Margareta Åberg till minne

Efter domarutbildning blev hon 1992 assessor i Kammarrätten i Stockholm. Hon tjänstgjorde därefter som rättssakkunnig i Statsrådsberedningen och Justitiedepartementet. Hon var sedan dataråd och kanslichef på Datainspektionen under sju år. Regeringen utsåg henne år 2000 till lagman i Kammarrätten i Göteborg. 2006 utnämndes hon till lagman i Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen. Ett år senare tillträdde hon som kammarrättspresident i Kammarrätten i Sundsvall. Därefter blev hon 2009 lagman vid Förvaltningsrätten i Göteborg. Efter tre år utnämndes Margareta till kammarrättspresident i Kammarrätten i Göteborg 2012. Två år senare valde Sveriges riksdag henne till riksrevisor i Riksrevisionen. Mindre än ett år därefter utsågs hon av riksdagen att från och med den 1 juli 2015 vara riksrevisor med administrativt ansvar. Den 15 september 2016 begärde Margareta sitt entledigande. Domarnämnden föreslog vid sitt sammanträde den 15 mars 2017 att hon skulle utnämnas till lagman för Sveriges största domstol, Förvaltningsrätten i Stockholm.

En stor del av hennes arbetslivserfarenhet präglades av kvalificerat chef- och ledarskap. Det framgår av referensmaterialet inför Domarnämndens prövning att Margareta var en synnerligen god administratör och hade en synnerligen god analytisk förmåga. Hon var därtill initiativrik och effektiv. Hon var enligt många ett föredöme som domstolschef.

Margareta var dock inte bara en förebild ur ett karriärperspektiv. Än viktigare var hennes personliga egenskaper. Hon var en ovanligt klok, balanserad, äkta, ärlig och livsbejakande människa med mycket gott omdöme och stor integritet. Hon var en genuint omtyckt person.

Ordföranden i konstitutionsutskottet Andreas Norlén och vice ordföranden Björn von Sydow uttryckte i samband med att hon slutade vid Riksrevisionen sin stora respekt:

”Vi sätter utomordentligt stort värde på att Margareta Åberg har fortsatt som riksrevisor till dess nya riksrevisorer tillträder, trots svåra omständigheter. Hon har med det uppvisat lojalitet med uppdragsgivaren som på ett avgörande sätt har avhjälpt en i det närmaste olöslig situation för konstitutionsutskottet och riksdagen.”

Bakgrunden var den uppmärksamhet kring Riksrevisionen som ägde rum under sommaren 2016. Hon bedömde att hennes kvarstående som riksrevisor gjorde situationen ohållbar för myndigheten. Hon erbjöd sig dock att kvarstå intill den dag en ny riksrevisor tillträtt. Hon fullföljde detta. Hon inte bara fortsatte sitt arbete, utan initierade också ett viktigt arbete för att ta hand om de problem som identifierats. Flera av hennes medarbetare har i olika sammanhang uttryckt sin stora uppskattning och respekt för detta framgångsrika arbete. Den negativa uppmärksamhet som Riksrevisionen rönte under sommaren 2016 och den närmast omänskliga press som Margareta, till stor del oförtjänt, blev utsatt för unnar man inte någon medmänniska.

Margareta var genuint engagerad i jämställdhetsfrågor. Hon bidrog sedan starten för elva år sedan aktivt inom ramen för Hildaprojektet, som syftar till att stödja kvinnor att vilja ta på sig chef- och ledarskap. Hon var en mycket uppskattad mentor för unga jurister inom rättsväsendet och på advokatbyråer. Denna uppskattning var emellertid inte begränsad till hennes stora erfarenhet och framgång som chef. Hennes vänlighet, glädje och förmåga att inspirera bidrog härtill. Hon var en utomordentligt uppskattad medlem i Hildakretsen av kvinnliga myndighetschefer och advokater. Ett medlemskap hon lämnade då hon tillträdde som riksrevisor.

Jag hade förmånen att träffa Margareta i många olika sammanhang. Hon var ovanlig på det sättet att hon var tillbakadragen, samtidigt som hon hade stor auktoritet. Hon uttalade sig inte i onödan. Men, när hon gjorde så, var det alltid väl övervägt, utan att vara tandlöst. Hon visade alla respekt. Margareta var en person som människor lyssnade på, oavsett sammanhang.

Margareta var en intellektuell person med många intressen. Hon var mycket kultur- och samhällsintresserad och insåg värdet av att inte bara ägna sig åt karriär. ”Gör någonting annat” var hennes råd: Läs annat än facktidskrifter, gå på museer, lyssna på musik, res, gå på teater, och skjut det inte på framtiden, utan gör det nu. Detta utvecklade hon närmare i en krönika på Hildas hemsida 2013. Hon hänvisade till en ledarskapskonsult som hävdade att det bara finns ett sätt att utöva ledarskap. Ditt sätt.

Hon avled efter en lång tids sjukdom. En sjukdom hon aldrig talade om. Aldrig beklagade sig över. Sådan var hon, Margareta.