”Kritiken är högst ogrundad”
Nr 4 2009 Årgång 75Anne Ramberg, din ledare i senaste numret av Advokaten gör mig mycket förvånad och fundersam. Den kritik du riktar mot mig personligen och mina riksdagskolleger finner jag anmärkningsvärt skarp och högst ogrundad. Det sätt jag citeras ur kammarprotokollet fullständigt befängt.
Kommentarerna du tar med är svar på frågor som inte har att göra med den lagstiftning som skulle debatteras i kammaren, nämligen införandet av tredje penningtvättsdirektivet. Mehmet Kaplan ställde frågor gällande finansiering av terrorism. De frågor han ställde gällde hur läget ser ut nu, och hur man rent praktiskt ska gå till väga när man vill stödja exempelvis utsatta människor i Gaza eller Somalia genom att skicka pengar, och inte vill bli misstänkt för finansiering av terrorism. Tyvärr är det inte helt enkelt att föra över pengar till dessa områden dels på grund av brist på fungerande bank- och betalningssystem, dels på grund av terroristlagstiftningen. Frågan var konkret och på det avgav jag ett konkret svar. Vill man undvika misstanke, måste man alltså bevisa sin oskuld, att man har ”rent mjöl i påsen” vid diskussion med till exempel finanspolisen. Med det menar inte jag att bevisa oskuld i ett formellt hänseende, det här handlar ju om när en person går in på en bank och vill skicka pengar, alltså i en vanlig vardagssituation. Dubbelkollar man inte själv, exempelvis med finanspolisen, kan följden bli att man blir misstänkt, det vill säga att ärendet går vidare, anmäls eller liknande. Läser du Kaplans frågor och svar ser du ju också vad som avses i denna diskussion i kammaren, man förstår detta tydligt inte minst utifrån Kaplans svar (han hade väl reagerat om jag hade uttryckt mig såsom du påstår). Din citering är som du säkert ser helt tagen ur sitt sammanhang.
Om denna uppenbart kontextfrånvända selektion beror på slarvig läsning eller brist på argument i debatten kring implementeringen av tredje penningtvättsdirektivet, vet jag inte. Till yttermera visso kan jag konstateras att du å samfundets vägnar har gjort mycket negativa uttalanden och skrivelser kring införandet av det tredje penningtvättsdirektivet. Det förvånar mig då det antagits i ett flertal av EU:s länder, alla partier i riksdagen samt är ett redskap för bland annat advokater att behålla sin trovärdighet och yrkesetik i en värld där den grova och organiserade brottsligheten ökar.