsöndrats från bromsskivor; 15 000 stämningsansökningar har lämnats in mot dessa tre företag. Asbesträttegångarna har lett till att dussintals av USA:s största bolag försatts i konkurs. Federal-Mogul Global Inc. som gör insatssystem till bromsar kollapsade under tyngden av 59 000 stämningsansökningar första halvåret 2001.
Möjlighet till grupptalan finns sedan årsskiftet också i Sverige och det kan därför vara på sin plats att granska praxis i ett land, USA, där grupptalan finns sedan länge.
Ledaren i DI var ensidig därför att den såg asbestproblemen enbart ur företagens synpunkt. ”Den växande affärsrisken” behöver förklaras från den skadelidandes håll för att dess, för svenska begrepp orimliga, förhållanden skall fullt förstås – om än inte accepteras.
Domstolssystemen i USA och Sverige
Även om det amerikanska rättegångssystemet inte är okänt för flertalet svenska advokater skulle vi vilja framhålla de väsentliga skillnaderna – de som leder till sådana våldsamma skadestånd i USA, utan motsvarighet i Sverige.
1. Skadeståndsmål, t ex asbestskador, äger i USA rum inför en jury, i Sverige inför yrkesdomare.
2. Amerikanska advokater kan åtaga sig ett mål på villkor att få betalt enbart om de vinner processen (och i så fall bra betalt). Svenska advokater har inte möjlighet att ingå avtal om provisionsarvoden;
3. Grupptalan är möjlig i USA. Det innebär att några personer kan uppträda som ombud för ett antal andra, till antal och identitet okända människor, som antas ha intresse av att ett företag ställs till svars. I Sverige har det hittills inte varit möjligt men blev det från den l januari 2003 då en ny lag (2002:599) om grupprättegång trädde i kraft.
4. Skadeståndet bestäms av juryn som kan utdöma ersättning långt utöver den verkliga, bevisade skadan. I mål som gäller personskador finns inga begränsningar för hur mycket mer. Jurymedlemmarna lägger in straffliknande värderingar i sin beräkning av skadeståndet och multiplicerar den verkliga skadan flera gånger som en avskräckande faktor (punitive damages). Detta är inte möjligt i svensk rätt.
5. Sjukförsäkringssystemen är radikalt olika i de två länderna. En person som drabbas av asbestskador i Sverige, antingen som anställd eller utomstående, får på ett eller annat sätt hjälp och skydd genom den allmänna försäkringen. Förhållandet är helt annorlunda i USA. Det är därför som män och kvinnor i en amerikansk domstolsjury har lätt att identifiera sig med drabbade målsägande och döma ut stora skadeståndsbelopp. I Sverige tar domaren hänsyn till att den drabbade får ersättning genom det allmänna.
Asbestosis (ärrbildning på lungorna) är en av vår tids stora miljötragedier. Människor har blivit sjuka därför att de tillverkat eller varit i beröring med asbestprodukter. Hur skall de som med 20–40 års fördröjning insjuknar, blir arbetsoförmögna, kanske invalidiserade, få gottgörelse? Är personen anställd eller har han varit anställd och i den egenskapen drabbats, finns olika möjligheter att få ersättning från arbetsgivare eller via försäkring. Har personen drabbats utan att vara anställd kan han eller hon endast hålla sig till produktansvarsreglerna. Personen måste i så fall kräva ersättning från det företag som tillverkat, sålt eller marknadsfört asbestprodukterna.
Är den drabbade bättre skyddad i Sverige eller USA?
