Annonser

Krister Thelin: ”Naiv förhoppning att en domstol kan skapa försoning”

Som domare vid Jugoslavientribunalen var Krister Thelin väl medveten om att hans domar blev till slagträn i den politiska debatten. Men detta var inget som påverkade hans och kollegernas vardag och dömande.

Krister Thelin arbetade under åren 2003–2008 som domare vid Krigsförbrytartribunalen för före detta Jugoslavien (ICTY).

Såväl EU och FN som Nato har fått mycket kritik för hur man hanterade konflikten i före detta Jugoslavien. Krister Thelin instämmer i kritiken, och konstaterar att domstolen i någon mån skapades i stället för en tidig kraftfull militär intervention.
– Tribunalens tillkomst var ett uttryck för att någonting måste göras, och det var så här långt världssamfundet kunde komma just då. Med en domstol riskerar man inte några egna soldaters liv. I synnerhet som domstolen inledningsvis sitter i Haag och rullar tummarna och väntar på att det ska komma mål, säger han.

Krister Thelin betonar samtidigt noga att domstolen fungerade bra när målen väl började komma in, och att de politiska överväganden som låg bakom domstolens upprättande inte påverkade det praktiska dömandet. Men:
– Vi var medvetna om att vi finns i en värld där det vi gör används som redskap och vapen i en ständigt pågående politisk diskurs, som förs på många plan. Den förs naturligtvis fortfarande i regionen där såren är oläkta och där allt som tribunalen tar sig för av någon används som ett medel i den politiska debatten.
 
Politiskt spänningsfält
Mycket av uppmärksamheten kring Jugoslavientribunalen har riktats mot åklagarsidan, och det är också där Krister Thelin tycker sig se storpolitiken återspeglas.
– Det politiska spänningsfältet märktes i åklagarens val av åtal, för att bland annat bemöta den serbiska kritiken åtalades också kroater. Men det är ju inte säkert att önskan att tillmötesgå världsopinionen svarar mot den tekniska kvaliteten på åtalen, säger han.

I de fyra mål Thelin dömde friades hela 45 procent av de åtalade. Totalt i domstolen ogillades 15 procent av åtalen under Thelins tid där. Det är ett bevis för att domstolen fungerar, påpekar Krister Thelin.
– Frikännanden är det yttersta tecknet på rättssäkerhet. Hade vi inte dem kunde vi lika gärna operera bort den dömande funktionen och låta åklagarna sköta straffen.

Jugoslavientribunalen består av domare från olika länder i världen, från olika rättstraditioner. Åklagarfunktionen är administrativt inbyggd i domstolen, en ordning som Krister Thelin inte uppskattar.
– Det har lett till att åklagaren kan vara ute och tala i tribunalens namn, vilket i någon slags teknisk mening är riktigt. Men eftersom åklagaren är part blir det ju partsinlagor hela tiden. Det förstärker ute i regionen och hos övriga allmänheten bilden av att här har vi en domstol som dömt i förväg, säger han.
I förlängningen leder missförstånden till misstänksamhet och brist på förtroende för domstolen, menar Thelin, som konstaterar att ICC och de övriga specialdomstolarna ”tyvärr” är likadant organiserade på den punkten.
 
Försoning
I stadgan för Jugoslavientribunalen ges domstolen tre olika uppgifter: att lagföra för brotten folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser, att bidra till en riktig historieskrivning och att verka för fred och försoning. Krister Thelin konstaterar att domstolen lyckats bra med den första uppgiften, sämre med den andra och att den tredje varit allra svårast att uppfylla.

– Försoningstanken bygger på att om de skyldiga får straff och offren upprättelse hjälper det dem att lägga grymheterna bakom sig. Och det är klart att det är i någon mån rätt. Men om tilltron till att lagföringen är objektiv och riktig saknas får du ingen försoning. Och i stora delar av Balkan möts tribunalen och dess verksamhet fortfarande med en blandning av cynism och konspirationstänkande, beroende på vem man talar med, säger han, och fortsätter:
– Man skulle ha gjort två saker: begränsat tribunalens uppgift till att bara lagföra, och sedan låta försoningen bli ett rent utflöde av detta. Det andra är att rigga det administrativt på ett annat sätt och sparkat ut åklagarna, för att inte ge den här felaktiga bilden att domstolen går i armkrok med åklagarna.

Ulrika Brandberg, Per Johansson och Tom Knutson