Advokaten måste föra ut sitt budskap även på Internet

För en tid sedan var jag i kontakt med en person – en agent – som företräder åtskilliga internationella stjärnor i en viss nisch. Agenten var förbryllad. En av hans klienter hade blivit ärekränkt i Sverige. Såvitt jag kunde bedöma så var förtalsbrottet i sig klart: En falsk och djupt kränkande uppgift fick stor spridning och medförde stora skador (ekonomiskt och ideellt). Agentens fundering rörde emellertid det svenska ombudet. Han hade nämligen kommit i kontakt med en stor svensk advokatbyrå som skulle företräda klienten. Men det fanns ett problem. Advokatbyrån ville att uppdraget skulle vara hemligt.

Agenten, van vid att arbeta med media, hade tänkt sig att väcka uppmärksamhet kring behandlingen av hans klient. Rättsliga åtgärder skulle kombineras med ett pressmeddelande för att ge en motbild till lögnerna från svensk press som spritts runt globen. Problemet var bara att advokatbyrån inte ville att deras namn skulle förekomma i något sammanhang.

Agenten kunde således inte skriva i pressmeddelandet vilken byrå som företrädde klienten. Byrån var orolig för publiciteten, nämligen. Trots att den företrädde ”the good guy”. Agenten och klienten visste inte vad de skulle tro. Skämdes advokatbyrån för sin klient? Vad är det för ett konstigt land, Sverige, där advokatbyrån inte vågar stå för att de företräder sina klienter?

Ibland tycks det mig som att advokater verkar tro att deras uppdrag är inskränkt till att skriva avtal eller sörja för finansieringen eller försvara den tilltalade. Men så är det inte. Advokatens uppdrag går många gånger längre än så. Advokaten kan vara klientens livlina, hennes enda möjlighet att nå fram med sitt budskap, hennes tröst, hennes enda pålitliga anförvant. Det kan gälla även om klienten är ett företag (även om det då är i förhållande till de fysiska personerna bakom eller framför klienten som de särskilda relationerna kan aktualiseras).

Vissa advokater har en annan syn på sitt uppdrag än affärsbyrån i kontakt med agenten ovan. Det tycks som att försvarsadvokaterna ofta är bättre på att lyfta blicken från inlagor och avtal än affärsjuristerna. Samma dag som detta skrivs har försvarsadvokaterna Peter Althin och Anton Strand i DN en debattartikel för sin klient Mehdi Gehzalis räkning där de förklarar klientens bevekelsegrunder i samband med den omtalade resan till Pakistan. Althin och Strand visar genom sitt exempel att en advokat i dag inte alltid kan inskränka sitt uppdrag till det snävt juridiska. Ibland krävs det andra åtgärder, andra insatser. Och advokater med självförtroende inser att man inte alltid måste kalla in PR-konsulter för att tillvarata sin klients intressen även när det fordras okonventionella åtgärder. Så svårt är det inte att skriva en debattartikel.

För klienten är det viktigaste upplevelsen av lojalitet och trygghet. Oavsett om det är en försvarare eller en affärsjurist som anlitats så måste klienten kunna räkna med att advokaten företräder hennes intressen. Då går det inte att vara undfallande eller rädd för journalister längre. Framför allt så går det inte att bibehålla de skygglappar som skalar bort allt som inte hör till juridiken från uppdraget.

Advokater, liksom alla vi andra, verkar i ett väsentligen förändrat samhälle jämfört med för tjugo år sedan. Informationssamhället har raserat strukturer – och byggt nya strukturer. Tidigare följde informationsprivilegier med social status: Om advokaten eller direktören uttalade sig kunde de räkna med att ordet kom fram, delvis i alla fall, just eftersom uttalandet kom från advokaten eller direktören. Så är det inte längre. Ordet kommer fram om man har ett starkt nätverk eller är skicklig på att använda sig av digitala kommunikationskanaler. Vi kommunicerar i dag på nya sätt och marginaliserar samtidigt äldre kommunikationsformer. Det räcker inte att skriva ett pressmeddelande: Ensidig kommunikation måste följas upp med social kommunikation – intervjuer i tv, chatta med Aftonbladets läsare, interaktion på webben i bloggar eller på annat sätt. Paradigmskiftet påverkar även juridiken och juristerna. Men det går för långsamt.

När det gäller tvister – vare sig det är kommersiella tvister eller andra – så är det numer ofta essentiellt att föra sin talan både i och utanför domstolen. Klyftan mellan att ha rätt och att få rätt har blivit vidare: Även om klienten vinner målet kan saken förloras kommunikativt och då kan många gånger den vinnande domen vara värdelös eller alltför dyrköpt. IT-bolaget som vinner patenttvisten mot den kände uppfinnaren kan snart bli uppmärksammad på att kostnaden i goodwill mäts i betydligt större siffror än vad det skulle kostat att förlora målet. Även i brottmålen krävs det kommunikationsberedskap: Den tilltalade som frias för misstankarna om ekonomisk brottslighet kan fortfarande vara socialt ”rökt” om hon dömts av tidningarna eller i skvallret på Internet.

Advokatens fokus bör därför inte vara bara på de juridiska dokumenten och processerna. Frågan som man ska ställa sig är i stället: ”Hur kan jag, med min kompetens, bäst ta tillvara min klients intressen där de kan behöva tillvaratas?”

Hur är det då med advokatens kompetens utanför juridikens kärnområde? Dessvärre är den ofta otillräcklig. Det gäller särskilt i förhållande till sociala media (ett uttryck som rymmer företeelser som bloggar, facebook, twitter etc. – företeelser som i dag lever i ett slags symbios med traditionella media som tidningar och tv). Den jurist som bejakar den nya teknikens möjligheter kan både förebygga problem och skaffa sig fördelar.

Lättheten i kommunikation innebär risk för störningar för de rättsliga processerna: Bananföretaget Dole gav upp sin skadeståndstalan mot den svenske dokumentärfilmare som fått deras företag att framstå i en sämre dager men inte på grund av rättsliga svagheter utan för att inte ytterligare spä på de negativa kampanjer stämningen givit upphov till på Internet, kampanjer som också nått fram till den svenska riksdagen. Advokaten måste vara beredd att strida på flera fronter.

Men det finns också fördelar. Det finns i dag unika möjligheter för advokater och andra jurister att föra ut sitt budskap utan störningar på vägen. Jurister har alltid beklagat sig över att deras uttalanden eller skrifter förvrängs på vägen av journalister som inte förstår sig på rättssystemet. I dag kan vilken jurist som helst föra ut sitt budskap på Internet – via seriösa bloggar eller på andra sätt – utan att det klipps ned på vägen. Och erfarenheterna visar att många är beredda att lyssna. Även journalister.

Advokater kommer att behöva synas i dessa nya kanaler om de skall kunna tillvarata sina klienters intressen på ett effektivt sätt. På vägen kan den skickliga advokaten med förhållandevis enkla – och billiga – medel stärka sitt personliga varumärke. Motsatsen, att sky de mediala kontexterna, är att på sikt gräva sin egen grav. Advokaten 3.0 behärskar de sociala medierna; för klientens skull, men också för sin egen. 

Mårten Schultz, docent, jur. dr. och
lärare vid Stockholms universitet.