Hur skall den skadelidande som är sjuk och /eller arbetslös gå till väga om firman ifråga är ett multinationellt företag som förfogar över juridisk expertis? Om den drabbade önskar stämma ABB eller Alfa Laval (som är de företag som nämns i ledaren) måste han hitta en advokatbyrå som är beredd att ta sig an hans sak. Om det sker i Sverige och han vänder sig till en välkänd affärsadvokatbyrå kommer byrån i nio fall av tio att avböja uppdraget därför att det är byråns policy att inte ha enskilda personer som klienter utan enbart företag. Om advokatbyrån likväl tar uppdraget begär den ett ordentligt förskott på sina arvoden; arvoden som ligger på 3000–4000 kronor i timmen. Inte många sjuka och/eller arbetslösa klarar det. Om personen har en försäkring med rättsskydd kan det hjälpa, men endast en kort bit på vägen. Statlig rättshjälp är i teorin möjlig att få men det blir med statsmakternas nuvarande inställning allt svårare, i synnerhet för långa och dyra processer. Dessutom betalar inte rättshjälpen allt: om personen förlorar målet är han skyldig att betala motsidans alla rättegångskostnader, inklusive motsidans advokatarvoden. Slutligen är risken stor att advokatbyrån inte kan ta målet därför att den arbetar för det ifrågavarande företaget – dvs intressekonflikt föreligger.
Det är här det amerikanska systemet uppvisar fördelar för den drabbade jämfört med det svenska. Om en amerikansk advokat bedömer situationen så att den drabbade har möjlighet till framgång kan advokaten föra processen på egen bekostnad, utan att begära förskott från den drabbade. Advokaten får arvode enbart i det fall han vinner målet, vanligen 40 % av skadeståndet. Den drabbade behöver inte betala något arvode om han förlorar och advokatbyrån står för sina kostnader medan motparten står för sina. På detta sätt kan arbetslösa, sjuka och andra obemedlade olycksoffer få sin sak prövad i USA. I Sverige hindrar Advokatsamfundets etiska regler advokaterna från att förfara på samma sätt.
För att uttrycka det tillspetsat: i USA kan man få sin sak prövad även om man är obemedlad och den skyldige döms att betala. I Sverige är det svårt för den skadade men det sociala försäkringssystemet ger honom eller henne ett visst skydd; socialförsäkringen återkräver aldrig utgiven ersättning av den skadeståndsskyldige.
Det amerikanska systemet har enligt vår och många andras bedömare emellertid spårat ur, och detta av flera skäl. Den risk som amerikanska advokater tar då de engagerar sig för en obemedlad klient är inte alltid så stor. De senaste årens grupprättegångar mot tobaksbolagen, vilka resulterat i enorma skadeståndsbelopp, har möjliggjort för advokatbyråerna som företrätt de skadelidande (och fått en andel i skadestånden), att avsätta rejäla belopp i ”krigskassor” för framtida grupprättegångar; vi ser resultatet i dag i asbestmålen. Dessa advokatbyråer har i dag en icke tidigare skådad finansiell plattform att stå på. De har därför blivit en maktfaktor mot bolagen, och mer riskbenägna. En grupprättegång för ett hundratal asbestexponerade människor som kan ge 40 procents utdelning och inte ställer advokaten på bar backe om han förlorar, är en annan situation än tidigare.
Domarna i USA:s delstatliga domstolar (de som ofta handlägger personskademålen) är till en del politiskt tillsatta. Många av dem väljs för 4- eller 6-årsperioder och kan återväljas. För sina valkampanjer tar de emot bidrag och många tror att grupprättegångsadvokaternas krigskassor här kommer till användning. En del personer har påpekat att det kan verka otillbörligt att advokater och vissa grupper blivit dominerande bidragsgivare till delstatliga domares återvalskampanjer.
Nu kunde man fråga sig varför inte högre rätt sänker skadestånden? Svaret är att appellationsdomstolarna oftast gör det, de sänker den del av skadeståndet som är ”punitive”; likväl förblir skadeståndsbeloppen så höga.
USA består av delstater med 50 olika materiella lagsystem och lika många rättegångsordningar. Beslut i delstatliga domstolar kan i princip överklagas till högsta domstolen men det är sällan som högsta domstolen tar upp dem till prövning. Grupprättegångar som berör alla 50 delstater hamnar emellertid ofta i vissa av de södra delstatsdomstolarna, t ex i Mississippi, Louisiana och Alabama och det är känt att det från just dessa delstater är svårt att flytta målen till federala domstolar med deras yrkesdomare.
