ECBA:s höstkonferens i Stockholm

ECBA är ett organ för Europas försvarsadvokater. Syftena är att bevaka den enskildes rätt till en rättvis rättegång och mänskliga rättigheter i den ganska kraftfulla mellanstatliga harmonisering som äger rum på straffrättens område inom EU. ECBA arbetar som lobby-organisation gentemot Europeiska kommissionen och politikerna i medlemsländerna. Men ECBA erbjuder också mötesplats för försvararna i de olika medlemsländerna – ett nätverk för kunskapsutbyte.
När vi i Sverige – enligt intern svensk lag – har att tillämpa ”europeiska” regler kan försvararen i det enskilda fallet behöva kontrollera sådant som dubbel straffbarhet med mera med en försvararkollega i det andra berörda landet. ECBA arbetar på att skapa enkla sådana samarbetskanaler för försvarsadvokater.

TVÅ ÅRLIGA KONFERENSER
Ett led i arbetet är två årliga konferenser för medlemmar. Jag skrev i Advokaten nr 5 i år om vårkonferensen 2009 i Madrid. Höstkonferensen 2009 ägde rum i Stockholm med ett 70-tal deltagare. Konferensen inleddes den
2 oktober på Advokatsamfundet. Samfundets ordförande Tomas Nilsson hälsade gästerna välkomna och ECBA:s ordförande advokaten i Frankfurt am Main Professor Holger Matt tackade för samfundets mottagande och för samarbetet med Sveriges advokatsamfund. Nog kände jag mig stolt över hur praktfull mottagning ECBA fick – vårt samfund är ändå ganska litet i ett europeiskt perspektiv.

Rubriken för konferensen var ”The future of citizen´s rights in criminal proceedings in the EU”. På lördagen arbetade vi efter ett krävande men intressant schema som inleddes av ett tämligen uppfordrande tal av justitieminister Beatrice Ask. Det är ingen tvekan att hon räknar med att försvarsadvokaterna redan som remissorgan ska säkra att de misstänktas rättssäkerhet blir tillräckligt beaktat i genomförandet av de sameuropeiska reglerna som nu finns i det så kallade Stockholm Programme – Roadmap Procedural Safeguards.Elegant utmanade hon oss försvarsadvokater till än större ansträngningar trots att såväl Sveriges advokatsamfund som ECBA har framfört tung kritik mot de otillräckliga steg som hittills tagits.

I somras kom ministerrådet inte längre än till att enas om ett första steg på vägen mot Procedural Safeguards som ska innebära att medlemsländerna ska försäkra brottsmisstänkta tolk och översättningar till den misstänktes eget språk.

”A person that is suspected or accused of a crime should get information on his/her basic rights orally or, where appropriate, in writing, e.g. by way of a letter of rights. Furthermore, that person should also receive information promptly about the nature and cause of the accusation against him or her. A person who has been charged should be entitled, at the appropriate time, to the information necessary for the preparation of his or her defence, it being understood that this should not prejudice the due course of the criminal proceedings.”

Visst är dessa krav en alldeles nödvändig del i rättvis brottmålsrättegång. Ändå undrar jag om vi i Sverige uppfyller det kravet. Jag möter i vardagen stundom otillräckliga tolkningar i huvudförhandlingar i brottmål. Och regeln om tolkning och översättning i RB 33:9 är i den praktiska tillämpningen tämligen ”snål”. Det blir särskilt tydligt om man tänker sig att målet är omfattande och bevisomständigheterna subtila.

FÖRBÄTTRINGAR
En betydande del av konferensen kom att beröra hur översättningar och tolkningar kan förbättras och hur det fungerar i de olika länderna. En av maningarna var att behandla tolkarna med tillbörlig respekt under huvudförhandling vad gäller pausering i vårt tal men också vilopauser under en rättegångsdag. Vidare bör vi försvarsadvokater i klientens intresse kontrollera att behörig rättstolk används. Bristen på rättstolkar är ett sorgligt kapitel där jag är verksam.

Under rubriken ”Effective Criminal Defence Rights in Europe” behandlades sedan ett flertal ämnen som alla berörde tilltalades rätt i brottmål och i polisutredningar. Rapporter gavs från förhållandena i flera europeiska länder liksom från ECBA:s olika arbetsgrupper. Jag lade särskilt märke till kollegernas stora aktivitet ”pretrial” och undrade om jag inte själv måste vara mer aktiv än hittills i förundersökningar för att ta till vara mina klienters intressen.

23 kap. RB ger oss vittgående rättigheter och jag tvekar ibland att utnyttja dem. Om det är av allmän trötthet eller av ekonomiska skäl kan jag inte utröna men visst kan det vara svårt att få gehör för att brottmålstaxan ska frångås för att försvararen lagt ned ett stort arbete ”pretrial”. Ändå lägger vårt kontradiktoriska system naturligtvis en omfattande plikt på oss försvarare. En reflektion jag gjorde var att vi i Sverige har ett mer uttalat kontradiktoriskt system än i flera andra EU-länder. Ändå kände jag mig vara på efterkälken i jämförelse med vad kollegerna berättade under konferensen vad gäller aktivitet ”pretrial”.

UTBYTA ERFARENHETER
Det är mycket stimulerande att träffa kolleger från andra länder och då märka att de i mycket möter samma vardagsproblem som jag själv. Strukturella skillnader i rättsordningarna sjunker undan för kärnvärdena i advokatens arbete – att inom rättsordningens ram arbeta för den egna klientens bästa. Där fann jag en tydlig samsyn hos deltagarna trots att vi kom från ett 20-tal olika länder med anglosaxisk, tysk, skandinavisk eller fransk tradition liksom de nymornade rättsordningarna i de östliga delarna av Europa.

Bertil Dahl, advokat