Försvararen: Svår balansgång mellan skydd och yttrandefrihet
Nr 7 2011 Årgång 77Lagen om hets mot folkgrupp lämnar alltför stort tolkningsutrymme åt domstolarna och tillämpas dessutom olika. Det anser advokat Percy Bratt, som försvarade pingstpastorn Åke Green och hans uppmärksammade predikan om homosexualitet.
Sällan har principerna om skyddet för utsatta grupper mot yttrandefrihet och religionsfrihet ställts så tydligt emot varandra som i Åke Green-målet. Just därför var det ett både viktigt och intressant mål, påpekar advokat Percy Bratt. Han försvarade den frispråkige pingstpastorn, som till slut friades i HD med hänvisning till Europakonventionen.
– Vi hävdade att i ett öppet, demokratiskt samhälle måste religiösa uppfattningar få brytas mot andra. Om lagstiftaren ska se till att inga människor kränks blir utrymmet för ett fritt samtal mycket snävt, säger han.
Hans försvarslinje var att fällande dom stred mot Europakonventionens och regeringsformens rätt till religionsfrihet och yttrandefrihet. Percy Bratt argumenterade också för en konventionskonform tolkning av brottsrekvisitet ”visa missaktning”, som ger ett ganska stort tolkningsutrymme. Åke Green uppmanade ju människor att sluta begå vad som enligt hans religiösa uppfattning är en synd. Det är inte uttryck för missaktning mot en grupp, och inte vad man brukar kalla hate speech, menar Percy Bratt.
Avvägningen mellan rättigheter och brottet hets mot folkgrupp är inte lätt. Det fanns inte heller några direkt likartade fall för HD att luta sig mot. I stället tvingades domstolen till en djupgående analys av Europakonventionens principer.
– Lagstiftaren har lämnat till rättstillämpningen att göra avvägningen mellan yttrandefrihet och hets mot folkgrupp. Det finns ett stort tolkningsutrymme och det blev tydligt i Green-målet, förklarar Percy Bratt.
Det stora tolkningsutrymmet är samtidigt problematiskt för rättssäkerheten, anser Bratt. För medan brottsrubriceringen antyder att det handlar om att stå på ett torgmöte och agitera för antisemitiska eller på annat sätt kränkande åsikter, räcker det enligt gärningsbeskrivningen med att uttrycka missaktning mot någon av de grupper som omfattas av skyddet.
– Brottet hets mot folkgrupp är väldigt vittomfattande och vagt, hävdar Percy Bratt.
Enligt hans uppfattning borde lagen förtydligas, så att brottet just ska handla om att hetsa och uppmana till våld eller andra brott mot en grupp.
– Annars kan lagen innebära väldigt långtgående inskränkningar och dessutom bli väldigt godtyckligt tillämpad.
Ett annat problem med hetslagstiftningen är att den kommit att tillämpas på två helt olika sätt av Justitiekanslern, som har ensamrätt att väcka åtal i tryck- och yttrandefrihetsmål, och av övriga åklagare. Följden blir en motsägelsefull praxis, där gränserna för vad man får säga blir mycket olika beroende på i vilken form det sägs, menar Percy Bratt.
Ett exempel är det så kallade Berner-målet där nynazisten Dan Berner i en filmad föreläsning i Umeå bland annat hävdade att svarta är bättre än vita på idrottsprestationer medan vita är bättre på att bygga civilisationer. Berner dömdes till fängelse för hets mot folkgrupp. Berner-målet kan jämföras med JK:s prövning av de kassettband som sålts i Stockholms moské. På banden kallades judar för ”bröder till apor och grisar”. Man återgav också en hadith, ett religiöst citat från 600-talet, med uppmaningen att döda judar. Enligt JK Göran Lambertz var detta precis på gränsen till brottsligt, men inte tillräckligt för att väcka åtal. Percy Bratt är kritisk mot bedömningen.
– Brottet hets mot folkgrupp bär upp ett viktigt skyddsintresse. När JK inte väcker åtal underminerar detta skyddet. Det är en demokratifråga att den viktiga avgränsningen mellan skydd för utsatta grupper och yttrandefrihet avgörs i domstolarna. Därför är det ett problem att JK har en så restriktiv åtalspraxis, säger Bratt.