Fokus i denna utgåva handlar om advokaters pro bono-arbete. Ett advokatuppdrag som har mer än tvåtusenåriga anor från Romarriket, där det fanns en tradition av att advokater utan att ta betalt representerade klienten om den var fattig eller socialt utsatt. Själva idén var att arbeta för det allmännas bästa, ”pro bono publico”. Sedan länge är traditionen stark i USA och Storbritannien.

I Sverige har advokaters pro bono-verksamhet vuxit fram alltmer. Den äldre generationen beskriver ofta arbetet som ett sätt att skapa stolthet, engagemang och bidra till samhället, men ser det även som viktigt för att vara en attraktiv arbetsgivare för yngre medarbetare. Många yngre advokater och biträdande jurister har ett starkt samhällsengagemang och de har en delvis annan syn på pro bono-arbetet. De ser det som en naturlig del av advokatuppdraget, en fördjupning av det, och som ett naturligt sätt att bidra till att göra världen bättre.

Men nyligen kom ett radikalt nytt sätt att se på advokaters frivilligarbete efter att Donald Trump installerats som president. Med hjälp av så kallade presidentdekret begränsar presidenten advokatbyråers möjligheter att verka. En anledning: att de tagit sig an ”fel” pro bono-klienter. Dekreten kan upphävas, om advokaterna i stället lovar att bland annat utföra pro bono-arbete för sådant som presidenten gillar, som kolindustrin.

President Donald Trump har uppenbarligen vänt upp och ner på hela den 2 000-åriga traditionen och den ursprungliga tanken från antiken om att advokater ska bistå samhällets mest sårbara. Man kan stilla undra vad den romerska tidens framstående advokater, som Cicero, skulle ha haft att säga om tillståndet i vad som brukar beskrivas som världens största demokrati, som ju också har många inslag från just romarriket och romersk rätt. 

Tom Knutson
Chefredaktör