Amerikanska advokaters sätt att marknadsföra sina tjänster (de kan annonsera i press och TV) bidrar säkert till att processandet ökar inom produktansvarsområdet. Men enligt vår uppfattning är det inte de amerikanska advokaterna som är en affärsrisk utan kombinationen av jurysystemet, möjligheten att utdöma ”punitive damages”, krigskassorna, advokaternas möjlighet att arbeta mot provisionsarvode, delstatsdomarnas välvilliga inställning till de skadelidandes advokater och det bristfälliga sociala skyddet parat med möjligheterna att föra grupptalan. Vi får se vilka följder grupptalan – en för svenska rättsbegrepp radikalt annorlunda form att processa – kommer att få för rättsutvecklingen i Sverige.
Produktansvarets konsekvenser
Eftersom de amerikanska firmor som tillverkat asbest i dag är i konkurs stämmer man nästa led i kedjan enligt den klassiska produktansvarsdoktrinen. Är det ett nationalekonomiskt sunt system att låta icke-tillverkare stå för fiolerna? Är det effektivt för att minska riskerna för omsättning av farliga produkter i framtiden och är det rättvist mot mellanhänderna som köpt, marknadsfört och sålt?
DI:s ledare slutade med reflektionen att de yttersta konsekvenserna av det amerikanska juridiska systemet blir att internationella företag i fortsättningen blir försiktiga. Fonder och aktiesparare kommer att förhålla sig avvaktande eftersom tidsinställda bomber kan finnas tickande i många amerikanska verksamheter.
Ledaren har helt rätt på den punkten. Många läkemedelsbolag befinner sig i dag som svarande i grupprättegångar. Biltillverkare stäms regelbundet. Så t ex pågår för närvarande 100 grupprättegångar mot Ford under påstående att Ford Explorer har tendens att välta, McDonalds och andra hamburgerkedjor har redan blivit föremål för flera grupprättegångar under påstående att deras kunder blivit överviktiga därför att de ätit snabbmat.
Grupprättegångshoten inverkar starkt på bolagens ekonomi och utveckling. Bolagen kan visserligen begära skydd enligt kap. 11 i den amerikanska konkurslagen och avsätta medel för att betala de skadestånd det blir frågan om. Därmed har de möjlighet att överleva en kris och utvecklas på nytt. De bolag som inte väljer det alternativet fonderar kanske medel för att kunna betala framtida skadeståndskrav – reserveringar som i stället hade kunnat gå till framåtblickande investeringar.
The Asbestos Alliance är en sammanslutning av företag ledda av The National Association of Manufacturers och den amerikanska försäkringsföreningen (AIA). Den har tagit som sin uppgift att få kongressen att lagstifta för att lösa krisen. Av den studie AIA gjort framgår att antalet allvarligt sjuka personer är mer eller mindre konstant medan antalet skadeståndsmål skjuter i höjden. Detta förmodligen därför att det inte finns någon lag som definierar de medicinska kriterierna för vad som är en asbestframkallad sjukdom. Vad som nyligen rört upp starka känslor i USA är att en domstol (i målet Norfolk and Western Railway Company v/Ayers) dömt ut 5,8 miljoner dollar till sex pensionerade järnvägsarbetare trots att de inte kunde påvisa att de drabbats av cancer till följd av att ha varit utsatta för asbest i arbetet. De har asbestosis och är andfådda. De fruktar att de kan få cancer i framtiden. Skall det vara möjligt att få skadestånd för den ”emotional stress” det innebär att oroa sig för att man kanske drabbas av cancer?
Det målet ligger nu i USA:s högsta domstol där det föredrogs den 6 november förra året. Utgången i det målet kommer förmodligen att bli avgörande för den fortsatta utvecklingen i USA. Det blir kanske spiken i kistan för asbesträttegångarna i deras nuvarande form.
