Advokater ersätts inte alltid för resa och tidsspillan
Nr 1 2011 Årgång 77I de senaste två numren av Advokaten har redovisats två avgöranden där ersättning inte har utgått för resa och/eller tidsspillan. I nummer 8 anges Göta hovrätts mål B 1086-10, och i nummer 9 Svea hovrätts mål Ö 9005-10.
Bakgrunden till tillämpningen är följande: I början på året 2010 infördes nya regler för rättshjälpsbiträden, målsägandebiträden, offentliga biträden och offentliga försvarare. Det övergripande syftet var att förbättra för den enskilde att själv få välja sin advokat, se vidare prop. 2008/09:232.
Lagtexten, som infördes i olika lagar, innehåller följande (här 21 kap. 10 § 4 st. RB):
”Ersättningen till offentlig försvarare får endast om det finns särskilda skäl avse de merkostnader för tidsspillan och utlägg som har uppstått på grund av att försvararen har sin verksamhet långt ifrån den ort där domstolen är belägen. På begäran av den misstänkte eller den föreslagna offentlige försvararen ska förhandsbesked lämnas i frågan om sådana merkostnader omfattas av rätten till ersättning.”
Det finns skäl att notera att lagtexten anger: ”långt från den ort där domstolen är belägen”. Sett från ett backspegelperspektiv är utformningen olyckligt missvisande och kan därför leda till en rättstillämpning som blir rättsosäker; såväl för den enskilde (som får stå för merkostnaderna) som för den anlitade advokaten (som riskerar att inte få betalt för sina kostnader).
Skrivningen kan nämligen felaktigt leda till tanken att lagen ger ett stöd för att inte förordna en advokat i allmänna mål där denne i och för sig är verksam inom domsagan, men inte på just den ort där domstolen är belägen.
Det lämpliga/olämpliga i att lagstifta genom kommentarer till lagen kan alltid diskuteras, men vi hamnar definitivt fel om ett sådant agerande innebär oklara eller vilseledande lagtexter.
Frågan måste ställas: Innebär den nya lagstiftningen att advokater som inte har sin verksamhet på domstolsorten betas möjligheten att få betalt för sina kostnader, såsom resor och tidsspillan?
Frågan får sitt svar endast genom förarbeten, där det i propositionen, s. 31, näst sista stycket, framgår följande: ”Frågan om försvararen kan anses ha sin verksamhet långt ifrån den ort där domstolen är belägen bör bedömas på samma sätt som frågan om förordnande av den misstänktes förslag medför avsevärt ökade kostnader enligt nuvarande ordning [det vill säga före 2010].”
”Ett avstånd på 5–10 mil i tätbebyggda områden och 20 mil i mindre tätbebyggda områden mellan den domstol som förordnar offentlig försvarare och advokatens verksamhetsort kan tjäna som ett riktmärke för vad som kan anses utgöra verksamhet långt ifrån domstolen.”
”Vidare bör ett förordnande av en advokat inom den egna domkretsen inte anses utgöra ett distansförordnande.”
Svea hovrätts avgörande i mål Ö 9005-10 skedde efter överklagande från Justitiekanslern(!).
Hovrätten delar tingsrättens bedömning att NN har sin verksamhet långt ifrån Falun. Ersättning för merkostnader kräver därför särskilda skäl. Av förarbetena till 21 kap. 10 § fjärde stycket rättegångsbalken framgår att särskilda skäl framförallt kan anses föreligga där merkostnader för tidsspillan och utlägg visserligen uppkommer, men där omständigheter i övrigt medför att kostnaderna för försvaret inte blir avsevärt högre än för en försvarare på närmare avstånd, till exempel därför att den avlägset boende försvararen har särskilda kunskaper på området eller redan är väl insatt i ärendet (se prop. 2008/09:232, s. 31). Det aktuella målet är av förhållandevis enkel beskaffenhet och kräver inga särskilda kunskaper, oavsett om påföljdsfrågan är komplicerad eller inte. Att NN tidigare företrätt Erik F i ett nyligen avgjort mål och har verksamhet på dennes bostadsort är inte heller tillräckliga omständigheter för att utgöra särskilda skäl. Tingsrättens förhandsbesked ska därför ändras.
Avslutningsvis noterar jag, vid sidan av att advokat NN bland annat tidigare företrätt klienten, att distansen mellan Falun och Karlskoga enligt Google maps uppgår till 19,8 mil.