Målsägandebiträdet: Hatbrott är en särskild kränkning
Nr 7 2011 Årgång 77Att bli angripen och utsatt för brott för sin sexuella läggning eller sin härkomst är en alldeles speciell kränkning. Det säger advokat Kristofer Stahre. Som målsägandebiträde för personer utsatta för hatbrott händer det att han får informera polisen om vad som gäller.
– Många poliser är fortfarande inte utbildade om hatbrott och vad det är, och det händer att man inte identifierar hatmotivet, säger advokat Kristofer Stahre.
Han företräder som målsägandebiträde ganska ofta personer som utsatts för hatbrott på grund av sin sexuella läggning.
– Den här typen av uppdrag ligger mig varmt om hjärtat. Det är en särskild kränkning, när något så privat som ens sexuella läggning gör att man utsätts för brott. Det kryper liksom under skinnet. Och det är ju just därför lagstiftaren har ansett att det ska vara en grund för straffskärpning, förklarar Stahre.
En viktig uppgift för Kristofer Stahre som målsägandebiträde är att vara med vid polisförhör. Där händer det ibland att han får hjälpa polisen att se och uppmärksamma hatmotivet bakom ett brott som begåtts på grund av offrets sexuella läggning.
– Det är ju i det inledande skedet som bemötandet är viktigast, och det gäller att identifiera motivet. Om man skickar en färdig utredning till åklagare utan att ta upp det kan han eller hon inte alltid se att det finns grund för straffskärpning, konstaterar Stahre.
I ärenden när någon utsatts på grund av sin härkomst eller ras är det ofta lättare för polisen att se motivet, menar Stahre.
Ett vanligt hatbrott, enligt både Kristofer Stahres erfarenhet och Brå:s statistik, är förolämpning, ett brott som inte faller under reglerna om allmänt åtal. Det gör att målsäganden själv måste anmäla brottet till åtal.
– Det är inte alltid polisen förklarar det, och då blir det inget åtal. Där har målsägandebiträdet också en viktig uppgift att informera om det och att berätta att förolämpning är ett brott.
Kristofer Stahre tycker sig märka att hatbrott fått allt mer uppmärksamhet både i samhället som helhet och inom rättsväsendet, och frånsett vissa kunskapsbrister hos polisen är han på det hela taget nöjd med hur dessa brott hanteras.
– Åklagarna är inte rädda för att väcka åtal och att åberopa hatmotivet. Domstolarna tar den här typen av brott på allvar, och är beredda att döma för förolämpning. De dömer också ut skadestånd till målsäganden, ofta högre på grund av hatmotivet. Så domstolarna sköter sig bra, säger han.