SIGVARD JARVIN
Advokat och medlem av Sveriges
och Paris advokatsamfund
JOHN F. CRAWFORD
Attorney at law och medlem av advokatsamfunden i District of Columbia och Paris
Men inte nog med detta. Det senaste på asbestfronten är påståenden att bilarbetarna hos Ford, Daimler Chrysler och General Motors blivit skadade av asbest som utsöndrats från bromsskivor; 15 000 stämningsansökningar har lämnats in mot dessa tre företag. Asbesträttegångarna har lett till att dussintals av USA:s största bolag försatts i konkurs. Federal-Mogul Global Inc. som gör insatssystem till bromsar kollapsade under tyngden av 59 000 stämningsansökningar första halvåret 2001.
Möjlighet till grupptalan finns sedan årsskiftet också i Sverige och det kan därför vara på sin plats att granska praxis i ett land, USA, där grupptalan finns sedan länge.
Ledaren i DI var ensidig därför att den såg asbestproblemen enbart ur företagens synpunkt. ”Den växande affärsrisken” behöver förklaras från den skadelidandes håll för att dess, för svenska begrepp orimliga, förhållanden skall fullt förstås – om än inte accepteras.
Domstolssystemen i USA och Sverige
Även om det amerikanska rättegångssystemet inte är okänt för flertalet svenska advokater skulle vi vilja framhålla de väsentliga skillnaderna – de som leder till sådana våldsamma skadestånd i USA, utan motsvarighet i Sverige.
1. Skadeståndsmål, t ex asbestskador, äger i USA rum inför en jury, i Sverige inför yrkesdomare.
2. Amerikanska advokater kan åtaga sig ett mål på villkor att få betalt enbart om de vinner processen (och i så fall bra betalt). Svenska advokater har inte möjlighet att ingå avtal om provisionsarvoden;
3. Grupptalan är möjlig i USA. Det innebär att några personer kan uppträda som ombud för ett antal andra, till antal och identitet okända människor, som antas ha intresse av att ett företag ställs till svars. I Sverige har det hittills inte varit möjligt men blev det från den l januari 2003 då en ny lag (2002:599) om grupprättegång trädde i kraft.
4. Skadeståndet bestäms av juryn som kan utdöma ersättning långt utöver den verkliga, bevisade skadan. I mål som gäller personskador finns inga begränsningar för hur mycket mer. Jurymedlemmarna lägger in straffliknande värderingar i sin beräkning av skadeståndet och multiplicerar den verkliga skadan flera gånger som en avskräckande faktor (punitive damages). Detta är inte möjligt i svensk rätt.
5. Sjukförsäkringssystemen är radikalt olika i de två länderna. En person som drabbas av asbestskador i Sverige, antingen som anställd eller utomstående, får på ett eller annat sätt hjälp och skydd genom den allmänna försäkringen. Förhållandet är helt annorlunda i USA. Det är därför som män och kvinnor i en amerikansk domstolsjury har lätt att identifiera sig med drabbade målsägande och döma ut stora skadeståndsbelopp. I Sverige tar domaren hänsyn till att den drabbade får ersättning genom det allmänna.
Asbestosis (ärrbildning på lungorna) är en av vår tids stora miljötragedier. Människor har blivit sjuka därför att de tillverkat eller varit i beröring med asbestprodukter. Hur skall de som med 20–40 års fördröjning insjuknar, blir arbetsoförmögna, kanske invalidiserade, få gottgörelse? Är personen anställd eller har han varit anställd och i den egenskapen drabbats, finns olika möjligheter att få ersättning från arbetsgivare eller via försäkring. Har personen drabbats utan att vara anställd kan han eller hon endast hålla sig till produktansvarsreglerna. Personen måste i så fall kräva ersättning från det företag som tillverkat, sålt eller marknadsfört asbestprodukterna.
Är den drabbade bättre skyddad i Sverige eller USA?
Hur skall den skadelidande som är sjuk och /eller arbetslös gå till väga om firman ifråga är ett multinationellt företag som förfogar över juridisk expertis? Om den drabbade önskar stämma ABB eller Alfa Laval (som är de företag som nämns i ledaren) måste han hitta en advokatbyrå som är beredd att ta sig an hans sak. Om det sker i Sverige och han vänder sig till en välkänd affärsadvokatbyrå kommer byrån i nio fall av tio att avböja uppdraget därför att det är byråns policy att inte ha enskilda personer som klienter utan enbart företag. Om advokatbyrån likväl tar uppdraget begär den ett ordentligt förskott på sina arvoden; arvoden som ligger på 3000–4000 kronor i timmen. Inte många sjuka och/eller arbetslösa klarar det. Om personen har en försäkring med rättsskydd kan det hjälpa, men endast en kort bit på vägen. Statlig rättshjälp är i teorin möjlig att få men det blir med statsmakternas nuvarande inställning allt svårare, i synnerhet för långa och dyra processer. Dessutom betalar inte rättshjälpen allt: om personen förlorar målet är han skyldig att betala motsidans alla rättegångskostnader, inklusive motsidans advokatarvoden. Slutligen är risken stor att advokatbyrån inte kan ta målet därför att den arbetar för det ifrågavarande företaget – dvs intressekonflikt föreligger.
Det är här det amerikanska systemet uppvisar fördelar för den drabbade jämfört med det svenska. Om en amerikansk advokat bedömer situationen så att den drabbade har möjlighet till framgång kan advokaten föra processen på egen bekostnad, utan att begära förskott från den drabbade. Advokaten får arvode enbart i det fall han vinner målet, vanligen 40 % av skadeståndet. Den drabbade behöver inte betala något arvode om han förlorar och advokatbyrån står för sina kostnader medan motparten står för sina. På detta sätt kan arbetslösa, sjuka och andra obemedlade olycksoffer få sin sak prövad i USA. I Sverige hindrar Advokatsamfundets etiska regler advokaterna från att förfara på samma sätt.
För att uttrycka det tillspetsat: i USA kan man få sin sak prövad även om man är obemedlad och den skyldige döms att betala. I Sverige är det svårt för den skadade men det sociala försäkringssystemet ger honom eller henne ett visst skydd; socialförsäkringen återkräver aldrig utgiven ersättning av den skadeståndsskyldige.
Det amerikanska systemet har enligt vår och många andras bedömare emellertid spårat ur, och detta av flera skäl. Den risk som amerikanska advokater tar då de engagerar sig för en obemedlad klient är inte alltid så stor. De senaste årens grupprättegångar mot tobaksbolagen, vilka resulterat i enorma skadeståndsbelopp, har möjliggjort för advokatbyråerna som företrätt de skadelidande (och fått en andel i skadestånden), att avsätta rejäla belopp i ”krigskassor” för framtida grupprättegångar; vi ser resultatet i dag i asbestmålen. Dessa advokatbyråer har i dag en icke tidigare skådad finansiell plattform att stå på. De har därför blivit en maktfaktor mot bolagen, och mer riskbenägna. En grupprättegång för ett hundratal asbestexponerade människor som kan ge 40 procents utdelning och inte ställer advokaten på bar backe om han förlorar, är en annan situation än tidigare.
Domarna i USA:s delstatliga domstolar (de som ofta handlägger personskademålen) är till en del politiskt tillsatta. Många av dem väljs för 4- eller 6-årsperioder och kan återväljas. För sina valkampanjer tar de emot bidrag och många tror att grupprättegångsadvokaternas krigskassor här kommer till användning. En del personer har påpekat att det kan verka otillbörligt att advokater och vissa grupper blivit dominerande bidragsgivare till delstatliga domares återvalskampanjer.
Nu kunde man fråga sig varför inte högre rätt sänker skadestånden? Svaret är att appellationsdomstolarna oftast gör det, de sänker den del av skadeståndet som är ”punitive”; likväl förblir skadeståndsbeloppen så höga.
USA består av delstater med 50 olika materiella lagsystem och lika många rättegångsordningar. Beslut i delstatliga domstolar kan i princip överklagas till högsta domstolen men det är sällan som högsta domstolen tar upp dem till prövning. Grupprättegångar som berör alla 50 delstater hamnar emellertid ofta i vissa av de södra delstatsdomstolarna, t ex i Mississippi, Louisiana och Alabama och det är känt att det från just dessa delstater är svårt att flytta målen till federala domstolar med deras yrkesdomare.
Amerikanska advokaters sätt att marknadsföra sina tjänster (de kan annonsera i press och TV) bidrar säkert till att processandet ökar inom produktansvarsområdet. Men enligt vår uppfattning är det inte de amerikanska advokaterna som är en affärsrisk utan kombinationen av jurysystemet, möjligheten att utdöma ”punitive damages”, krigskassorna, advokaternas möjlighet att arbeta mot provisionsarvode, delstatsdomarnas välvilliga inställning till de skadelidandes advokater och det bristfälliga sociala skyddet parat med möjligheterna att föra grupptalan. Vi får se vilka följder grupptalan – en för svenska rättsbegrepp radikalt annorlunda form att processa – kommer att få för rättsutvecklingen i Sverige.
Produktansvarets konsekvenser
Eftersom de amerikanska firmor som tillverkat asbest i dag är i konkurs stämmer man nästa led i kedjan enligt den klassiska produktansvarsdoktrinen. Är det ett nationalekonomiskt sunt system att låta icke-tillverkare stå för fiolerna? Är det effektivt för att minska riskerna för omsättning av farliga produkter i framtiden och är det rättvist mot mellanhänderna som köpt, marknadsfört och sålt?
DI:s ledare slutade med reflektionen att de yttersta konsekvenserna av det amerikanska juridiska systemet blir att internationella företag i fortsättningen blir försiktiga. Fonder och aktiesparare kommer att förhålla sig avvaktande eftersom tidsinställda bomber kan finnas tickande i många amerikanska verksamheter.
Ledaren har helt rätt på den punkten. Många läkemedelsbolag befinner sig i dag som svarande i grupprättegångar. Biltillverkare stäms regelbundet. Så t ex pågår för närvarande 100 grupprättegångar mot Ford under påstående att Ford Explorer har tendens att välta, McDonalds och andra hamburgerkedjor har redan blivit föremål för flera grupprättegångar under påstående att deras kunder blivit överviktiga därför att de ätit snabbmat.
Grupprättegångshoten inverkar starkt på bolagens ekonomi och utveckling. Bolagen kan visserligen begära skydd enligt kap. 11 i den amerikanska konkurslagen och avsätta medel för att betala de skadestånd det blir frågan om. Därmed har de möjlighet att överleva en kris och utvecklas på nytt. De bolag som inte väljer det alternativet fonderar kanske medel för att kunna betala framtida skadeståndskrav – reserveringar som i stället hade kunnat gå till framåtblickande investeringar.
The Asbestos Alliance är en sammanslutning av företag ledda av The National Association of Manufacturers och den amerikanska försäkringsföreningen (AIA). Den har tagit som sin uppgift att få kongressen att lagstifta för att lösa krisen. Av den studie AIA gjort framgår att antalet allvarligt sjuka personer är mer eller mindre konstant medan antalet skadeståndsmål skjuter i höjden. Detta förmodligen därför att det inte finns någon lag som definierar de medicinska kriterierna för vad som är en asbestframkallad sjukdom. Vad som nyligen rört upp starka känslor i USA är att en domstol (i målet Norfolk and Western Railway Company v/Ayers) dömt ut 5,8 miljoner dollar till sex pensionerade järnvägsarbetare trots att de inte kunde påvisa att de drabbats av cancer till följd av att ha varit utsatta för asbest i arbetet. De har asbestosis och är andfådda. De fruktar att de kan få cancer i framtiden. Skall det vara möjligt att få skadestånd för den ”emotional stress” det innebär att oroa sig för att man kanske drabbas av cancer?
Det målet ligger nu i USA:s högsta domstol där det föredrogs den 6 november förra året. Utgången i det målet kommer förmodligen att bli avgörande för den fortsatta utvecklingen i USA. Det blir kanske spiken i kistan för asbesträttegångarna i deras nuvarande form.
SIGVARD JARVIN
Advokat och medlem av Sveriges
och Paris advokatsamfund
JOHN F. CRAWFORD
Attorney at law och medlem av advokatsamfunden i District of Columbia och Paris